Jazz BIM i Timrå

Idag var jag, Simon och Philip på SRIV:s (Svensk Rasklubb för Italiensk Vinthund) inofficiella utställning i Timrå. Det var 210 anmälda hundar varav 11 whippetar, vilka dömdes av Lena Edström (kennel Solomagic, som föder upp afghaner). Jazz blev bästa hane och därefter BIM (bäst i motsatt kön), och Smilla blev BT-2 (andra bästa tik). Bästa tik och BIR blev Divas söta syster Foxys Norrsken ("Dixie"). Grattis Mattias!

Tyvärr GLÖMDE (!) jag hämta ut kritiklapparna eftersom Philip var så himla kissnödig så vi var tvungna att skynda oss iväg, och sedan blev det helt enkelt bortglömt. Vet därför ej heller hur det gick i gruppen. Det var verkligen jättefina whippetar med idag och såvitt jag såg fick alla Hp.

Smilla började löpa igår (jag såg det åtminstone igår), så stackars Jazz kommer nu att få finna sig i att ligga själv i en månad framöver. Jag hoppas att Divas löp kommer igång också nu. Och fölet? Ja, det ligger tydligen bra där det ligger, i en varm och skön mage.

Vägra bli en bitterfitta!

Igår läste jag en notis i Aftonbladet om Maria Svelands debutbok Bitterfittan. Jag hade faktiskt inte hört uttrycket ”bitterfitta” förut, men när jag googlade på ordet insåg jag att det ingalunda var ett nytt ord; ett antal kvinnor runt om i landet använder redan ordet och ansluter sig till och med till skaran som anser sig vara just bitterfittor. Dessutom verkar de vara stolta över det, och förvånar sig över att inte alla kvinnor är bitterfittor.

Jag förstår inte hur kvinnor kan skylla sitt liv på samhället och på andra människor, när var och en faktiskt har ansvar för sitt eget liv och sina egna val. Jag har aldrig känt mig förfördelad på grund av mitt kön: Jag anser att jag först och främst är en människa, och jag har precis samma möjligheter som vilken man som helst. Jag har till exempel en lång högskoleutbildning och ett bra jobb med jämförelsevis bra lön (hade jag velat bli något annat hade jag blivit det); vi har bilar och ett gäng andra fordon av olika slag och jag kör lika mycket som jag skulle ha gjort om jag vore en man; jag styrketränar och har tävlat i bänkpress; jag har det antal barn jag vill ha och jag städar lika mycket som Patrick och lagar mat i mindre utsträckning än han … Vad har jag att vara bitter över? Vad har en man som inte jag redan har eller skulle kunna skaffa om jag vore intresserad? Visst är det större risk att man ska utsättas för vissa typer av våldsbrott bara för att man är kvinna (t.ex. våldtäkt och misshandel i hemmet), men å andra sidan är risken för att kvinnor ska utsättas för andra typer av brott mindre än för män (misshandel vid krogbesök, dråp av okänd gärningsman osv). Som kvinna i Sverige kan man göra vad som helst; det är bara man själv som sätter gränserna. Bitter blir man av att vara avundsjuk och missunnsam - inte av att vara kvinna.

Jag är inte feminist heller. För mig är det ordet ett skällsord – och från och med nu även ordet ”bitterfitta”.

Mer om boken kan du läsa här: http://www.bokus.com/cgibin/P_campaign_show.cgi?c_id=21923.

Småsyskon

Divas mamma, NORDJV SLCCH SVCH Foxys Metallica, fick idag sju valpar fördelat på tre pojkar och fyra flickor! Grattis! Bilder finns på www.foxys.se

Vår Ekbäckens Jarrah fick ju en lillasyster (Ekbäckens Japonica) på Ekbäckens stuteri i början av mars. Den som önskar se en bild på henne och ett av deras halvsyskon, Ekbäckens Saffran, kan gå via Svenska Welshponnyföreningens hemsida, www.swf.nu/ . Längst ned i menyn finns rubriken "Årets föl", där man alltså kan se småttingarna på bild.

Diskett kniiiper ... Nu kommer det inte ens någon mjölk längre, och jag tittar misstänksamt på hennes mage varje gång jag ser henne. I och för sig gissade jag för ett bra tag sedan att hon nog skulle gå ett par veckor över tiden, men tänk om hon skulle vara TOM! Och hela hennes mage därmed består av fett! Då har hon ett antal månaders bantning framför sig, kan jag lova. Ston brukar ju inte få mjölk i juvret "bara så där" om de inte haft föl förut, så lite konstigt skulle det allt vara.

Nu på eftermiddagen brann ett till hus ner i Bräcke, precis bredvid min skola och gymmet. Bränderna har inget samband med varandra. Det luktade skitäckligt av röken på gymmet (och det tog en stund innan vi förstod varifrån röklukten kom), så vi åkte därifrån efter bara 20 minuter. Det kommer ju en dag imorgon också. Patrick var lite trött också efter att strax efter sex i morse ha kommit hem från en resa till Luleå som han och en kompis gjorde natten till idag för att köpa en motorcykel. Nu står motorcykeln och väntar på bättre väglag, alltså mindre grus. Den ska tydligen göra 300 km/h, och jag som tycker att det går fort om man kör femtio med moppen!

