Boy 6

Boy 6

The boys 4 days old

Boy 1
Boy 2
Boy 3
Boy 4
Boy 5

The girls 3 days old

Girl 1
Girl 2
Girl 3 together with a tail ...
All the girls together, number 3 (hiding) ,1 and 2
The girls again

En snabbis ...

Hinner inte uppdatera med nya bilder idag eftersom det är en hel del att göra, som ni nog förstår ... Såväl valparna som mamman (Diva) mår i alla fall bra. Jazz och Smilla gör sig ett ärende till valphagen emellanåt, men Diva tycker att de är fullständigt överflödiga ... Jag undrar om hon minns hur hon själv, som sjumånadersvalp, stod och tittade på Alvas valpar utan att Alva sa ett knyst om det?

Valphagen är på övervåningen och de andra hundarna bor på undervåningen så att Diva får lugn och ro. Det svåraste är att hålla barnen (särskilt Philip) från att mer eller mindre bosätta sig i valphagen ... Det är nästan tur att det är jul och en massa nya saker att sysselsätta sig med och gäster att umgås med! Indra är också helt fascinerad av valparna, men med en fyramånadersbäbis gripklor till händer så får hon bara stryka på valparna med hjälp av någon vuxen - och inte särskilt ofta heller (även om Diva tydligen inte inser vilken fara som en människobäbis skulle kunna utgöra för hennes egna bäbisar).

Julen har varit precis så bra som jularna alltid är, och alla är nöjda och glada. Indra blev inte ett dugg rädd för tomten, trots att han till och med hade en zombimask innanför tomtemasken som extra förklädnad ... Hihi! (Philip tror för övrigt fortfarande på tomten ... Han såg lite konfunderad ut när den här zombitomten dök upp, men har inte kommenterat det än.) Jag tänker inte trötta ut er med detaljer om maträtter osv, utan hoppas bara att julen varit bra för alla er andra också! Tack också för alla gratulationer! Välkomna tillbaka (kanske imorgon?) för nya valpbilder!

Valpbilder

Philip med "svartingarna". Hanen till vänster, tiken till höger.
Några av de röda. De är ganska lika varandra ...
Också en av de röda.

Jag återkommer med fler bilder men tror inte jag hinner de närmsta dagarna. Jag vill samtidigt passa på att önska er alla en riktigt God Jul!

Färdigvalpat, tror jag

Summering av dagens valpning: Allt har gått bra, valpningen gick lätt och Diva är en duktig mamma.

Det blev 6+3, fem röda hanar och en svart hane; två röda tikar (eventuellt är en beige) och en svart tik. Alla har bläs, vita strumpor, mer eller mindre vitt på kragen och vit svansspets.

Den första valpen kom kl. 9.45 och den sista 13.55.

Återkommer med bilder på de nyfödda.

Nu! Uppdaterat kl. 13.30

Valpningen har satt igång! Allt har gått bra hittills; en röd tik med svart mask och vita tecken samt en svart hane med vita tecken ... Blir spännande att se resten! De två som kommit är jämnt och fint tecknade med bläs, krage, vita strumpor osv.

Återkommer med mer information och bilder under dagen.

Uppdaterat kl. 12.36:

Kl. 11.57 föddes en svart tik, kl. 12.10 en röd hane och kl. 12.31 ytterligare en röd hane. Alla med ungefär likadana tecken, men den sista hanen har en stor vit fläck på korset.

Sammanlagt hittills två tikar (en röd, en svart) och tre hanar (tre röda, en svart). Är lite osäker på om någon av de röda egentligen är beige ... Men det syns väl framöver.

Jag tror att det är fler valpar på gång nu!

Uppdaterat kl. 12.50: röd hane med vita tecken föddes kl. 12.45.

Uppdaterat kl. 13.00: röd (ljusare, kanske beige) tik föddes kl. 12.55.

Uppdaterat kl. 13.30: röd hane med bruten bläs föddes kl. 13.11
En till på väg ...

Diva tisdag 18/12

Nu börjar det märkas att Diva är i slutet av dräktigheten. Hon vill helst ligga, och hon tittar ofta på sin stora mage där valparna rumsterar om.

