Året som gått

I fjol försökte jag mig på någon sorts summering av året som gått, och det ska jag försöka göra även detta år. Året har gått fort men det har hänt mycket, så det blir naturligtvis bara en bråkdel som jag kommer att skriva om här.

I början av året bodde vi fortfarande i Skede, som ligger ungefär en mil från Vetlanda i Småland. Därifrån gjorde vi ett antal utflykter på olika utställningar med hundarna. Smilla gick i valpklass hela våren och hann med att bli BIR-valp ett antal gånger (bland annat på den internationella utställningen i Malmö), och hon fick dessutom flera BIS-placeringar, varav en vinst. Diva gick i juniorklass och fick Hp på officiell utställning samt flera BIR och BIG på inofficiella utställningar.

Tidigt på vårterminen bestämde vi oss för att flytta hela den långa vägen till Jämtland, eftersom mina föräldrar ville att vi skulle flytta ”hem” för att så småningom överta gården där vi nu bor. Vi tyckte då att det kändes rätt, trots att vi hade mycket ångest och ”second thoughts” över att lämna Småland, våra nära vänner och goda grannar, Philips älskade dagmamma, barnens kompisar och deras skola samt naturligtvis mitt jobb och ”vårt” gym. Sebastian hade dessutom bara ett år kvar i grundskolan, och det är tufft att komma ny till en skola med så kort tid kvar innan slutbetygen ska sättas. Nu är ju Sebastian en klippa på alla vis, så han har inte haft några problem att komma in i sin nya skola på ett bra sätt, trots att det varit en strulig hösttermin på skolan med flytt till nya lokaler osv. Men hade det inte varit för gården så hade vi ALDRIG lämnat Småland …(Love you and miss you!)

Ni som följde min blogg ifjol kanske kommer ihåg att vi då miste en älskad släkting, som då var endast femton år gammal. Även denna vår innebar en tragisk förlust av ett barn – mitt kusinbarn (jämnårig med Sebastian), som vi förvisso inte kände, men jag var granne med barnets pappa (min kusin) när vi växte upp och Sebastian och pojken skulle ha gått i samma klass i Bräcke. Vi har besökt graven flera gånger, och jag tänker på pojken och hans familj varje gång jag passerar kyrkogården, som ligger mittemot Philips dagis. Gravstenen är den finaste gravsten jag sett någon gång, med en bild på pojken ingraverad.

Som vanligt hoppar livet snabbt mellan hopp och förtvivlan och tillbaka igen. I maj föddes våra två föl: Skyborne Love Story och Skyborne Midnight Sun. Fölningarna gick bra, och stona fick senare åka på betäckning med Heniarth Yarra Glen. Vår tvåårige isabellhingst Skyborne Lightning fick betäckningslicens och vi beslutade oss för att låta honom betäcka vår Kulltorps Diskett (sektion B).

I maj importerade vi dessutom en svart whippethane från Frankrike: Taraly Black Mamba (e. Multichampion Taraly Stairway-to-Heaven – Multichampion och världsvinnare -01 Taraly Malcolm X). ”Jazz” har under hösten ställts ut i valpklass och har flera BIR samt BIS-placeringar (den senaste på SVVK:s utställning i Stockholm i oktober).

I juni tog vi så vårt flyttlass upp till Jämtland. Eller rättare sagt – det blev flera vändor; eftersom vår familj består av sex personer, fem hundar, åtta hästar och två katter så har vi rätt mycket saker. Vi köpte en jack russellvalp, Blaze, i samband med flytten, och hon har förgyllt vår tillvaro här. Dessvärre tyckte jag nu i början av vintern att det kändes för mycket med fem hundar, eftersom vi ju försöker aktivera våra hundar utifrån var och ens förutsättningar och vilja. Därför sålde vi Blaze i december till en aktiv tjej i Östersund som bland annat driver ett eget gym, och det verkar som om Blaze har anpassat sig bra till livet i staden.

Sommaren gick åt till att fixa hagar och ved, och vi köpte mycket nya möbler också eftersom huset där vi bor nu är ganska mycket större än det i Skede. Några utställningar hann vi i alla fall åka på, och till vår stora glädje fick Smilla två CK på raken när hon tio månader gammal debuterade som junior. Dessutom har hon placerat sig i Bästa tikklass, vunnit juniorklasser och blivit BIS-2 junior. Resultaten för Jazz har jag redan nämnt.

Under hösten genomförde Diva sin MH (mentalbeskrivning) med godkänt skott (1:a). Vi började även träna viltspår med hundarna, och i oktober debuterade Smilla genom att genomföra sitt anlagsprov med full poäng! Detta gav förstås mersmak, och under 2007 ska jag försöka hinna göra MH och anlagsprov med dem jag inte hann med i år (alternativt var för unga).

Patrick har gått en utbildning i Härnösand sedan augusti, och utbildningen fortsätter nu i Östersund. Han har varit borta mycket, och jag har haft fullt upp med barn, hundar och hästar under hela terminen. Dessutom jobbar jag ju heltid (jag är gymnasielärare i språk), och det är alltid extra mycket att göra och sätta sig in i när man börjar på en ny skola. Barnen spelar ishockey (Sebastian och Simon) och innebandy (Felix), så det blir många resor fram och tillbaka till Bräcke varje dag. Mitt i allt har jag försökt träna själv också, men träningen är faktiskt det som blivit lidande under terminen, eftersom den hamnade en bit ner på prioriteringslistan. Jag måste ju sova någon gång också … (Patrick lyckas på något sätt både jobba natt på helgerna och kliva upp på morgnarna som vanligt … Själv måste jag sova i alla fall sex timmar för att fungera någorlunda på dagarna.) Men men, jag HAR faktiskt tränat kontinuerligt – även om det inte blivit fem gånger i veckan - så även om jag har tappat lite muskler och toppstyrka så är jag i alla fall inte tillbaka på scratch. Jag vet att det går rätt fort att komma igen också, så jag har förtröstan …

I november fyllde Patrick 40 år, och vi köpte dessutom hingstfölet Ekbäckens Jarrah (e. Heniarth Yarra Glen u. Ekbäckens Jasmine – Twyford My Man), som vi hoppas mycket på inför framtiden. För ett par dagar sedan sålde vi så Ysselvliedt´s Sky Line, eftersom vi kommer att använda hennes son på våra ston nu framöver och därigenom bevara hennes linjer. Vi beslutade oss dessutom redan i våras för att behålla även årets stoföl (e. Vardra Santos u. Twyford Morgana), och vi försöker hålla hästantalet på en rimlig nivå för att hinna med alla. Skylines årsföl Love Story kommer också att säljas så småningom och är alltså till salu.

Har jag fått med allt nu? Nej, inte på långa vägar … Det allra mesta av det som händer och det vi gör är förstås sådant som bara vi själva vet om, och mycket är sådant som alla människor gör och är därför inte av allmänt intresse. I det stora hela är jag i alla fall väldigt nöjd med det gångna året. Det finns beslut som jag ångrar att vi tagit, men även om saker inte går att göra ogjorda så går det i alla fall att ändra på dem utifrån det nuvarande läget. Vi har aldrig varit rädda för förändringar, men det gäller att göra dem vid rätt tidpunkt. Ni som följer min blogg och genom den våra liv kommer framöver året - eller möjligtvis under 2008 - att få reda på de saker vi redan nu har planerat.

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er alla - gamla och nya vänner och bekanta såväl som er som bara råkat läsa dessa rader!

Music

Skyborne My Music 1,5 år. Kortet är taget idag. I bakgrunden skymtar man en del av stonas hage.
Det som ser ut som dubbla nosremmar är grimman, som jag hade kvar innanför tränset för att leda henne i. Sedan ledde jag Melody med sadel och träns, och det gick också bra. Hon har så litet huvud att hon fortfarande måste ha shetlandsstorlek på grimman och tränset, trots att hon blir tre nu efter nyår. Sunny ser ut att bli störst av Morris döttrar, sedan kommer Music och sist Melody. Jarrah är ungefär lika hög som Sunny.

