Modevisning och massor av annat ...

Skolor har ofta någon typ av "öppet hus" för allmänheten någon gång per år. Vår skola har löst det på ett annat sätt: vi flyttar istället ut delar av verksamheten på samhället under en dag och kallar det för "stängt hus" (eftersom själva skolan då är stängd). Idag var det den dagen. Alla klasser hade olika aktiviteter; bland annat hade de blivande kranförarna en skithög kran med en korg som de som ville och vågade fick åka upp i. Det var 35 meter högt, och ja, jag åkte - en gång men aldrig mer! Jag är vansinnigt höjdrädd och avskyr att titta ut genom fönster till och med på andra våningen. Själv var jag och en till lärare ansvariga för en modevisning, som två av skolans program skulle genomföra. Eleverna fick vi mer eller mindre tvångsrekrytera, för de var inte alls särskilt sugna på att vara mannekänger och konferencier, och vi hann bara "repa" en gång. Trots detta så genomförde de visningen på ett jättebra sätt, och till vår stora glädje klaffade allt, inklusive musiken. (Tack till er som var med och som dessutom hjälpte till med musikanläggningen osv!) Alla var så himla lättade efteråt, och jag är säker på att "våra" mannekänger fick ett roligt minne för livet.

När jag kom hem skyndade jag mig att byta ut en isolator som gått sönder till elbandet i stonas hage, ge hästarna vatten, flytta småhingstarna till den tillfälliga hagen och laga mat innan det var dags att skjutsa Felix till fotbollen och Simon till förberedelserna inför den teaterpjäs som hans klass skulle spela upp för föräldrar och syskon lite senare. Det innebar att jag hann titta på Felix fotbollsträning en stund och sedan åkte jag och Philip och tittade på pjäsen, som var lite mer än en halvtimme lång och handlade om Gustav Vasa. Barnen var duktiga, och Philip satt som ett ljus och verkade tycka att det var spännande trots att själva handlingen var lite väl svår att förstå för en fyraåring.

Nu väntar jag på att Patrick ska komma hem. De hade personalmöte direkt efter jobbet idag så han kommer inte hem förrän framåt tio. På lördag är det förresten lure coursing igen och det ska bli roligt. Hoppas att hundarna har lärt sig något av den förra träningen!

Söndag igen

Det har varit jättefint väder idag, så vi har varit ute mest hela tiden. Vi har gjort en tillfällig hage till småhingstarna så att de får beta på baksidan av stallet där det är mycket gräs, men de får bara vara där under uppsikt eftersom den gränsar mot stonas hage. Diskett går med Lightning och blev betäckt igår och idag. Lightning är jättesnäll mot sitt och Disketts föl, Design, som har blivit en riktigt kaxig och kraftig kille redan. Det ser ut som om han får behålla sin isabellfärg precis som sin pappa, men Design blir nästan helt säkert en C-ponny, för han är mycket större än welsh mountainfölen varit i samma ålder. Båda fölen utvecklas jättefint och vi är så nöjda med dem. Det yngsta fölet har fortfarande inte fått något namn (tack för namnförslagen!), men jag funderar på något med Magic, för han ser ut att passa att kallas för Magi. Namnet "Miracle" ska jag spara till ett framtida föl.

Nu ikväll tog jag hundarna med mig och gick till Bodsjön. Häromdagen lade en av mina elever märke till en hårig spindel på en bild i engelskboken; hon tyckte att spindeln var synnerligen äcklig. Själv är jag väl varken spindelfobiker eller spindelälskare så jag tänkte inte mer på bilden, men i natt drömde jag att någon hade klivit på bakdelen på en gigantisk spindel (naturligtvis likadan som den i boken) och att vi var tvungna att försöka hålla den vid liv (trots att den var halvdöd och aggressiv) eftersom den hade något botemedel mot vad-det-nu-var som vi var tvungna att få tag i. Som tur var vaknade jag mitt i drömmen. Och så ikväll, när jag gått halvvägs till Bodsjön, så började det klia och kittlas längst upp på min mage. Jag hade knutit jackan runt magen och hade bara ett linne på mig, så jag trodde att det var jackan som irriterade på magen. Efter en lång stund tittade jag innanför linnet, och då såg jag ... Ja, naturligtvis, en spindel, som förgäves försökte ta sig därifrån. Den fick hjälp väldigt snabbt, kan jag berätta (men jag dödade den inte). Spindlar är säkert bra, men inte inomhus och definitivt inte om de klättar omkring på mig. Det fortsatte klia en lång stund efteråt också, så jag undrar om den inte bet mig. Just nu känns det som om jag har en viss potential att utveckla spindelfobi, trots allt. I varje fall mot de stora och håriga.

