Smilla och Jazz fick sina av mig efterlängtade lure coursinglicenser idag i och med att de godkändes på prov- och licenslopp vid träningen i Kluk, Alsen. TACK Susanne och Lina för att ni arrangerade och dömde dagens lopp! Det var lagom varmt och hundarna sprang bra. Diva fick tyvärr vara hemma pga hälta.
Ytterligare en hund fick sin licens idag: Sommarhagens Eldorado. Tre till whippetar var med och sprang (varav en redan har licens) så innan året är slut hinner säkert ännu fler licensieras så att de kan vara med på framtida prov (alltså tävlingar). Synd nog verkar det som om de sista proven för året som man fortfarande kan anmäla sig till äger rum i Småland och Skåne och det blir ju lite långt att åka när det är de första proven de ska vara med på, så vi laddar inför nästa år istället. Kanske hinner Diva få licens innan dess också.
Nu när halva året har gått har vi uppnått några av målen jag hade inför 2007 (där ingick nämligen lc-licenser och CK:n), så nu hoppas jag att mitt skadade knä läker snart så att jag kan börja lägga spår igen. Kanske går vi inga anlagsprov och öppen klassprov förrän i höst när bäbisen är född, men jag tycker att det är roligt med själva träningen också.
Vi har fortfarande två kattjejer som inte är tingade ännu: den trefärgade och den svarta. Vi tror att den trefärgade blir långhårig och den svarta korthårig. Vi har fått massor av svar på annonsen och allra populärast har den cremefärgade hanen varit, förmodligen beroende på att det är en så ovanlig färg på vanliga huskatter.
Dessutom är Morris hingstföl samt den fuxfärgade ettårshingsten till salu, för den som har plats och tid med ett lite större djur än en katt. =)
lördag, juni 30, 2007
söndag, juni 24, 2007
NKK Internationella, Trondheim
Jag led alla helvetets kval innan jag slutligen bestämde mig för om jag verkligen var i skick att åka till den internationella utställningen i Trondheim idag. Inte förrän halvfem i morse hade jag funderat klart och väckte då våra tre yngsta barn (som alla ville åka med), lastade hundarna och körde iväg ... Både Patrick och Sebastian skulle jobba. Det är ungefär 32 mil till Trondheim från oss, och det är så vackert när man åker över fjällen och kommer fram till den norska sidan att bara det egentligen gör resan värd att genomföra. Jag har fortfarande skitont i mitt stukade knä, och reservplanen var att Simon skulle få göra själva "springningen" i ringen med hundarna ifall knäet inte höll trots att jag lindat det hårt med styrkelyftslindor.
Domaren, Edwina Thomas från Sydafrika, var införstådd med ett eventuellt handlerbyte mitt i visningen, men jag lyckades faktiskt halvspringa runt de varv som behövdes, även om det säkert inte var en vacker syn ... Jag är ju höggravid också.
Hur som helst: Jazz vann unghundsklassen (fem deltagare) med CK. Kritik: "16 months black with white trim. A very nice type, very typical head and expresson, excellent ears, enough angulation in front, just enough give in his (? Det står "pestan" men kanske ska det vara "pastern"?). Holds his outline standing and moving. Sound." I bästa hanhundsklass blev han oplacerad, och det var jättefina hundar med så det var inte oväntat. Tror det var ungefär åtta champions plus några till som tävlade om bästa hane ... Ingen juniorhane men ytterligare en unghund (tror det var Softouch Little Big Man, som redan har 6 cert) fick CK. För övrigt var kennel Courtborne flitigt representerat med hela 16 anmälda hundar.
När det var Smillas tur var hon redan less och trött och mitt onda knä hade fått sällskap av en värkande hälsena som tillsammans gjorde att jag mest hade lust att lägga mig ner bredvid Smilla och grina en stund ... Trots min förmodligen urusla och mer eller mindre enbenta visning fick hon Hp och blev fyra i klassen - och jag kan garantera att det är första gången någon blivit glad över ett uteblivet CK, för jag hade inte kunnat springa en meter till. Jag har lite svårt att utläsa kritiken, men det står ungefär så här: "1 year 9 months fawn and white. Typical head, eyes and ears. Well bodied. Nice outline. Standing (... ?). Sound".
Det var 51 anmälda whippetar om jag minns rätt - många som sagt otroligt fina. Barnen var så snälla och tålmodiga, och jag är också glad över att Maria J-J stannat kvar efter gårdagens kattutställning (med två BIS med sig hem!) vilket innebar att jag kunde be henne om hjälp om och när det behövdes. Tusen tack! Det var första gången jag ställde ut i Norge, så jag var lite osäker på vad som egentligen gällde - och gissa om jag lyckades köra fel på vägen till utställningen? Barnen fick sig i alla fall en sightseeing i Trondheims centrum ...
