Melody flyttade idag ...

Jazz. Bilderna tagna av Simon. Vi hade inte planerat någon "fotosession", så ni får ha lite överseende ...


Felix kattunge. Namnet är inte riktigt bestämt ännu. Plexus, kanske?

Som tur är har jag haft nästan en månad på mig att förbereda mig inför att vår älskade lilla Melody skulle flytta, så det kändes inte så hemskt som jag trodde när hon åkte idag. Dessutom var det ett trevligt par som köpte henne, så nu hoppas jag bara att de kommer att trivas med henne och hon med dem. De har för övrigt jättefina staffordshire bullterriers som de ställer ut (den ena är svensk och polsk utställningschampion) så förutom att de inte bor så långt bort så lär vi säkert träffas på utställningar också. Lycka till nu, med såväl Melody och fölet i magen som med hundarna och förhoppningsvis valpar framöver!

Patrick har haft strongmanuppvisning tillsammans med Benny Wennberg (känd strongmanprofil från Strömsund) på Fäviken Game Fair och kommer att ha det även i morgon kl. 13. Det hade gått bra och inget regn kom det heller trots att prognoserna hotat med det såväl idag som i morgon. Sebastian var på Storsjöyran med sin tjej igår/i natt, och tydligen var det lyckat trots halvruggigt väder.

Idag har jag läst boken Skendöda (2007, Jengel förlag AB) som är skriven av en av våra kära grannar från åren i Krokom: Sten Lindqvist. Den beskrivs som ett actiondrama och är väl egentligen en typ av kriminalroman. Boken var verkligt bra och rekommenderas! Extra rolig blir läsningen av att den till största delen utspelar sig i Jämtland, men man behöver inte ha någon lokalkännedom för att ha glädje av den. Den är en uppföljare till boken Hälsa till mamma! som jag dessvärre inte har läst; antagligen borde man läsa dem i rätt följd men jag är ändå sugen på att läsa den, så jag ska se om den inte finns hos någon bokhandlare i stan.

Vi har varit ute en del också under dagen; det har varit mestadels vackert väder och förhållandevis varmt. På morgnarna brukar Philip hämta in en kattunge (ofta den lilla blå, hon är alltid så himla lugn och snäll) och titta på barnprogram tillsammans med kattungen invirad i en kofta så bara huvudet sticker fram. Kattungen tycker också att det är mysigt! Jag ska försöka komma ihåg att föreviga det hela på bild ... Kattmammorna fångar möss nu för glatta livet för att mata ungarna med - eller, rättare sagt, Maniac är duktig och fångar ätbara möss medan Tjejen fångar näbbmöss ... Suck. Jag känner inte till något djur som äter näbbmöss, och det gör naturligtvis inte kattungarna heller. Däremot leker de med dem, särskilt de som bara är lite döda. Dessutom har hundarna också upptäckt sporten i att ta katternas fångster och ha som "trasa" att springa med på åkrarna. Jag vet inte hur många döda och halvtuggade små möss som har fått sin sista vila i en avfallspåse i soptunnan vid det här laget ...

Att "boa" - på olika sätt

I slutet av graviditeten känner många föräldrar - och särskilt då mammor - ett behov av att "boa". Med det menas att man förbereder inför den nya familjemedlemmens ankomst. Det köps söta babykläder, en noggrant utvald barnvagn med olika roliga saker att hänga framför öppningen och gärna också parasoll som matchar vagnen, och så förstås den säkraste bilbarnstolen som finns, som dessutom passar till bilens klädsel ... Sedan inreds barnkammaren i pastellfärger, kanske sätts det upp en sänghimmel och en lampa med barnmotiv (gärna av typen Bambi) och så går mammorna och nynnar på barnsånger och pysslar i det vackra rummet och tänker på hur fint gardinerna matchar sängkläderna ... Det amerikanska sättet att "boa", kanske, men nog gör många på liknande sätt här i Sverige.

Men inte jag.