Bilder från lure coursingen

Smilla och jag vid starten.
Smilla igen.
Jazz i början av sin specialvolt ... (Svårighetsgrad: 4. Poäng: 1,4.)
Och så min nya favorit: en shar pei. Minns tyvärr inte namnet; hon kallades bara "skrynklet" i startlistan ... Men hon var duktig!

Korten är tagna av Jonny Björklund, Sundsvall. (Tack!)

Simon fyller tolv år idag!

Lure coursingpremiär

Premiär i dubbel bemärkelse på lure coursingbanan var det för oss idag, när träningen drog igång på Alnö utanför Sundsvall. Dels var det säsongspremiär, dels premiär inom lure coursing överhuvudtaget för de tre hundarna vi har nu. Jag åkte dit i sällskap med Sebastian, Felix och Philip. Simon skulle på en fotbollsmatch i Brunflo och Patrick jobbade.

De flesta av hundarna som var med idag var debutanter eller relativt orutinerade, så våra hundar hann inte se någon springa innan det var deras tur. De fick springa två ensamlopp var, och det första loppet för dem var så himla dåligt att jag hade vaga funderingar på att byta ut hela mitt gäng mot träningens enda shar pei - som också var debutant men faktiskt bäst av alla debutanterna! Där ser man: det är inte alltid rasen det beror på! Våra såg ut att helt sakna jaktinstinkt, och Jazz lyckades dessutom med konststycket att utföra ungefär femton kullerbyttor i slowmotion (med max tjugo meters mellanrum) med bägge framtassarna fasttryckta i munkorgen ... Synd att jag inte kunde filma honom; det var tragikomiskt snarare än något annat! (Till Smillas försvar får jag väl erkänna att hon faktiskt sprang halva varvet på en gång, tills hon kom fram till en ovanligt intressant trissa, där hon avbröt loppet. Sedan sprang jag också dit och då fullföljde hon.) Nåja, efter att ha studerat de andra så insåg allihop att man nog kunde springa efter trasan också. Det andra loppet blev jättebra för Smilla, bra för Diva och halvdant för Jazz. Eller, rättare sagt, bra i trefjärdedelar av loppet, tills han var tvungen att avsluta med några volter igen ... Jösses! Och han ska föreställa en whippet?

Vi hade i alla fall tur med vädret! ;) Soligt och varmt var det och vi satt, stod, gick och sprang i flera timmar, så vi var glada över att regnet över Jämtland höll sig borta från kusten. När vi kom hem var det bara fem grader varmt ute ... Jag har inte fått någon fler blödning heller trots att jag ju inte direkt legat i sängen idag. Tror nästan att det är större risk att moderkakan skulle lossna igen av att jag skrattade så mycket åt Jazz volter ... Men skratta fick jag väl göra? =)

Tack till er som var där för trevligt sällskap under kvällen, och Jonny, jag ser fram emot bilderna!

En lillasyster!

I natt fick Skyline ett jättefint stoföl, så Jarrah och "Baby M" har alltså fått en lillasyster (de har samma pappa)! Vi sålde ju Skyline i december och fölet tillhör därför inte oss utan de nya ägarna, men vi gläds förstås med dem och önskar dem fortsatt lycka med både Skyline och fölet!
Sötare kan ingen vara ... Stoföl född 24 maj, e. Heniarth Yarra Glen u. Ysselvliedt´s Sky Line.

Tack Sabina och Joakim för bilderna!

Baby M

Morris lilla pojke, som ännu inte fått något namn. Han ska heta något på M. Här en dag gammal.
Som ni ser kommer han att bli skimmel, precis som sin pappa Heniarth Yarra-Glen.

Efterbörden släppte inte av sig själv igår, så veterinären fick komma hit ända från Hackås för att hjälpa till. Det tog bara någon minut (och två tusen kronor) innan hon lirkat ut den, och Morris ser ut att må lika bra som sitt föl nu.

Själv mår jag urdåligt ... Jag tror att jag fick varenda biverkning man kan få och några till av medicinen jag skulle äta mot blödningen, så nu tänker jag inte äta mer av den (naturligtvis i samråd med läkare). Jag som aldrig blir sjuk annars ... Den enda fördelen är att jag inte kan göra annat än vila just nu. Skittråkigt.

Ny vecka - och ett nytt föl!

Strax före fem i morse fick Morris ett stort hingstföl som är brun med en hjärtformad bläs/skjuten stjärn och tre vita kotor, om jag såg rätt. När jag lämnade dem hade han inte hunnit äta än, så jag hoppas att han kommit på tricket innan jag ska åka på skolan.