Domaren, Edwina Thomas från Sydafrika, var införstådd med ett eventuellt handlerbyte mitt i visningen, men jag lyckades faktiskt halvspringa runt de varv som behövdes, även om det säkert inte var en vacker syn ... Jag är ju höggravid också.
Hur som helst: Jazz vann unghundsklassen (fem deltagare) med CK. Kritik: "16 months black with white trim. A very nice type, very typical head and expresson, excellent ears, enough angulation in front, just enough give in his (? Det står "pestan" men kanske ska det vara "pastern"?). Holds his outline standing and moving. Sound." I bästa hanhundsklass blev han oplacerad, och det var jättefina hundar med så det var inte oväntat. Tror det var ungefär åtta champions plus några till som tävlade om bästa hane ... Ingen juniorhane men ytterligare en unghund (tror det var Softouch Little Big Man, som redan har 6 cert) fick CK. För övrigt var kennel Courtborne flitigt representerat med hela 16 anmälda hundar.
När det var Smillas tur var hon redan less och trött och mitt onda knä hade fått sällskap av en värkande hälsena som tillsammans gjorde att jag mest hade lust att lägga mig ner bredvid Smilla och grina en stund ... Trots min förmodligen urusla och mer eller mindre enbenta visning fick hon Hp och blev fyra i klassen - och jag kan garantera att det är första gången någon blivit glad över ett uteblivet CK, för jag hade inte kunnat springa en meter till. Jag har lite svårt att utläsa kritiken, men det står ungefär så här: "1 year 9 months fawn and white. Typical head, eyes and ears. Well bodied. Nice outline. Standing (... ?). Sound".
Det var 51 anmälda whippetar om jag minns rätt - många som sagt otroligt fina. Barnen var så snälla och tålmodiga, och jag är också glad över att Maria J-J stannat kvar efter gårdagens kattutställning (med två BIS med sig hem!) vilket innebar att jag kunde be henne om hjälp om och när det behövdes. Tusen tack! Det var första gången jag ställde ut i Norge, så jag var lite osäker på vad som egentligen gällde - och gissa om jag lyckades köra fel på vägen till utställningen? Barnen fick sig i alla fall en sightseeing i Trondheims centrum ...
lördag, juni 23, 2007
Midsommar!
Dessa tre ser ut att vara tjejer: en grå u. Tjejen, en svart u. Maniac och en trefärgad u. Tjejen
Och dessa tre är pojkar: röd u. Tjejen, creme u. Tjejen och svartvit u. Maniac. Dessutom är Felix unge också en röd hane, men han fick inte vara med på den här bilden.
Den cremefärgade hanen.
Den röda hanen.
Den trefärgade honan. Som synes har hon bara lite röda inslag, så jag har hela tiden trott att hon bara var gråvit. Jag tar mig fram med hjälp av kryckor, och det vänstra knäet är ungefär 50 procent större än det högra. Det har slutat göra ont i alla fall, men springa kan jag ju inte ...
Jag önskar er alla en trevlig avslutning på midsommarhelgen!
torsdag, juni 21, 2007
LC igen
Diva 19 juni 2007
Fokuserad Smilla insnörd i kopplet, 19 juni 2007.Foton: Jonny Björklund
I tisdags var vi på lure coursing igen på Alnö utanför Sundsvall. Eftersom det är ett hoppfält (för fallskärmshoppning, tror jag) hålls gräset tillräckligt kort där för att det ska fungera med lure coursing även på sommaren. Diva och Smilla sprang två godkända provlopp var, så nu fattas bara licensloppet för att deras licenser ska vara klara. Jazz fick springa ett ensamlopp först (eftersom jag var osäker på om han skulle få för sig att volta igen men det gjorde han inte) och därefter ett provlopp, som även det godkändes. Det ska dessutom vara en annan licensgivare på ett av de tre loppen, så jag ska försöka lista ut var och när vi kan genomföra de loppen. Det finns ju inte alltför många träningstillfällen att välja på. I tisdags började träningen fem och vi var kvar till slutet eftersom licenspappren skulle fyllas i, så vi var inte färdiga förrän framåt halvtiotiden - och det blir alltså långa kvällar för de som ställer upp och ordnar träningarna. En eloge till er! Felix och Philip var med mig och de var snälla trots att klockan hann bli så mycket. Felix fick till och med hjälpa till att släppa Jazz en gång, och det fixade han också.