Jag vill passa på att tacka för alla vackra julkort som vi fått! Själv har jag inte hunnit göra något; får se om det blir någon tid över före jul ...

Och ikväll firar vi tomten! =)

Två veckor kvar

Diva 10 december, ungefär två veckor kvar av dräktigheten; tyvärr en rätt dålig bild. Hur många valpar tror ni det är? Själv gissar jag på sex. Större än så här var inte Alvas mage dagen hon valpade, och då var det just sex valpar. Diva är dock mycket kraftigare än Alva, och dessutom lite fetare. Diva är hungrig som en varg nu, och för en vecka sedan hoppade hon upp på spisen och tog sig ett smakprov av en sockerkaka. Första gången någonsin som hon gjort något otillåtet! Får väl skylla det på att hon har "cravings" (sådana där begär som gravida kvinnor kan ha ...). Hihi!

Igår gjorde jag och barnen pepparkakshus som vi ska garnera idag. Sedan återstår det att se om vi kan lyckas låta bli att äta på dem tills julen är över. Inte för att det är särskilt gott med pepparkakshus, men de ser ju goda ut, i alla fall. Senare idag måste jag och Simon baka lussekatter, för de ska säljas på A-lagsmatchen på fredag. Suck och stön! Det är egentligen inte så värst jobbigt att baka lussekatter, men tänk att vara tvungen att ge bort dem när de väl är klara ... Nu får jag väl nästan skämmas, men sanningen är att jag inte är någon präktig bullbakande mamma med rutigt förkläde som alltid har färskjäst hemma och en bulldeg på jäsning. Därför föregås alltid vetebrödsbakande av ett visst mått av gruvande innan jag väl sätter igång ... Fast jag äter gärna upp det som bakats sedan, oavsett resultat - hos oss ratas minsann ingenting som kan liknas vid kakor eller bullar! Konstigt nog är alla i familjen lagom tjocka, men det beror kanske på att vi äter någorlunda nyttigt till vardags.

Det har blivit lite kallare här nu, och den enda av hundarna som tycker att det är lika roligt att vara ute ändå är Jazz. Tikarna springer snabbt iväg och uträttar sina behov, sedan sitter de huttrande vid dörren och vill in igen. De följer till och med in i pannrummet nu när jag ska elda; där är det nämligen rätt varmt. Jazz tycker att det är roligt att följa med när jag släpper ut Jarrah också. Jarrah verkar tycka att det är okej att gå själv i en hage. Han gör sig ingen brådska när jag ska ta in honom på kvällen heller, trots att han får havre när han kommer in. Visst, han kommer när jag ropar, men det går snabbast om jag går honom till mötes. Han är en ganska försynt liten häst, inte bufflig eller bråkig på något vis trots att han är hingst.

Philip pratade om den röda (och döda) kattungen Findus häromdagen, om hur själen åkt ut från kroppen och upp till himlen medan skelettet ligger kvar i jorden. Läste ni att det var en olycka i Ljusdal förra veckan då en sjuårig pojke omkom när han hamnade under skolbussen? Jag tyckte att det var så himla tragiskt och berättade det för barnen, och så läste jag högt från en artikel där det bland annat stod att pojken tyckte så mycket om katter. Så sa jag till Philip att nu kan Findus leka med den pojken, men Philip trodde att kattungen kanske skulle vara rädd för pojken eftersom de inte kände varandra. Sedan frågade Philip om det var någon kattmamma som hade dött, och jag berättade att när jag var liten hade vi en kattmamma som dog (fast hon försvann spårlöst, vi vet inte vad som hände med henne), och då blev Philip glad över tanken på att Findus var hos vår gamla kattmamma där uppe i himlen. Trots att jag inte är religiös så förstår jag ändå varför människor i alla kulturer har "uppfunnit" egna gudar och teorier kring vad som händer efter döden. Man måste liksom ha någonting att trösta sig med, för att det bara ska ta slut vill nog knappast någon ...