De senaste dagarna har vi gjort lite av varje ... Igår gjorde jag dock inte särskilt mycket nytta, för jag fick en blödning tidigt på förmiddagen och skickades in med ambulans till sjukhuset eftersom risken var att moderkakan börjat lossna vilket den förstås inte får göra. Efter att både jag och bäbisen undersökts och jag fått medicin intravenöst för att blödningen skulle upphöra beordrades jag säng - eller i alla fall viloläge i en vecka framåt och fortsatt medicinering hemma med tabletter... Läkaren ville att jag skulle stanna kvar över natten eftersom vi har ungefär 7 mil till sjukhuset, men jag lyckades övertyga henne om att jag ska vara så stilla och åka in igen vid minsta tecken på förnyad blödning så jag blev hemsläppt vid sextiden på kvällen. Sjukskrivningen slapp jag också under förutsättning att jag bara har de absolut nödvändigaste lektionerna och tillbringar resten av dagarna utan att röra mig mer än till och från bilen. Att bära något eller träna är bara att glömma ... Förmodligen har moderkakan släppt lite i en kant.

I natt sov jag i en timme,och sedan har jag legat vaken och vridit och vänt mig. Jag kollade inte på Morris juver igår, så jag tittade på hästarna i hagen flera gånger under natten, och de stod så lugnt och åt. Strax före fem bestämde jag mig för att det fick vara morgon (vilket en fågel utanför sovrumsfönstret irriterande nog hävdat sedan ett i natt), och när jag tittade ut på hästarna igen såg jag att de stod samlade runt något mörkt som låg i höet. Det tog inte många sekunder innan jag insåg att det måste vara ett föl, så jag skyndade mig ut för att se att det stämde för att inte väcka någon i onödan. Och mycket riktigt så låg fölet där, precis ny och med hinnorna kvar runt bakdelen. Alla stona stod och slickade på honom i tyst samförstånd (jag fattar inte att Morris tillät det), och jag krånglade bort hinnorna och gick in för att hämta Patrick för att fölet skulle slippa ligga ute i två graders värme, även om det faktiskt var molnfritt och fint väder. Vid det laget hade förstås Philip vaknat, så han fick också följa med ut. Patrick bar in fölet och tog sedan med sig en frysande Philip in igen, och jag bröt nog mot nästan alla förhållningsregler jag fått av läkaren ... Jag mockade, bar in en vattenhink till Morris, hämtade hö och torkade fölet och lyfte sedan upp fölet på benen för att se så att han åtminstone hade lust att leta efter maten. Patrick skulle besiktiga släpvagnen redan halvåtta i Hammarstrand (av alla ställen; det fanns inte tid någon annanstans), så han var tvungen att åka tjugo över sex. Tio över tio ska han vara tillbaka i Hammarstrand igen med husvagnen ...

Nu ska jag ut en sväng igen i stallet. En del av efterbörden har inte kommit ut än så jag ska gå en sväng med Morris för att se om det hjälper.

Bilder på Design

Ett lyckligt litet föl - världens sötaste! Stona går fortfarande kvar i vinterhagen, så bakgrunden till bilderna är inte så rolig. Jag tog några bilder på Diskett också, men jag lägger ut dem någon annan dag. Morris har fortfarande ganska salt mjölk; det är ungefär 10-14 dagar kvar tills tiden "går ut" för henne. Juvret är ganska hårt och det är bara spenarna som inte är helt fyllda. Hon ser rätt slapp ut vid bäckenbanden.

Jag spårade med alla tre hundarna idag. Jag försöker få lite variation när det gäller terräng och markförhållanden och liknande, så dagens spår gick uppåt mot ett berg. Spåret gick dessutom över och under nedfallna träd och för mig var det väldigt jobbigt med uppförsbackarna och att böja mig under träden ... Hundarna tyckte däremot inte att det var ett dugg jobbigt ... (Smilla stannar ibland och tittar bakåt på mig med en blick som är rätt talande ... Hon tycker att jag är så långsam! Och man kan ju inte direkt förklara för en hund vad det beror på heller.) De spårade bra idag. Fast jag har fortfarande inte gjort någon s.k. återgång till Smilla; måste göra det nästa gång.

Vi har ledigt från skolan i morgon också och det känns bra att hinna både ta det lugnt och fixa en massa saker. Vi har förresten fått tid nu för Philips operation: på min och Felix födelsedag ... Men jag är så glad över att operationen blir gjord innan sommarlovet, så jag tänker inte försöka boka om tiden.

3-årstestet i Halmstad

Igår fick jag ett mail från Inger Becker, Ekbäckens stuteri (och alltså uppfödare till vår Ekbäckens Jarrah). De visade två treårsston på treårstestet i Halmstad i helgen, där över 40 ponnyer deltog. De två deltagande stona från Ekbäcken är båda e. Heniarth Mr Milligan (som även är pappa till vår Melody). Ekbäckens Snowflake (Flingan) blev bästa deltagare med 52 poäng i gångarter och 54 poäng i hoppning (910888999). 54 poäng är den högsta poäng som någonsin utdelats i dessa sammanhang. Ekbäckens Jade fick även hon dubbla diplom, 47 gångarter och 48 hoppning (98887888). Grattis igen från oss! Vi såg Flingan första gången när hon bara var ungefär en vecka gammal, och redan då var hon en helt bedårande tjej. Jade har vi också följt från att hon var föl, och då var hon så himla lik sin mamma, Ekbäckens Jessica, som är en jättefin ponny som under fjolåret inledde sin tävlingskarriär med mycket bra resultat.