Jag verkade hovarna på Music och Sunny idag och släppte dem sedan i hagen bakom stallet, dit jag även förpassade Melody sedan jag sett att hon försöker sparka undan Lightning när han ska betäcka Morris som börjat brunsta nu. När jag skulle sära på stona lyckades jag tyvärr samtidigt vrida knäet så att det hoppade ur led och tillbaka igen, men ledbanden blev så uttänjda att jag nu är ordinerad total vila i minst två och i värsta fall sex veckor. Kul ... (Och det var faktiskt inte hästarnas fel. Det är lättare att få sådana här skador när man är gravid.) Jag undrar hur jag ska kunna genomföra utställningarna jag anmält hundarna till. Hoppas bara att skadan läker snabbt, för jag är definitivt inte någon som gillar att ligga på rygg och låta tiden gå.
söndag, juni 17, 2007
Sommarlov
Lightning tre år
Jarrah ett årBarnen har äntligen fått sommarlov. Sebastian har gått ut nian och fick bra betyg med ett antal MVG (förutom de han redan hade fick han MVG i matte och tyska) och därutöver mest VG. Philip har opererats. Under operationen upptäckte läkaren att det var ytterligare en sak som behövde fixas, men det gjorde han som tur var på en gång så nu ska allt vara bra. Läkaren berättade efteråt med liv och lust hur operationen hade gått till. Philip har gått på smärtstillande i ett par dagar, men han har lekt som vanligt och bara sagt någon enstaka gång att han haft ont. Han cyklar jättebra nu och är så gullig när han kommer svischande med det blonda håret fladdrande. Felix har fyllt nio år och jag har också fyllt år. 38 ... Det låter mer än det känns.
Alla kattungarna har öppnat ögonen helt. Idag tog vi ut några av dem på gräsmattan en stund, och de kravlar sig fram rätt bra. Tjejen och Maniac har fortfarande gemensam vårdnad, så jag har bytt ut kartongen mot en större och kommer inte längre att försöka sära på mammorna eftersom de ändå flyttar ihop på en gång. Jag har försökt lista ut vilket kön det är på ungarna och tror att alla är hanar utom den helsvarta och den helgrå. Alla utom de två svarta ser ut att bli mer eller mindre långhåriga - men jag reserverar mig för att jag kan ha sett fel på såväl kön som hårlag ... Någon kattexpert är jag inte!
Jag och Simon har varit en sväng till utställningen i Vännäs där Agneta Kappers (kennel Kapriol) dömde, och Smilla fick en slät etta men bra kritik, medan domaren tyckte att Jazz var så pass stor (han är 53 cm) att han måste vara perfekt i övrigt för att kompensera det men hon ansåg att han var något för upprätt i skuldran vilket är ett typiskt "whippetfel" som hon inte tycker om. Så nu vet jag det. Hon var för övrigt en bra domare som förklarade sin bedömning utan att man behövde fråga.
onsdag, juni 13, 2007
Var bara tvungen ...
att lägga in ytterligare en gråtbild på den cremefärgade ungen. Den är så söt när den gråter! Jag kan ju tillägga att den är glad i vanliga fall. Eller nöjd kanske är rätt ord.
Och så en glad unge eller rättare sagt två ... Philip med lite ketchup runt munnen och en röd kattunge.Jag verkade hovarna på Diskett och Design nu ikväll, och det var skitjobbigt trots att de var snälla båda två. Bäbisen i min mage sätter fötterna innanför mina revben och håller liksom emot när jag lutar mig framåt ... Dessutom hade jag tränat ben och lite armar ett par timmar tidigare, och det var inte så himla lyckat att grunda med. Jaja, nu är det i alla fall gjort.
tisdag, juni 12, 2007
Kollektiv uppfostran
Våra kattmammor är ganska konstiga ... Jodå, de sju kattungarna lever och ser ut att må bra - trots att mammorna hela tiden envisas med att flytta ihop dem till samma låda så att det blir så trångt att bara en mamma i taget kan ligga där. Båda får plats om de sitter upp. Oftast går den ena mamman och äter medan den andra är med ungarna, och sedan turas de helt enkelt om. Det ser så himla underligt ut, och jag brukar sära på dem så att det ska bli rymligare och bekvämare men de har helt enkelt inte samma uppfattning som jag om vad som är bra och inte. Jag undrar om kattungarna kommer att få någon sorts känslomässig störning av det ständiga bytet av mamma, eller om de så småningom själva kommer att välja den ena ... I så fall blir det intressant att se om de väljer "rätt" mamma. Hur det nu skulle kunna gå till!