Varmt!

Jag tror att jag har fått en viss fixering vid vädret den här vintern ... Det är så mycket jag gör eller vill göra som är väderberoende, så jag antar att det är orsaken. Eller också beror det på att vi ju inte bott i Jämtland på ett par år och glömt (förträngt?) hur det var. De senaste dagarna har det i alla fall varit superfint väder. Igår var jag ute med Philip och hundarna i flera timmar, och idag har vi åkt en sväng på drygt fem mil med skotrarna och dessutom hunnit sola på några lämpliga ställen. Man fyller på med så välbehövlig ny energi med hjälp av vårsolen, men samtidigt blir åtminstone jag lite matt på kvällen av att vara ute så länge i sträck så här i slutet av vintern. Jag förstår mig inte på de människor som väljer att sitta inomhus sådana här dagar! Jo, jag jobbar också heltid, men det finns alltid tid för det man verkligen vill göra; det gäller "bara" att prioritera - och att orka!

Glömde förresten berätta att det var Patrick som visade fram Smilla till BIR i söndags. Bra gjort med "mattiga" Smilla! På nästa utställning ska Simon vara med och hjälpa till med hundarna, för då jobbar Patrick.

Häromveckan var förresten Smillas brorsa Jessie och hans ägare med i en nättidning. Artikeln finns här: http://jnytt.se/Read__6832.aspx

Big jump

Ett par av bilderna från uppvisningen i lördags. Det är inte jag!

Smilla BIS-3

Vi har varit iväg på en liten weekendtrip till Åsele, jag och Patrick tillsammans med Philip och Felix. Sebastian har varit hemma och jobbat med en powerpointpresentation till SO:n imorgon, och Simon har hållit honom sällskap. Dessutom fick de ju som jobb att sköta hästarna när vi var borta, och det fixade de jättebra. Det är inte så mycket jobb med hästar på lösdrift, men de ska ha vatten och tillsyn, och Diskett skulle stå inne på nätterna och boxen mockas. Fölet har inte kommit än.

Det var vintermarknad i Åsele, och igår tittade vi en stund på pimpeltävlingen "Åselenappet" och sedan åkte vi och kollade på skotertävling samt skoteruppvisning, s.k. "Big jump". Helt fantastiskt duktiga killar var det! Jag tog massor av bilder, men just nu vill inte datorn lägga ut några bilder alls, så jag återkommer med dem en annan dag (nej, jag ska inte lägga ut alla bilder, jag lovar). Dessutom hann vi hälsa på ett par bekanta och det var förstås trevligt! (Tack för fikat; tror jag glömde säga det!)

Idag var det så säsongens första hundutställning för oss. Maria Palmqvist var domare - en bra sådan. Vi deltog med Smilla och Jazz, och båda fick Hp och blev BIR (Smilla) och BIM (Jazz). Alla BIR-hundar fick vara med i BIS-ringen, så det var verkligen knökfullt ... Efter många sorteringar blev Smilla till sist BIS-3, så säsongen har alltså börjat riktigt bra! BIS-2 blev en jättesöt italiensk vinthund från Team M i Vilhelmina - grattis Margareta! BIS-valp blev för övrigt en av hennes uppfödningar; roligt att se så fina vinthundar! Dessutom ägde utställningen rum i en ishall, och isen låg fortfarande kvar och kylde under ett lager sågspån, så det var inte de allra bästa förutsättningarna för våra raser.

Kritik för Jazz: "13 mån hane av utmärkt typ. Vackert huvud, välplacerade öron. Vackra ögon, korrekt bett. Vacker hals, mycket bra förbröst, bra bröstomfång. Bra överlinje. Välvinklad fram och bak. Rör sig bra bak men marktrångt fram. Trevligt temperament. Välvisad."

Kritik för Smilla: "Tik 1,5 år av utmärkt typ. Mycket vackert huvud, mycket bra könsprägel. Korrekt ansatta öron. Vackra ögon, bra nosparti. Bra hals, bra förbröst och bröstomfång. Välutvecklad kropp. Välvinklad. Mycket bra temperament. Välvisad! Utmärkta rörelser. Härligt utvecklat lårparti."

Still waiting

Inget nytt på fölfronten ... Diskett stod som sagt inne i natt i sällskap av våra två löpska honkatter. Nu var det förvisso inte det roligaste sällskapet för ett högdräktigt sto - de vaggade omkring, spinnande och kuttrande, och strök sig mot allt och alla - men jag tror inte att Diskett betraktade dem som något hot heller (snarare som lite allmänt jobbiga). Hennes juver var mycket större i morse; mjölken är dock fortfarande genomskinlig, klibbig och salt, vilket brukar innebära att fölningen inte är på gång riktigt än. När vi fyllde på hästarnas vattenkar nu i eftermiddags gick hon i alla fall och ställde sig i grinden i väntan på att gå in, och det gör hon aldrig annars eftersom de ju går på lösdrift. Hon får naturligtvis fortsätta att vara inne på nätterna, och jag fortsätter kolla henne med jämna mellanrum. Besvärligt, förvisso, men ett kärt besvär!