Jag har tagit fram barnkläderna, det måste jag erkänna (vi har massor i storleken 50-60 cl som bäbisen växer ur på några veckor), och jag har full koll på var vi har barnvagnen (köpt till Philip -03; vi föll för reklamen om lufthjul men de är helt värdelösa och fick punktering säkert tio gånger under vår första utlandsresa med den samma höst) och bilbarnstolen. Dessutom har vi ställt fram spjälsängarna: en till över- och en till undervåningen, så man slipper springa mellan våningarna för att titta till bäbisen när den sover. Det måste nämligen vara praktiskt. Ingen sänghimmel, för den är bara i vägen, inga nyinköpta sängkläder för de irriterar bäbisars känsliga skinn, inga nya barnkläder den allra första tiden av samma orsak, inga leksaker på barnvagnen som ska hängas åt sidan vareviga gång bäbisen ska lyftas upp och ner ... Ingenting ska vara gulligt pastellfärgat. Bäbisar gillar tydliga färger, så varför använda ljusgult, ljusblått och ljusrosa när det finns rött, vitt och svart?

Mitt boande har gått ut på att verka hovar (en häst förra veckan, en och en halv häst denna vecka så jag har två bakhovar kvar på Melody; jag fick så vansinnigt ont i magen att jag bara inte kunde luta mig framåt trots att det var så lite kvar), ställa ut hundar, klippa gräsmattan, städa (inklusive torka lister osv), göra upp listor till resten av familjen med saker som jag överlåter åt dem att göra (fixa punkteringar på cyklar och crossar osv) ... Och så försöker jag aktivera hundarna och helst barnen samtidigt med långa skogspromenader och bad i sjön för att vi ska hålla igång allihop ... På nätterna har jag förvärkar som gör så ont att jag måste "andas" mig igenom dem och varje natt tänker jag att i morgon ska jag minsann sova längre än till halvfem och sedan ska jag vila på dagen också och inte göra någon nytta alls. Sedan går det som det går ... "Jag ska bara", tänker jag, och börjar fixa med något ändå. Men idag har jag faktiskt tagit det lugnt! Nu ska jag "bara" ta med mig hundarna en liten sväng så att de får springa utan att jag behöver gå nästan någonting alls. Jag måste nämligen samla mina krafter för att orka med allt jag har planerat inför imorgon ...

(Inom parentes kan jag ju säga att jag är medveten om hur lite man hinner och kan göra när bäbisen väl har kommit, därav min nuvarande hyperaktivitet. Och bäbisen mår bra, enligt det senaste MVC-besöket. Jag skulle aldrig utsätta mina barn för något som jag trodde var skadligt.)

Om utställningen och lite annat

Igår kväll kom jag, Sebastian och Philip hem från en liten semestertripp till Västerås med omnejd. Jag ställde ut Smilla och Jazz på den internationella utställningen i Lövudden, Västerås, och så hann vi med lite annat också eftersom vi åkte ner några dagar i förväg.

Jag har skrivit våra hundars resultat och kritik på nyhetssidan på vår hemsida (http://www.skyborne.tk/) och kommenterar därför bara lite till här.

BIR gick som sagt till Ch Adagio No Regrets, "Täppas", och BIM med cert till Smillas halvsyster Play A While Lady Orlando (e. Ch Adagio Ta Moko, som är kullbror till Täppas). BT-2 kom ytterligare en Ta Moko-dotter, Ch Adagio Tainted Love. BT-3 gick till Adagio Just Whistle (som har samma pappa som Jazz och är släkt med Smilla på mammans sida) och BT-4 till Mac Bells Driving Miss Daisy (släkt med Smilla på pappans sida). De två som slog Smilla i unghundsklassen blev alltså BT-1 och BT-4, och även de tre som placerades efter Smilla i klassen var verkligt fina. Jag har sagt det förut men det tål att upprepas: konkurrensen på utställningarna inom den här rasen är verkligen stenhård!

