Hundmat

Jag har funderat lite över det komplicerade kapitlet hundmat. Vi ger våra hundar Royal Canins hundmat (f.n. får alla medium junior, eftersom vi har två valpar), vilket räknas till ett av de lite bättre och därmed dyrare fodren. De får äta så mycket de vill, men vi ser till så att matskålarna är tomma mellan målen. Hundarna är pigga, friska och fina i pälsen, och så långt är ju allt bra. Däremot skulle jag så gärna vilja att Alva och Smilla lade på sig lite mer fett, för jag tycker att det är så fult när det ser ut som om man inte ger sina hundar tillräckligt med mat. Visst, hundar ska inte vara feta, men lite fett tycker jag bara är en fördel med tanke på att de klarar både kyla och eventuella sjukdomar bättre då – och dessutom är det snyggare när revbenen inte syns. De andra hundarna är rundare, trots att de både äter samma foder och rör sig lika mycket, d.v.s. de vuxna får givetvis gå på längre promenader, men den ena valpen och den ena vuxna är alltså tunnare än de andra två (nej, inte magra; både veterinärerna och domarna har tyckt att de varit lagom tjocka). Har ni då tänkt på att det är fett och protein som ingår i större mängd i s.k. högenergifoder? Man ska egentligen inte jämföra människor med hundar, men om man som människa äter mer protein så blir man i regel inte fetare, eftersom det främst är energikällorna fett och kolhydrater som gör att man lägger på hullet. Alltså borde man ge tunna hundar mer fett och kolhydrater om man vill att de ska bli tjockare, och inte mer kött, som ju främst innehåller protein. Visst vill man att de ska bygga muskler också, och till det behövs protein, men om det inte är musklerna som saknas? En större muskelmassa bränner dessutom ännu mer energi, vilket ju knappast leder till en tjockare hund. Förmodligen har jag gjort en tankemiss någonstans, och hundar är kanske inte anpassade efter en större kolhydratmängd, men ändå … Det vore intressant att höra en expert på området förklara hur det ligger till. Tills dess får jag väl fortsätta mata i tunnisarna några extra äggulor och kött och hoppas att de trots allt mår så bra som de verkar göra. Och hålla tummarna för att domarna inte föredrar tjockisar … Våra hundar kommer knappast att dö av diabetes, i alla fall.

Sexblogg?

Patrick tycker att det är så tråkigt att jag bara skriver om hästar och hundar hela tiden på min blogg. Istället borde jag ”hotta upp” den genom att även skriva om saker som inte bara hund- och hästintresserade är intresserade att läsa om, som sex, till exempel, föreslog han häromdagen (alltså ”Frökens sexblogg”, eller något liknande, eftersom det är sex som är inne nu). Nu har jag gått och funderat ett tag på det han sa, och jag har därmed också tvingats att konfrontera mina egna fördomar. Vilka människor är det egentligen som skriver och/eller läser sexbloggar? Min första tanke var att det är främst ensamstående yngre eller äldre män som läser dem, och de i sin tur hoppas att bloggarna är skrivna av yngre, ensamstående och sextörstande kvinnor. Eller är det kanske samma människor som skriver dem som även läser dem? Eller … är det helt vanliga män och kvinnor i alla åldrar, förutsatt lite datorkunskap då i och för sig, som tycker att det är intressant att jämföra sitt eget sexliv med andras? Och är det verkligen sanningen man får läsa? Jag har inte läst någon sexblogg (än), så jag vet faktiskt inte vad folk skriver om heller, ärligt talat. Har ni sett tv-programmet ”Sex Inspectors”? Det har inte jag gjort, men mina elever håller mig informerad om de olika avsnitten. Det känns som om det är en vidareutveckling av dokusåpor av typen ”Big Brother” och ”Paradise Hotel”. Den nya sortens porrfilm, helt enkelt. Och folk tittar ju faktiskt! Går de sedan ut och går kvällsrundan med sina utställningschampions, för att slutligen ägna en stund åt att titta runt på folks hemsidor och bloggar innan de, utmattade, stupar i säng bredvid sin fru eller man och somnar? Eller är det bara ungdomar i åldrarna 13-22 år, utan några särskilda intressen (såsom hundar eller hästar), som både tittar på dokusåpor och läser sexbloggar? Tar de i så fall med sig sina vanor när de blir äldre, eller skaffar de sig andra intressen ungefär samtidigt som de skaffar sig en partner och slutar använda ”fjortisspråk” såsom ”stjärna ler stjärna”, lol (laughing out loud) etc.? Hm, jag undrar det, jag. Tillbaka till ämnet: Förvisso tror jag att fler skulle läsa min blogg om jag lade ut andra bilder på den och skrev om mer privata saker, men läsarna skulle nog vara andra människor än de jag tror läser den nu, och jag tror inte att det skulle bidra till så mycket positivt för vår verksamhet. Någon annan där ute som vågar prova?! (Vår hemsida hittar ni på www.skyborne.tk men där finns inga nakenbilder, om ni undrar. Jag vill gärna behålla mitt jobb också …)