Varje gång vi har gått till Bodsjön med hundarna nu på sistone har vi mött någon av byinvånarna och pratat lite med dem. Det är fler än vi som tycker att "Statvägen" är en bra och lagom väg att gå, oavsett om man har hund med sig eller inte. Igår var det nattgammal is på Bodsjön. En bekant berättade att isen på en annan sjö som ligger 7 km från Bräcke fast i en annan riktning än Åhn har legat sedan i oktober och är ungefär 30-40 cm tjock, så de åker skridskor på den utan problem. Konstigt att det skiljer så mycket på så kort bit ... Annars brukar det ligga snö på isen den här årstiden, så det går nästan aldrig att åka skridskor på sjöarna här på vintrarna. Detta är i sanning en konstig vinter.

Skyline har flyttat

I förmiddags hämtades Skyline av sina nya ägare. Trots att det känns hemskt varje gång man skiljs från ett djur (och trots att det är jag själv som fattat beslutet om försäljningen) så känns det ändå bra när man vet att de kommer till riktigt bra hem. Saknaden efter Skyline känns dessutom mycket mindre när jag tänker på hur lyckliga hennes nya ägare var över henne. Jag hoppas att Skyline kommer att glädja de tre små tjejerna och deras föräldrar i många år framöver - och att hon får ett riktigt, riktigt bra föl till våren.
En bild från i somras, på Smilla och Maniac. Katterna lever och mår bra, om det är någon som undrar ... Våra hundar äter nämligen inte katter till frukost och små barn som efterrätt ... =)

Mellandagar ...

Igår och idag var vi i Åsele i Västerbotten, där Patrick är född och uppvuxen, och där hans föräldrar fortfarande bor. Vi gjorde en snabbvisit till ett par bekanta också, och det var lika trevligt som vanligt. Synd att det är så pass långt till Åsele ...

Jag har tagit in Skyline nu ikväll eftersom hon flyttar i morgon. Det känns tråkigt att sälja henne, men man kan ju inte ha hur många hästar som helst om man ska hinna med dem alla. Nu ska jag ägna tid åt att tömköra och så småningom rida och köra in unghästarna, så jag vet att jag kommer att ha fullt upp i vår. Vi har ju två blivande treåringar (Melody och Lightning) och en tvååring (Music) samt tre som blir ett år nu efter nyår. Dessutom väntar vi föl i mars (Skyborne Lightning x Kulltorps Diskett, alltså en blivande sektion B) och i maj (Heniarth Yarra Glen x Twyford Morgana, welsh mountain). Jag tycker att det är jätteroligt med unghästar och jag vill göra jobbet med dem själv för att de ska bli som jag vill ha dem ... Dock kommer Felix att få hjälpa mig med att "sitta in" unghästarna, och förhoppningsvis kommer han att kunna rida dem själv också framöver sommaren. Det hade förstås varit enklast om jag själv varit typ 150 cm lång och inte 168 - men vissa saker kan man ju inte ändra på. Och för det mesta är det faktiskt rätt bra att vara lång.

Juldopp

På julafton bestämde vi oss för att gå ner till sjön och bada. Till och med Philip ville bada, men han "fegade ur" när han kände hur kallt det blev utan kläder. Felix och Patrick tog sig däremot ett par dopp i den iskalla sjön. Själv badade jag inte - jag tycker att det är kallt till och med på sommaren. Diva tyckte att det blåste för mycket och tog skydd bakom några stenar; annars är hon rätt katig när det gäller vinterbad.

Julen har varit precis som den ska vara, med mycket och god mat och besök av Patricks föräldrar. Nu skulle man nog klara sig på soppa fram till påsk eller så ... Sebastian var jultomte hos oss, och han fick även i uppdrag att vara tomte hos våra gulliga grannar som har barn på Philips dagis. Med sig hade han Simon, och de gick även en sväng till våra andra grannar och gav dem en vinflaska från oss (vet inte om de dricker vin, men det var en fin etikett på den med en häst ...) och alla var glada och nöjda. Sedan gav de en julblomma till mina föräldrar också och ett paket till sin hitflyttade kusin, men jag tror inte att det var lika uppskattat av responsen att döma.

Hundarna har nog inte haft någon särskilt spännande jul. De har i och för sig fått både goda ben och grisöron och en och annan skinkbit, men jultomten brydde de sig förstås inte om. Vi har gått till Bodsjön med dem i alla fall, och Patricks mamma följde också med. Det är en sådan fart på henne trots att hon är 78 år gammal. Jag är säker på att hon har betydligt bättre fysik än en genomsnittlig 20-åring - men så är hon duktig på att underhålla sin kondition också med långa och raska promenader. Idag bakade hon jättegoda bullar, och Philip gjorde flera helt egna bullar och han var så lycklig över dem. En annan sak vi har gjort, är att vi äntligen kommit oss för med att skaffa badkar! Åh, vad jag har saknat att kunna bada de senaste åren! Vi hade nämligen inget badkar i Skede heller. Både vi och barnen har hunnit bada flera gånger. Philip och Felix badar tillsammans och har så roligt. De leker jättemycket med varandra annars också; Felix är så snäll och duktig med sin lillebror trots att det är fem år som skiljer dem åt.

Jag vet att det var en hel del av våra vänner och bekanta som blev utan julhälsning från oss (jag har inte lyckats spara alla e-mailadresser; några har dessutom bytt adress och vissas mailboxar var fulla), men jag hoppas att alla har haft en bra jul. Tack för de julhälsningar vi själva har fått från olika delar av världen! Nu siktar vi in oss på nästa helg med allt vad där hör till. Jag ska försöka göra en liten årskrönika också för att sammanfatta året som gått. Nästa år hoppas jag att vi hinner med en längre resa, och vi har även ett par roliga nyheter (tycker vi själva i alla fall) som vi kommer att presentera längre fram under året. Just nu väntar vi bara på snön så att barnen kan använda sina nya skidor och kälkar ...

Merry Christmas & A Happy New Year!

Julstädning ...

Ja, det är vad jag ägnat större delen av dagen åt. Med tolv rum att städa så tar det ju ett tag ... Men de stora barnen städar förstås sina egna rum, och Philips rum är så litet att det nästan inte räknas som ett rum, så det var väl egentligen nio rum jag städade ... Plus kök, hallar och badrum, förstås.

Jag är egentligen inte särskilt effektiv när jag städar. Jag börjar med en sak, och så kommer jag på att jag "bara måste göra det också" medan jag kommer ihåg det och när jag ändå är på det stället i huset. Idag innebar det till exempel att jag badade hundarna mitt uppe i allt (och dessutom klippte jag klorna och skrapade bort lite tandsten på dem när jag ändå höll på). Det innebär att det fortfarande är lite dammtorkning kvar - men hundarna är i alla fall fina! Eller - var. Det tog väl ungefär två minuter för dem att skita ner sig igen när de sprang som galningar runt stallet. Men jag VET att de är nybadade, och det räcker för mig. Whippetar är ju i allmänhet renliga hundar, och all eventuell smuts åker bort så fort de torkat.

För er som varit intresserade av Skyline kan jag berätta att hon nu är såld och ska flytta till sitt nya hem under jullovet. Hennes nya familj verkar jättebra, och som tur är flyttar hon inte så långt. Jag kommer att sakna henne! Hennes gener finns kvar hos oss i och med att hennes isabellfärgade tvåårshingst Skyborne Lightning (moderlivsimport e. den vackre Ysselvliedt´s Special Edition) är godkänd för avel, och vi kommer förmodligen att använda honom till våra ston till sommaren. Om allt går som det ska kommer jag även att erbjuda honom till andras ston. Villkoren (språngavgift etc.) för betäckningarna återkommer jag till längre fram.