Min ambition var att vi också skulle visa alla våra uppfödningar på treårstest osv, men det här året måste jag tyvärr hoppa över sådana saker pga min graviditet. Det är en ponnyutställning i Västernorrland i juli också, men sannolikheten att jag ska kunna springa med en ponny då är nog ungefär noll ... När jag sa det till Patrick häromdagen så förstod han nog vad jag tänkte, för nästan innan jag hade avslutat meningen sa han "Du tror väl inte att jag tänker göra det?!?" Och det får han kanske slippa ... Han har fått visa Morris på ett par utställningar när det varit fölklass (och jag har visat fölet) och det har han gjort bra, men han tycker inte att det är så himla roligt ... Jag tycker att han är snäll som ställer upp och visar hundarna när det behövs, så jag förväntar mig inte att han ska visa hästarna också.

Idag var det temadag på skolan, och vi hade bland annat en extern föreläsare som heter Fredrik. Det visade sig att han också föder upp hundar, och att han till och med haft whippetar och känner flera av de uppfödare som jag har lite som förebilder inom rasen. Tänk, vad mycket roligare dagen plötsligt blev! (Han var en bra föreläsare också; eleverna satt tysta och lyssnade på honom och då måste man ha något som fångar deras intresse rejält för annars visar de minsann rätt snabbt hur trååååkigt de tycker att det är. På gott och ont!)

Jag har tagit in Jarrah och Love Story för natten, för det är svinkallt här - regnigt och blåsigt. Solen har hållit sig undan idag också ... Hundarna vill inte vara ute mer än en halv minut, och sedan sätter de sig på bron och väntar på att få gå in. Smilla och Diva var i och för sig med när jag var ute hos hästarna, men då höll de sig mest inne i stallet. Nu när jag sitter och skriver så drar bäbisen sin ena fot längs min mage så att det bucklar ut sådär lustigt så att det ser ut som om man har en alien därinne. Trycker jag tillbaka så kickar den till lite extra. Tänk, ett helt nytt litet liv ...

Städat!

Nu har jag rensat lite i min blogg och även i gästboken. Tack alla ni som skrivit i den och jag hoppas att ni har förståelse för varför jag raderat de flesta av den senaste veckans inlägg. Förhoppningsvis har de flesta som så önskat hunnit göra sin röst hörd nu när det gäller ni-vet-vem, och kanske har en eller annan person fått upp ögonen för att man inte kan lita på alla människor - inte ens inom hund- och hästvärlden. Det är en fin egenskap att vara tillitsfull, men det är inte kul att bli lurad.

Det har varit så mörkt hela dagen att det känns som om det varit solförmörkelse. Var är solen, egentligen? Jarrah och Love Story busar ihop långa stunder varje dag, och Design har egna uppvisningar à la spanska ridskolan. Vilken fantastisk balans han har redan! Vi brukar stå och skratta åt hans hopp och språng och ruscher, och de är dessutom mer frekventa när det är halvdåligt väder, så inget ont som inte har något gott med sig ... =) Ska försöka fånga honom på bild när det blivit bättre väder.

Vi tränade bröst en stund på eftermiddagen. Min mage är egentligen inte det största problemet när jag tränar, utan det är foglossningen samt min svanskota som gör jätteont när jag är gravid eftersom jag bröt den när jag var femton år och den måste ha läkt ihop fel. (Under min första graviditet berättade barnmorskan att det händer att svanskotan går av under själva förlossningen, och då kan det smälla som ett pistolskott. Oj, vad jag oroade mig för att min skulle gå av igen eftersom den förmodligen ligger snett!) Dessutom har mitt blodvärde tydligen sjunkit så att jag måste börja med järntabletter, och det kanske kan förklara varför jag känt mig lite orkeslös på slutet. Har dock inte köpt några järntabletter än; jag blir så otålig när jag måste köa på apoteket ...

Om det är någon som vill ha en kattunge senare i sommar så är det bara att säga till! Både Tjejen och Maniac kommer att få ungar inom ungefär två till tre veckor. De ser väldigt gravida ut men är ungefär lika spänstiga som vanligt. Lite skillnad motför mig, som tycker att det blivit ovanligt långt ner till marken nu på slutet när jag till exempel ska ta på mig skorna. Patrick säger lite tröstande att det kanske är benen som blivit längre ... ;)

Spårade med Smilla i duggregnet

och det gick bra. Sex grader varmt var det, och det är mitten av maj ... Spåret hann ligga ganska precis ett dygn innan vi gick det (tiden räknas utifrån när man började lägga spåret). Hon missade ingenstans men fick fundera en stund på ett par ställen; hon gick uppemot tio meter åt flera olika håll innan hon kunde avgöra var spåret gick. Jag blev dyngblöt om fötterna efter bara fem minuter ... Inte på grund av regnet utan för att det var "surhål" på en massa ställen som jag inte såg eftersom det var gammalt gräs som täckte dem. De fanns ju där igår också men då lyckades jag undvika de flesta.

