Ännu en arbetsvecka ...

På eftermiddagarna och kvällarna går vi ut och går, de i familjen som är hemma och hundarna. Det är härligt nästan oavsett väder och vind, men extra trevligt nu när det varit både vackert och varmt. Jag har passat på att träna när eleverna har varit på andra aktiviteter, och jag har till och med hunnit med ett par lunchpromenader. Igår var jag på teater med eleverna, "Förödelsedagsbarnet" hette den. Bra skådespelare och rätt bra innehåll - men ganska annorlunda!
Voice har hunnit bli nio månader gammal.


Några av alla blommor som är vackrast på hösten ... Tycker jag.

Patrick är klar med sin utbildning till vakthavande befäl (VB). Grattis! Och ni som har undrat om innebörden i Robert Frosts dikt: För mig handlar den om att man måste välja sin egen väg här i livet och inte bara följa strömmen för att det är enklast. Dessutom anser jag att man måste stå upp för det man tror på, även om det är jobbigt ibland.

Simon blev uttagen!

Jag fick nyss veta att Simon blev uttagen för att gå vidare i Jämtland-Härjedalens distriktslag för P13! Han är målvakt, och uttagningen skedde utifrån distriktslägret i Ytterhogdal i somras. Jag tror att det bara var Simon som gick vidare från Bräcke, men i och med att han nu tränar för ÖFK får han med sig ett gäng av sina nya klubbkamrater när de som har tagits ut nu fortsätter med sina träningar inför ytterligare uttagningar nästa år.

=)

The Road not Taken

Two roads diverged in a wood, and I -
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

(ur "The Road not Taken" av Robert Frost)

Den här veckan påbörjar Patrick sin utbildning för att bli vakthavande befäl. I slutänden innebär det en del nya arbetsuppgifter, och det är både spännande och intressant. Det gäller att passa på att fånga de möjligheter som ges, eller som man kan skapa själv. Ordet "tråkigt" finns, som ni nog anar, knappt i vår vokabulär ... (När skulle vi hinna?)

På hundfronten har det däremot inte hänt så mycket under den gångna veckan. Jo, en sak, men den berättar jag eventuellt om inom sisådär en och en halv månad. Lite hemlighetsmakeri kan ju knappast skada! ;) I övrigt har vi klämt in några träningspass mellan skogspromenaderna, och Simon har tränat i Östersund. Dessutom är tomten nästan helt färdig nu! Grunden till både huset och garaget är på plats, vatten och avlopp samt dagvatten är ordnat, garageuppfarten är gjord, grovplaneringen är så gott som klar - bara lite mer grundjord som ska fyllas på - och matjorden kommer på plats till sommaren när allt har satt till sig ordentligt. Det känns fortfarande märkligt att stå där och titta och veta att huset snart kommer att stå där!

Det fungerar bra för barnen på dagis och skolan, och även om flytten innebär byte av just dagis och skola, så för det också med sig nya möjligheter, nya människor, nya kontakter ... Jag är säker på att det blir bra. Det ska bli så SKÖNT att flytta! (Ja, efter att själva flytten är gjord, förstås. Att bära grejor längtar jag inte efter.)

Nikkis kritik och lite annat. Väldigt lite annat.

"Härlig hanvalp. Bra huvud + uttryck. Bra hals+rygg. Välvinklad runtom. Mycket goda rörelser.Trevligt temperament. Välpresenterad." HP BIM
Domare Annika Cederholm

Jag har tittat lite mer på rundbaneresultaten också, och Jazz blev klassad som K5 och Smilla som K7 grundat på tiderna de gjorde igår. De snabbaste hundarna har "högre" klassning (det finns från 1 till 7), och om det är för många hundar anmälda till ett lopp lottas hundarna in i loppen antingen "uppifrån" eller "nerifrån"; tanken är att hundarna ska få tävla mot andra hundar som är någorlunda lika snabba.

Sedan har jag fått några frågor om hur man får licens på sin hund, och jag är väl inte direkt rätt person att svara egentligen, men principen är så här: Hundens tränare måste ha (eller ha börjat ta) tränarlicens. Därefter ska hunden springa ett godkänt sololicenslopp (dvs ett ensamlopp) och sedan ett "riktigt" licenslopp, där det ska vara ett visst antal stödhundar (i princip licensierade hundar) som är med. För att hunden ska godkännas i licensloppet ska den antingen bli omsprungen eller själv springa om en annan hund. Dessutom ska den förstås jaga trasan utan att attackera de andra hundarna samt ha kontakt med det övriga fältet. För att man ska vara någorlunda säker på att ens hund blir omsprungen eller själv springer om kan man släppa en snabb stödhund lite efter de andra hundarna. Det gjorde vi igår. Jazz var etta (sprang till och med om några!) och Smilla sexa i mål. Jazz vägde 16,5 kg och Smilla vägde 11,8. Jag har bantat ner dem 1,3 kg respektive 0,2 kg från sommarens vikt, men nu tror jag att de ska få lägga på sig lite mer fett igen inför vintern. När Jazz i juli gjorde sitt första försök att ta licensen vände han sig i startboxen och kom ut alldeles för sent för att lyckas bli godkänd, men nu känns det som att han är säker på vad som är fram och bak i boxen. Ja, för det räcker ju inte att jag har läst in mig på reglerna ... =)
(Om jag har skrivit några fel här i min förklaring så får ni gärna rätta mig! Det är mycket som är nytt för mig i den här grenen!)