Kvar till salu har vi Skylines ljuvliga sjumånaders hingstföl, Skyborne Love Story. Han är snäll att leda, verka och binda upp, och hans passansökan är inskickad.

Jullov!

Sista dagen på skolan före lovet är nu gjord ... Gissa om det känns skönt! Nu är det bara barnens skolavslutning kvar innan de också är lediga. Terminen har gått bra för allihop - men visst är vårterminerna roligare?!? Inte bara för att det är fler lov då, utan för att den ljusa delen av dagarna blir allt längre. Jag tycker om ljus och värme, även om jag gillar att åka skidor, köra skoter, rida eller bara promenera i det kritvita vinterlandskapet också. Nu ser det tyvärr ut att bli en grön jul här eftersom den lilla snön som kom är på väg att smälta bort, men det är rätt okej det också. Snön kommer ju, förr eller senare.

Igår flyttade Blaze till sin nya ägare. Det känns tomt och konstigt utan vår lilla glädjespridare, men jag är säker på att hon kommer att få det jättebra i sitt nya hem. Lycka till från oss alla!

Den här vintern kommer att bli ganska händelsefattig på hundfronten. Vi åkte ju inte på Stora Stockholm, så vi får i stället glädjas över Smillas och Jazz släktingars utmärkta resultat. Allra bäst gick det för Smillas farfar, Ch Adagio Love Supreme, som blev BIR samt BIG-3. Grattis i efterskott! Vi kommer heller inte att åka på My Dog i Göteborg i januari, men jag önskar alla er som ska dit lycka till, även om det ju är några veckor kvar dit. Vår första utställning nästa säsong blir nog någon av dem som äger rum i mars, men vilken eller vilka vi ska välja har vi inte bestämt än.

Om allt går enligt planerna kommer Diva att paras i slutet av vintern och vi kommer förhoppningsvis att kunna erbjuda vackra valpar lagom till sommaren.

Snowflakes

Jag har varit i stallet halva dagen idag och verkat hovar, borstat hästar och lett föl. Jag verkade Jarrah för första gången (han flyttade ju hit för ganska precis en månad sedan) och han var jättesnäll. Philips katt, Tjejen, strök sig längs hans ben medan jag verkade honom, och från början var jag rädd att han skulle råka sätta ned en hov på katten, men det gjorde han förstås inte. Jag tror nästan att hästar förstår att de måste vara försiktiga med katterna - kanske har katter till och med en lugnande inverkan på dem. Inte för att våra hästar är hispiga (utan tvärtom), men ändå ... Ikväll har det fallit några snöflingor. Kanske blir det en vit jul ändå? Om du tycker att det är roligt att tillverka egna snöflingor så finns här en hemsida där man "klipper" fram egna mönster: http://snowflakes.lookandfeel.com/
Om man har tid och lust att sitta och klippa en stund så blir det säkert fina snöflingor till slut. Här ovan är två av mina försök ... =) Jag kanske måste öva några gånger till ...

Hur kan någon föredra vintern ...

... när det här är alternativet?!?

Den här vintern har hittills varit som en enda lång höst - ruggig och mörk. Ytskiktet i hagarna är ojämnt och hårt, och inte ens fölen tycker att det är roligt att springa nu. Hundarna leker dock som vanligt; det ska mycket till innan en whippet låter bli att springa på grund av underlaget. Till och med blankis fungerar bra - det tar bara lite längre tid att få stopp!

I tisdags var det traditionsenlig lussevaka på högstadiet. Sebastian deltog i gruppen som underhöll; han var med i sketcherna, sjöng "Rocking all over the world" i en grupp samt var förstås med i luciatåget. Jag har fått höra från flera håll att han var duktig, och musikläraren tycker att de borde fortsätta med gruppen och ha fler framträdanden. I onsdags firade vi lucia flera gånger om: först i skolan (jag var med i luciatåget på gymnasiet; det är fortfarande roligt att sjunga!), sedan på dagis och till sist i ishallen, där vissa av hockeylagen (bland annat Sebastians lag) och en sångkör stod för underhållningen. Jag gillar lucia - den är så lagom avgränsad och inte lika ansträngt upphaussad som vissa andra högtider (t.ex. jul och nyår). Men jag gillar julen också, det måste jag erkänna!

Jag har äntligen hunnit med terminens alla utvecklingssamtal för såväl mina egna barn som för mina elever. Nu är det bara två skoldagar kvar för mina gymnasielever, och de har nog haft nedräkning ett tag nu ... Det är jobbigt på slutet av höstterminen, och eleverna har verkligen gjort sig förtjänta av ett långt jullov. Extra långt blir det eftersom de jobbat in tid genom bl.a. öppet hus. Vi lärare jobbar på onsdag också, men sedan får även vi ledigt. Det behövs, kan jag tala om. Jag tycker jättemycket om mitt jobb, men det tar på krafterna också. Det är så mycket runtomkring själva undervisningen som jag tror att människor utanför skolvärlden inte har en aning om - eller åtminstone har svårt att inse HUR mycket annat jobb man gör. Men jag tänker inte klaga; jag har, i mina ögon, världens bästa yrke.

Tjuvstart på luciafirandet

Ikväll kröntes Bräckes Lucia 2006. Felix var med i barnkören, och de var så duktiga! Dessförinnan var det uppträdande på Bräcke ishalls tioårsjubileum. Felix sjöng i kören då också, och Simon och Sebastian deltog i en musikal. Roligt att titta på! Dessutom var det godisregn för publiken med jämna mellanrum, och det var ett smart drag med tanke på alla småbarn som var med. Nu är Sebastian på middag på Folkets hus, och sedan är det dans efteråt. Som tur är ska han sova över hos en tjejkompis, så jag slipper sitta uppe så länge i natt.

Diskett börjar se riktigt dräktig ut nu. Jag har fyllt på mer kutterspån i deras vindskydd, men de föredrar att ligga i höet, så det känns lite som att elda för kråkorna ... Jag tömmer och rengör badkaren som vi har vatten i till hästarna minst en gång i veckan (oftare om det behövs - oftast blir det varannan dag till stona med föl för de har en förmåga att smutsa ner i sitt badkar) så det gjorde jag i förmiddags. Det tar evigheter att fylla på båda badkaren, vilket förstås är väldigt opraktiskt när man inte har tid i överflöd. Det går inte att lämna vattenslangen där och gå därifrån heller, för alltid är det någon häst som tycker att slangen är rolig att leka med. Sunny är klart värst ... Hon har förresten blivit väldigt social nu. När hon var liten stod hon mest och betraktade mig på avstånd medan Love Story gärna kom fram och pratade. Några nya kort på hästarna eller hundarna har jag inte tagit. Det blir så dåliga bilder den här årstiden när vi inte har någon snö som lyser upp. Jag undrar om det behövs gymnasielärare i svenska och engelska i Thailand? Eller kanske i Florida? =)

Fredagkväll ...

Och jag har lovat att sitta uppe för att hämta Sebastian vid midnatt ... Vad skulle jag ha gjort utan körkort? Igår satt han uppe till halvtolv för att fila på en recension som skulle vara inlämnad idag. Han fick MVG på den, så det var ju värt jobbet. Jag läste också hans bok igår medan han skrev recensionen. Skyddsängeln i Belfast tror jag den hette. Naturligtvis grät jag i slutet ... Jag tror att "känsligheten" har ökat med åren.