Sebastian och Simon är mitt uppe i provperioden med nationella prov nu. Simon har fått reda på resultaten på två prov, läsförståelse i engelska och svenska, och han hade alla rätt på båda. Våra duktiga barn! Just nu är Sebastian på fotbollsträning igen med A-laget.

Bilden tog jag igår när jag och Patrick var ute med skotrarna. Jag körde yamahan (alltså inte den på bilden!). Solen tog så mycket att jag var knallröd i ansiktet på kvällen, trots att jag ju brukar vara ute en hel del. När jag var i Miami för några år sedan brukade jag ta långa promenader eller löpturer på stranden på morgnarna (jag bodde i South Beach, precis vid stranden), och en dag glömde jag solglasögonen, så innan jag kommit tillbaka från promenaden hade jag fått en liten mörk fläck i synfältet på vänster öga. Gud, vad orolig jag blev! Den där fläcken kommer fortfarande tillbaka emellanåt när det är stark sol ute, särskilt i kombination med snö. Men det skulle ju se fånigt ut med solglasögon när man kör skoter, så jag måste nog inskaffa en ny hjälm med tonat visir i stället. "Solfläcken" dök inte upp igår i alla fall, som tur var.

Är det någon som undrar hur amerikanerna i Miami Beach såg ut? Ja, de var nog smalare och mer vältränade än genomsnittsamerikanen, men så vältränade var de ändå inte (en hel del kändisar och fotomodeller finns det förstås där, men de ser inte särskilt märkvärdiga ut i verkligheten). På gymmet där jag tränade var det till och med flera personer som trodde att jag var instruktör, så jag hjälpte till att lyfta ut när killarna körde bänkpress - och jag kunde inte ge mig till att säga att jag bara var "kund" där jag också (inte heller att jag tyckte att det var tungt att lyfta ut; det vara bara att bita ihop). Well well, roliga minnen - det gäller bara att fylla på med nya hela tiden!

Föl på gång?

Diskett har stått och vaggat med bakdelen i hagen idag - avlastat först det ena bakbenet och sedan det andra utan att hitta någon bekväm ställning. Svansen höll hon upplyft hela tiden. Till sist la hon sig ner i höet och såg väldigt - ja, fölningsfärdig ut. Juvret är dock likadant som förut. Vi var ute med skotrarna i det strålande solskenet i ett par timmar under dagen och sedan tog jag in Diskett. Nu står hon och äter och gäspar mellan tuggorna ... Hade det varit för tjugo år sedan hade jag garanterat bäddat själv i stallet, men lite bekväm har jag allt blivit med åren, så nu nöjer jag mig med att gå ut och kolla på henne varje halvtimme och försöker samtidigt intala mig själv att hon säkert har flera dagar kvar - minst - trots att första betäckningsdag var idag för exakt elva månader sedan. Nästa år måste jag nog skaffa övervakning till stallet ... Jag tror jag stör stona med mitt evinnerliga springande, även om de ser minst sagt avslappnade ut när jag kommer in genom dörren. Tusan också att det alltid ska vara så svårt att se när fölningen ska börja! Lämnar man stoet en halvtimme så kan fölningen vara över när man kommer tillbaka, även om det inte fanns några sådana tecken alls när man lämnade stallet.

Nu vet ni i alla fall vad jag kommer att ägna natten åt!

Fest!

=)

Efter att sammanlagt fyra olika läkare och två barnmorskor undersökt bäbisen är det nu konstaterat att den inte har något fel! (Naturligtvis såvitt man kan se utifrån en ultraljudsundersökning - eller rättare sagt tre - av en bäbis i magen.) Idag upplyste jag dessutom läkarna om hjärtfelet som bäbisens kusin dog av, så jag tror faktiskt att de var extra uppmärksamma på eventuella avvikelser. Nu ska vi fira!

Jag har shoppat en massa roliga saker idag när jag ändå var på sta´n, och dessutom hann jag äta lunch med Patrick (fast jag fikade bara, för jag åt lunch innan jag åkte). När jag kom hem hade jag fått PM:et från en av de inofficiella utställningarna jag anmält Jazz och Smilla till. Det är elva anmälda whippetar, vilket nog får räknas som mycket för en inofficiell utställning. På de officiella är det ofta runt 50 whippetar.

Inget föl idag heller

Bara en massa snö och träningsvärk i armarna. Tränade bröst idag; var upp på 67,5 i bänk innan jag vände och gick ner och reppade på bara 50. Jag har mest kört andra bröstövningar nu på slutet; det gör ont i fogarna när jag ligger på rygg på en plan bänk. Jag har funderingar på att ta upp tävlandet i bänkpress igen när bäbisen är född - men vi får väl se om jag hinner med tanke på allt annat jag också vill göra.