Jazz fick en etta och placerades trea i konkurrensen. Domare var Bitte Ahrens, Italien. Hon är en jättebra domare; jag ställde för henne i fjol också (då blev Jazz BIM-valp och Smilla BT-4) och hon sa att Jazz "bara" fick en etta eftersom han rör sig lite trångt bak men att hon i övrigt tyckte om hans utseende och rörelser. Sebastian hade lovat att springa med hundarna i ringen om det behövdes, men nu gick det bra ändå eftersom Bitte inte vill att man ska springa så fort som möjligt utan i rätt tempo för hunden (vilket för det mesta faktiskt innebär lite långsammare än maxfart). Jag hade på mig ett knäskydd också, så jag blev bara lite mer halt efter mina rundor i ringen. Och bäbisen ligger snällt kvar i magen ... Jag kan tänka mig att det är lite obehagligt att studsa mot bäckenbotten när man springer - men jag frågade faktiskt barnmorskan förut om det kan vara skadligt för bäbisen, och det är det tydligen inte (möjligtvis otrevligt för mamman). Men sådant kan man ju stå ut med!

Fint väder hade vi också, och det gick bra att köra och ställa upp husvagnen trots att Patrick inte var med. Han jobbar eftersom Storsjöyran har börjat. Simon var förresten med på målvaktslägret i Östersund förra veckan, och han var väldigt nöjd med lägret trots att det inte var så fint väder. Höet har vi fått in också - 61 balar - men jag tror inte att alla behövs eftersom vi ska ha färre hästar hemma än förra vintern. Divas tå har läkt bra och jag hoppas att hon inte kommer att känna av skadan när det gått fram några enstaka veckor till.

Röda djur

Philip skulle trolla för mig efter att han ätit klart (fruktsallad med glass, därav kladdet runt munnen). Det gick sådär. Kattungen avslöjade tricket tidigare än planerat.
Den röda kattungen har gått i koppel också idag. Det gick rätt bra.
En bild som kunde ha blivit bra. Tänk bara bort trädet, hinkarna, elbanden och grimman, så ... Och så lite mer sol och mindre skugga. Love Story 1 år.

More pics of the kittens ...

Sköldpaddsfärgad flicka
Ljusröd pojke
Same, same but different ... Mörkröd pojke tillsammans med Smilla.

Försöker vila ...

Is that where God lives? Or just the birds and the butterflies?


Blue girl.
Hey, you! Where did you go?
I wonder if this flower smells like the other ones ...

Det är inte mycket man kan göra när man har en stor mage och ett skadat knä ... Att ta kort på kattungarna fungerar ju alltid, i och för sig. Bara att plocka fram kameran och ett par kattungar åt gången och vips så har man typ 150 nya bilder! Det värsta är att försöka välja bort ett antal bilder, för jag har ingen lust att fylla hela hårddisken med bilder och jag sparar aldrig på något externt minne. Måste bättra mig när det gäller det.

Maniac och Tjejen roar sig med att fånga möss, äta upp huvudena och ta med sig de lemlästade kropparna till kattungarna. Rätt makabert ser det ut med de små döda mössen i boxen. Jag undrar om ungarna verkligen lär sig något av det; jag har åtminstone inte sett att de ätit annat än kattmat än - som tur är, får jag väl tillägga.

Jag och Philip tittade en stund på Victorias födelsedagsfirande på Öland igår, men jag somnade rätt fort och gick sedan och lade mig samtidigt som Philip. Jag tycker att det är tråkigt med alla dessa nedskrivna och förutsägbara skämt som ståupparna/programledarna har tänkt ut långt i förväg. Och så vet jag inte om jag ska tycka synd om Victoria och resten av kungafamiljen som måste sitta där och le och lägga huvudet på sned (fast det är det bara Victoria som gör) och låtsas att de tycker att det är SÅ bra ... Eller om jag ska tycka att det är rätt åt dem. Philip passade på att ställa en massa frågor, såsom varför Victoria är prinsessa och var prinsen var (för han ser ju inte ut som prinsarna i sagoböckerna), och jag är egentligen inte emot monarki eftersom det förmodligen skulle vara ännu dyrare att införa republik men varje gång någon i kungafamiljen ska göra något slags uttalanden så tänker jag ändå att de gör sig bättre på bild än på teve ... Och så är det tur för dem att de har snygg-Madde för hon ser i alla fall ut som en prinsessa så att bilden av konungariket Sverige kan upprätthållas ännu några år. Men vem bryr sig ... Nu ska jag laga mat till min egen lilla prins.

