Taraly Black Mamba

Så är då äntligen allt klart inför hämtningen av vår lilla franska kille, Taraly Black Mamba, eller Jazz, som han kallas. Jag gillar inte skryt – en bra härstamning talar ju för sig själv – men jag är så förväntansfull inför hur Jazz kommer att utvecklas med tanke på de linjer han har bakom sig. Anledningen till att vi valde Jazz är inte bara färgen (vackra svarta whippetar är inte så vanliga) utan även att jag tycker mycket om hans föräldrar. Så roligt han kommer att få med Smilla också; det är ju bara fem månader mellan dem.

Om Jazz visar sig vara tillräckligt bra, kommer han att bli pappa till Divas kull nästa år. Mycket kan förstås hända innan dess, men jag tror att han kan komplettera våra tikar på ett bra sätt. Vi hoppas nämligen att även Smilla ska bli mamma så småningom – kanske redan nästa höst. Hur hon kommer att se ut när hon vuxit klart vet vi förstås inte, men hon är mycket lovande än så länge. Jag är så himla stolt över henne! Jag pratade förresten med Rubys ägare idag, och de har bara positiva saker att säga om honom: han är vacker, lydig, nyfiken och oerhört snäll. Ägarna har fått mycket beröm för honom av människor de träffat, och han är en mycket älskad hund.

Diskett har blivit betäckt i en vecka nu och brunstade inte längre idag, så nu är det bara att hoppas att hon tagit sig, trots den sena våren. Morris och Skyline är mycket runda och välmående och ser ut att kunna hålla sig ett bra tag till. Med ett bra foder är det inga problem för ston att få föl varje år (förutsatt att de tar sig och är friska, förstås) och de kommer att betäckas igen efter fölningarna. Efter att de betäckts ska vi flytta! Vi kommer att överta min föräldragård i Åhn utanför Bräcke i Jämtland. Vi har haft två underbara år här i Småland, men mitt hjärta finns ändå kvar där jag vuxit upp, och även Patrick och barnen är mycket fästa vid gården med dess vackra omgivningar. Mer om gården och flytten kommer jag att skriva längre fram.

Inget föl än ...

Nu har Skylines juver inte ändrats sedan igår, så det dröjer nog trots allt ett par veckor till innan det blir något föl. Hon står inne ändå i natt; jag tror att hon vilar sin stora mage bättre i en box än ute i hagen.

Jag red Diskett i tio minuter idag. Patrick ledde henne, eftersom det var så länge sedan jag red henne senast. Hon och Morris är nog de hästar av alla jag träffat genom åren som har allra bäst temperament. Morris nedärver det dessutom till sina föl, och jag hoppas att detsamma kommer att gälla Diskett och hennes föl. Felix red Morris barbacka i skogen en sväng nu ikväll. Han väger inte så mycket, så jag tycker att det är okej att han skrittar lite på henne. Det märks knappt på henne att hon är dräktig; hon bär fölet rätt högt upp trots att det är hennes fjärde föl. Hennes juver är inte alls stort än. Jag har sett bilder på några andra uppfödares nya föl för året, och de är helt ljuvliga! Det finns inget som kan mäta sig med det första mötet med en nyfödd bäbis, oavsett om det är ett människo- eller djurbarn!

Fölningarna närmar sig!

Idag har det varit en sån där perfekt dag som man kan leva länge på. Solen sken, och barnen monterade ihop studsmattan efter vinterförvaringen. Sedan tillbringade de åtskilliga timmar där tillsammans med sina kompisar. Hundarna hjälptes åt med att fånga en mus bredvid husväggen, och den hade de mycket roligt med, trots att den ju inte rörde sig särskilt länge. Jag och Patrick tog en jäääättelång promenad med hundarna i skogen; lite längre än beräknat till och med, eftersom vi inte följde någon stig förutom i början.

Framåt kvällen longerade jag Diskett. Jag har inte ridit henne under vintern, så jag ska sätta igång henne lite försiktigt nu. Skyline har fyllt på sitt juver lite väl snabbt och mycket utifrån beräknad fölning om en månad, och jag kommer nog att låta henne stå inne på nätterna nu ifall bäbisen tänker komma ut för tidigt. Trots vårvärmen dagtid är det fortfarande lite kallt på nätterna, och på vissa ställen i hagen har det inte torkat upp riktigt än. Pappan till årets föl, Vardra Santos, blev förresten Champion sektion A samt reserv Supreme Champion på hingstutställningen i samband med årets hingstpremiering för welshponnyer. Han är en riktigt snygg hingst som rör sig jättebra, så vi hoppas mycket på fölen. Melodys halvbror, Ekbäckens Juggler (e. Heniart Mr Milligan) fick 40 poäng på premieringen och kvalificerade sig därmed för att införas i kvalitetsboken. Han blev även BIP (motsvarande BIS). Roligt!

