Tar vintern aldrig slut?

Hos oss händer inget särskilt just nu. Vintern känns oändligt lång. Det snöar idag också och det är fortfarande riktigt kallt på nätterna. Våra ston har fått konkurrens om hösilagebalen av två gamla tävlingsponnyer, båda är runt trettio år gamla (!), så nu kommer kanske Diskett och Skyline få en välbehövlig viktnedgång.

Vi köpte en cykel till Philip i helgen och han har lärt sig att cykla på den nu - men bara inomhus, än så länge. Med stödhjul behövs ju varken fart eller utrymme.

Smilla vet redan hur man ska vinna en mans hjärta. Hon använder sitt kroppspråk på ett nästan övertydligt sätt och jag kan tänka mig vad hon skulle säga om hon kunde prata: "Åh, du är min bästa husse i hela världen och jag älskar älskar älskar dig och bara dig - får jag ligga bredvid dig i soffan nu eftersom jag är så söt och snäll?". Fungerar inte det så prövar hon med nästa familjemedlem. Alltid är det någon som förbarmar sig över henne. Vi som inte skulle ha någon hund i soffan ...

Mina trötta småttingar ...

Både Smilla och Philip var trötta i går, dagen efter utställningen.

Dagen efter ...

Nu har det gått ett dygn efter utställningen, och min hjärna har börjat sortera intrycken därifrån. Jag blev så glad över Smillas kritik och placering (BIR-valp) att det var som att vinna högsta vinsten. Min lilla tjej på en internationell utställning ... Jag som inte ens tänkt ta med henne dit! Jag hade egentligen anmält Dio, eftersom jag tyckte att han såg bäst ut av de två, men hann byta till Smilla i och med att Dio såldes. De andra valparna var fina, tycker jag, och mycket mer "färdiga" i och med att de var äldre än henne. Klassen var för valpar 6-9 månader, och hon fyllde sex månader den 7 mars. Det var sex tikvalpar och två hanvalpar med. Smilla stod rätt snällt på bordet, men när vi gick fram och tillbaka så hoppade hon ett par gånger efter min hand, eftersom hon trodde att jag hade godis kvar. Det ska jag försöka träna bort inför nästa utställning. Jag åker nog på ett par inofficiella utställningar med henne i april, för att vi ska hinna få mer rutin före nästa SKK-utställning. Dessutom blev hon så fruktansvärt trött på slutet av dagen i går, och jag hoppas att det är en vanesak för henne att lyckas ladda om ifall hon går till någon fler final.

Andra minnen jag fick från dagen: Det var roligt att det gick så bra för Smillas kusin Fendi (CK och vinnande juniortik samt BT-3), och jag gladdes också åt Hjortronblommas Itsy-Bitsys cert och placering som näst bästa tik. Jag vet inte hur många gånger jag besökte den kennelns hemsida när valparna i I-kullen var små. Valparna var jättefina, men jag skulle ju inte ha någon fler hund då ... Att se hur vacker Itsy-Bitsy är i verkligheten var roligt! Mycket vacker är även den vinnande tiken tillika BIR, Ch Burnt Sienna Kaanapali.

Med Diva ska jag träna så att hon inte går brett bak när hon går i koppel. Hon rör sig nämligen helt korrekt när hon går lös ... Jag tror att hon tycker att jag bromsar henne med kopplet, trots att hon ju går så snällt utan att dra. Kanske använder jag fel tempo i ringen. Det var första gången hon inte fick Hp på en utställning, och det var ju lite trist förstås. Nu blev hon placerad som reserv i klassen bakom fyra (!) juniortikar med CK. Nej, nu är det läggdags för Philip. Jag skriver mer någon annan dag.

Problem med datorn ...

För några dagar sedan installerade jag ett program som skulle åtgärda diverse fel på min dator. Dessvärre ändrade programmet dessutom på någon inställning, vilket gör att jag inte längre lyckas lägga ut bilder på bloggen. Så himla tråkigt! Och jag som tyckte att jag var duktig som skulle "fixa" datorn ...

Under förra veckan flyttade Jewel till Uppsala. Jewel kommer nu att kallas för Charlie, och jag håller tummarna för att allt ska gå bra med honom. På lördagen flyttade även Dio. Han bor nu i Orsa. Dio kommer att vara ensam hund i sin nya familj, men det finns två whippetar i närheten som han kan leka med emellanåt. Jag hoppas att de nya ägarna ska trivas med såväl Charlie som Dio, och jag kommer att återkomma med rapporter om hur det går för dem i fortsättningen. Det känns i alla fall som om båda två kom till bästa tänkbara hem.

På fredag ska Lightning veterinärbesiktigas för att vi ska se om han kan användas inom aveln. Det är flera personer som är intresserade av att använda honom till sina ston, bland annat för att avla fram vackra ridponnyer. Tyvärr anmälde vi inte honom till hingstpremieringen i april, men reglerna har ändrats så att det inte längre finns något krav på att hingsten ska ha godkänts på en premiering för att få avlas på. Däremot ska hingsten naturligtvis vara frisk och inte ha några nedärvningsbara "defekter", och man ska ha löst betäckningslicens på hingsten innan han får börja betäcka.

På lördag är det hundutställning igen. Det blir en tidig morgon för att vi ska hinna fram till Malmö innan bedömningen börjar klockan nio. Värst blir det för Patrick som jobbar natt som ordningsvakt och kommer hem precis när vi ska åka. Jag hoppas han lyckas sova en stund i bilen medan jag kör - och jag hoppas även att jag hittar till Malmö utan kartläsare.

To be continued ...

Måndagen ...

Igår veterinärbesiktigades Dio och Jewel inför flytten till sina nya hem. Valparna har haft så roligt tillsammans hela veckan. Jag är glad över att vi har just whippetar. De leker så snällt med varandra, och jag är aldrig orolig över att de ska hitta på något dumt mot vare sig hundar eller människor.

Sent på eftermiddagen gjorde vår sjuåring, Felix, illa sig. Det finns en mindre industrifastighet bakom Priscillagården, och där har det bildats istappar i olika storlekar. Felix och hans kompis tyckte att istapparna var fina och tänkte titta lite närmare på dem, men det slutade med att en av dem föll ner på Felix. Trots att han hade mössa på sig slog istappen ett stort och fult jack i hans huvud, ungefär fyra centimeter långt och ända in till skallbenet. Fem stygn fick han sys med, och dessutom blev han så himla rädd på grund av smärtan och allt blod. Det var så synd om honom ...

Jag hann pröva på curling också igår. Det svåra var förstås att lyckas få stenen att stanna innanför ringarna - antingen puttade man för hårt eller för löst. Att bowla är lätt i jämförelse. Men jag håller mig nog till styrketräning ändå ... Då slipper man i alla fall frysa om fötterna.

Lightning

Sky Lightning i vinterpäls.

Skyborne Jewel

Skyborne Jewel, snart sex månader, och Simon.
Vi passar på att njuta av att ha Jewel hos oss denna vecka innan han flyttar till sina nya ägare. Jewel leker så snällt med de andra hundarna, och han har genast förstått vilka regler som gäller här, såsom att gå fot med matte, sitta snällt och vänta på "godis" och att inte titta alltför närgånget på det som finns på köksbordet. Vi har inte så många regler, men vi är noga med att de följs. Jag tycker inte om ouppfostrade hundar ... Det verkar som om valparna i vår kull är lättlärda, vilket jag tycker är roligt.