Har jag skrivit vår nya hemsidesadress, apropå ingenting? Den är http://www.skybornewhippet.tk/, och jag bytte för att jag plötsligt skulle betala nästan 2000 kr för att få behålla vår gamla adress, som ju egentligen är en gratisadress. Lite dåligt tyckte jag faktiskt det var, särskilt eftersom adressen plötsligt bara upphörde fungera. Det tar ju rätt lång tid att få ut adressen till alla människor som kan tänkas vilja besöka hemsidan också, och särskilt olämpligt är det nu när vi väntar valpar. Jaja, i det stora hela är det ju en petitess.

Utmanad igen!

Denna gång är det Jazz som har blivit utmanad av Kairo (http://home.swipnet.se/whipps/ ). Det är samma utmaning som Smilla fick förra veckan, och den går ut på att man ska berätta sex ovanliga eller speciella saker om sig själv. Okej, då kör vi:

1. Jazz är en fransman som jag hämtade till Sverige när han var knappt tre månader gammal. Han acklimatiserade sig mycket snabbt, men det tog tid innan han började lyssna på annat än franska ... Alltså, jag lovar, han struntade fullkomligt i när jag pratade med honom på svenska, men direkt jag övergick till franska eller pratade svenska med fransk accent blev han överlycklig!

2. Han är svart, vilket är en förhållandevis ovanlig whippetfärg. Därför hoppas jag såklart att några av hans valpar också blir svarta. Åtminstone en ... Jag är egentligen inte intresserad av färgavel, utan anser att en hunds mentala och exteriöra kvalitéer är viktigare, men om de delarna är bra så har jag inget emot att hunden dessutom får en ovanlig färg ... Att whippetar får ha vilken färg som helst gör att man inte heller behöver välja bort någon hund på grund av färgen, vilket jag tycker är bra.

3. Jag har aldrig tidigare haft någon hund som varit så intresserad av att bära saker i munnen. Det är allt ifrån vedträn till leksaker. Smilla känner till denna "svaghet", så när de är ute hämtar hon ofta något som hon visar upp för Jazz, och så springer hon retfullt iväg och han bara måste förstås springa efter för att ta just den saken som hon har. Dessvärre är hon fortfarande lite för snabb i svängarna för honom ... Han lyckas aldrig ta ifrån henne grejorna, men tydligen lever han på hoppet!

4. Jazz är, liksom många andra whippetar, lite av en rasist. Som tur är, är det bara vissa hundar han ogillar, till exempel afghaner som ju har lugg som hänger ner framför ögonen. Och dessutom är han egentligen en fredlig hund, så han voffar bara till en gång och spänner ögonen lite extra i den andra hunden, sedan är det bra.

5. Jazz gillar gul snö ... Att äta, alltså. Äckligt, tycker jag!

6. Jazz är ofta rätt klantig. Han tar till exempel sats och hoppar uppför bron så att han glider in i dörren eller väggen, inte bara en gång utan massor av gånger. Håller man upp dörren och ropar in honom kommer han flygande i 120 knyck och glider rätt genom hallen tills det tar stopp mot någonting ... Han verkar inte lära sig av sina misstag heller, eller också tycker han att själva hoppandet är så roligt att det är värt lite sveda och värk. Han påminner mig väldigt mycket om pojkar i lågstadieåldern som leker herre på täppan och snöbollskrig trots att det alltid blir någon som gör illa sig ... Hittills har Jazz i alla fall klarat sig undan några värre skador. Någon liten sträckning och ett kort jack i sidan efter en kvist, det är allt. Och jag brukar trösta mig med att han inte är så gammal än; han fyller två år i februari.

---------------------------

Idag har jag bakat pepparkakor med barnen. Förra veckan lagade Felix och Philip en jättegod gulaschsoppa nästan helt själva (jag hjälpte bara till med den sista kryddningen), och imorgon tror jag att de ska få lära sig att göra korv stroganoff (fast jag har en egen variant av den). Det är tacksamt att laga mat med barn, för de tycker att det är så roligt. Själv är jag egentligen helt ointresserad av mat, så jag hoppas att de inte ärver detta av mig. Det är ju trots allt ett antal måltider man måste laga till under årens lopp ...