Sebastians sextonårsdag!

I helgen har vår familj delat upp sig på olika aktiviteter. Jag och Philip var till Alfta på utställning med Smilla idag. Hon kom trea i sin klass med Hp. Det var 33 anmälda tikar varav 8 i Smillas klass; jag såg inte hur många som deltog. Kritik osv har jag skrivit på min nyhetssida. Vinnaren i Smillas klass är en jättefin tik, Play A While Sheperd Neame, och hon blev även bästa tik.

Jag hade inte så ont i knäet de första tio stegen jag sprang, men sen ... Nu gör det nästan lika ont som den första dagen efter att jag vred knäet ur led. Som tur var hade jag varit lite förutseende och lämnat Jazz hemma för att slippa springa mer än nödvändigt. Domaren ville dessutom se Smilla (och även många av de andra hundarna) ett antal gånger både fram och tillbaka och runt, och vi fick också springa lite extra i konkurrensklassen innan domaren var klar med placeringarna. Bra att hon var noggrann, men det blev samtidigt onödigt mycket springande för min del. Men den som sig i leken ger ...

De övriga i familjen är på Åsele marknad. Patrick och Sebastian jobbar (som ordningsvakt respektive i insläppet på festområdet "Trillen"), och Simon och Felix har bara roligt. Jag har nog berättat om Åsele marknad redan förut, och jag kan i alla fall upprepa att det är en gigantisk folkfest med massor av människor i alla åldrar. Inte som de små pluttiga marknaderna som så många andra små orter arrangerar, alltså. Jag är ingen anhängare av marknader rent generellt, men den i Åsele är faktiskt ett undantag.

Tidigare i veckan har vi mest gjort allmänna saker: klippt klorna på kattungarna och hundarna och gått igenom hundarnas tänder, badat vid bryggan, varit ute och gått (faktiskt nästan hela vägen till Bodsjön; jag gick med Philip, Felix, Jazz och Smilla; det tog lite tid men det kändes ändå bra att gå ... just då), bytt hage till småhingstarna, klippt gräsmattan igen (det har växt dåligt pga torkan, men det regnade i några dagar och då sköt det iväg några centimeter) ...

Jag har förvärkar på nätterna och målar upp olika skräckscenarier angående när och var förlossningen kommer att sätta igång. I natt tänkte jag på vad som skulle hända om vattnet gick i bilen tidigt på morgonen någonstans i skogen mellan Ånge och Ljusdal där vi åkte idag; det är en avskyvärt tråkig väg som knappt har någon bebyggelse alls. Skulle jag ha vänt och åkte hemåt igen för att lämna Smilla och helt säkert hamna på "rätt" sjukhus den här gången (alltså i Östersund; det är andra län i Ånge respektive Ljusdal), eller ringt ambulans och försökt övertyga ambulanspersonalen om nödvändigheten att ta med Smilla i ambulansen också - för att lämna henne i bilen hade jag vägrat ... Och var skulle hon ha varit under själva förlossningen? Ja, det var ju tur ändå att jag slapp ifrån det slutgiltiga ställningstagandet ... Den här gången. Det kommer nämligen fler utställningar framöver. =)

Grattis!