Träningsdagbok

Har ni försökt er på att skriva träningsdagbok någon gång (alltså fler dagar än de två första, då man inser att det kommer att ta en himla lång tid innan man ser någon skillnad)? Det har jag gjort, men sedan vi flyttade hit det blivit lite dåligt på den fronten. Tränat har jag däremot gjort hela tiden. Vi byter träningsupplägg med några månaders mellanrum, men för tillfället tränar vi så här:
måndag: vila

tisdag: bröst (tungt), lite triceps, mage

onsdag: fram- och baksida ben (jobbigt!) samt vader
torsdag: vila
fredag: biceps, triceps, mage

lördag: bröst (lätt) eller vila, beroende på vad vi ska göra, för gymmet stänger

redan klockan två på lördagar

söndag: rygg och axlar

Kosttillskott jag använder är främst gainer (eller proteinpulver plus kolhydrater via maten) efter träning, och periodvis omega 3-olja, eftersom vi äter så lite fisk. De flesta människor behöver dock inga kosttillskott alls, eftersom man får i sig det man behöver och lite till genom vanlig mat.

Fördelen med att skriva upp övningar, set, reps och vikter i en dagbok är förstås att man kan följa resultaten, och dessutom har lättare att utvärdera upplägget senare. Något jag har lärt mig genom styrketräningen är att det tar jättelång tid att träna upp sig så att inte bara musklerna och styrkan ökar, utan att även senor, leder osv hänger med. Det är nämligen lätt att träna lite för tungt eller för mycket just för att det går bra - och man vill ju gärna testa sin maxstyrka emellanåt också (rekommenderas dock inte!) ...

Översatt till häst- och hundverksamhet då? Jo, lägg upp träningen noggrant och bygg upp hästen eller hunden under en lång period genom försiktig och varierad träning - då undviker man många av de problem som såväl sporthästar som hundar drabbas av. Hästar kanske inte ska gå LA redan som femåring, om de ska hålla tills de är tjugo? Och jakthunden mår förmodligen inte bra av att cykeltränas en timme om dagen de sista veckorna före älgjakten, för att sedan tillbringa den övriga tiden mellan jakterna med att stå i en hundgård ... Självklart, javisst, men inte för alla. Jag är glad att jag har whippetar. De är i mångt och mycket "självtränande", bara de ges möjlighet. Men variation skadar förstås inte. Kanske blir det en hundträningsdagbok i år i stället?! Återkommer med det, om jag ids skriva i den i mer än två dagar ...

I hate Thursdays ...

Torsdagar är en verklig hatdag: tillräckligt långt fram i arbetsveckan för att man ska känna sig trött bara för det, och samtidigt en hel dag kvar innan det är helg. Dessutom har vi möte på torsdagar, så jag slutar inte förrän vid fem. Ibland skäms jag lite över att jag känner så här, eftersom jag trivs jättebra både med mitt jobb och på min arbetsplats. Jaja, huvudsaken är att inte mina elever märker min torsdagströtthet alltför tydligt (men de har också hatdagar för den delen).

Idag vägde jag hundarna. Valparna är drygt 4,5 månader nu (de blir fem månader den 7 februari), Diva blir ett år den 19 februari och Alva är 3,5 år. Smilla vägde 8,1 kg, Dio 10,6 kg, mitt muskelpaket Diva hela 13,2 kg (och det är inte fett!) och Alva 11,1 kg. Jag har inte mätt valparna, men Smilla går fortfarande "raklång" under Alva, vid ljumskarna ni vet, där magen är som mest uppdragen. Dio är bara några centimeter lägre än Alva, som är 46,5 cm. Diva är 47 cm, men hon är lite längre i kroppen än Alva. Det blir roligt att se slutstorleken på valparna - hoppas jag. Whippetar har ju en tendens att bli lite högre än den i den svenska rasstandarden föreskrivna storleken: 44-47 cm för tikar respektive 47-51 cm för hanar. Inte så konstigt, egentligen, med tanke på att även svenskarna ökar sin kroppslängd med i genomsnitt 1 cm för varje tioårsperiod. Förhoppningsvis blir våra valpar av bra storlek, med tanke på föräldrarnas mankhöjd.

Hundarnas favoritstund varje dag är när vi ger hästarna kvällshö. Då följer alla hundarna med och busar järnet både i höet och ute. Roligast är tyvärr höet, särskilt enligt valparna. De springer upp och ner och hit och dit och leker dessutom herre på täppan bland höbalarna. Jag ska fotografera dem där någon gång. De ser rätt roliga ut, det lilla man nu hinner se av dem ...

Sommarens utställningar ...