För några dagar sedan tyckte jag att Smilla såg så ruggig ut och dessutom ovillig att röra sig. Jag är rädd att någon av mina tikar ska drabbas av pyometra, så jag åkte in med henne till djursjukhuset så att veterinären fick kolla igenom henne. Veterinären klämde och kände, böjde och tog prover. Allting var bra, inklusive blodprovet, så jag antar att hon helt enkelt hade träningsvärk av att hon sprungit som en galning i djupsnön dagarna innan. 1350 kronor kostade det, men jag slapp i alla fall ligga sömnlös och oroa mig. (Fast kanske hade jag kunnat vänta en dag med att åka in, för det hade ju blivit billigare ... Och lite pinsamt var det att stå och räkna upp symptomen jag tyckte mig ha sett, när Smilla såg så himla frisk och pigg ut direkt när vi kom innanför dörrarna på djursjukhuset.)

Divas dräktighet fortskrider fortfarande helt normalt. Hon ser nästan oförskämt pigg och opåverkad ut om man jämför med hur jag kände mig nu i somras! Jag ska ta nya bilder av henne imorgon om jag kommer ihåg.

Jag har bytt hage till några av hästarna, så nu går Jarrah själv och alla de andra går tillsammans. Det fungerar bara bra. Kanske får Magi gå med honom längre fram i vinter. Fast jag borde ju annonsera ut honom; han är redan sex månader gammal ... Ack ja, någon försäljare är jag ju inte.

Utmaning

Smilla har blivit utmanad av Fendi (www.sommarhagens.se). Utmaningen går ut på att man ska berätta sex ovanliga eller speciella saker om sig själv och sedan skicka utmaningen vidare till sex andra hundar. Jag antar i alla fall den första delen av utmaningen, så får vi se sedan om jag kan komma på sex andra hundar som inte redan har blivit utmanade av någon annan ...

1. Smilla är whippetvärldens svar på Patrik Sjöberg (när han enbart var känd som höjdhoppare, vill säga)! Hon var den i kullen som var snabbast med att hoppa över valphagen, och hon studsar enkelt över 160 cm från stillastående. Högre har jag inte testat, men jag kan tänka mig att hon skulle klara uppåt två meter om hon hade lust ...

2. Smilla är livrädd för hästar efter att ha blivit sparkad som valp, och det skulle inte falla henne in att gå in i hagarna eller boxarna. Före sparken for hon runt som ett torrt skinn runt hästarnas ben, så det kanske var tur att hon blev skrämd.

3. Smilla är en riktig mattehund. Detta syns tydligast på utställningarna, för när jag ska in i ringen med någon annan hund så försöker hon komma lös för att springa efter mig. Dessutom låter hon! Fast jag har faktiskt inte klurat ut om det är så att hon lärt sig att det är roligt att vara inne i ringen med matte, för då får man kladdiga köttbullar (till domarnas fasa ... när man ska skaka hand), eftersom hon aldrig gör så annars. Hon är snäll att lämna hemma osv.

4. Näst efter matte är det barn som är Smillas favoriter. Hon har aldrig någonsin vare sig morrat eller sagt ifrån på något annat sätt (eller gått undan) när barnen lekt med henne - inte ens när det egentligen varit befogat ... Hon älskar dem förbehållslöst, och det har alltid varit jag som fått sätta gränserna för lekarna.

5. Smilla fullkomligt avskyr att gå ut när det är dåligt väder. Då stretchar hon i evigheter i hallen tills jag får fösa ut henne. Detta är väl ett ganska typiskt whippetbeteende, men lite lustigt ser det i alla fall ut.

6. Smilla har ett väldigt lustigt sätt att springa när hon leker. Hon har liksom framtassarna för högt upp när hon galopperar ... Ungefär som småvalpar kan ha, men Smilla är ändå över två år gammal. Fast hon är faktiskt fortfarande lika barnslig som en liten valp, så det kanske har med det att göra ... Jag undrar när vinthundsvärdigheten kommer?

Dräktig!

Idag har det gått fyra veckor sedan den förra bilden av Diva. Nu syns det klart och tydligt att hon har valpar i magen. Beräknad nedkomst runt jul ...
Barnen tycker att det är minst lika spännande som jag. Diva tycker mest att det är varmt, i varje fall framför braskaminen.
Åsså Indra ...