I söndags gick jag till Bodsjön med hundarna efter att först ha rollat in benen och armarna med myggmedlet "Mygga", som tydligen ska användas med försiktighet av barn och gravida. Det var soligt och knappt några insekter alls i farten. Igår var det lite mer mulet men jag bestämde mig för att gå samma promenad igen, dock efter att ha sprayat mig med "Off!" i stället, eftersom det inte framstod som lika farligt i varningstexten. Tror ni att den fungerade? Nix. Bitvis var det massor av myggor, och inte vet jag om det var vädret eller myggmedlet eller det faktum att myggmedlet var i sprayform i stället för roller som gjorde det, men myggorna var jättehungriga och brydde sig inte det minsta om att de förväntades hålla sig på ett visst avstånd från mig. Jag drog av mig mitt linne och gick och viftade med det för att göra promenaden någorlunda uthärdlig.
Hundarna brukar passa på att gå ut i sjön och dricka när vi kommer fram, och Jazz tycker att det är roligt att simma ut och hämta en pinne om man kastar ut den till honom, trots att han egentligen inte är särskilt intresserad av just pinnar (jag slänger heller nästan aldrig saker till hundarna eftersom jag inte vill riskera att de ska bli pinntokiga). Tikarna går bara i tills vattnet går en bit upp på sidan, och sedan står de och väntar på att Jazz ska komma med pinnen så att de kan stjäla den från honom; Smilla är absolut värst. Den 19 juni är det lure coursingträning igen på Alnö, och Philip ska dessutom opereras innan dess. Och så är det ett antal utställningar också nu i sommar som jag ser fram emot och bävar inför på samma gång ... Det är spännande att se vad domaren tycker om ens hundar, men samtidigt är det jobbigt att köra till själva utställningsplatsen eftersom de alltid ligger så långt bort. Divas syskon placerade sig förresten på plats 2, 3 och 4 på lure coursingprovet i Järvtjärn i helgen. Allra bäst gick det för "Alice" som dessutom fick cert. Grattis till er alla!
I söndags gick jag till Bodsjön med hundarna efter att först ha rollat in benen och armarna med myggmedlet "Mygga", som tydligen ska användas med försiktighet av barn och gravida. Det var soligt och knappt några insekter alls i farten. Igår var det lite mer mulet men jag bestämde mig för att gå samma promenad igen, dock efter att ha sprayat mig med "Off!" i stället, eftersom det inte framstod som lika farligt i varningstexten. Tror ni att den fungerade? Nix. Bitvis var det massor av myggor, och inte vet jag om det var vädret eller myggmedlet eller det faktum att myggmedlet var i sprayform i stället för roller som gjorde det, men myggorna var jättehungriga och brydde sig inte det minsta om att de förväntades hålla sig på ett visst avstånd från mig. Jag drog av mig mitt linne och gick och viftade med det för att göra promenaden någorlunda uthärdlig.
Hundarna brukar passa på att gå ut i sjön och dricka när vi kommer fram, och Jazz tycker att det är roligt att simma ut och hämta en pinne om man kastar ut den till honom, trots att han egentligen inte är särskilt intresserad av just pinnar (jag slänger heller nästan aldrig saker till hundarna eftersom jag inte vill riskera att de ska bli pinntokiga). Tikarna går bara i tills vattnet går en bit upp på sidan, och sedan står de och väntar på att Jazz ska komma med pinnen så att de kan stjäla den från honom; Smilla är absolut värst. Den 19 juni är det lure coursingträning igen på Alnö, och Philip ska dessutom opereras innan dess. Och så är det ett antal utställningar också nu i sommar som jag ser fram emot och bävar inför på samma gång ... Det är spännande att se vad domaren tycker om ens hundar, men samtidigt är det jobbigt att köra till själva utställningsplatsen eftersom de alltid ligger så långt bort. Divas syskon placerade sig förresten på plats 2, 3 och 4 på lure coursingprovet i Järvtjärn i helgen. Allra bäst gick det för "Alice" som dessutom fick cert. Grattis till er alla!
söndag, juni 10, 2007
Lure coursingträning i Kluk
Förra lördagen fick vi förhinder (gäster) när det var lure coursingträning i Kluk (vilket himla namn ...), men igår åkte jag iväg på träningen med alla hundarna i värmen. För den som inte är så insatt i Jämtlands geografi kan jag berätta att Kluk är en liten by i västra Jämtland, några kilometer bortanför Wången, som under många år betecknats som "hingstuppfödningsanstalt" för nordsvenska brukshästar. Nuförtiden har man istället travgymnasium där. Byn där Wången ligger heter Alsen, och där är det en fantastisk utsikt med fjällen i bakgrunden långt bortom "andra sidan sjön".
