Olivia är parad! /Olivia is mated!

I lördags parades vår ena italienare, Mannequin's Opal Olivia, med Team M Goldfinger, "Sixten". Sixten är utställd ett flertal gånger i valpklass och har alltid fått jättefin kritik (av raskunniga domare) och ett antal BIR-rosetter (minns ej hur det gått i BIS), samt en gång officiellt som junior. Han fick då Hp och blev bästa juniorhane. Sixten är isabellfärgad och av en mycket bra storlek, några centimeter högre än Olivia, som är 32 cm. Han är mycket trevlig och social och rör sig korrekt. Olivia är utställd med CK och BT-placering samt reserv-CACIB.

Nu börjar nedräkningen ... Jag kommer naturligtvis att hålla er informerade om hur den eventuella dräktigheten fortskrider!

Simon är precis hemkommen från det s.k. Norrlandslägret för de olika distriktens elitlag. Det hade gått bra, och Simon har uppmärksammats av olika talangscouter. Nästa större evenemang han ska vara med på med distriktslaget är elitlägret i Halmstad. Fem veckor dit ... Och han längtar naturligtvis! Men innan dess är det ett antal matcher med hans ordinarie lag, så han är inte sysslolös.

På fredag tar Sebastian studenten!

Photos of Yebelli's Hermione (Italian Greyhound)

From the left: Py's Nissardo (BOS-puppy), the judge Christian Vantu and Yebelli's Hermione (BOB-puppy and BIS-4)
Hermione on the table. 6,5 months old.

BIS-4 (puppies 6-9 months old)

The photos belong to Hermione's breeder, Madeleine Hedlund (Yebelli's). Thank you!

Nytt CK för Saga idag!

Även dagens domare, Hans Almgren, tyckte att Saga var värd ett CK, och hon blev dessutom bästa unghundstik med jättebra kritik. Ingen placering i BT. Men det var många vackra whippetar med, så det är väl inte så mycket att säga om det. Det var ingen av juniortikarna, och inte heller någon fler unghundstik, som fick CK, så han strödde inte direkt CK:na omkring sig (vilket förstås är rätt; det ska ju inte vara inflation i CK:n). 62 anmälda whippetar idag. Nu är det Vännäs nästa gång.

I fredags klippte jag gräsmattan för första gången i år, och veckan innan gödslade vi den, så nu börjar den se riktigt bra ut. Och löven har spruckit ut helt; det verkar bli sommar i år också!

Hermione BIS-4 i Sundsvall! :)

På SVVK nedre norras officiella utställning i Sundsvall idag blev Yebelli's Hermione först BIR-valp (BIM blev jättefina Py's Nissardo) och sedan BIS-4 (6-9 månadersvalpar) ! I rasringen dömde Christian Vantu, Rumänien, och BIS dömdes av Gerard Jipping, Nederländerna. Mannequin's Opal Olivia fick också bra kritik (bl.a. "very good front, very good angulation, excellent movement) men "bara" en slät etta i öppen klass. Hon löper för övrigt nu. BIR och BIM gick till Hermiones halvsyskon Yebelli's Greyez resp SE UCH Yebelli's Fellini. Greyez blev sedan BIS-unghund och slutligen BIS-3!

Saga, Play A While A Room With A View, fick CK och blev andra bästa unghundstik, dock oplacerad i bästa tik. Det var 65 anmälda whippetar och de dömdes av Iren Naarits, Estland. Sagas kritik: "Excellent outlines + proportions. Beautiful neck + topline. Excellent chest + ribcage. Exc balanced angulation front + rear. Nice open sidegait. Nice temperament"

Imorgon är det utställning igen. Ny dag, nya domare ... Och kanske trötta hundar, efter heldagen idag. Jag övernattar inte i Sundsvall utan åkte hem. Vi har bara ungefär 20 mil dit, så det går ju bra att åka emellan, men det blir ännu en tidig morgon. Aja, jag har ju valt det själv! (Jag undrar om hundarna skulle rösta "ja" eller "nej" om de gavs möjlighet att vara med och bestämma? Många nya intryck blir det ju, i alla fall.)

Philip 7 år! Och om de senaste dagarnas hemskheter ...

Till sin födelsedag hade Philip önskat sig en ny cykel, precis som Indra, och det fick han förstås eftersom han vuxit ur sin gamla. Dessutom fick han nog det mesta annat han önskat sig också ... Alla våra barn fyller år under sommarmånaderna, så det blir en himla massa presenter som ska köpas. Inte det allra enklaste alla gånger att försöka memorera vad barnen nämnt, utan att man verkar så intresserad att de förstår vad man tänker köpa. Lite överraskningsmoment kan ju vara kul, trots allt!