Det är mycket som händer inom både hund- och hästvärlden nu på sommaren. Följande är ett urval av alla resultat hittills i juli som jag är extra glad över, och som har presterats av våra hundars eller hästars släktingar:

Smillas kullbror, Skyborne Emerald-Action, tog ju sin lc-licens tidigare i vår, och den 1 juli deltog han i sitt första lc-prov i Boxholm. Han kom på plats 37 av 74 deltagande hundar. Strongt gjort i den hårda konkurrensen!

Ett av Smillas unga halvsyskon, Play A While Lady Orlando, blev BIR och BIG-3 med Cert och CACIB på Borås internationella utställning!

Divas mamma, NORDJV -03 SVCH SLCCH Foxys Metallica, blev BT-4 på Gällivares internationella utställning!

Ekbäckens Jarrahs mamma, Ekbäckens Jasmine, blev BIS i mycket god konkurrens i Nybro i helgen!

GRATTIS TILL ER ALLA!

Dessutom har Simon antagits till ett målvaktsläger nästa vecka i Östersund. Det är fotbollsklubbarna som väljer ut talangfulla målvakter de anser värda att satsa på (det är nämligen klubbarna som betalar deltagaravgiften till den här målvaktsskolan och det är begränsat deltagarantal), och Simon får alltså representera Bräcke. Roligt!

Det är kanske inte viktigt att vara bäst - men nog stärks självförtroendet av framgångar?!?

Ljusröd, långhårig hane. Till salu pga återbud.

Kattungarna har nu blivit så där roliga som bara kattungar kan vara! De kan klättra ur sin låda, så jag har gjort ett hål på ena sidan så det blir enklare för dem att ta sig tillbaka igen. Nu har vissa av dem börjat smaka på vanlig kattmat också. På grund av återbud finns nu följande ungar fortfarande till salu: långhåriga: ljusröd hane, helgrå hona, trefärgad (sköldpaddsfärgad) hona. Bilder finns i tidigare inlägg. Korthårig: svart hane med vita tecken. Samtliga naturligtvis ursöta! De har blivit avmaskade och "kloklippta" en gång hittills. De är födda 7 respektive 8 juni (två olika kullar).

Jazz tillsammans med Felix och Simon.

Det regnade både igår och på förmiddagen idag; bilderna här ovanför är tagna tidigare under veckan. Diva verkar inte påverkad alls av fredagens operation utan äter och är glad som vanligt. Hon haltar inte ens när hon går, men hon tycker inte att det är så kul med plastpåsen jag knyter runt bandaget när vi ska ut, och tratten är hon förstås inte heller förtjust i men hon finner sig ändå i situationen utan problem.

Jag har börjat träna upp mitt knä igen. Jag tränar lite lätta "benspark" på gymmet, och igår gick jag 15 minuter på löpbandet i slowmotion (3 km/h) för att tvinga mig att gå rakt på foten utan att halta. Idag gick vi till Gimån, ca 3 km sammanlagt, och det gick också ganska bra. Philip cyklade och Felix åkte skateboard en del av vägen men gick sedan resten, för det är grusväg och långt ifrån perfekt underlag för en skateboards små hjul. Philip är riktigt duktig på att cykla rakt fram utan att vingla över hela vägen, och dessutom skyndar han sig att kliva av cykeln och ställa sig på sidan när det kommer bilar.

Nu ikväll har jag tagit fram babykläder storlek 50-60 och blev förstås nostalgisk när jag tittade på dem ... Philip och Felix tyckte också att det var roligt att titta på kläderna och de förundrades över hur små de själva var för inte alltför länge sedan. Jag ska tvätta upp kläderna eftersom de ju legat nerpackade i fyra år - och konstigt nog känns det som om det är jättelång tid kvar tills bäbisen ska födas trots att det ju inte är det. Det är i alla fall skönt att vara ledig nu de här veckorna som är kvar, för när jag väntade såväl Simon som Felix och Philip jobbade jag ända fram tills de föddes. Det är skönt att kunna kliva upp när man vill och inte när klockradion startar - även om jag för det mesta vaknar onödigt tidigt ändå, särskilt på somrarna och när jag är gravid.