Sedan har jag inte gjort något särskilt ... Tränade rygg och axlar när jag ändå skjutsade in Simon till en kompis (Philip hade med sig barbiedockan och en leksakskatt på gymmet, han är så himla gullig!). Jazz är jätteful i sin tratt och hästarna är livrädda för honom, vilket han upptäckt och utnyttjar när han vill ha lite action. Han ser så nöjd ut när de studsar iväg när han springer fram till stängslet ... Hundskrälle! Han går aldrig in i hagarna så det spelar egentligen ingen roll att han gör så där heller ... Han har skittråkigt när han inte får busa med de andra hundarna. De slickar nämligen på hans sårskorpa om de kommer åt, och det är inte så lämpligt.

Förresten så tycker jag att The Arks framträdande igår var rätt dåligt, så deras låga placering var ganska rättvis. Ola Salo försvann liksom i den där psykedeliska svartvita snurrande bakgrunden, och hans röst var sämre än den brukar. Han var säkert mer nervös än han skulle våga erkänna. Äh, vem bryr sig ... Förutom Aftonbladet och Expressen.

Helgnöje? Och Philips födelsedag!

Philip fyller fyra år idag! Vi har firat honom med jordgubbstårta och ett gäng presenter som han sedan ägnat resten av dagen åt att leka med. Det var alltifrån en trampbil till leksakscrossar och en barbiedocka. Han har hållit på en hel del med barbiedockan, borstat hennes hår mycket omsorgsfullt och tagit av henne klänningen (sedan fick jag ta på den igen, för det var lite trixigt). Vad konstiga barbiedockorna ser ut nu, förresten. Den förra köpte jag 1998, och den hade i mina ögon ett mer finmejslat ansikte - men de kanske ska se lite mer naturliga ut nu med större huvud och till och med trosor. Jag undrar när de ska börja tillverka tjocka barbiedockor?

Sedan har jag lagt spår och spårat med Jazz och Diva. Jazz var jätteduktig och spårade hur bra som helst - hans bästa spårning hittills och han hade lätt blivit godkänd om det varit "uppkörning" på anlagsprovet idag. Några timmar senare spårade jag med Diva, och hon följde också spåret bra men flera gånger stannade hon och bara stod i flera minuter. Det kom lite regn också, och Diva tittade på mig och såg ut att fundera på vad vi gjorde där egentligen och jag tittade tillbaka (men mest ut i skogen) och tänkte samma sak, men i min tanke fanns det nog ett och annat svärord också ... Vad GÖR man? Det brukar gå bra att vänta ut dem, för till slut börjar de spåra igen, men idag fick jag till slut peka ner på spåret och försöka intressera henne igen för bloddropparna på marken. Dessutom förväntas ju hunden gå ungefär fem meter före också och inte fot med matte ... Till slut fullföljde hon i alla fall, även om hon inte var intresserad av klöven alls och inte heller av korvbitarna under den utan bara av något som bara hon såg på andra sidan E14. Det är väldigt gott om älg just där vi spårade, så kanske stördes hon av det. Bland annat gick ungefär en tredjedel av spåret på ett gammalt hygge, och där var det fullt av älglegor och älgbajs. Jag har tänkt gå samma spår med Smilla på förmiddagen imorgon, men jag plockade med mig älgklöven hem idag och så får jag väl lägga tillbaka den "bakvägen" innan vi ger oss ut, jag och Smilla, för jag tror faktiskt att rävarna skulle kalasa på den annars inatt. Smilla ska ju förberedas för öppen klass och då ska spåret ha legat 12-24 timmar så det blir lämpligt senast tio imorgon. Då hoppas jag att den mesta lukten efter Diva och Jazz har försvunnit också ... Och att det inte spöregnar inatt eller imorgon.

Nästa vecka ska jag lägga ett kortare spår till Diva för att hon inte ska tappa intresset, och så ska jag lägga ett spår med återgång till Smilla för det har jag inte gjort förut och jag vet knappt hur man gör heller men det ingår i öppen klass, så det vore ju lämpligt om hon åtminstone fått vara med om det förut.

Förutom födelsedagsfirande och spårande har jag tränat armar och borstat hästarna. Ikväll ska vi kolla på Melodifestivalen och jag hoppas att inte Philip (eller jag) hinner somna innan The Ark uppträder ...