Nu ska jag gå ut och titta i stallet ... Förra gången Skyline skulle föla lurade hon mig totalt, så jag har inga större förhoppningar om att få vara med om fölningen i år heller. I fjol fick jag bara vara med om en fölning, och det var när Sarahs new foreststo fick sitt hingstföl. Han låg lite fel, så då var det tur att vi var med. Nu har jag alltså en månads dålig sömn framför mig - men det är det värt!

Världen ur Alvas perspektiv

Alva har jättefina mörka öron som är mjuka som sammet. Här spanar hon efter sin flock bestående av hundar och människor.

Idag hälsade hennes uppfödare, Maria Groth, på hos oss. Hennes fina tik "Coralle" har parats med en blå hane, så nu håller vi tummarna för att det blir vackra valpar om ett par månader.

Själva har vi också en superspännande nyhet på gång. Mer om det inom ett par veckor!

Äntligen barmark!

Diva, Smilla, Philip och Felix
Catch me if you can!

Smilla 7 månader

Vår lilla Smilla är nu sju månader gammal. Allt hon äter används som energi ... Men söt är hon! Och hon är världens mysigaste hund att leva med.

Trötta men glada!

Ni som har läst vår nyhetssida vet förmodligen redan att Smilla blev Best in Show på utställningen i söndags. Hon skötte sig jättebra, och det gjorde Diva också, trots att hon "bara" blev sexa i sin BIS-ring. På kvällen åkte vi till mina föräldrar i Jämtland. Det tog hela natten, eftersom det är nästan 85 mil enkel väg. Under veckan som gått har vi bland annat varit till barnens nya skola och hälsat på. Igår åkte vi hela vägen hem igen. Vi kom hem vid 22-tiden, och idag åkte jag och Simon på utställningen i Växjö med Smilla och Diva. Gissa om vi var (och är) trötta! Simon är alltid så glad och lättsam att ha med sig, så det gjorde dagen lite lättare. Hundarna var också snälla - som vanligt. (Varför har inte alla whippetar?)

Utställningen idag ägde rum i ett ridhus, och det var precis så halvkallt och ruggigt som det ju ofta är i ridhus den här årstiden. Det är inte lätt att visa whippetar när det är kallt! Jag försökte värma upp dem ordentligt, och det gick ganska bra, trots allt. Det var bara de sista - och avgörande - minuterna som Smilla tappade gnistan, men det berodde nog mest på att jag hade slut på mutor vid det laget. Jag är barnsligt förtjust i vackra rosetter, så nu ska jag hänga upp de fyra nya vi fick med oss hem idag.

Simon: Tack för hjälpen och sällskapet idag och i söndags! I maj är det förhoppningsvis varmare!

Vackra Nova!

Detta är Divas vackra syster Foxys Novacaine, "Nova", som fick CK och blev tredje bästa tik på utställningen i Timrå för någon vecka sedan.

Bilden har jag lånat av Foxys kennel.

Patrick är utskriven från sjukhuset nu. Det var rosfeber (en sorts hudinfektion orsakad av streptokocker) han hade, och han har fortfarande kvar en svullnad i armbågen, men han är i alla fall på bättringsvägen.

Nu är det bara ungefär fem veckor kvar tills Morris kanske fölar. Hon har fölat tio dagar före beräknad tid förut, och tiden "går ut" den 22 maj för henne och den 20 maj för Skyline. Det är lika spännande varje gång man väntar bäbisar!

Veckan som gått

Under den gångna veckan har jag verkat hovarna på hästarna och försökt borsta bort den värsta vinterpälsen på dem. Det är ett nästintill hopplöst projekt att få ordning på deras isbjörnspälsar innan all vinterpäls släppt.

Hundarna har fått gå på promenad en åt gången nu i några dagar. Det är nyttigt för ungtikarna, eftersom de är vana att alltid vara tillsammans annars. De vet knappt hur man leker utan kompis.

Det är blött och lerigt överallt här nu. Både barnen och hundarna verkar tycka att det är roligt att smutsa ner sig så mycket det går på kortast möjliga tid, och den äckliga lukten som hör våren till följer med in i barnkläder och hundpälsar. Kläder och skor kan man ju tvätta i princip hur ofta som helst, men hundarna ... Det är tur att de är så korthåriga. I slutet av veckan som kommer ska de tvättas, i alla fall. Jag brukar tvätta Smilla först, och då står Diva och väntar på sin tur. Inte för att hon tycker om det, men hon verkar acceptera badet som ett ofrånkomligt faktum.

Patrick har fått en gigantisk infektion i sin ena arm och är inlagd på sjukhus, eftersom penicillinet han ätit i fyra dagar inte lyckats häva infektionen. Nu får han antibiotika intravenöst i stället. Han avskyr att vara sjuk, så jag tycker lite synd om honom. Dessutom missar han ju flera träningspass ... Nu ligger han säkert och planerar hur han ska kunna ta igen dem så fort han blivit utskriven.

Det är så tomt när han inte är hemma ...