Divas tå - del två

Philip vid bryggan
Jazz vid sjön

Imorse åkte Divas gips av när jag gick ut med henne. Det var lätt att konstatera att tån inte alls låg som den skulle utan var lika sned som innan, så efter att ha diskuterat igenom situationen med veterinären på djursjukhuset bestämdes det att tån skulle amputeras. Jag har svårt att tro att tån skulle ha hållit annars - möjligtvis om hon varit en slö hund av en annan ras som aldrig sprang lös, men inte med tanke på att hon är en ung whippet ... Sagt och gjort: Diva är nu tretåad på vänster bak (det var den näst yttersta tån som togs bort) och har fått komma hem igen. Jag hoppas verkligen att det visar sig att beslutet var rätt och att hon inte kommer att få några framtida besvär av det här. Om två veckor ska stygnen tas bort, och sedan följer ytterligare en vecka med enbart koppelpromenader innan jag kan börja träna upp henne igen. Hon blir nog en lämplig följeslagare under höstens barnvagnspromenader!

Jag har fått nummerlapparna nu till Alfta. Det är hela 62 anmälda whippetar - så många att tikarna kommer att få en annan domare än vad som ursprungligen var bestämt. Jag har fortfarande svårt att gå pga knäskadan, och eventuellt visar jag bara Smilla i Alfta. Om jag inte ens kan gå normalt med bara en vecka kvar till utställningen så är det nog tämligen orealistiskt att tro att jag ska kunna springa med två hundar ... Jazz är dessutom den av de två som kräver lite högre fart, vilket innebär att han i så fall blir den som får göra Diva sällskap hemma.

När jag har tid över roar jag mig ibland med att kolla på domarnas tidigare bedömningar via SKK:s hunddata. En av de utländska domarna som ska döma nu i sommar har dömt whippetar i Sverige vid tre tidigare tillfällen (dock inte de senaste åren). Vid två av dessa utställningar delade hon ut 16 tvåor av 26 hundar den ena gången, och 8 tvåor av 13 hundar den andra gången ... Eftersom jag inte själv har sett de bedömda hundarna har jag gått in och tittat hur andra domare bedömt samma hundar, och det är rätt intressant att se hur mycket det skiljer mellan olika domare. Så - ibland undrar jag faktiskt vad jag håller på med. Det måste vara svårt för utländska domare att sätta sig in i hur vi i Sverige är "vana" vid att hundarna bedöms - men kanske är det också så att vissa domare tycker att en tvåa innebär att hunden faktiskt är helt okej, ungefär som man inom vissa raser bara "behöver" en tvåa eftersom det är bruksegenskaperna som är de viktigaste - medan jag då undrar vad det var som var så himla fel att hunden "inte ens" fick en etta ... Vid sådana tillfällen blir man i alla fall lite klokare om domaren tar sig tid att förklara vad det berodde på, även om det så bara är med några enstaka ord. Alla människor lägger ju märke till olika saker och har olika preferenser - det är väl det som är en del av tjusningen med utställningar också. Annars så skulle man ju bara behöva visa varje hund vid ett enda tillfälle (förutsatt att den då vuxit klart och är välvisad) ...

Och vad gör vi när vi inte är på djursjukhuset eller på utställningar? Jo, vi tillbringar en hel del tid vid sjön och är glada över bryggan. Det är varmt men lite blåsigt just nu, och vi följer väderleksrapporterna som berättar om regnet i södra Sverige och förvånas över att vi inte fått något regn alls. Det skulle faktiskt behövas. Enligt prognoserna ska det emellertid regna en del här i flera dagar framöver ...