MVC-besök

På förmiddagen var jag på mitt andra besök på mödravården under den här graviditeten; jag skäms lite över att jag inte varit dit sedan 24 januari, men man brukar ändå inte behöva gå så himla ofta när man har flera kompikationsfria graviditeter och förlossningar bakom sig. Det var ett antal prover som skulle tas och dessutom lyssnade vi på bäbisens hjärtljud för första gången och så mätte barnmorskan min mage (den var precis på linjen utifrån graviditetens längd). Jag har gått upp sammanlagt tio kg sedan jag blev med barn, så även om jag känner mig hemskt tung redan så är det ändå bara en vanlig viktökning.

Felix har mått bra idag och klagar ingenting över att det gör ont efter operationen förutom om man frågar honom. Han är en väldigt tapper liten kille. Han har fått förhållningsorder om att inte springa, cykla eller hoppa studsmatta, men jag sa att han kunde vara ute ändå om han tog det lugnt. I ett par timmar var han hos mina föräldrar och tittade bland annat på när de installerade en slags hiss i sitt hus (mamma har svårt att gå i trappan) så det berättade han om med liv och lust när jag kom hem.

Jazz har börjat bita på sitt sår så nu får han ha på sig en tratt och är jättesur över det; han tittar anklagande på mig när jag går förbi honom och går ofta demonstrativt alldeles intill mig så att tratten stöter i baksidan av mitt ben. Till helgen ska jag lägga spår igen, och om det går bra så ska jag ringa runt till viltspårdomarna för att se om någon av dem har tid att döma i början av sommaren. Det är inte så bråttom egentligen, men jag vill ju gärna få saker gjorda när jag väl har bestämt mig för att något ska göras.

Nu ska jag gå ut till hästarna igen innan Simon ska hämtas från fotbollen. Han är så himla glad över allt beröm han fått efter söndagens cup och verkar peppad att fortsätta som målvakt.

Operationen

För en halvtimme sedan kom vi hem från sjukhuset efter att ha åkt dit tidigt i morse. Felix skulle opereras och han tyckte att det var spännande med narkosen; vi berättade inte för honom att det finns vissa risker förknippade med operationer, just för att han skulle slippa oroa sig. Han har ännu inte fyllt nio år. Patrick hade jobbat natt och mötte upp i förberedelserummet.

Det var två läkare som utförde operationen och allt gick bra, även om Felix mådde jättedåligt när han vaknade och vi fick vara kvar ett antal timmar ifall det skulle inträffa någon blödning. På vingliga ben gick han sedan ut till bilen och sov hela vägen hem. Nu ligger han i soffan och har ont ... Stackaren.

Nu ska vi handla hem mer glass och olika goda saker att äta till honom. Egentligen ska han vara hemma från skolan i en vecka, men läkaren trodde att han nog kan gå redan på måndag om han orkar.

Fotboll och viltspår

Efter att jag släppt ut småhingstarna och skjutsat in Felix och Simon till Bräcke på förmiddagen lade jag ett viltspår som nog var det svåraste jag lagt hittills: långt och innehållande med många vinklar och flera bloduppehåll samt genom en synnerligen besvärlig terräng med mycket ris och flera passager över "surhål" och bäckar. Mitt på dagen åkte jag till Bräcke igen med Philip för att titta på några av matcherna; Sebastian hade redan cyklat in för att kolla på när småbrorsorna spelade, delta i ett möte och vara ett tag med kompisar. Det gick bra för båda lagen, och Simon fick mycket beröm för sitt spel (han är målvakt). Det är kul när det går bra för dem för då är ju chansen större att de faktiskt vill fortsätta med den idrott de nu håller på med. Däremot är de inte särskilt intresserade av att vara åskådare förutom när någon i familjen deltar och de tittar aldrig på sport på teve.

Sent på eftermiddagen spårade jag med Smilla, och hon var så duktig och spårade helt perfekt och i ett jättebra tempo - inte för snabbt, med andra ord. 23 minuter tog det att gå spåret med henne. Hon blev glad över klöven men gladast över korvbitarna jag placerat ut lite strategiskt under den. Hon tycker nog att själva klöven egentligen är lite äcklig; det är ju inte direkt så att hon vill ha med den hem.

Några timmar senare, efter att Patrick kommit hem från jobbet, gick jag samma spår med Jazz trots att jag vet att man inte ska gå samma spår med två hundar. Förra gången gjorde jag det dessutom med för kort stunds mellanrum och då märktes det att de följde den andra hundens spår emellanåt, vilket ju inte är så lyckat. Idag gick det i alla fall bra, och Jazz var heltänd och spårade noga förutom på ett ställe där han missade i en vinkel och då blev han så upprörd att han var tvungen att gnälla lite över sitt tappade spår. Sedan hittade han rätt igen som tur var, för jag hade snitslat lite väl sparsamt på vissa ställen så jag hade svårt själv att se var spåret gick. Då tänkte jag på bokskogar och ekskogar, och jag förbannade dessa granar och alla kvistar som det dessutom blir när skördarna har dragit fram ... Vilken skillnad att spåra långt söderut motför här! Whippetar har ju inte samma skyddande päls som till exempel jämthundar och gråhundar heller, så jag tycker att våra hundar gör det så himla bra som klarar av de spår jag lägger.