Rundbanelicenser! =)

Både Jazz och Smilla kan nu stoltsera med att ha tagit sina rundbanelicenser i Skellefteå idag! Tack tack till alla som hjälpt oss längs vägen, och ett extra tack till Moneysteps kennel, som avstod från deltagande i dagens tävling för att ställa upp med stödhundar till våra hundar!

Och så ett stort grattis till Nikki, som fick jättefin kritik på helgens utställning i Vetlanda. Återkommer med mer information om det efter att jag sovit ...

Valparna har varit på lure coursing!

Bilden på Voice och Indra är tagen häromdagen och har egentligen inget med inlägget att göra ... Jag hade inte med mig kameran till lure coursingen.

Både Olivia och Voice har nu deltagit på sin första lure coursingträning. Eftersom de fortfarande är valpar (8,5 månader) blev det inga hela varv, men båda två fick först göra var sin raksträcka, och sedan fick Voice testa ett halvt varv också. Det gick jättebra! Båda valparna tyckte att det var roligt och förstod genast vitsen med det hela. Detta trots att det regnade mer eller mindre mycket under hela träningen (vilket även var orsaken till att jag inte lät Olivia springa mer än en gång - jag ville nämligen inte avskräcka henne).

Vi samåkte med Anna J, och hennes afghan "Prillan" tog sin lure coursinglicens, så det var en lyckad träning regnet till trots. Det var faktiskt rätt många som kom på träningen, och det är alltid trevligt att träffa alla vinthundsmänniskor. Synd bara att vi inte har några träningar på närmare håll än på Alnö; det blir ett antal timmar i bilen för att hundarna ska springa någon minut ... Jag har inte haft tid och ork än att utbilda mig till pilot (harförare), men kanske blir det tillfälle framöver - om jag inte har så många andra projekt på gång, vill säga. Jag vill ju gärna nå mina mål med det jag påbörjar, och just nu är det rundbanelicenserna som är mitt närmsta och främsta mål på hundfronten. Aktiviteterna med valparna är bara för att de ska få prova på samtidigt som det är lite lämplig social träning. Lure coursinglicens kan de inte ta förrän de är 15 månader gamla, och anlagsprovet i viltspår - där ju åldersgränsen bara är nio månader - kommer jag nog att skjuta på framtiden, dvs till nästa år, så vi hinner träna ordentligt först och så att jag inte behöver forcera utökandet av spårlängden och svårighetsgraden redan denna höst. Nu är det ju dessutom älgjakt, och när snön väl kommer får man inte "köra upp" några viltspårprov alls - men det dröjer väl förhoppningsvis någon månad till!

Fler premiärer!

I helgen har "Sookie" (Skyborne Your Precious Love) gjort sin utställningsdebut med fint resultat: BIR och BIG-2! Kritik: "8mnd, ok hode/uttrykk. Korrekt bitt, aks. ører, korr. kryss, ok hale, ganske god underlinje, tillstr. brystfylde for alder, utmerket steg og drive , stabil bak , ennå urolig fram. Bra pels og farge." Domare: Gunnar Nymann. Grattis!!!

Här hemma har valparna gått sitt blodspår nr 2, denna gång innehållande tre vinklar men fortfarande enbart ca 75 meter långt. Jag fick hjälpa tillbaka dem till spåret en gång (alldeles i början), men vinklarna löste de utmärkt, och de blev glada över klöven vid spårslutet. Jag hoppas att deras spårintresse är väckt nu, så att jag kan lägga lite längre spår snart.

Sedan åkte vi till rundbanan (Midlanda Hundkapp) med alla hundarna utom Diva, som har börjat löpa (och för övrigt fick följa med till sjön för det dagliga kvällsdoppet som kompensation). Det fanns ingen harförare tillgänglig idag, men valparna, som var med dit för första gången, fick pröva på att springa lite ändå efter en lös "hare" (trasa) och att gå/springa igenom startbox, och Smilla tränade vi i att stå i startboxen utan att krångla eller vända. Det gick bra - peppar, peppar ... Kanske är hon på G nu?

Det har varit vackert väder hela dagen, och jag ångrar faktiskt inte att jag stannade hemma från utställningen i Högbo bruk. Ännu en supertidig morgon för oss alla kändes inte som ett roligt alternativ idag ... Och vi hann ju med en hel del andra saker istället.