Hursomhelst ... Det var bara två ytterligare hundar med, men med mina hundar blev det ändå ett antal lopp, varav två ensamlopp för Jazz samt ett ensamlopp och ett gemensamt lopp för Diva och Smilla. Susanne (innehavare av kennel Amazing Flash) gjorde ett verkligt hästjobb som drog ut linan inför alla loppen runt den jäääättelånga banan (kändes det som eftersom det var så varmt i eftermiddagssolen och dessutom var gräset halvjobbigt att gå i). Hundarna var superduktiga - särskilt med tanke på hur ointresserade de var under premiärträningen på Alnö för ett par veckor sedan. Allt fungerade hur bra som helst, med undantag av när trasan ibland försvann utom synhåll i höggräset så att hundarna hade problem att se den. Gräsets längd gör att det tyvärr inte går att ha fler träningar här nu förrän efter höskörden. Med på träningen var också Anna J, och vi har vissa planer på att utbilda oss till piloter (alltså personer som får köra lure coursingmaskinen) så att vi kan ha träningar här i vår kommun också, eftersom det egentligen blir lite långt för oss att åka till Kluk och Alnö (ca 13-15 mil).
Tack till er båda för all hjälp under gårdagens träning!
Hur är då läget för kattungarna? Jo, igår morse var den tufsiga lilla gråvita ungen död, så nu har alltså Tjejen två ungar som är grå (en helgrå och en grå med vita tecken), en som är ljusröd och en som är cremefärgad. Maniac har kvar sina två svarta - varav en har vita tecken - och en röd. Under natten hade de flyttat ihop igen i Maniacs låda (den döda ungen låg också där), så jag särade återigen på dem.
Tjejen är fortfarande lite slarvig med sina ungar så nu i morse låg den cremefärgade hos Maniac igen, och jag lät henne ha kvar den ungen också. De verkar ju ändå inte bry sig om vilka ungar som tillhör vem. Barnen ägnar jättemycket tid åt kattungarna och ser fram emot att de ska öppna ögonen.
Igår var Felix på avslutningsutflykt till Östersund och Frösön med barnkören, och de besökte Jamtli, Sommarhagen och Frösötornet. Han tyckte att det var jätteroligt, särskilt Frösötornet.
Vi går till sjön varje dag nu när det är så varmt och vissa av oss (dvs alla utom jag, som avskyr kallt vatten) badar. Hundarna brukar inte följa med dit eftersom det till största delen är klippor ut i vattnet, vilket gör att det är halt. Däremot passar de på att gå ut i vattnet de gånger de får följa med till andra badplatser med sandstrand. Jag har inte gått till Bodsjön med hundarna nu på ett par veckor, för det är så mycket insekter där när det är varmt. Kanske gör jag ett försök nu på förmiddagen, med byxor och långärmad tröja ... Jag klev upp halvfem i morse och var jättepigg, men det har gått över nu så jag får väl se vad jag orkar göra idag. Jag har i alla fall inga jätteprojekt på gång för en gångs skull.
Hursomhelst ... Det var bara två ytterligare hundar med, men med mina hundar blev det ändå ett antal lopp, varav två ensamlopp för Jazz samt ett ensamlopp och ett gemensamt lopp för Diva och Smilla. Susanne (innehavare av kennel Amazing Flash) gjorde ett verkligt hästjobb som drog ut linan inför alla loppen runt den jäääättelånga banan (kändes det som eftersom det var så varmt i eftermiddagssolen och dessutom var gräset halvjobbigt att gå i). Hundarna var superduktiga - särskilt med tanke på hur ointresserade de var under premiärträningen på Alnö för ett par veckor sedan. Allt fungerade hur bra som helst, med undantag av när trasan ibland försvann utom synhåll i höggräset så att hundarna hade problem att se den. Gräsets längd gör att det tyvärr inte går att ha fler träningar här nu förrän efter höskörden. Med på träningen var också Anna J, och vi har vissa planer på att utbilda oss till piloter (alltså personer som får köra lure coursingmaskinen) så att vi kan ha träningar här i vår kommun också, eftersom det egentligen blir lite långt för oss att åka till Kluk och Alnö (ca 13-15 mil).
Tack till er båda för all hjälp under gårdagens träning!
Hur är då läget för kattungarna? Jo, igår morse var den tufsiga lilla gråvita ungen död, så nu har alltså Tjejen två ungar som är grå (en helgrå och en grå med vita tecken), en som är ljusröd och en som är cremefärgad. Maniac har kvar sina två svarta - varav en har vita tecken - och en röd. Under natten hade de flyttat ihop igen i Maniacs låda (den döda ungen låg också där), så jag särade återigen på dem.