Fölet växer och blir finare för varje dag. Han rör sig bra i alla tre gångarterna och särskilt i galopp. Melody var inte brunstig idag, så jag vet inte om jag släppte ihop dem precis i slutet av brunsten eller om det blev någon konstig brunst bara för att hon fick börja gå med Lightning. Det är tur att hästar brunstar så pass ofta. Morris har fyllt på sitt juver rejält precis som hon brukar göra i god tid. Första betäckningsdag för henne var 27 juni (om jag minns rätt) och sista runt 1 juli, så fölet beräknas födas någon gång i månadsskiftet maj-juni. Jag gissar att det blir ett hingstföl som föds som fux men skimlar av ... Pappan är skimmel. Sedan ska hon betäckas med Lightning, så nästa föls färg blir det lite svårare att gissa (troligtvis isabell, fux eller skimmel med tanke på färgerna som ligger bakom Lightning och Morris).

Första lördagen i maj

Den här dagen har jag tillbringat på gymmet (tränade armar, Philip och Felix var med och lekte), i skogen (gick till Bodsjön med hundarna; Jazz skrapade upp ett litet sår på sidan, ca 1x1 cm stort men bara i skinnet), ute med hästarna (första betäckningsdag för Melody; jag fick hjälpa till genom att hålla i henne i grimman för annars flyttade hon undan rumpan trots att hon är brunstig) och dessutom fick jag besök av en av mina gamla klasskompisar från grundskolan, och det var jättetrevligt. Jag har tagit fram blod och en klöv till imorgon för då ska jag lägga spår. Patrick jobbar och kommer inte hem förrän framåt åttatiden i kväll. Tråkigt ... Dessutom jobbar han imorgon också men inte lika sent. Imorgon är det fotbollsmatch för Felix och fotbollscup för Simon, så jag hoppas att det blir skapligt väder.

I natt ska Diskett och fölet få vara ute, för det är fint väder och fölet verkar tycka att höet är en bra sovplats. Diskett tar sin mammaroll mer avslappnat nu och äter nog lika mycket som vanligt. De första dagarna tyckte jag att hon sprang omkring så mycket och hon såg ut att ha fullt upp med att akta fölet från alla tänkbara faror (såsom fuxfärgade ponnyer). Nu verkar hon ha insett att de varken tänker stjäla hennes föl eller äta upp det.

Melody har inte börjat brunsta än, men hon är ganska intresserad av Lightning. Som synes har de båda en hel del vinterpäls kvar beroende på att de gått på lösdrift i vinter och att våren varit förhållandevis kall. Melody är dessutom riktigt tjock ...
Philip med några tussilagon. Det är så gulligt när småbarn plockar blommor. För ett antal år sedan hade jag satt massor av tulpanlökar utanför vårt hus och när de var som allra finast kom ett av barnen in en dag och visade stolt upp vilka vackra blommor han plockat. Nästan alla tulpanerna hade han fått med sig in, men stjälkarna stod minsann kvar i rabatten ...
Lite oordning på bilderna ... Lightning igen och en tredjedel av Melody.

Nya bilder

Skyborne Design fem dagar gammal. Han ser normalstor ut i förhållande till Disketts 140 cm, så jag gissar att han blir runt 130 cm i alla fall. Här syns det också vad tråkiga hagarna är just nu - knappt ett grässtrå så långt ögat kan nå, men det är i alla fall torrt.
Egentligen en väldigt missvisande bild av honom, för han är varken skelögd eller försedd med underbett - men han såg så rolig ut så jag var bara tvungen att ta visa den ändå! (Syns det vilken mysig man han har?)
Jag har flyttat om lite i hagarna igen. Melody ska betäckas och jag släppte henne därför med Lightning idag och det gick bra även om hon inte är brunstig just nu. Han är ju hårt uppfostrad av Diskett och vet att hålla sig på mattan. Jarrah och Love Story får vara själva i en hage tills vidare. I den hagen har det börjat komma lite gräs, så de har haft fullt upp med att få i sig det lilla gröna som sticker upp och struntat i höet idag.

Vi har tränat och varit på utvecklingssamtal för Felix på eftermiddagen, och efter det verkade jag hovarna på alla stona igen även om det inte var så mycket att ta, och dessutom avmaskade jag alla ston förutom Diskett, som jag avmaskade i fredags eftersom hon fölade då. Igår gick jag till Bodsjön med hundarna iklädd bara gympaskor på fötterna, och det var så härligt eftersom solen kom fram så det gjorde inget att jag faktiskt blev rätt blöt om fötterna efter bara några minuter. Dessutom var där fullt med blåsippor och även om det känns som om de kommit lite sent är de hur som helst välkomna.

