Dio vilar sig inför nya upptåg nästa år.
Diva i täcke - en ovanlig syn. Jag ville bara se vad hon tyckte om det (och jag tror hon tyckte att det var onödigt). Diva forsar fram i snön oavsett omgivningens temperatur. En tåligare whippet får man leta efter - länge.
Smilla med sitt nya täcke, som hon faktiskt älskar. Hon är lika frusen av sig som sin mamma. Dio är däremot mer lik Diva, som ju inte har någonting emot vare sig snö eller blåst. Eller kalla vinterbad, för den delen. 
Please, matte, ta upp mig!
Smilla travar
Smilla i vänster galopp, på tygeln. Vilken fin dressyrhäst hon skulle ha varit!
Dio i full galopp
Whoaaa - här kommer vargen!
Till attack! (Dio passar på när Diva och Alva inte ser.)
Sebastian på sin Suzuki 125cc -04. 
Felix på sin TWS 80cc -04.
Simon på sin Yamaha 85cc -03.
Vi har väntat och väntat på snöstormen, som aldrig kom. Barnen passade på och tog fram crossarna och körde lite här hemma. Crossbanan är ju stängd när det är tjäle. (Jo, de tog fram hjälmarna också. På de senare bilderna ser ni det.) Tyvärr blir det inte så bra kvalitet på bilderna när jag låter dem vara så små, men jag hoppas ni har överseende med det. 
Utsikt från Felix fönster. Sarahs och Jennys hästar var inte heller så imponerade av "snöovädret". Det blåste bara lite, och det kom endast några centimeter snö. Suck! Vi som hoppats på några decimeter, åtminstone. Barnen längtar efter att ge sig ut i slalombackarna. Snökanonerna går för fullt, så kanske går det att åka om ett par dagar.
Philip och Dio på Johnny Nilssons skoter, en Yamaha SRX 700. Tack, Johnny och Evelyn, för gästvänligheten! Philip tror att "hans" skoter fick följa med oss hem; han har sett skotrar i varenda släpvagn de senaste hundra milen. Han tjöt av glädje när han såg att det snöade på hemvägen (jo, det ligger lite snö här i Småland också nu, men så mycket till skoterföre är det ju inte), för nu skulle vi kunna köra skotern här också ...
Detta är Ohinimas Red Hot Chili Pepper, "Wilma" (född 2001) , som vi sålde i våras när vi tänkte utöka antalet whippetar i vår familj. Med två pälsdjursallergiker i familjen måste vi tyvärr hålla nere antalet hundar. Wilma har dock fått bästa tänkbara hem hos en uppfödare, och kommer kanske att få valpar så småningom. Hon kommer alltid att ha kvar sin plats i mitt hjärta.
My Music på sin andra utställning, där hon blev BIR-föl med bra kritik. Hon är en mycket lätthanterlig liten dam. Hon står t.ex. uppbunden utan problem i stallgången, lyfter snällt på hovarna när de ska kratsas och står stilla när jag ska verka hovarna på henne, trots att ingen håller i henne. Däremot är hon inte fullt lika "tam" som storasyster Melody när det gäller att bli fångad i hagen utan grimma. Tja, även solen har sina fläckar ... Men visst är hon söt!
Vår minsta tjej Smilla, här cirka tre veckor gammal. Hon är pigg, busig och jättesnäll. Jag hoppas att domarna också kommer att tycka om henne.
Philip 2,5 år med Ruby Attraction, som nu bor i Torsby. Våra barn har ägnat många timmar åt valparna. Jag tycker att en hund SKA kunna umgås med barn på ett bra sätt utan att bli rädd eller aggressiv. En hund som inte klarar av det skulle jag aldrig välja att avla vidare på. Däremot måste man naturligtvis hålla koll på att barnen behandlar hundarna på ett bra sätt - vilket faktiskt de allra flesta barn gör av sig själva.
Amber Attitude "Smilla" någon dag gammal. Detta var både Alvas och vår första valpkull, och Smilla var en mycket efterlängtad liten tjej. Det blev sex valpar i kullen varav två tikar. Alva har varit en jätteduktig mamma. Det enda jobbiga med valpkullen var att hitta rätt hem till alla valparna, och att därmed lyckas sortera bort alla de oseriösa spekulanter som hörde av sig. Det är inte alltid så lätt att hinna bilda sig en korrekt uppfattning av människor efter bara ett telefonsamtal.
Simon gillar att ta lite annorlunda bilder. Här gjorde han ett arrangemang med Diva i en hundbur för att få till monsterbilder. Skulle du kunna gissa att det är en whippet?
Frågan är om den dåliga bilden beror på fotografen (=jag), kameran eller de snabba valparna? Förmodligen en kombination ... Visst ser Smilla rolig ut!
Alva - världens snällaste hund. De leker faktiskt bara. Men visst finns det likheter mellan henne och en barnboksvarg på denna bild?!? (Och titta på stackars Smilla i bakgrunden: "Är det där verkligen MIN MAMMA?")
Smilla t.v. och Dio t.h.
Från kapplöpningshund till soffpotatis ...
Dio i skogen, 11 december 2005
Valparna har fått följa med ut på skogspromenader några gånger nu. De tycker att det är jätteroligt, och de ser ut som harar bakifrån när de galopperar.