Tjejen är fortfarande lite slarvig med sina ungar så nu i morse låg den cremefärgade hos Maniac igen, och jag lät henne ha kvar den ungen också. De verkar ju ändå inte bry sig om vilka ungar som tillhör vem. Barnen ägnar jättemycket tid åt kattungarna och ser fram emot att de ska öppna ögonen.
Igår var Felix på avslutningsutflykt till Östersund och Frösön med barnkören, och de besökte Jamtli, Sommarhagen och Frösötornet. Han tyckte att det var jätteroligt, särskilt Frösötornet.
Vi går till sjön varje dag nu när det är så varmt och vissa av oss (dvs alla utom jag, som avskyr kallt vatten) badar. Hundarna brukar inte följa med dit eftersom det till största delen är klippor ut i vattnet, vilket gör att det är halt. Däremot passar de på att gå ut i vattnet de gånger de får följa med till andra badplatser med sandstrand. Jag har inte gått till Bodsjön med hundarna nu på ett par veckor, för det är så mycket insekter där när det är varmt. Kanske gör jag ett försök nu på förmiddagen, med byxor och långärmad tröja ... Jag klev upp halvfem i morse och var jättepigg, men det har gått över nu så jag får väl se vad jag orkar göra idag. Jag har i alla fall inga jätteprojekt på gång för en gångs skull.
fredag, juni 08, 2007
... och igen
När jag och Philip kom hem vid lunchtid idag hade hans katt, Tjejen, fått fem ungar varav fyra levde. Medan vi tittade på föddes ytterligare en som överlevde. Det som förvånade mig var valet av ställe hon födde sina ungar på: i kartongen vi gjorde iordning igår till Maniac och hennes tre ungar. Kartongen har ganska höga kanter men är rätt liten, så när vi tittade ner i lådan såg vi först bara en salig blandning av knappt dygnsgamla, skrikande ungar och mer eller mindre nyfödda och blöta ungar med ganska långa navelsträngar och dessutom en eller annan efterbörd och så den döda kattungen (som faktiskt var lite tuggad på så den saknade ett och ett halvt ben och svansen) och Tjejen spinnande mitt i alltihop ... Maniac stod bredvid och granskade oroligt vad som försiggick i lådan. Hon spann inte.
Jag bad Philip hämta en hundkorg och ett par handdukar från huset och försökte samtidigt få lite reda i kaoset ... Jag tittade så de andra ungarna såg okej ut, tog undan den döda ungen och efterbörderna och försökte samtidigt lyfta undan kattmammorna, som ville vara med sina gallskrikande ungar. När Philip kom tillbaka sorterade jag ungarna till rätt mamma och hoppades att de skulle förstå tanken bakom det nya arrangemanget. Som tur var gick det bra, och Tjejen propsade inte på att flytta tillbaka till Maniacs låda. Kanterna på hundkorgen är tyvärr lite för låga, så ungarna följer med ut när Tjejen lämnar korgen och hon har inte en tanke på att hämta tillbaka dem heller. Därför har vi fått bära tillbaka ungarna ett antal gånger under eftermiddagen, och Maniac har också hjälpt till, även om hon tar dem till sin låda i stället ... Nu tar de hand om fyra ungar var, och tycker mammorna att det är okej så får det väl vara så då.
Tre av Tjejens ungar är grå (en mörkare och två ljusare; två har vita tecken men den med mest vitt är mycket mindre och lite ynkligare än de andra), en är orange och en är ljust cremefärgad. Jag har inte kollat vad det är för kön på dem. Roligt med lite olika färger, i alla fall!
Stackaren som dog var grå med vita tecken. Philip hade förstås sett att den var lemlästad och frågade vad som hänt, och jag sa att den var dödfödd och att Tjejen nog trodde att det var efterbörden hon åt på. Jag vet inte om det var så, men han nöjde sig med förklaringen och berättade samma version för Felix när han kom hem från skolan. Ibland är det svårt att veta vad man ska säga ...
Jag ska ta bilder på kattungarna när de blivit lite sötare. Just nu är det nog bara deras mammor och våra barn som tycker att de är fina ...