Älgjaktspremiär för valparna!

"Amen asså vad är det där som matte har släpat hem? Luktar typ skit ... "

"Fast det var ju lite gott ändå. I varje fall i det ena hörnet ..."

"Och plötsligt låg samma grej här ute i skogen också!"

"Ere nån som har dött här eller vad?"

"Här tror jag bestämt att döingen gick för några timmar sen ..."

Båda valparna klarade sina spår! Olivia var förvånande nog den som visade störst intresse för klöven när de fick gnaga på den i förväg. Hon gnagde på den länge och väl så till slut tog jag bort klöven för att hon inte skulle ledsna på den. Ute i skogen var valparna inte lika intresserade av klöven, men så är våra andra hundar också. Nu hoppas jag att någon får en kalv- eller rådjursklöv över så att storleken blir bättre anpassad till våra hundar. Annars blir det väl till att klyva klövarna på mitten, som Sussie tipsade mig om.

Lördag 6 september

Som planerat började jag dagen med att lägga blodspår till valparna - läs hur det gick i ett annat inlägg. Det man behöver för att lägga denna typ av spår är blod (förslagsvis nötblod som man köper på ICA eller Konsum), en klöv (av älg eller rådjur - man behöver INTE ha halva älgen med sig, som jag har!) och ett snöre att dra klöven med. Jag brukar droppa blodet med hjälp av en halvliters PET-flaska med ett litet hål i. Dock har jag alltid en extra kork utan hål med mig, för jag vill inte ha äckelblod utsölat i bilen. Blodet brukar jag späda ut med lite vatten, så att det blir mer lättflytande och inte koagulerar så fort. Dessutom använder jag plastband för att markera var jag lagt spåret, för trots att mitt minne är ganska bra är det svårt att minnas exakt hur jag gick några timmar tidigare. Vid spårets början droppar man lite extra blod, och sedan droppar man någon droppe blod ungefär varje steg och drar älgklöven på samma ställe. Det gör inget om det råkar bli lite mer blod. De första spåren ska inte vara alltför långa, 50-100 meter räcker gott och väl. Jag lägger aldrig spåren hela vägen hemifrån, utan tar bilen även om det så bara är frågan om hundra meter som jag måste köra. Detta eftersom jag vill minimera risken att hundarna ger sig iväg på spåruppdrag helt på egen hand.
Efter lunch, efter att jag spårat med valparna, följdes vi åt ut i skogen allihop, inklusive hundarna, för att plocka blåbär till en smuldegspaj. Jättegod blev den! Senare på eftermiddagen åkte vi iväg en sväng till stranden. Då upptäckte jag att Diva börjat löpa ... Hon som skulle ha fått följa med till Midlanda imorgon! Jag hoppas att Smilla inte hakar på, utan att hon väntar till oktober som vanligt. Löptikar får nämligen inte delta i vare sig rundbana eller lure coursing. Det vore annars ett lite snöpligt slut på säsongen, eftersom jag planerat in flera träningstillfällen de kommande veckorna. Tur att vi i alla fall har en hane ...

Vad man kan göra ...

de kommande dagarna om man har hund:
1. Åka till utställningen i Högbobruk lördag- söndag. Vill man titta på vinthundar finns det möjlighet båda dagarna (SvVk-utställning lördag och SKK-utställning söndag).
2. Åka till Midlanda hundkapp på söndag. Träningen börjar ungefär 14, men banan ska fixas innan.
3. Åka till Alnö på lure corsingträning på tisdag kl. 18.
4. Träna viltspår, men tänk på att det är älgjakt!

Jag ska snart lägga de första spåren till Voice och Olivia. Ett dilemma är dock att jag inte har skaffat någon sele än till Olivia. Annars använder jag det redan från början för att markera att det är något annat de förväntas göra, så att de kan förknippa selen och spårlinan med något roligt - om de nu tycker att det är roligt. Det återstår ju att se. Anlagsprovet kan hundar göra från att de är nio månader gamla, så det känns som om det är dags att sätta igång. (Båda valparna är drygt åtta månader redan, och ja, jag tycker fortfarande att de är valpar. Det kommer jag nog att tycka i ett år till!) Frågan är bara hur många som tränar viltspår med sin italienare ... Det kanske inte är någon höjdare? Är det överhuvudtaget möjligt? Nog måste jag testa, i alla fall. Olivia kanske älskar det! Rapport kommer!

Lite gammalt och lite nytt

Saker jag glömt att berätta ... Kattbäbisarna sköter sig fint hos sina nya ägare. På bilden här ovan: den blåtigré pojken, som flyttade många mil ... Lika söt som när han var liten! Bilden tillhör hans ägare.

Music har blivit stambokförd med 38 p (klass I). Även hon uppförde sig bra.

Husgrunden har kommit och är snart på plats. Vi uppdaterar snart med bilder på vår husblogg.