I måndags var det avslutning på Philips simskola, och han fick köpa de tre märken som hör till "Fisken". Han är jätteduktig på att simma, kan såväl rygg- och bröstsim som crawl och dyker både från kanten på bassängen och trampolinen. Egentligen tycker jag att det borde vara obligatorisk simundervisning en gång i veckan från kanske fem eller sex års ålder. Att vara en god simmare är viktigare än mycket annat här i livet, åtminstone om man tänker rent kunskapsmässigt. Annars är det förstås helt andra saker som är betydligt viktigare, som till exempel livet självt ... (Även om simkunnigheten i sig förhoppningsvis gör att man har lättare att överleva vissa situationer.)

I lördags hände något otäckt. Indra blev helt plötsligt tvärdålig, utan att vara förkyld eller ha någon feber. Hon sa att hon hade ont i magen, kunde varken stå eller sitta för benen bara vek sig; hennes lilla kropp skälvde och hon blev kallsvettig och kritvit i ansiktet medan läpparna blev ljuslila. Dessutom gick det knappt att få någon kontakt med henne, och hon kunde inte ens ha ögonen öppna. Vi åkte naturligtvis i ilfart till sjukhuset, och där bedömde läkaren också att hon var dålig av någon anledning, men blodtryck, puls och kroppstemperatur visade inte på något fel. Någon timme senare hade hon blivit så pass bra att hon kunde få i sig lite mat, och efter ytterligare någon timme togs flera prover. Då visade det sig att hennes blodsocker var skyhögt ... Ännu ett prov visade på samma sak, och så togs en massa fler prover så hon till slut hade blivit stucken i flera fingrar på varje hand. Indra som avskyr blodprov och sprutor ... (Men hon var ändå medgörlig och grät bara utan att protestera alltför mycket.) Jag frågade om hon hade fått diabetes, och både läkaren och sjuksystern trodde att det nog kunde vara så. Tyvärr togs inget blodsocker just när vi kommit till sjukhuset: symptomen inledningsvis tydde dock på insulinkänning, dvs lågt blodsocker, vilket kan ge en rekyl i form av högt blodsocker efter ett tag.

Man hinner tänka rätt mycket på en liten stund, och genom min hjärna for tankarna på amputerade kroppsdelar, blindhet och insulinpumpar ... Rent förnuftsmässigt vet jag att många människor lever ett helt liv med diabetes utan att drabbas av sådana saker, men bara vetskapen att livet trots allt förändras radikalt genom en sådan livslång sjukdom gör att jag blir ledsen bara av att tänka tanken.

Efter ännu fler prover under lördagen och söndagen kom läkarna fram till att blodsockret hade sjunkit till normala nivåer, och att det inte fanns något socker i urinen, vilket det skulle ha gjort om hon haft högt blodsocker under en längre tid. Även övriga prover var bra, inklusive EKG. På söndagen blev hon utskriven från sjukhuset, men vi ska tillbaka för fler provtagningar om några veckor. Då ska de även göra ett EEG på henne, eftersom den ena läkaren trodde att det kunde vara någon typ av krampanfall hon haft (fast inte i form av ett "traditionellt" ep-anfall med vanliga kramper såsom man tänker sig att en kramp är). Nu är hon i alla fall lika pigg och glad som vanligt, så kanske var det bara något tillfälligt, vars orsak vi aldrig får reda på.

Och trots detta som hände under helgen, är det ändå något annat som vi har chockats värre av: trippelmordet i Härnösand. Vi känner en nära släkting till de mördade barnen, och våra tankar går till dem som på ett eller annat sätt har drabbats av detta ... ofattbara. Det är ju sådant som bara inte får hända ... Och ändå händer det.

Indras första cykel

Det var en mycket lycklig Indra som fick ta hem sin alldeles första egna cykel idag! Hon kunde cykla på en gång eftersom hon har tränat på sin trehjuling, men det är ju lite trixigt ändå i och med att det skiljer en del i storlek mellan en trehjuling och en cykel. Nu ligger hon och sover med cykeln bredvid sängen ...

Den senaste veckan har jag varit superförkyld. Jobbigt, särskilt med tanke på att vi har genomfört de nationella proven i både svenska och engelska under de senaste två veckorna så jag har en massa rättning framför mig, och både jag och eleverna vill få reda på resultaten så fort som möjligt. Jag har rättat alla uppsatser redan, för det är de som är svårast att betygsätta. Hör- och läsförståelsen har jag bara påbörjat.

Hundarna är nöjda och glada över att långpromenaderna numera kan förläggas även längs ridvägarna, som har tinat fram helt och nu till och med är skapligt torra. Isen har gått på Storsjön; gräsmattan börjar bli lite grön (så pass att man ser att den åtminstone överlevde sin första vinter; hur den kommer att se ut framöver sommaren går inte att säga än); det är fortfarande minusgrader på nätterna; barnen börjar bli solbrända ... Ja, så allt är som det "ska" vara så här i början av maj. Det enda tråkiga är att Olivia inte har löpt än ... Jag som hade hoppats på italienarvalpar nu i sommar.