Smillas kusin Sommarhagens Frostic Queen (Alvas brorsdotter) blev BT-3 i Malmö i helgen. Återigen grattis till er!

Igår var en sådan dag då vädergudarna triumferande visade upp hela sitt register som hör vårvintern till; det var allt ifrån riktigt vackert väder och nästintill vindstilla på morgonen till rejäl blåst framåt eftermiddagen med massor av snöflingor som bestämt hävdade att det är länge kvar till våren. Det gjorde att vi hade svårt att bestämma oss för vad vi skulle ägna dagen åt. Vi tränade i alla fall armar på gymmet och gick sedan en promenad på isen med hundarna. Det är rätt häftigt när det blåser så mycket att nysnön yr längs isen – men hundarna var lite skeptiska till en början. SÅ skönt tror jag inte att de tyckte att det var, åtminstone inte innan de fått upp värmen genom att ömsom tokspringa, ömsom slå ned rumpan i snön för att skydda sig från blåsten.

Jag gillar strapatser som är så där lite lagom: inte så att jag skulle vilja bestiga Mount Everest, men att vara tvungen att kämpa och verkligen använda sina krafter – såväl psykiska som fysiska - tycker jag om. Nu kan jag inte kalla det för någon direkt strapats, det vi gjorde igår, för det var det inte, men vi var rätt ensamma på sjön. Förra helgen när vi gjorde en långtur med skotrarna var det hur soligt och varmt som helst på morgonen, men innan vi tagit oss hem igen hade det blåst upp och snöade rejält. Har ni åkt snöskoter (eller promenerat i rejäl blåst) utan glasögon eller visir när det snöar ordentligt? Snöflingor i hög hastighet gör ONT! Sebastian och Simon tolkade på slalomskidorna i flera mil och var rätt möra i kroppen innan vi kom hem igen men de klagade inte. Sedan tände vi upp i braskaminen och satt och hade det mysigt inne i sofforna. Att komma hem till värmen glada och helskinnade är en del av nöjet med utflykterna!

Vår bredbandsuppkoppling (med Bredbandsbolaget …) fungerar rätt risigt just nu – för att inte säga helkasst. Dessutom har vi bytt telefonoperatör från Tele2 till Glocalnet men av någon anledning kommer räkningarna fortfarande från Tele2 … Hur som helst så fungerar det inte längre att ha telefonen inkopplad samtidigt som jacket till bredbandet är isatt, vilket i praktiken innebär att vi nästan jämt är utan telefon. Den som ringer till oss får en upptagetton, och själva kan vi inte ringa ut utan att dra ut bredbandsjacket. Ungefär som på stenåldern … Ni som vill nå oss kan därför med fördel ringa eller SMS:a oss på mobilerna. Mitt mobilnummer är 070-337 28 88 .

Idag har vi haft besök av Jenny och ett av hennes barn samt deras söta whippettjej Kairo. På grund av vädret var vi bara inomhus, och Kairo fann sig snabbt tillrätta på en filt med ett ben. Whippetar är lättsamma hundar! (Jenny: Korrigerade ditt namn nu. Visst vet jag att du inte heter Jennifer - nu får jag ju skämmas! Jag har Jenny F som "kortnamn" på din mailadress och det gick lite fort när jag skulle skriva ...)

For your eyes only

Jazz, jag och min gravida mage =)

Simon tog korten.

Tränade på lunchen ...

så dagen blev plötsligt väldigt lång! Men det har jag förstås inget emot. Den här vintern har varit så konstig: Först kom det ingen snö alls och dessutom var det plusgrader långt in i januari. Sedan kom det lite snö och lite kyla, och nu är snön redan på väg att smälta bort. Det luktar "vårskit" av Philips kläder efter att han lekt ute, och galonbyxor och stövlar är redan ett måste för honom. Ändå är det bara mitten av mars! Förmodligen kommer det en kall period snart igen ... Annars är det nog färdigåkt med skotrarna för den här vintern - om man inte beger sig till fjällen, vill säga. Samtidigt går jag faktiskt och väntar på att få börja med viltspåren igen. Både vi och hundarna tyckte att det var så himla roligt!

Det var riktigt fint vårväder nu på dagen, men jag har inte gått någon längre promenad utan mest bara varit ute här på gården. Det är så tunggått när snön är så här; det finns liksom ingen botten i skoterspåren. Grusvägarna är alldeles leriga och inbjuder inte heller de till någon promenad. Bilderna på Smilla är från igår. Hon stod i en liten uppförsbacke på baksidan av stallet och hon är inte överbyggd egentligen. Diskett står och vilar mest hela tiden och ser så där introvert och tänkande ut som bara dräktiga hästar kan göra (och i viss mån även andra djur, men det är extra tydligt på hästar). Jazz har accepterat att hon har bytt hage. Jag tror att han skulle ha blivit en bra vallhund ... Vi har fått PM:et till nästa utställning; det är alltid lika roligt att öppna kuverten från utställningsarrangörerna och försöka räkna ut ungefär när det är lämpligt att komma till utställningen. Det är inte förrän kuvertet kommer som det verkligen känns att man ska iväg igen. Och tänk: om tre veckor är det påsk!