Patrick gick sista dagen i Härnösand idag och är godkänd på utbildningen. Det har varit rätt kämpigt under hösten när jag har varit hemma så mycket själv, och ingen hjälp har jag ju heller - förutom av mina snälla barn! Som det "duktiga och självständiga" mellanbarnet har jag alltid fått klara mig själv, och mina föräldrar har alltid haft fullt upp med att hjälpa mina systrar som bland annat var mobbade under skoltiden och därefter tydligen gjort konstiga val av män (förutom min storasysters nuvarande fästman då) ... Tja, man gör ju sina egna val i livet.

Imorgon ska barnen uppträda i ishallen och Felix ska sjunga i kyrkan också på kvällen, så dagen är redan fulltecknad. En promenad kanske jag hinner med på förmiddagen ... Men på söndag har jag INGENTING inbokat! Tror jag ...

Jodå, jag lever!

Jag har bara så mycket att göra nu att jag varken hinner eller orkar skriva i bloggen, trots att det finns saker att berätta om. Vi har annonserat ut Skyline och hennes föl, eftersom vi ju har sparat tre stoföl de senaste åren. Dessutom ska vi använda Skylines tvååriga hingst på stona nästa år, så vi behåller ändå hennes gener genom honom. Skyline är betäckt med Heniarth Yarra-Glen och förväntas föla i maj 2007.

Efter noggrant övervägande (och en hel del ångest!) har vi även bestämt oss för att sälja vår lilla sötnos Blaze. Patrick avslutar sin utbildning i Härnösand imorgon men ska fortsätta läsa i Östersund, så jag tycker att Blaze kommer alltför mycket i skymundan nu. Vi har ju flera unga hundar, och alla har rätt till sin beskärda del av uppmärksamhet (vilket förstås även äldre hundar har ...). Vi får väl se om rätt köpare dyker upp, annars säljer vi henne naturligtvis inte! Hon är en så himla glad och rolig hund - en riktig solstråle.

Vi har ingen snö alls, och det är i och för sig varmt ute, men det är så MÖRKT! Jag hinner inte göra någonting ute efter jobbet, bara fixa lite med hästarna i skenet av en ficklampa. Idag var vi en sväng till sjukhuset i Östersund för att få ytterligare en läkarbedömning inför Philips operation. Jag vet inte när den blir av, men någon gång under vintern, antar jag. Just nu går han runt och sjunger Blinka lilla stjärna ... Nej, nu ska jag strax hämta Simon från träningen. Bra att barnen tränar, men tusan så jobbigt det är att skjutsa!

Efter regn kommer sol =)

I helgen har vi haft fullt upp, så någon vila har det inte blivit precis. Det har varit grått och regnigt i några dagar också, men idag tvingade äntligen solen undan molnen och det var så himla skönt att vara ute och gå i skogen med hundarna ... Vi har ovanligt varmt för årstiden: fem plusgrader och ljumma vindar.

Idag spelade Simon tre hockeymatcher, och jag och Patrick "jobbade" i cafeterian i ett par timmar mitt på dagen. Ja, vad gör man väl inte för sina barn ... Patrick hade dessutom jobbat natt. Simons lag vann förresten alla matcherna, och det var förstås roligt.

Smillas godkända anlagsprov är nu utlagt på SKK:s hunddata. Lite orolig var jag allt för att det inte skulle dyka upp någon gång ... Det är synd att det inte är några prov här uppe nu under vintern. Det känns som om det är evigheter till våren.

Alvas uppfödare har varit en sväng till Danmark och ställt ut Alvas brorsdotter (m.a.o. Smillas kusin) Sommarhagens Frostic Queen. Hon blev BT-3 och fick jättefin kritik! Grattis Maria och "Fendi"!

Jag har redan börjat titta efter vilka utställningar vi kan tänkas åka på nästa år. Sedan gäller det att få tid och möjlighet för MH, viltspår och lure coursing också ... Det ska tydligen finnas "nattviltspår" också i Sundsvallstrakten. Kanske något för mig ... Om jag lyckas hålla mig vaken! ;)

En månad till julafton!

Snön lyser med sin frånvaro och hundarna drar med sig massor av sand och jord in i huset. Eller, ja, det följer ju med in med våra skor också, förstås. Det är svårt att få någon julstämning just nu - det är mest i varuhusen man känner av att julen nalkas.

Det var någon som undrade vad det är för fel med att bo i en lägenhet i Bräcke. Tja, mig veterligen har jag aldrig påstått att det är det ... Man måste vara noggrann med vad man läser! Däremot kan man ju tänka sig att det är svårt att bedriva hästuppfödning där ... Sedan har jag massor av andra åsikter också i detta ämne, men dem ventilerar jag bara med människor jag känner och tycker om. Vad jag egentligen tycker om hela den här soppan kan ni nog räkna ut =) Veckans skratt fick vi tidigare i veckan när det gällde historien om snöslungan som tydligen skulle vinterförvaras i Jämtland ... Ja, för det är ju synd att använda en snöslunga på vintern! Hihi!

Någon som vill höra lite skvaller?

Jag tycker inte om skvaller, men detta känner jag att jag måste berätta: Trollet Avalonia (som hon kallar sig själv) har flyttat till en lägenhet i Bräcke! Så ni som undrar varför hon inte skriver sina vanliga elakheter på sin blogg vet härmed orsaken. Datorn är väl inte inkopplad än ...

Förutom det är allt bra här. Jarrah börjar bli accepterad av de andra hästarna, trots att Music och Melody raskt utsåg sig själva till torpeder och höll honom på avstånd från de andra hästarna under de första dagarna. Jag har spritt ut höet i flera högar så att han ska få äta i lugn och ro, och fölen verkar tycka att det är spännande med en nygammal bekantskap så de har börjat hänga ihop med honom nu. De tillbringade ju en stor del av sommaren tillsammans också och känner säkert igen varandra. Jag har fortfarande inte hunnit ta några kort på Jarrah, men det kommer så småningom!

Snön är nästan helt borta och har lämnat stora isfläckar efter sig. Trist, men det är väl som det brukar vara. Några större snömängder blir det sällan före jul - åtminstone inte något som blir liggande hela vintern.

Ekbäckens Jarrah

Idag kom han så äntligen, vårt nytillskott på hästsidan: Ekbäckens Jarrah. Han är född i mars i år, e. Heniarth Yarra-Glen, som ägs av Heniarth stuteri men under två säsonger stått på Ekbäckens stuteri i Valdemarsvik i utbyte mot den Ekbäcken-ägde Heniarth Mr Milligan. Mamma till Jarrah är vackra Ekbäckens Jasmine. Vi hoppas att Jarrah ska ha ärvt sina föräldrars gener så att han kan bli vår näste avelshingst. Han är en mycket trevlig och fin (redan guldbelönad) fölunge som kommer att tillbringa större delen av vintern med de andra fölen och stona. Framåt våren kommer han att flytta ihop med Lightning.

Tack Inger och Johan Becker för förtroendet!

Bilder på Jarrah kommer så småningom.

Nu har vi firat Patrick!

Patrick fyllde år i helgen, så vi firade honom med spabesök, massage, middag osv. Tack till alla er som var involverade och som på något sätt bidrog till att göra det möjligt för oss att vara bortresta dessa dagar! Nu har vi fyllt på med energi som bör räcka en bra bit under vintern!

10 år!

Idag har Patrick och jag varit gifta i tio år!

När naturen får bestämma ...

så kan resultatet bli till exempel så här. Ni skulle ha sett så vackert det var i verkligheten, men ljuset blev inte detsamma på bilderna.
Varje grässtrå har bäddats in i en egen istapp längs hela strandlinjen.
Lustigt, eller hur?
Och till sist: vår älskade Diva.