Jag bad Philip hämta en hundkorg och ett par handdukar från huset och försökte samtidigt få lite reda i kaoset ... Jag tittade så de andra ungarna såg okej ut, tog undan den döda ungen och efterbörderna och försökte samtidigt lyfta undan kattmammorna, som ville vara med sina gallskrikande ungar. När Philip kom tillbaka sorterade jag ungarna till rätt mamma och hoppades att de skulle förstå tanken bakom det nya arrangemanget. Som tur var gick det bra, och Tjejen propsade inte på att flytta tillbaka till Maniacs låda. Kanterna på hundkorgen är tyvärr lite för låga, så ungarna följer med ut när Tjejen lämnar korgen och hon har inte en tanke på att hämta tillbaka dem heller. Därför har vi fått bära tillbaka ungarna ett antal gånger under eftermiddagen, och Maniac har också hjälpt till, även om hon tar dem till sin låda i stället ... Nu tar de hand om fyra ungar var, och tycker mammorna att det är okej så får det väl vara så då.
Tre av Tjejens ungar är grå (en mörkare och två ljusare; två har vita tecken men den med mest vitt är mycket mindre och lite ynkligare än de andra), en är orange och en är ljust cremefärgad. Jag har inte kollat vad det är för kön på dem. Roligt med lite olika färger, i alla fall!
Stackaren som dog var grå med vita tecken. Philip hade förstås sett att den var lemlästad och frågade vad som hänt, och jag sa att den var dödfödd och att Tjejen nog trodde att det var efterbörden hon åt på. Jag vet inte om det var så, men han nöjde sig med förklaringen och berättade samma version för Felix när han kom hem från skolan. Ibland är det svårt att veta vad man ska säga ...
Jag ska ta bilder på kattungarna när de blivit lite sötare. Just nu är det nog bara deras mammor och våra barn som tycker att de är fina ...
torsdag, juni 07, 2007
Tillökning igen
Sebastians katt, Maniac, fick ungar nu på eftermiddagen. När barnen kom hem från skolan ropade Sebastian på sin katt, och då hoppade hon ner från bron och kom och mötte dem med en helt nyfödd unge i munnen. Efterbörden släpade efter ... Jag, Patrick och Philip var på andra sidan vägen och ordnade med ett nytt staket så vi hade inte sett henne under den senaste halvtimmen. Nu tog vi raskt in henne i stallet och jag klippte av navelsträngen på ungen och slängde efterbörden. Kattmammor ska egentligen själva bita av navelsträngen och äta upp efterbörden, men det hade Maniac tydligen missat; jag får väl skylla på att det är hennes första kull. Unge nummer två kom ungefär en timme senare. Maniac krystade lite halvhjärtat och var mest intresserad av sin förstfödda, så till slut hjälpte jag till lite och då kom ungen ut. Ettan var orange och tvåan svart (tror jag). Sedan trodde jag att det var slut på ungar, för båda var så stora och Maniacs mage har varit förhållandevis liten till och med de senaste dagarna. Dessutom visade hon inga tecken alls på att det skulle vara någon fler unge på gång, men för att vara helt säker kände jag på hennes mage - och visst var där en till unge. Nästan tre timmar efter att den första kom till världen lyfte jag bort Maniac till en annan box så att hon var tvungen att röra sig, och då satte hon sig och krystade fram två bakben och en svans. Sedan gick hon och åt. Kul katt. Jag funderade, betraktade och väntade ... Philip och Felix stod bredvid och tittade storögt på de orörliga utstickande benen och svansen och den lugnt ätande mamman som inte tyckte att det var något konstigt alls med situationen. Och så jag då, som faktiskt helt saknar erfarenhet från kattförlossningar men som av barnen betraktas som någon sorts allvetare när det gäller att föda eftersom jag själv är mamma ...