En rolig nyhet fick jag idag! Smillas ena kullbror, Skyborne Emerald-Action ("Jessie"), har tagit sin lure coursinglicens! Grattis igen!

Lugnt - till sist

Vi har haft så mycket att göra att jag inte orkat skriva här de senaste dagarna. Dessutom har jag problem med att komma in på vår hemsida, men jag vet inte om det beror på datorn eller något annat. Skit samma, här kommer en sammanfattning av helgen:

Sebastian och Simon ordnade LAN (en sådan där tillställning där deltagarna tar med sig egna datorer och så kopplar de upp sig och spelar tillsammans) från fredag till söndag. De var sju grabbar och allt hade gått bra förutom att internetuppkopplingen jäklades för ett par av dem från början. Det var i alla fall städat och snyggt när jag och Patrick kom hem igen i söndags. Vi åkte nämligen till Åsele i fredags med Philip, Felix, Smilla och Jazz. Patrick passade på att hjälpa sina föräldrar med lite olika saker och själv åkte jag till Skellefteå på SVVK:s utställning på lördagen. Jazz sträckte sig förra helgen (det kanske jag redan har berättat) och har bara gått kopplad under veckan men om han bara travade långsamt haltade han i alla fall inte när helgen närmade sig. Dessutom har han ätit dåligt och tunnat ur när Smilla har löpt. Jag visste att han inte skulle kunna visa sig optimalt och hade hela tiden i bakhuvudet att jag skulle lämna WO om han visade minsta lilla tecken på hälta i Skellefteå (annars åker man ändå ut med KEP: kan ej prisbelönas). Dessutom hade jag gått in på SKK:s hunddata och sett hur domaren (Harto Stockmari, Finland) "brukar" döma och sett att han är rätt generös med tvåor så riktigt bra kändes det inte.

Hur som helst så fick Smilla Ck och blev andra bästa unghundstik (vinnaren i den klassen blev även bästa tik och BIM). Kritik: "Feminin tik av mycket bra typ. Vackert huvud. Bra öron och bett. Bra hals. Mycket välutvecklad kropp. Rak i överarm. Bra vinklar bak. Rör sig bra." I BT blev hon inte placerad, men konkurrensen var jättehård med många Ck-tikar (kanske 12-13; det var 24 anmälda tikar). Divas syster, Foxys Näbbmus, blev BT-3 vilket var både roligt och välförtjänt! För Jazz gick det inte lika bra, men kritiken blev i alla fall så här: "Stor, maskulin hane med korrekta proportioner. Bra huvud och bett. Aningen tunna öron. Bra hals. Bra kropp men kunde ha mer välvning på revbenen. Fattigt förbröst. Normala vinklar bak. Kunde ha effektivare rörelser. Aningen tåtrång." Han var 53 cm när han stod på bordet och spände sig. Domaren anmärkte för övrigt på många hundars förbröst. BIR gick till Carry On Diesel Dream vilket var rättvist. Han är en kraftig och välutvecklad hane, snart två år gammal.

När jag kom tillbaka till Åsele på kvällen fick Jazz vara lös en stund ute och då haltade han lite lätt men igår (måndag) var han helt ohalt. Nästa utställning blir inte förrän i Vännäs i mitten av juni.

I söndags verkade jag hovarna på Lightning och tog in Love Story och Jarrah, och i går verkade jag dem och avmaskade alla tre hingstarna. Småhingstarna ska få stå inne på nätterna nu i ett par veckor eller så, för att jag ska träna dem ordentligt varje dag på allt som man ska kunna när man är ett år (såsom att bli lastad och ha träns på sig). De är snälla och verkar inte tycka att något är konstigt. Idag ledde jag dem runt alla saker på gården som kan tyckas farliga för unghästar och det gick bra. Det nya fölet, Design, tränar jag på att ha på sig grimma och lyfta hovarna. Diskett har fullt upp med att hålla efter honom i hagen för han är inte särskilt följsam och hänger lika gärna efter Melody som ju har samma färg som Diskett. Det är nog tur att Diskett har sitt fettlager ändå och att de får vara inne på nätterna och vila och äta.

Igår kväll var vi på majbrasa och det var väl som det brukar, halvruggigt väder men trevligt ändå.

Idag ska jag försöka hinna med att träna själv också. Jag har vilat från träningen i en hel vecka men jag har bara inte fått tiden att räcka till. Dessutom kanske min kropp behöver lite extra vila ibland med tanke på att jag väl nu räknas som höggravid (sista tredjedelen av graviditeten)? Och imorgon är det skola igen - en kortvecka med nationellt prov i engelska på torsdag vilket innebär en massa rättning igen ...