Sebastian har jobbat sina tre veckor nu, varav han var ledare på fotbollsskolan i Bräcke i en vecka. Simon och Felix var också med, men som deltagare. Det är lite kul att se hur olika barn är när det gäller att röra sig och t.ex. spela fotboll redan när de är så små som de yngsta deltagarna (sex år). Det skiljer massor! Till viss del kan man faktiskt ana sig till att vissa barn nog vuxit upp framför teven eller datorn ... Och att deras mammor nog gjort dem sällskap - för att det bara beror på "dåliga" gener köper jag inte ... =)

Nu ska jag se om Diva piggnat till så att hon vill gå ut och kissa och kanske dricka lite. Jag fick bära in henne när vi kom hem. Vill ni förresten veta vad en tåamputation kostar? 6995 kr betalade jag i Östersund idag, utöver de 3200 kronorna jag betalade i måndags för att veterinären skulle försöka lägga tån tillrätta. Varför blev jag inte veterinär? =)

Sommarkatter!

Den ljuvliga cremefärgade ungen. Stannar hos oss.
Trefärgad tjej. Eventuellt tingad.
Grå tjej och den cremefärgade igen. Maniacs ungar (skrev fel här tidigare idag. Sorry!)
Och till sist min unge! Här med den svarta tjejen.

Med tanke på rubriken kanske jag borde skriva något om fenomenet sommarkatter - men jag hoppas och tror att alla ni som läser detta ändå tar ett sådant ansvar för era djur att ni placerar om eller avlivar de djur som ni av någon anledning inte kan behålla ... Hellre en snabb död än en utdragen och plågsam sådan.

Vi har fått tag på bra hem till de flesta av kattungarna nu - och jag hoppas att våra lyckliga sommarkatter kommer att vara lika lyckliga vinterkatter om ett halvår!

Hundälskare - eller inte ...

Jag, Felix och Philip har tillbringat nästan hela dagen i Östersund. Diva skulle till djursjukhuset, och det visade sig att hältan berodde på att en tå gått ur led vilket jag redan befarat. Vi fick lämna henne där i några timmar medan de lade tån tillrätta och gipsade den. 3200 kr hittills och återbesök med omgipsning på måndag. Hoppas bara att hon blir bra också ...

På förmiddagen var det ytterligare tre vinthundar på djursjukhuset: en saluki och två hjorthundar. Det var trevliga hundar och medföljande likaledes trevliga mattar - och det är så roligt att vinthundsägare nästan alltid har något att prata om. (Maria G: Bitte hälsade så mycket!) Hundarna var snälla och tysta. På eftermiddagen fick vi vänta i vad som kändes som evigheter (fast det var nog kanske bara 1,5 timme) på att få prata med veterinären och hämta Diva, och då var det inte lika trevliga hundar där (mattarna vet jag inget om) ... Det var bland annat en jämthund, en gråhund och en som såg ut som en liten flat coated retriever. De var stirriga och jobbiga och deras hussar och mattar såg lika svettiga ut som hundarna (fast det luktade bara hundsvett) medan de förgäves försökte få dem att sitta eller åtminstone låta bli att dra så förbaskat i kopplen medan de skrev in sig eller betalade eller bara väntade på sin tur. Dessutom skällde hundarna. Konstant! Jag höll fasiken på att bli vansinnig ... Trött var jag redan efter att ha vaknat alldeles för tidigt i morse, och hungrig hann både jag och barnen bli trots att vi faktiskt ätit både lunch och efterrätt medan Diva varit kvar på djursjukhuset (och dessutom fanns det en skål med bjudgodis i väntrummet så barnen klagade inte). Jag tror det var då jag insåg att det verkligen var så, det som jag förut knappt vågat sätta ord på: Jag är ingen sådan där genuin hundälskare som älskar alla hundar av alla raser oavsett hur de beter sig, och som sätter sig ner och gullar till och med med de mest ohyfsade hundarna som aldrig ser ut att ha varit inomhus förut och än mindre haft koppel på sig ...

Det var en sådan befrielse när vi äntligen fick gå och hämta vår älskade whippa som varken gnällde eller skällde utan bara var snäll och lycklig över att vi äntligen kom. Och själv var jag också lycklig som fick åka därifrån till slut, hem till våra hundar som nästan inte är hundar alls utan helt andra varelser - som från en annan planet i jämförelse ...