Allting klär en skönhet ...?

Frågan är väl om det alltid stämmer. Blir man till exempel snyggare av att posera med sin lillebror ...
eller nyvaknad med hö i manen, spån på ryggen och en lillasyster i bakgrunden? Nja ... Men allra fulast är det nog med hästskit i vit snö - och hösilagebalar! =)

Det är mulet här idag och inte alls "fotoväder", men jag tog med mig kameran ut när jag och Philip väntade på att sockerkakan i ugnen skulle bli klar. Kameran är väldigt enkel att använda om man "bara vill ta kort"; jag har dock insett att jag har massor att lära innan korten blir så bra som jag egentligen vill ha dem. Det finns mängder av inställningar som jag säkert borde lära mig ... Dessutom har vi flera fotoredigeringsprogram, däribland Photoshop, som jag inte lärt mig än. Jag vet att man kan ta bort fula saker i bakgrunden ...

Idag kom "den blå boken" som Inger Becker (Ekbäckens stuteri) gör varje år. Den är helt fantastiskt rolig och intressant att läsa, och den innehåller allt från stuteriannonser till artiklar och reportage gjorda av olika människor. Det är en sådan där bok som man har liggande framme hela året och läser gång på gång. I den här årsboken finns en annons från oss med också för första gången. Tack, Inger! Du betyder allt för vår ponnyuppfödning!

Nu ska jag sätta mig ner i min favoritsoffa med en kopp te och sockerkaka och läsa vidare innan jag ska laga middag.

Första bilden

Min allra första bild tagen med den nya kameran! =) Lite för nära och utan att skakreduceringsfunktionen var inkopplad, och utan blixt också för den delen ... Men det blir nog bra till slut.

De flesta av mina elever är fortfarande på APU, så jag var effektiv under förmiddagen och rättade undan alla prov och sedan tog jag en långlunch. Då passade jag på att fylla på vatten till hästarna och gå en 70-minuterspromenad med hundarna på isen. Det kändes lite obehagligt till en början att gå på isen efter helgens drunkningsolyckor i mellansverige, men jag är rätt säker på att isen här är tillräckligt tjock för att bära mig i åtminstone någon vecka till. Vädret var jättebra och det var ingen skare på isen. Nu ikväll klippte jag klorna på hundarna och tittade igenom trampdynorna noggrant och de hade klarat sig bra.

Lightning har redan blivit bästis med sin lillebror, Love Story, fast han betraktar Jarrah som en ovälkommen gäst och jagar bort honom från höet, så jag har lagt ut hö i flera högar längre bort i hagen. Det är en riktigt stor hage med många träd så det är ingen större risk att Jarrah ska känna sig trängd. Jazz har full koll på vilka hästar som ska gå i vilken hage, och på morgonen både igår och idag sprang han iväg och skällde på Diskett för att hon är på fel ställe. Nu hoppas jag att han insett att hon ska vara där, för när han gör så måste jag förstås gå och titta så att det inte hänt något. Imorse låg hästarna kvar (förutom Morris som stod upp) och lyfte inte ens på huvudena när jag gick in i hagen för att titta på dem. Det har inte hänt något nytt med Diskett så hon får vara ute på nätterna ett litet tag till. Det är så fint och varmt väder nu att det inte skulle vara någon katastrof om fölet skulle råka komma ute heller, men det känns förstås bäst om fölningen sker inne och under uppsikt - särskilt då hon inte fått föl förut.

Kameran har kommit!

Och jag har lyckats lära mig hur man skruvar på objektivet, sätter i minneskortet och laddar batteriet ... Alla tusen-eller-nåt funktioner får jag väl lära mig allteftersom det behövs; nu måste jag ju först vänta tills batteriet är fulladdat. Sedan kommer jag att plåga er med massor av bilder - om det nu blir några att visa upp; det lär nog ta ett bra tag innan jag har lärt mig inställningarna.

Vår lilla digitalkamera får nog hänga med ett tag till för att användas på utflykter och promenader. Den nya kameran stoppar man nämligen inte direkt i fickan när man går på de långa skogspromenader som vi brukar göra. Fast man kan i och för sig ha den i väskan ... Kameran skulle tydligen vara tålig.

Vi ska snart lägga ut information på hemsidan om våra planerade kullar, och dessutom berätta om ett par andra kennlar som planerar att använda Jazz till sina fina tikar under året.

För er som är intresserade av att använda Lightning till sina ston kan jag meddela att vi snart kommer med mer information om språngavgift osv samt förhoppningsvis ett par nya bilder av honom, kanske tagna med den nya kameran :-)

Och idag regnar det ...