Det har blivit vass skare på snön idag, så jag vågade inte ta med mig hundarna ut i skogen. Jag tycker att det är bra om hundarna blir lite lagom härdade när det gäller underlaget - men det finns ju gränser! I stället verkade jag Diskett och Lightning. De går fortfarande i samma hage och det går jättebra. Han har en väldig respekt för henne - och det förstår jag också med tanke på skillnaden i ålder och storlek. Ibland kollar han ifall hon möjligtvis kan vara brunstig och hon är så tydlig med sitt NEJ! att det bara inte kan misstolkas. Jag hoppas verkligen att det blir ett fint föl. Jag har redan bestämt vad det ska heta ... Det kommer att födas tidigt i vår, men det går ännu inte att se några tecken på att Diskett är dräktig - förutom att hon inte brunstat på hela sommaren, förstås.

Vi har bestämt oss för att sälja Skylines hingstföl, Skyborne Love Story, om vi får tag i en bra köpare. Han har alla förutsättningar för att bli en jättefin rid- och körponny. Kanske något för den som vill tävla i körning? Maila mig gärna så skickar jag bilder på honom: ursulaandersson@hotmail.com

Gamla bilder

Det är nästan alltid roligt att titta på gamla bilder. Ofta kommer jag ihåg precis hur det var när jag knäppte just det eller det kortet (åtminstone inbillar jag mig det). Philip älskar att titta i våra fotoalbum, trots att de flesta av de senaste årens bilder bara ligger på datorn. Själv tycker jag att bilder är en bra hjälp för att fundera över den tid som varit för att kunna fatta bättre beslut i framtiden. Alla beslut visar sig ju inte vara så kloka när det väl kommer till kritan ... Vill ni höra en klok sak en bekant sa till mig häromveckan efter att jag sagt att jag fått omvärdera min tidigare åsikt att människor mer eller mindre automatiskt blir snälla(re) när de blir äldre? Jo, hon sa att människor inte alls blir snällare med åldern, utan man blir bara mer lik sig själv. Det innebär alltså att de snälla gamla människor man känt genom åren var snälla redan från början. Och - ve och fasa - de "surkärringar" (oavsett kön) som man träffat på föddes sura, men kanske har de tidvis lyckats undanhålla sin surhet från andra människor. Hur kommer du att bli när du blir gammal? ;)

Bilderna här ovan tog jag när valparna var fyra veckor gamla, alltså en vecka in i oktober i fjol. Philip skulle hjälpa mig att ta kort på Smilla och Jessie, men det var inte den enklaste sak i världen att försöka regissera en tvååring och två små valpar.

Sebastian har varit så duktig och jobbat och tjänat pengar hela lovet. Han var förresten med på en helsidesbild i mittuppslaget i en av våra dagstidningar för några dagar sedan. De andra barnen har åkt skridskor samt byggt en snögrotta på gårdsplanen. Det kom ju lite snö även här till sist till barnens och hundarnas stora förtjusning. Själv blir jag lika förvånad varje år: Javisst ja, det var ju så här det kändes att skrapa bilrutorna i mörkret på morgnarna ... Ungefär som när man ska födda sitt andra (eller tredje eller fjärde ...) barn och när värkarna väl kommer igång minns man plötsligt: Visst F_N! Det var ju därför jag inte skulle föda fler barn! Och när barnet väl är ute så glömmer man lika fort igen. Tills nästa gång ...

Det finns inget dåligt väder ...

... det finns bara dåliga kläder, brukar man ju säga, och det stämmer för det mesta. Det blev aldrig någon storm här, men det snöade en del och blåste i alla fall lite. Vi tog alla hundarna med oss till Bodsjön som vanligt i fredags trots att vädret kanske inte var så roligt. Det är desto härligare efteråt, när man kan sätta sig framför braskaminen och det verkligen känns i både ansiktet och kroppen att man har varit ute. I lördags var det bättre väder - solen trängde undan snömolnen och vi gick en annan sväng än vår vanliga. Vi följde i stället ledarna längs Gimån, och det var snorhalt att gå på dem (vilket vi visste redan innan vi gick). Hundarna tyckte tydligen att det var spännande att balansera på ledarna i stället för att gå vid sidan av dem. Längs ledarna kan man bara gå i ett par kilometer, sedan är det en vanlig stig som man följer, som tur är. Promenaden tog ett par timmar.
"Blaze on the rocks"
Andra saker som har hänt: Jag verkade hovarna på Melody och Music idag, och Patrick köpte en stor och fin släpvagn häromdagen. Jazz pappa blev BIM för Bo Bengtsson på en stor utställning i Tyskland för ett par veckor sedan. Vi planerar för hämtningen av vår nytillskott (en hingst). Sebastians ena lag vann en hockeymatch i förmiddags, och tidigare i veckan blev han intervjuad i teve om gymnasievalet. Sedan minns jag inte om det hänt så mycket mer, bara det "gamla vanliga" som man gör varje dag men som tar så mycket tid utan att det känns som om man "gjort något" alls ...

It´s a white, white world ...

Eller "Stormen som aldrig kom". Men vitt på marken blev det åtminstone.

I stormens öga

Hos oss är det alldeles lugnt och stilla, men vi har läst att det blåser runtomkring oss. Vi har laddat med goda saker att äta och tagit in ved till braskaminen ifall vi nu skulle drabbas av strömavbrott. Jag har inget emot oväder, bara man är förberedd och vet vad de kan orsaka.

Det känns som om vi befinner oss i stormens öga på mer än ett sätt.

Som alla vet är det lugnt i dess mitt, där vi alltså befinner oss. Utanför oss rasar en storm, som sliter sönder och förstör det som kommer i närheten. Som tur är har vi byggt vårt hem och vår familj på solid grund som inte rasar sönder oavsett vindstyrkan runt oss. Dessutom är stormar förutsägbara, och varningar går alltid ut inför deras ankomst. Man vet dessutom ungefär hur länge de kommer att vara - ingen storm varar nämligen för evigt, utan de är tämligen kortvariga.

Jag och Patrick är inte förvånade längre över vad stormen runt oss gör. Vi tittar ut genom våra fönster mot omvärlden, suckar lite och ler. Att hon inte ger sig någon gång? Förstår hon inte hur hon gör bort sig - gång på gång? Alla andra ser det ju!

Nu är det färdigspårat för i år i och med att snön kommer. Den som vill läsa mer om reglerna för viltspår kan läsa regelverket på www.SKK.se, men jag ska se om jag har några andra bra länkar också för den som liksom jag vill börja träna sin hund själv. Nötblod köper man på vanliga matvaruaffärer, men klövar måste man nästan få tag i genom jägare. Kolla i bekantskapskretsen. Sedan behöver man en sele och en lina som är ungefär 8-10 meter lång. Lite kortfattat: Lämna hunden hemma. Lägg spåret 2-5 timmar innan ni ska spåra (gäller för anlagsprov). Trampa först upp en "lega" och droppa blod där. Vi tog en 0,5-liters petflaska och gjorde hål i korken. Sedan drar man klöven i ett snöre längs marken och droppar blod ungefär varannat steg; kanske lite oftare ibland och mer sällan ibland. Följ inte bara en stig, för då tror hunden att det bara är att springa längs den. Första gångerna räcker det med lite kortare spår, kanske 100 meter, och i spårets slut binder man fast klöven och ser till så att hunden förstår att det var den som var målet (beröm och låt hunden gnaga på klöven). På anlagsprovet är spåret ca 600 meter långt och innehåller bloduppehåll (ca 15 meter tror jag) och flera vinklar. Hunden ska spåra i normal promenadtakt - det får inte gå för fort. Man ska låta linan vara helt utsläppt och hålla i den ca 5 meter bakom hunden.