Sommarens utställningar närmar sig med stormsteg, även om man inte kan tro det när det är 21 grader kallt ute och flera decimeter snö. Vi (eller rättare sagt jag) planerar att åka på ett tiotal utställningar med hundarna. Sedan får vi väl se hur många det blir när det väl kommer till kritan, för de har en förmåga att krocka med många andra aktiviteter som vi också vill genomföra. Möjliga SKK-utställningar för vår del är: Skara 7 maj, Norrköping 28 maj, Borås 1 juli, Askersund 13 augusti, Nyköping 19 augusti, Norrköping 20 augusti, Öland 2 september samt Växjö 5 november. Därtill kommer de som arrangeras av SVVK och SW. Nu ska vi gå en promenad med hundarna. Idag är det nog täcke som gäller ...

Liten Diva

Här var Diva ungefär nio veckor gammal. Nu är hon snart elva månader. Tiden går så himla fort. Till och med Smilla har blivit en stor tjej nu, men hon är av en rätt liten modell, tror jag, för hon ser ut som en docka jämfört med Dio.

Crystal-Angel

Här är en bild på Crystal-Angel den 4 oktober. Visst är hon gullig? Hon bor nu i Hälsingland, utanför Järvsö, och verkar ha funnit sig väl tillrätta där.

Hoppla!

Dios öron står inte upp egentligen. De flaxar bara i vinden. Jag är nog världens sämsta fotograf. Suck.

Döda tigern!

Smilla har tre tigrar. Den neongula ska bli omkringburen och skyddas från andra hundar...
medan de två andra (mina tigertofflor) ska dödas. Varje dag. Konstigt nog håller de än så länge. Kanske beror det på att de får ligga på byrån när jag inte använder dem.

Söndag morgon

Diva nosar på Sarahs jack russel Laura Croft - en supersöt liten tjej med massor av attityd.
"God morgon, lillhusse!" En av prinsessan Smillas dagliga plikter är att väcka Felix.
Felix ville ligga en liten stund till idag. Naturligtvis med en liten whippa under täcket. Jag och Patrick gick en långpromenad med Diva och Alva innan barnen skulle skjutsas till slalombacken igen. Det är så tomt när de stora barnen inte är hemma ... Men jag är glad över att de är så aktiva.

En dag som alla andra

Detta innebär att massor av saker händer, men kanske inget särskilt att skriva om, egentligen. På förmiddagen var Felix på bandyskolan i Vetlanda. Jag och Patrick passade på att träna på gymmet. Eftermiddagen tillbringade Sebastian, Simon och Felix i en av slalombackarna. Hundarna fick busa en stund på gårdsplanen, och sedan tog jag med mig Diva och Alva på en långpromenad. Den höll på att få ett abrupt slut, för hundarna gick lite väl långt ut på den tunna isen på ån och då brast den under Alva. Jag kallade till mig Diva, som tänkte ge Alva förstärkning, och försökte sedan locka Alva åt det håll där jag lättast skulle kunna hjälpa henne upp. Det gick dessvärre inte, men hon lyckades ändå ta sig upp själv efter kanske en halv minut, precis när jag var på väg att hoppa i efter henne. Alva ruskade bara lite på sig och såg inte ut att bry sig alltför mycket. Vi skyndade oss hem till värmen, och jag tror faktiskt inte att det ofrivilliga doppet lämnade några djupare spår i hennes medvetande. Frågan är om hon lärt sig något på kuppen? Hm, jag skulle inte tro det. Men i fortsättningen får de gå fot förbi den "roliga" isen, för jag är i alla fall en lärdom rikare.

Skyborne Diamond

Igår försökte jag och Sebastian att ta uppställningsbilder på Dio. Det gick inget vidare; detta blev den minst dåliga bilden. Vi får väl göra ett nytt försök en annan dag. Och nej, jag försöker inte att hänga min valp, även om det ser ut så.

Hästar och hundar

"Åh, så stor du är!" Music t.v. är imponerad av Diskett.
Skyline gick tyvärr tom 2005. Förhoppningsvis får hon föl i år e. Vardra Santos. Sedan ska hon betäckas med Heniarth Yarra Glen, som är en superläcker hingst med otroligt bra härstamning. Skylines föl från 2004, Lightning, har utvecklats mycket bra, och är dessutom gudasnäll att hantera.
Dio skuggboxas. Eller nåt ... Roligt verkar det i alla fall vara.

Hästarna i vinterpäls

Så här års ser hästarna mest ut som isbjörnar, och är inte så roliga att knäppa kort på. Här är i alla fall Melody till vänster och Skyline till höger.
Music. Hon är helt omöjlig att ta kort på. Hon kommer alltid för nära kameran.
Melody leker med en av bollarna i hagen.

Bilder på Diva i snön

Det är roligt att springa i snön!

Flygande valpar

Smilla

Det är inte så högt som det ser ut; grodperspektivet gör en hel del. Landningsförhållandena var dessutom perfekta: djup och mjuk snö.

Dio

Utsikt från vårt köksfönster

Idag har det snöat och snöat ... Barnen hjälpte till med snöskottningen, och roade sig sedan med crossarna. På bilden ser ni en del av utsikten från vårt köksfönster. Tyvärr blev bilden rätt suddig, men visst är det vackert med snö i träd?