Mot nya äventyr!

Skyborne Design kollar in Tjejen. Simon med Diskett i bakgrunden.

För några nätter sedan bestämde jag mig för att sälja några av hästarna för att inte ha alltför många framåt vintern i och med att jag kommer att ha fullt upp med bäbisen. Jag är så nöjd med alla hästarna att det nästan var omöjligt att bestämma vilka jag skulle annonsera ut, så jag satte in en annons där nästan alla hästarna var med och så beslutade jag mig för vilka som skulle få flytta utifrån vilka som skulle få riktigt bra hem ... Igår flyttade vår drömponny Skyborne Lightning till familjen Näslund, Risegårds stuteri i Rise, Offerdal (www.risegardsstuteri.se), där han får sällskap av fyra andra avelsgodkända welsh och welsh cobhingstar. Det känns bra att han kom just till dem. De kommer att fortsätta använda honom i aveln och tar emot ston till honom redan nu. Dessutom är det så pass nära (ca 12 mil) att jag själv kommer att ha möjlighet att använda honom i fortsättningen också. Morris är betäckt med honom, så med lite tur får vi en ny sagoponny till våren.

Dessutom har Diskett och Design flyttat till Delsbo i Hälsingland. Diskett ska bli ridponny men väntar ju också förhoppningsvis ett helsyskon till Design nästa år. Vi är supernöjda med Design; finare och trevligare hingstföl får man leta efter! Alla hästarna gick snällt in i hästtransporterna (vilket jag i och för sig förväntat mig, men man vet ju aldrig) och jag ska försöka hälsa på när jag har möjlighet. Lycka till nu med Lightning, Diskett och Design!

Melody kommer att flytta till Svenstavik nu under juli. Hon är en sådan där speciell ponny som man förstås aldrig borde sälja - men jag har ju kvar hennes mamma och två småsystrar och jag är säker på att Melody får ett bra hem, och det är viktigast. Och det känns trots allt bra att det är fina och trevliga ponnyer vi säljer.

Nu har vi bara två småhingstar kvar till salu: Morris hingstföl e. Heniarth Yarra Glen och Skylines ettåriga fux med bläs och vita strumpor, Love Story. Hör gärna av er om ni är intresserade!

Om allt går enligt planerna kommer vi att använda vår Ekbäckens Jarrah som avelshingst nästa år ... Men mycket kan hända, och att få en hingst genom nålsögat till godkänd avelshingst är ju som ni kanske vet inte det lättaste. Hittills ser Jarrah väldigt lovande ut, och i hans härstamning kombineras ett flertal av de vackraste och bästa welsh mountainponnyerna jag känner till.

Igår klippte jag klorna på kattungarna och idag ska jag avmaska dem - måste bara köpa avmaskningsmedel först. Jag har läst mig till att de ska avmaskas med Axilur när de är 3, 7 och 11 veckor gamla, så nu hoppas jag att det stämmer och att det finns hemma på apoteket i Bräcke. (Det finns andra avmaskningsmedel också, men Axilur är ju i alla fall beprövat.) Nu kan de springa omkring lite och busa, och barnen tar ut dem på gräsmattan flera gånger varje dag.

Igår gjorde vi (läs: Patrick) färdigt bryggan så nu ska vi inviga den med fika nästa gång det blir soligt. I natt har det regnat, men jag önskar faktiskt att det kunde ha regnat mer med tanke på familjens pollenallergiker (Patrick och Simon). Dessutom växer det ju bättre om det regnar ibland ...

Jag var förresten till mödravården förra veckan, och allt var bra utom mitt blodvärde som var ännu lägre än förra gången (faktiskt riktigt dåligt) så nu kan jag nog inte hitta på fler ursäkter för att slippa undan att äta järntabletterna som jag köpte för någon månad sedan. Jag tror jag har ätit tre tabletter på en månad ... Men huvudsaken är att bäbisen mår bra, och det verkar den göra.