Lägg spåret på olika ställen och gör det olika långt. Svårighetsgraden ökar man på lite eftersom. Till och från spårets början och slut ska hunden gå i vanligt koppel, och man ska inte följa spåret tillbaka när hunden spårat klart. Om hunden inte förstår så får man peka på blodet och göra den intresserad av det. Klöven är mest intressant om den är lagom upptinad, och det är bra om hunden har fått upp intresset för den innan man börjar spåra. Låt den t.ex. gnaga på klöven innan så att den får känna att den är god. Jag la köttbullar under klöven också för de hundar som inte tyckte om den.

Om någon av er som läser detta ser att jag har gjort några fel så vore jag tacksam om ni berättar det för mig. Jag vill återigen betona att jag inte har gått någon kurs utan läst mig till det jag vet (och frågat bekanta också för den delen). På våra hundar har det i alla fall fungerat - återstår att se hur bra de spårar i vår ...

Smilla godkänd i anlagsprov!

Smilla blev alltså godkänd när hon gjorde anlagsprovet i viltspår idag för domaren Arne Grubb. Smilla var jätteduktig och visste exakt vad hon skulle göra trots att jag var nervös. Hon fick 42 av 42 poäng. De olika momenten med de bedömningar hon fick var följande:

Moment 1. Spårningsförmåga: Start och sträcka 1: Tar snabbt an spåret.
Vinkel 1: Klarar utan tvekan.
Sträcka 2: Klarar utan tvekan.
Vinkel 2: Klarar utan tvekan.
Sträcka 3: Klarar utan tvekan.
Vinkel 3: Klarar utan tvekan.
Sträcka 4 (med bloduppehåll): Klarar utan tvekan.
Vinkel 4: Klarar utan tvekan.
Sträcka 5: Klarar utan tvekan.
Spårslut: Klarar utan tvekan.
Erhållna poäng spårningsförmåga: 6 (=utmärkt) av 6

Moment 2. Arbetstempo: 6 (=lämpligt) av 6

Moment 3. Självständighet: Ej behövt ingripande eller hjälp.

Tid: 11 minuter

Därefter multiplicerades poängen för spårförmåga med 5, och poängen i arbetstempo med 2. Summan för Smilla blev alltså 42, vilket innebär full poäng.

Om hunden inte spårar perfekt kan de t.ex. få bedömningen "klarar med ringning", "mindre tappt", "långvarigt tappt", "osäkert/kryssande", "klarar ej".

Jag är så himla glad över att anlagsprovet är klart nu - särskilt med tanke på att jag är självlärd och enbart har läst in mig på reglerna via Internet. Det är naturligtvis smartare att gå en kurs för att lära sig själv först hur man ska göra innan man börjar träna sin hund, men det gick ju det här också. Vi åkte till Västernorrland för att göra anlagsprovet eftersom man inte får göra det efter den sista september i Jämtland medan man i Västernorrland håller på oktober månad ut. Detta pga att man inte får göra proven om det är snö. Det är synd att jag började så sent med spårningen; nu hann jag inte göra anlagsproven med de andra också utan det får vänta tills i vår. De flesta av domarna är nämligen jägare också, så på helgerna nu på hösten är det inte alltför lätt att få någon att ställa upp och döma.

Om Smilla tycker att det är lika roligt att spåra i vår också så kommer jag att delta i öppen klass med henne då. Hon älskar verkligen att spåra! Det var till och med en rätt bred bäck som hon var tvungen att hoppa över idag och inte ens det fick henne att släppa spåret. Det var lite halvkyligt också, ungefär nollgradigt, och dessutom dök det upp en ung schäferhane i skogen som domaren fick köra därifrån mitt uppe i spårningen (nej, hon brydde sig inte om hunden). En fet sork hann både hon och jag se bredvid spåret också. Smilla har ju fångat möss flera gånger, men nu engagerade hon sig inte i den eftersom hon var upptagen med något viktigare ...

Patrick kånkade runt på Philip i skogen efter Smilla, mig och domaren. Åh, vad 600 meter känns långt när det är "skarpt läge" eller vad man ska kalla det! Och vad liten klöven var, förresten. Vi har ju dragit runt med en halv älg i förhållande till den lilla kalvklöven som hon spårade upp idag. Tur att hon förstod att det var den hon skulle hitta ...

Nu ska jag göra upp massor av nya och spännande planer och mål inför nästa år!

Bara naturbilder ...

Hundarna tycker att det är spännande att klättra och balansera på stenblock och klippor, och de hoppar mer än gärna över nedfalla träd eller leker "herre på täppan" på allt möjligt (typ stenar och myrstackar). Modigast - eller kanske mest dumdristiga - är Smilla och Blaze, men hittills har det gått bra (peppar peppar).

Det är konstigt att snön har fallit så lokalt här den senaste veckan. Här finns det ingen snö alls, men bara några enstaka mil bort har det kommit en halvmeter. Jag känner inget behov av snö och kyla men barnen har börjat längta efter snön.

Så här dåliga blev bilderna vi tog

Lesson number one: Do NOT wear black clothes if you have a black dog.

Lesson number two: Keep your knees together ... ("Tulo mellan knäna!")

Lesson number three: Buy yourself a better camera, or learn how to use the one you already have.

But I am happy anyway! ;)

Vackra platser

En vacker plats för både människor och hundar ... Nej, ingen är med på bild.
Här är Gimån strax innan den når Bodsjön. Sedan fortsätter Gimån en bra bit till.

På varje ställe där jag bott finns det platser och människor som jag aldrig glömmer. Många av platserna har jag gått till åtskilliga gånger med hundarna eller ridit till när jag var yngre. I Umeå gillade jag området vid Nydalasjön. I Skede fastnade jag för promenadvägen mellan kanalen och ån samt den lilla skogsbilvägen som gick runt sjön, men jag gick ofta i skogarna runt Språtarp också. Här i Åhn är det området runt sjöarna och längs Gimån som jag tycker är finast.

Vi har varit trötta idag efter resan i helgen, men vi har fixat lite ute med hästarna och veden och dessutom gick vi till Bodsjön trots duggregnet. Det är rätt mysigt när det är dåligt väder också - särskilt när man kommer in efter att ha varit ute ett tag och man känner sig så där lagom vindpinad i ansiktet.

Tamara tog flera bilder på Jazz igår, och jag hoppas att någon av dem blir bra. Vår kamera tyckte inte att ljuset var tillräckligt bra inne i ridhuset, så våra egna bilder blev inte särskilt lyckade. Roliga att ha själv, förvisso, men inget att visa upp, tyvärr. Något som var kul igår var att det var flera "färgade" (svarta, svartvita eller blå) whippetar med och att de var så fina. BIM i babyklassen blev en svart tik från Macawe, och i klassen 6-9 månader var det två svartvita tikvalpar från Caramount. Jag ser fram emot att se hur Jazz utvecklas. Många whippetar är ju inte "färdiga" förrän de är uppåt tre år gamla, men jag hoppas att man redan till våren kan ana hur han kommer att se ut när han vuxit klart på bredden. Även Smilla kommer nog att bli lite kraftigare under vintern eftersom hon bara är tretton månader. Jag ska väga dem igen om några månader och se om det blir någon skillnad.

Ny BIS-placering för Jazz

Nu är vi hemkomna från helgens utställning i Stockholm, arrangerad av Svenska Vinthundklubben Östra avdelningen. Jag har lagt ut resultat och kritik för Smilla och Jazz på min nyhetssida.

Natten mellan fredag och lördag sov vi över hos Mai, som äger Smillas halvbror, Ch Adagio Greatest Love of All, samt Ch Samanthas Stanley Cash. (Tack igen, Mai! Det var jättesnällt!)

Jazz uppfödare, Tamara Howarth från Frankrike, hade åkt upp till Stockholm över helgen, och det var så trevligt att träffa henne igen. Jazz blev överlycklig över återseendet - det märktes så väl att han kände igen henne!