Jag försökte dra lite försiktigt i kattungen för att stimulera fler krystvärkar, och sedan klämde jag på Maniacs mage, men hon blängde bara surt på mig och fortsatte äta. Hur länge kan en unge vara på väg ut utan att dö? Hur hårt kan man dra i en kattunge utan att skada den eller mamman? Jag flyttade på Maniac igen så att hon skulle röra sig, drog hårdare i kattungen, prövade att lägga henne med de andra ungarna igen ... Inga krystvärkar alls. Till slut drog jag ännu hårdare och då jamade Maniac högt och bet mig hårt i tummen. Länge. Det kunde inte sägas tydligare: Låt bli! Det gör ont! Och ont gjorde det på mig också; det blev blödande hål efter hennes tänder och jag hann oroa mig för stelkramp och alla andra sjukdomar som man inte bör få när man är gravid och inte annars heller. Men ungen satt fortfarande helt fast. Nu insåg jag att ungen förmodligen inte skulle komma ut av sig själv, så jag hämtade hushållspapper för att få ett bättre grepp och så höll jag Maniacs huvud med ena handen och drog ut ungen med den andra. Den var död. Eller andades i alla fall inte; nosen var blå och hjärtslagen gick inte att känna. Svart med bläs och vita fötter. Barnen tittade på mig och kattungen under tystnad. Ska man rädda en kattunge som man inte ens vill ha för att det förmodligen är så svårt att bli av med den? Ja, inte kan man tveka särskilt länge i alla fall, det är ett som är säkert. Och jag hade bara inte samvete att torrt konstatera att ja, det var ju synd, men det är ju i alla fall två som lever - så jag gjorde mitt bästa för att få liv i kattungen och lyckades faktiskt också (hur dum får man vara?). Maniac fick tillbaka sin kattunge och den ser ut att klara sig. Någon som vill ha en kattunge senare i sommar? =) Jag har lovat Felix att behålla en kattunge, och just nu är den orange hans favorit, men Tjejen ska ju också få ungar så vi får väl se vilken det blir till slut. Just nu önskar jag att jag slipper vara med när Tjejen ska få ungar, och att det bara blir en unge som överlever ... Elakt va´? Men vem tusan kan ha typ tio katter ... och tio hästar ... och tre hundar ... och fem barn! Årets föl SKA i alla fall säljas trots att de är världens finaste.
Vi har släppt hästarna på bete nu. Vi har gjort ännu en hage och det var varmt och mycket knott men nu är det i alla fall gjort och det är så skönt! Vår människobäbis har lagt sig med huvudet ner nu; det spänner i ljumskarna och jag har rätt ont emellanåt på vissa ställen i magen och bäckenet och jag vet att jag inte ska klaga för jag har ju valt det själv och det finns massor av människor som inte kan få barn osv osv ... Men kan man inte få välja bort just det som gör ont? ;-)
Jag försökte dra lite försiktigt i kattungen för att stimulera fler krystvärkar, och sedan klämde jag på Maniacs mage, men hon blängde bara surt på mig och fortsatte äta. Hur länge kan en unge vara på väg ut utan att dö? Hur hårt kan man dra i en kattunge utan att skada den eller mamman? Jag flyttade på Maniac igen så att hon skulle röra sig, drog hårdare i kattungen, prövade att lägga henne med de andra ungarna igen ... Inga krystvärkar alls. Till slut drog jag ännu hårdare och då jamade Maniac högt och bet mig hårt i tummen. Länge. Det kunde inte sägas tydligare: Låt bli! Det gör ont! Och ont gjorde det på mig också; det blev blödande hål efter hennes tänder och jag hann oroa mig för stelkramp och alla andra sjukdomar som man inte bör få när man är gravid och inte annars heller. Men ungen satt fortfarande helt fast. Nu insåg jag att ungen förmodligen inte skulle komma ut av sig själv, så jag hämtade hushållspapper för att få ett bättre grepp och så höll jag Maniacs huvud med ena handen och drog ut ungen med den andra. Den var död. Eller andades i alla fall inte; nosen var blå och hjärtslagen gick inte att känna. Svart med bläs och vita fötter. Barnen tittade på mig och kattungen under tystnad. Ska man rädda en kattunge som man inte ens vill ha för att det förmodligen är så svårt att bli av med den? Ja, inte kan man tveka särskilt länge i alla fall, det är ett som är säkert. Och jag hade bara inte samvete att torrt konstatera att ja, det var ju synd, men det är ju i alla fall två som lever - så jag gjorde mitt bästa för att få liv i kattungen och lyckades faktiskt också (hur dum får man vara?). Maniac fick tillbaka sin kattunge och den ser ut att klara sig. Någon som vill ha en kattunge senare i sommar? =) Jag har lovat Felix att behålla en kattunge, och just nu är den orange hans favorit, men Tjejen ska ju också få ungar så vi får väl se vilken det blir till slut. Just nu önskar jag att jag slipper vara med när Tjejen ska få ungar, och att det bara blir en unge som överlever ... Elakt va´? Men vem tusan kan ha typ tio katter ... och tio hästar ... och tre hundar ... och fem barn! Årets föl SKA i alla fall säljas trots att de är världens finaste.
Vi har släppt hästarna på bete nu. Vi har gjort ännu en hage och det var varmt och mycket knott men nu är det i alla fall gjort och det är så skönt! Vår människobäbis har lagt sig med huvudet ner nu; det spänner i ljumskarna och jag har rätt ont emellanåt på vissa ställen i magen och bäckenet och jag vet att jag inte ska klaga för jag har ju valt det själv och det finns massor av människor som inte kan få barn osv osv ... Men kan man inte få välja bort just det som gör ont? ;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)