Vi har haft fullt upp de senaste dagarna med bland annat roliga skoterutflykter och promenader - men däremellan även en del nödvändigheter såsom hagbyte för Diskett (som nu går med de andra stona) och hingstfölen (som alltså går med Lightning från och med idag). Jag lät hingstfölen stå inne natten mellan igår och idag och verkade hovarna på dem innan de bytte hage. Det ser ut att gå bra för dem att gå med Lightning, men så är han ju också en väldigt snäll hingst. Diskett är boss i stohagen nu ... Det har inte skett några förändringar på hennes mage eller juver de senaste dagarna. Om jag får gissa så tror jag att hon kommer att gå över tiden. Det är rätt vanligt att stonas dräktighet varar lite längre när de ska föla tidigt på säsongen. Eftersom det blir hennes första föl har jag inga typiska tecken att titta efter heller - sådana som är specifika för just henne.

Igår gick jag en morgonpromenad på 1,5 timme med bara Jazz. Det är sällan jag går med bara honom, och han verkade lite förvånad från början; det var inte alls samma fart på honom som det är annars. Men det var också en av poängerna: Det var fortfarande lite skare på snön, och jag vill inte att de ska slita upp trampdynorna "i onödan" - hundarna är betydligt lugnare när de är en och en.

Till helgen är det utställning i Malmö, men vi ska inte dit pga avståndet. Det var på den utställningen i fjol som Smilla blev BIR-valp för första gången, så jag har mycket positiva minnen därifrån. Här uppe är det skitlångt till nästan alla utställningar ... Jag funderar på att rabiesvaccinera hundarna så jag kan visa dem utomlands också, för det blir ingen större skillnad i avstånd. Det blir knappast nu i sommar i vilket fall som helst, för jag tror inte att jag kommer att vilja åka så värst långt när magen är som störst - och inte heller när bäbisen är alldeles nyfödd. Dessutom har vi ju förhoppningsvis valpar i sommar; jag tror att Philip längtar lika mycket som jag efter valpar, för han pratar mycket om det, tittar på våra gamla valpbilder och i böcker osv. För ett par månader sedan studerade han sin barbiedocka, som har lockigt långt ljust hår, och så sa han allvarligt: "Mamma, jag har inte tjejhår". Jag förstod att han insett likheten mellan sig själv och barbiedockan, så jag sa: "Nej, du har ju pojkhår", och med det var han nöjd ... Han är väldigt noggrann med att man inte får skratta åt honom sådana gånger. Jag kan liksom inte ge mig till att klippa bort hans ljusa lockar, så de får nog hänga med ett tag till.

Nu ska jag ladda inför att träna ben!

Soligt

När dimman försvann framåt förmiddagen blev det så där soligt att det nästan var svårt att titta utan att bli bländad av snön. De tre största barnen åkte iväg på en fotbollsturnering redan på morgonen, så jag och Patrick tog med oss Philip ut på en skotertur utan hundar. Vi har inte köpt någon ledkarta än, men vi hade tur och hittade en jättefin led som vi åkte längs en lång bit. Om det är fint väder imorgon också ska vi följa den igen.
Vi har köpt en till skoteroverall till Philip. Han tycker att det är roligt med fina kläder. Själv köpte jag också lite nya kläder häromdagen, men fullt lika roligt som Philip tycker jag inte att det är med nya kläder - särskilt inte nu när jag måste gå på mammaavdelningen ... Jag hade föresatt mig att köpa några nya byxor också, men jag hittade ingenting jag gillade, så jag köpte en kjol i stället. Jag som aldrig har kjol annars! Dessvärre hittade jag inga matchande skor vilket alltså innebär att jag nog får ha jeans ett tag till. Vanliga jeans, som är lågt skurna, kan man ju ha rätt länge när man är gravid - även om jag nu måste knäppa upp den översta knappen när jag sitter ner.

Disketts juver ändrar sig lite hit och dit - ibland är det större och ibland mindre (vilket är helt normalt). Hennes mage har sjunkit ner lite, men den är fortfarande oroväckande liten. Småhingstarna ska snart få byta hage. De har börjat få vårkänslor nu, och jag vill inte riskera att de ska betäcka något av ungstona. Diva har inte börjat löpa än ... Jag har anmält Smilla och Jazz till två inofficiella utställningar och en officiell, dock inte till Boden eller Skellefteå. Diva hade jag ju inte tänkt visa nu i vår eftersom vi planerat att hon ska paras, men väntar hon länge till med att löpa så får hon nog vara med längre fram i vår hon också. Det är bara så svårt att hinna med att visa tre hundar på samma utställning ... Nog för att jag gjort det flera gånger förut, men det är ingen höjdare, tycker jag. Kom plötsligt att tänka på att Sarah brukar ha betydligt fler hundar än så med sig på utställningarna, och hon klarar minsann av att visa alla sina ... Vad mesig jag känner mig nu! Ha ha!