Vi träffade även Benita Stellberg (kennel Dark Night Eagles) som främst föder upp dobermann men även fransk bulldog, dvärgpinscher och whippet (hennes dotter har två whippetar). Vi har träffats förut vid något tillfälle och hade en hel del att prata om. Hon är bland annat mentalbeskrivare och har mycket erfarenhet inom bruksbiten. Man kanske ska göra en mentalbeskrivning även av uppfödarna i fortsättningen? =)

Utställningen ägde rum i Hågelby Ridhus, och det kändes rätt kyligt när man satt mer eller mindre stilla i så många timmar. Hursomhelst så gick det bra för våra hundar. Jazz blev BIR-valp och, efter många timmars väntan på finalerna, fyra i BIS-ringen. Smilla kom tvåa i sin klass med Hp. Domaren var mycket noggrann och dömde bra, tyckte jag. Det var egentligen bara placeringsordningen i bästa hanhundsklass som jag blev överraskad över. Tamara fick dessutom se Jazz halvsystrar (alla tre är efter hennes MultiCh Taraly Stairway-To-Heaven) vinna sina respektive klasser och bli BT-1 (Adagio Rosebud) och BT-2 (Adagio Just Whistle). Adagio Rosebud blev sedan även BIR och BIS-3. Philip var så duktig hela dagen men somnade till sist i Patricks famn, så vi skyndade oss hemåt i höstmörkret för att Philip skulle sova bort en del av hemresan.

Nu blir det uppehåll på utställningsfronten för vår del tills sent i vinter. Vi är mycket nöjda med årets utställningssäsongoch jag kommer att göra en summering av den senare i år. Under vintern ska jag passa på att träna hundarna på att ställa upp sig och stå stilla en längre stund, och de erfarenheter vi har fått under året ska jag försöka använda på bästa sätt inför nästa år.

Helgtripp

Imorgon ska vi åka iväg på en helgtripp tillsammans med Smilla och Jazz. Vi ska bland annat träffa några bekanta, däribland uppfödaren till Jazz (Tamara Howarth från Frankrike) samt ägaren till Smillas vackre kusin Ch Adagio Greatest Love of All (som Diva är lika förtjust i som vi är). De stora barnen har valt att stanna hemma eftersom det är hockeymatcher i helgen.

Idag kom den första snön - i mitten av oktober precis som vanligt här i Jämtland. Snön har inte lagt sig, utan snöflingorna tinar bort allteftersom de landar på marken - åtminstone där vi bor. Jag har hört att det ligger någon decimeter snö nu på andra ställen. Jag prövade ett täcke på Jazz nu i kväll och han tyckte inte att det var något konstigt alls att ha det på sig. Så länge som whippetar får springa fritt behöver de i regel inget täcke, utan det är mest vid koppelpromenader eller stillasittande/stående som de föredrar täcke.

Nu ska vi packa klart inför helgen och ladda batterierna till kameran ...

Höstpromenad

Vi gick en tvåtimmarspromenad med hundarna till Bodsjön i det vackra höstvädret idag. Vi följde en vandringsled en bit längs Gimån också, och hundarna tyckte att det var väldigt spännande att balansera på klippblock med lodräta väggar ned mot ån. Dessutom kom Blaze och Smilla på att de kunde springa nedför ett brant stup och Smilla blev alldeles till sig av glädje när hon lyckades ta sig uppför också där det var som brantast, så hon sprang uppför och nerför stupet flera gånger. Jag hade verkligen hjärtat i halsgropen där jag stod på kanten och såg hur hon gjorde - själv tycker jag inte om höga höjder. Blaze var tvungen att ta sig upp på ett mindre brant ställe, och de andra hundarna stod mest och stirrade på "galningarna".

Promenaden blev nog närmare en mil lång för oss (jag undrar hur långt hundarna sprang ...) men hundarna är vältränade och verkar inte det minsta trötta nu efteråt. Enligt prognosen ska det bli snö om någon dag. Suck. Men även vintern har ju sin tjusning. Jag hoppas det kommer att gå att åka skidor i skoterleden som går här i närheten.

Dagarna som gått

Smilla tittar efter de andra hundarna
Diva

Patrick, Smilla och Divas bak Jazz svans och Smilla

Bilderna här ovan och i inlägget nedan tog jag när vi gick till Bodsjön idag. Vi följde en annan stig en bit, och det är så fint där, tycker jag. Det ser nästan ut som om det är snö på marken, men det är det inte. Bilderna blev tyvärr inte bra, men det kanske går att föreställa sig hur det ser ut ...

Vi har flyttat på en massa saker nu i helgen: ved (med skottkärror ner till pannrummet), hösilagebalar (till Lightnings och Disketts hage; vi "puttade" upp åtta balar på släpvagnen och körde dem dit för att underlätta när det väl är snö) och hästgödsel (från vindskydden till gödselstacken). Vi var glada över att vi faktiskt har lite muskler; balarna väger ju en hel del.

Vi har dessutom gått till Bodsjön varje dag med hundarna. Det är ca 8 km fram och tillbaka dit vi gick idag, så det tar en stund att gå. Sebastian har gått en föreningsdomarutbildning inom hockeyn och får döma matcher nu. Igår var en kompis till oss på besök, och vi passade på att köra ett pass på gymmet tillsammans. Förresten: Grattis Micke W till tredjeplaceringen i bodybuilding-SM!

Blaze vid Bodsjön

... tycker jag

Att tycka om eller att tycka om ... Skillnaden är milsvid. Jag har åsikter om det mesta men har inte så mycket emot att ändra min åsikt om jag inser att jag hade fel. Ibland gillar jag inte när det är fråga om just tycke och smak, såsom när det gäller vinklar på hundar. Vad är den optimala vinkeln? Varför inte bestämma det en gång för alla och sedan ha det som utgångspunkt vid bedömning av hundar i stället för att domarna ska tycka att en hund har bra eller dåliga vinklar? Jag menar, 90 grader är ju alltid 90 grader. Detsamma gäller hundarnas storlek, såväl mankhöjd som längd i förhållande till mankhöjden. Vad är korrekta proportioner? Varför ska ögonmått anses vara bättre än en måttstock? På hästar mäter man såväl mankhöjd som skenbensmått utan att någon höjer på ögonbrynen. Då är det ju färdigtyckt om en hästs storlek och grovlek också ... Men jag tror att jag har skrivit om det här förut ...

Simon är med Patrick i Härnösand idag och imorgon. Patrick gör praktik på fängelset (riksanstalten) och Simon gör APU på bowlinghallen. Innan bowlinghallen öppnade fick Simon vara med på fängelset i ett par timmar, och det tyckte han var spännande. Han tyckte att det var bra på bowlinghallen också och han fick dessutom bowla i ett par timmar. Sent på eftermiddagen fick jag ett MMS, ett kort på Simon vid havet, precis när jag kom fram till Bodsjön med hundarna efter en jätteskön promenad i höstsolen. Jag skickade ett MMS tillbaka med en bild av mig med mössan neddragen till ögonbrynen och sjön i bakgrunden (Simon tyckte att jag inte var så snygg på bilden ...) Att Simon och Patrick stod vid havet samtidigt som jag stod på stranden vid Bodsjön kändes som en tanke. Alla i vår familj älskar att vara vid vatten och jag har svårt att tänka mig att bo långt ifrån havet, en sjö eller något annat vattendrag. Jag saknar mina promenader vid kanalen i Skede, men är nöjd över sjöutsikten som jag har både här hemma och på mitt kontor på skolan, även om utsikten är delvis skymd av löven på somrarna.