Vi väntar tillökning

Så här lagom till vårens ankomst tänkte jag passa på att berätta att vi under den kommande sommaren väntar tillökning i familjen, och den här gången är det inte föl och valpar jag menar. Mina kolleger och elever har vetat om det rätt länge vid det här laget; det är ju lite svårt att dölja utan ytterkläder. Eftersom jag i detta sammanhang räknas som ”gammal” (37 år) har jag redan varit på två ultraljud, varav det senaste var idag. Jag var inte orolig inför det här ultraljudet eftersom det förra visade en frisk och välskapt bäbis, så det kändes heller inte så hemskt att Patrick inte kunde följa med eftersom han jobbade.

Ultraljud tar i normala fall ungefär tjugo minuter, och barnmorskan brukar upplysa om antal foster, hur fostret ligger, att hjärtat ser ut som det ska och att det inte ser ut att finnas några avvikelser i övrigt på foster eller moderkakans läge. Sedan dateras fostret och man får ett datum för beräknad förlossning innan man slutligen får en bild eller två i sin hand och glad i hågen lämnar sjukhuset.

Idag blev det annorlunda.

Bäbisen låg så man såg den i profil, och själv tyckte jag att det såg ut att vara någon konstig ”bulle” längst bak på rumpan, men eftersom jag inte är någon expert väntade jag en stund innan jag frågade barnmorskan om det verkligen skulle se ut så där. Och, till min stora fasa, svarade hon att hon också tyckte att det såg konstigt ut. Konstigt? Vad innebär det egentligen? En missbildning? En tumör? En vidhängande men outvecklad siamesisk tvilling? Jag kände hur kraften långsamt försvann ur min kropp, och jag var glad över att jag låg ner. Barnmorskan tittade från alla möjliga håll och vinklar, och till slut sa hon att hon skulle tillkalla läkare för att få en ”second opinion”.

Det dröjde innan läkaren kom och under tiden övergick barnmorskan till att granska bäbisens hjärta både länge och väl. Till sist var jag tvungen att fråga om hjärtat såg normalt ut, och hon sa att hon skulle vänta och höra vad läkaren sa och att det var svårt att se eftersom fostret rörde sig hela tiden och dess hjärta därför slog så snabbt. Jag blinkade många gånger för att tvinga bort tårarna utan att störa undersökningen och stirrade sedan stint in i bildskärmen för att försöka se vad som kunde tänkas vara så avvikande att barnmorskan ägnade en så lång stund åt bara hjärtat.

Sedan kom då läkaren. Även hon tittade länge – så länge att jag var helt övertygad om att det inte bara var ett fel utan en hel mängd fel på min pigga lilla bäbis som sparkar så mycket hela dagarna att jag inte förstår när han eller hon egentligen sover. Så frågade hon barnmorskan om det var på den högra sidan (av hjärtat) som hon trodde att något var avvikande och barnmorskan sa att det var det. Läkaren gick igenom hela bäbisen flera gånger och mätte huvudet och förde ett lågmält samtal med barnmorskan och indirekt med mig: ”Inga tecken på ryggmärgsbråck” (jag hade förstås ingen aning om att de ens misstänkte det), ”normal huvudform, inga avvikelser på hjärnan, inga avvikelser på ryggraden”. Och till sist: ”Jag ser inga tecken på några fel, men …” Och här skulle domen alltså komma: ”Jag vill att du kommer tillbaka om två veckor för att vi ska kunna titta en gång till. Det är så svårt att avgöra på foster. Men det är förmodligen inget fel.” Anledningen till den extra knölen vi sett på rumpan förklarades med att bäbisen legat så att vi såg det bortre lårbenet samtidigt som det främre. Jag fick en ny tid och tre fina bilder i profil med mig hem, gick ut och flyttade bilen till en annan parkering - parkeringstiden hade gått ut för länge sedan – och inte förrän jag pratade med Patrick i telefonen kom tårarna på nytt. Patrick hade lunch då och kom och tröstade mig och sa de rätta sakerna, så jag samlade mig efter några minuter och lyckades med svullna ögonlock och röd näsa uträtta de andra ärendena jag hade kvar innan jag skulle åka hem.

Så nu har jag två veckor framför mig med ett förmodligen inget fel och den gnagande tanken att man kanske inte ska utmana ödet ytterligare en gång när man redan har fyra friska vackra barn …

Och så har jag tre bilder på en söt bäbis i profil.

Söndagmorgon

Philip och Felix har redan hunnit leka ute en bra stund, och ändå är klockan bara 9.40. Jag har eldat två brasor i pannrummet och gett hästarna vatten (samt tagit några kort och gett Philip och hundarna frukost).
Music och Melody.

Den här dagen började inget vidare. Jag hade skitont ända ner i lungorna redan när jag vaknade strax före sju, och inte känns det bättre nu heller. Patrick jobbade natt, och han blev beskjuten i bilen precis när han körde ut ur polisgaraget nu på morgonen, men han skadade sig i alla fall inte (fast han fick förstås köra hem utan sidoruta på förardörren de 6,7 milen från Östersund; tur i oturen att det bara är ungefär tre grader kallt). Kanske var det någon som trodde sig kunna fixa så det blev en polis färre i stan ... Sidorutan befinner sig i ungefär en miljon delar utspridda inne i bilen, så nu vet jag vad jag ska göra framöver dagen. Eller är det kanske en lämplig sysselsättning för något sportlovsledigt barn? ;) Kanske vi får hjälpas åt, i alla fall. Jag undrar om man egentligen borde lämna in bilen för undersökning? Men vi behöver båda bilarna och kan inte vara utan den ena ...

Hästar, hundar och skotrar

Bild från idag på Patrick och Diva. Hon åkte en liten stund med Patrick, men den längsta biten satt hon mellan mig och Sebastian. Jag tror hon tyckte att det kändes tryggare än framför Patrick ... Hon satt helt stilla och vilade med huvudet mot Sebastians arm. De andra hundarna sprang efter skotrarna. De hade tillräckligt med energi för att busa även när vi stannade för att prata och fika.
Lightning med pinne i munnen och Diskett bakom sig.

Idag var det inte lika fint väder som igår, men helt okej ändå: runt nollgradigt, vindstilla och så gott som uppehåll. Lightning och Diskett stod inne i stallet i natt för jag skulle verka dem direkt på morgonen. Efter verkningen longerade jag Lightning en stund med sadel och träns, och han var jättesnäll. Nästa gång får nog Felix rida en stund också. Medan jag var i stallet var barnen ute och åkte skidor. Den kommande veckan ska jag göra iordning fölboxen till Diskett - hon har börjat få juver nu.

Efter lunch åkte vi ut med skotrarna. Jag lyckades köra fast på ett ställe men tog mig lös med hjälp av Sebastian och backen på skotern (Patrick var på väg till mig med hundarna i bilen just då och såg inte mitt lilla missöde). Simon och Felix tolkade hela vägen med slalomskidorna och var superduktiga. Bitvis är det så mycket vatten under snön att det nästan liknar vattenskidåkning. Det känns lite farligt, men jag tror inte att det är någon fara med istjockleken - fast jag vågar faktiskt inte stanna på de värsta ställena, om inte annat för att det är svårt att ta sig därifrån igen.

Jarrah fick en helsyster idag på Ekbäckens stuteri: grattis! Det är hans mammas första stoföl efter tre hingstföl på raken, och jag tror inte att jag har alltför fel om jag gissar att hon inte kommer att bli till salu ... Fölet är e. Heniarth Yarra-Glen (ägd av Heniarth stud, men har stått två säsonger på Ekbäckens stuteri) u. Ekbäckens Jasmine - Twyford My Man. Det föl som Morris har i magen är också e. Heniarth Yarra-Glen. Jag tror jag har bestämt vad det fölet ska heta - åtminstone om det blir ett stoföl.

Sportlov!

Vecka 10 är det sportlov här, men vi tjuvstartade med en skoterutflykt till Gällö idag. Hundarna fick inte följa med eftersom det är för långt (1,5 mil enkel väg). Morgonens moln försvann på förmiddagen, och sedan hade vi strålande sol ända till sent på eftermiddagen. Det droppade från taken och solen värmde verkligen för första gången i vinter.
Philip (som fixar lite med munnen på bilden - han gillar inte när jag tar kort på honom, men han tittar gärna på bilderna efteråt) och Jazz (som ser lite lätt plågad ut, men SÅ hårt höll faktiskt inte Philip i honom).
Jazz, Philip och Tjejen. Philips nya skidor till vänster i bild (och min skugga på Jazz - snyggt va ...). Philip tycker att det är roligt att åka skidor, men han orkar bara åka i fem-tio minuter åt gången innan han måste ta av sig dem och göra något annat en stund. Som tur är kan han i alla fall ta av sig skidorna själv.
Patrick och skotrarna innan alla moln var borta. I packboxen (som är öppen på bilden) hade vi det obligatoriska fikat - för vad är väl en skotertur utan fika!?! ;) Efter att vi kom hem satt vi ute ända tills det kom några envisa moln som skymde solen - men då var det ändå middagsdags.

Igår beställde vi en ny kamera: en digital systemkamera, Pentax K10D (med objektiv). Dessutom passade Patrick på att beställa en ny mobil. Dumt bara att vi inte kom oss för att beställa grejorna tidigare, för nu hinner de inte komma förrän kanske vecka 11. Det hade varit så kul att ha den nya kameran under sportlovet ... Jag har haft så svårt att bestämma mig för vilken kamera vi skulle köpa, för jag kan ingenting om kameror, och särskilt inte om systemkameror. Batteritiden är i alla fall längre än i vår digitalkamera! Det enda som känns gruvsamt nu är att lära sig den nya kameran. Inte för att jag är sämst i världen när det gäller tekniska saker, men jag är väldigt långt ifrån bäst också.

Imorgon ska jag verka hovarna på ett par hästar innan Patrick vaknar (han jobbar natt) och sedan ska vi åka ut allihop inklusive hundarna. Vädret ska bli bra enligt prognosen. Inte för att den brukar stämma, men man kan ju alltid hoppas!