Vi eldar i braskaminen på kvällarna, och hundarna ligger på en mysig fäll framför den och bara njuter av värmen. Till och med Blaze! Annars tycker hon bäst om att vara ute, men hon vill väldigt gärna gå in i stallet också om hon får. Där finns nämligen katterna, som är de djur i världen som hon tycker mest om - näst efter sig själv. Tyvärr tycker hon om att tugga dem i pälsen också, så vi brukar inte låta dem umgås alltför närgånget. Katterna tror nämligen alla om gott ... Det är väl ungefär samma problem som vi människor ofta har och som gör oss så sårbara - detta att tro att alla vill oss väl och har goda avsikter. Jag hoppas att i alla fall katterna lär sig med tiden.

Mitt i prick!

Det är lustigt vad en viss person kände sig utpekad apropå det jag skrev i mitt förra inlägg ... Jaja, nu har ju i alla fall en person avslöjat sig själv.

Vad är värst: män som sparkar en gång på en trasig gräsklippare eller män som sparkar på sin fru - dessutom med barn närvarande? Patrick tillhör den första kategorin. Vem tillhör den andra kategorin? Genom detta vill jag inte peka ut någon enskild person. Vad som sker innanför andras dörrar och bakom neddragna rullgardiner struntar jag faktiskt i så länge inte barn blir drabbade.

Nu till något annat. Ett tips till dig som ska sälja eller köpa hundar, hästar, bilar osv: Personers eventuella betalningsanmärkningar kan man ta reda på via kronofogdemyndigheten. Det kan vara av intresse om man ska sälja något på avbetalning - men det kan också ge en fingervisning om personens ekonomi. Har personen verkligen råd att ha en till hund/häst? Och vad händer om man hamnar i en tvist med en person som redan har skulder upp över öronen?

Brott som folk är dömda för de senaste åren får man reda på via den tingsrätt där personen är dömd (såvida det inte var länge sedan som personen dömdes). Domar är nämligen offentliga så fort de vunnit laga kraft. I vissa fall behöver man veta personens personnummer, men ofta räcker det med namnet. Tyvärr får man inte reda på misstänkta brott som ännu är under utredning och som de flesta vet tar det i många fall ganska lång tid innan fall går upp i rätten.

Som alla vet vid det här laget finns det ett antal bedragare i det här landet, och man ska förstås göra det man kan för att slippa ha med dessa att göra. Personer som är ärliga har ju inget att förlora på att granskas, eller hur? Det tar bara någon minut att ringa ett telefonsamtal och det kan bespara dig många framtida bekymmer ...

Spårning med Smilla

Jag la ett spår på ca 500 m idag och spårade med bara en hund, Smilla, eftersom det blir mörkt så tidigt här nu. Hon var superduktig och visste precis vad hon skulle göra. Sedan hjälpte hon mig så gott hon kunde med att bära klöven tillbaka till bilen. Nu tror jag att jag ska låta bli att spåra med henne i ett par veckor; jag vet inte om det finns risk för att en hund kan börja "fuska" genom att gissa eller gena till slut precis som inom lure coursing - det som kallas "course wise". Tur att jag har ett gäng till att träna!

Jag hoppas att alla vet att man kan kolla hundarnas resultat inom utställning, lydnad, MH osv via SKK:s hunddata. Där kan man t.ex. se att vissa människors skryt bara är just skryt. Trist men förväntat, kanske. Synd att inte obduktionsprotokollen/dödsorsaken på hundar som dör alltför unga läggs ut där också, men Sverige är ett litet land och allt sprids fort. Att verkligen orsaka sin egen hunds död borde fasiken resultera i hundhållningsförbud ...

Oktobersöndag

Jag verkade hovarna på Morris, Skyline, Love Story och Sunny i morse. Sedan ledde jag fölen en stund på gårdsplanen. Love Story protesterade lite de första minuterna men fann sig sedan i situationen och följde snällt med och tittade på Diskett och Lightning. Sunny var snäll hela tiden. Hästarna tappar sommarpälsen för fullt så jag borstade alla hästarna i stohagen och klippte svansarna lite kortare på dem eftersom det ändå är slut på insekter. Just detta att insekterna är borta är väl den enda fördelen med hösten, i mitt tycke.

Det har regnat stundvis idag, men jag la ändå ett spår och spårade med Smilla, Jazz och Blaze. Det var rätt svårt på ett ställe men de lyckades klura ut var spåret gick, och ingen av dem hade något emot vare sig diken eller "surhål" i jakten på klöven. När vi kom hem efter att den sista hunden spårat så lät jag hundarna gnaga på klöven och gick sedan runt huset med den med hundarna i släptåg; de drog och bet i klöven och peppade varandra att "döda" den. Det verkar som om de börjat förstå vitsen med klövar till sist. Nu ligger de och sover så snällt.

Simon och Sebastian har spelat sina första hockeymatcher idag. Det gick bra och bådas lag vann sina respektive matcher.

Ringrapport

Ringrapport från idag - om än långt ifrån fullständig ... Vi hade bara med oss Smilla på den internationella utställningen i Sundsvall idag. Det var 41 anmälda whippetar. I juniorklassen var det sju deltagande tikar och Smilla kom trea. Domare var Tuula Plathan från Finland. Kritik: "A nice bitch to go over on the table. But when she moves she tends to lose her line a bit. Good length on the head, needs to develop in the front. Good hindlegs with low hocks." Etta kom Tappinskis Babe You Are Pretty, tvåa Play A While Shepherd Neame, fyra Adagio On The Riviera, femma tror jag var en tik från Albicans och sexa en tik från Tappinskis. Jag köpte ingen katalog eftersom jag inte hade några "lösa" pengar med mig, bara kort - så jag reserverar mig för fel och felstavningar. Grattis till dagens vinnare!

Smilla uppförde sig bra, men hon har en förmåga att försöka nosa på marken om hon har tillfälle, och det är nog då hon "tappar linjen", precis som domaren påpekade. Det är svårt att själv lyckas se hur hunden man visar ser ut i ringen. Jag ska be Patrick att filma nästa gång. Det svåraste med att ställa ut whippetar är egentligen att konkurrensen är så pass hård - inte bara för att det är många som deltar, utan även för att de flesta whippetar faktiskt ligger ganska nära rasstandarden. Det är ju betydligt svårare att få fram champions inom sådana raser än inom raser som har relativt få deltagande hundar på utställningarna - men det är det ju lätt att räkna ut, eller hur =)

Om det regnar så här imorgon också kommer jag inte att lägga något spår, utan då blir det bara en vanlig skogspromenad i stället.

Jazz och Java

Puss på dig! Jazz tycker att Java (Sommarhagens Corals & Pearls) är söt. Det tycker vi också.
Jazz. Tyvärr ville han inte stå jämnt på alla fyra. Och så får jag ju nästan be om ursäkt för bakgrunden ...

Foton: Maria Groth

Sebastian ska vara hos en tjej i Östersund i helgen, och Simon har en kompis här som ska sova över. Det är full fart hela tiden! Imorgon ska jag, Patrick, Philip, Felix och Smilla till Sundsvall. Jag hoppas att vi hinner shoppa lite kläder ... Det är så fruktansvärt tråkigt att göra det nu för tiden; vet inte varför, egentligen. Någon gång i tiden tyckte jag ju att det var rätt roligt ... Nu är det roligare att köpa kläder till barnen och onödiga saker till hästarna och hundarna.

Hundarna blir så lyckliga när de förstår att vi ska åka bil, eftersom vi gör det en bit innan vi släpper dem lösa i skogen. Smilla och Diva vet dock när det är dags för utställning, för då har vi dem i buren i bilen. Annars är de lösa. Jag kan inte påstå att de älskar utställningar, men de verkar ändå tycka att det är rätt okej, för då får de träffa nya hundar och äta köttbullar. Att stå och trava inne i ringen verkar de tycka är rätt onödigt ... På den förra utställningen hoppade Smilla upp på bordet i sekretariatet (ooops!) för hon trodde att det var utställningsbordet. Hon tyckte nog att jag var snål som lyfte ner henne utan några köttbullar.