Philip och lite annat

Philip med en av Sarahs kattungar.

Philip och Nikita. De är så gulliga när de pratar med varandra ... Häromdagen förstod jag inte vad Philip sa så jag bad honom upprepa ordet, och då sa han "Det heter så på småländska". Han har nyss fyllt tre år och förstår alltså skillnaden mellan min dialekt och och småländska.

Annars har det inte hänt något särskilt här. Vädret är irriterande omväxlande och alltid prickar vi in någon regnskur när vi går ut. Fölen växer och är så söta! Hingstarna har fått byta hage och går nu i en stor hage som går ända ned mot ån. Lightning har blivit mycket mörkare och är nu mörkt guldfärgad, vilket är en jättefin kontrast mot hans ljusa man och svans. Jag har fått klart med jobb på gymnasieskolan i Bräcke och det känns bra. Hundarnas nära släktingar (bl.a. halvsyskon till Jazz och Smilla) har fått fina resultat på de utställningar de varit på, och det kan ni som är intresserade läsa om på whippetklubbens hemsida under fliken "resultat". I morgon är det 36 år sedan vår första häst, Emma, föddes ... Hon fick cancer och avlivades när hon bara var 13 år. Hon är en häst jag minns med stor glädje.

Lite av varje - eller mycket

Jazz 3,5 months old. All dogs hate standing on this chest of drawers, but I like the yellow wall ... I will try to take some better pics outdoors tomorrow. Taraly whippets´ homepage is updated with wonderful pictures so please visit it: http://taraly.thewhippet.info/
Sarah´s section A mare Tiopi got a brown filly today. Her dad is Stendyssens Diablo and she will be named Tiara.
And finally: Sunny (Vardra Santos x Twyford Morgana).

Sebastian och Kim: grattis till vinsten i backstaplingstävlingen idag! Själv har jag bland annat verkat hovarna på Lightning och Melody så nu stinker både jag och Diva som döda hovar.

Simons 11-årsdag

Melody i korsgalopp men fin ändå. Tyvärr suddig bild pga långt avstånd.
Sunny är lik sin mamma Morris.

Idag släppte vi tillsammans alla stona och några valacker och det gick bara bra, som tur var. Welshponnyerna uppvisar ett visst avståndstagande gentemot islandshästarna och de andra "icke-welsharna". Konstigt att de känner på sig att de hör ihop. Nu väntar vi bara på att Sarahs diplomsto Tiopi och D-ponnyn Paris ska föla också. Det dröjer nog inte alltför länge; Tiopis juver är redan sprängfyllt.

Simon fyller elva år idag och han fick bland annat en BMX-cykel för att han ska skona sin andra cykel från alla trick han håller på med. Simon är en fantastisk kille: alltid lika framåt och glad och aldrig rädd för att hjälpa till där det behövs.

Vi planerar för fullt inför flytten. Det är så roligt att försöka tänka ut hur man ska möblera osv. Vi ska göra ett par till hagar också inför vintern. Tur att det snart är sommarlov!

Skyborne Midnight Sun

Mellan regnskurarna lyckades jag ta några bilder på fölen och deras mammor. Detta är Morris och hennes stoföl (född på natten mellan den 21 och 22 maj).

Stona med föl 24 maj

Till vänster är Morris med Skyborne Midnight Sun ("Sunny") och till höger Skyline med Skyborne Love Story. Vi är mycket nöjda med båda fölen. Nu i helgen ska jag försöka ta bättre bilder på Sunny också, och kanske några nya på Love Story.

Divas sår läker bra men vi kommer inte att ställa ut henne igen förrän i juli för att ge pälsen chans att växa ut också. I helgen blev hennes mamma BT-4 med CK i Ånge. Sommarhagens Ezperanza blev BT-R, även hon med CK. Grattis till bra resultat!

Visst är det skönt att det är långhelg!

Fölningen

En stund före tolvslaget natten mellan söndag och måndag började Morris föla. Allt gick enligt instruktionsboken ända tills det ena frambenet och lite av det andra frambenet var helt ute. Sedan var det stopp ... Halva huvudet var ute men den bredaste delen återstod alltså. Morris gick runt, lade sig och krystade, gick runt osv ett antal gånger utan att det hände något mer. Till slut lirkade jag fram det andra frambenet och då fixade hon resten själv. Fölet hade säkert kommit ut till sist ändå eftersom det inte var något felläge - men en fölning ska gå rätt snabbt eftersom både sto och föl fort blir utmattade om det drar ut på tiden. Klockan stod på exakt 00.00 när fölet var helt framme.

Det är ett fint och långbent stoföl med en smal bläs och vita strumpor - åtminstone bak. Hon har en ljus fuxfärg och det är svårt att se om det är strumpor även fram.

En kvart gammal och redan på benen! Hon är pigg och kavat och gjorde bara några enstaka vurpor innan hon fick ordning på benen. Inom en timme hade hon dessutom ätit också.

Idag har Morris och fölet varit ute i ett par timmar tillsammans med Skyline och Love Story. Fölen är ju halvsyskon (samma pappa) så det ska bli roligt att se om det blir några likheter mellan dem så småningom. Bättre bilder på Morris föl kommer inom några dagar. Batterierna i kameran har tagit slut - som vanligt. Nu ska jag köpa uppladdningsbara batterier istället.

Vår vackra och duktiga Morris har nu tre döttrar och en son (Ekbäckens Mr Morgan). I juni ska både hon och Skyline betäckas med Heniarth Yarra-Glen.

Morris har fölat!

I natt fick Morris sin tredje dotter! Det blev ett stort fuxföl med bläs och vita strumpor. Både jag och Patrick var med under fölningen. Jag återkommer med bilder.

Konfirmation 20 maj

Sebastian konfirmerades i Skede kyrka idag. Här är han längst till vänster.
Här är han femte person från höger.

Du vet väl om att du är värdefull,

att du är viktig här och nu,

att du är älskad för din egen skull,

för ingen annan är som du.

Ur Psalm 791

Skyborne Love Story

Skyborne Love Story ett dygn gammal. Han är e. Vardra Santos u. Ysselvliedt´s Sky Line (ue. Colne Heartsease - Baledon Jerimiah).

Love Story är halvbror med vår avelsgodkände isabellhingst Skyborne Lightning (e. Ysselvliedt´s Special Edition).

Skylines nyfödda föl

I natt födde Skyline ett underbart hingstföl som är fux med bläs och fyra vita strumpor. Det är en pigg och framåt kille som Patrick redan har planer på att behålla. Det är inte många som kan charma Patrick (vare sig djur eller människor) men det lyckades det här fölet göra direkt ... Jag tror att vi har kommit överens om vad fölet ska heta - ska bara kolla om namnet passar om några dagar också.

Skyline ville tydligen inte ha några åskådare vid fölningen. Hon höll sig hela förra natten trots att alla tecken tydde på en nära förestående fölning. Till sist gav jag därför upp och lämnade henne själv i några timmar i natt, och då kom förstås fölet. Skyline och fölet har varit ute på gårdsplanen en stund idag och det var uppskattat.

I söndags var jag och Alva på lure coursingträning i Målilla. Alva älskar lure coursing och hon tjuter av iver när maskinen drar igång. Vi träffade ett par fina whippetar också, bland annat en otroligt söt 17 veckor gammal hanvalp från kennel Airescot. I måndags fick Jazz sin andra vaccinationsspruta, så snart kan jag ta med honom på olika aktiviteter också och det ser jag fram emot.

Nu ska vi ta en titt på fölet och Morris innan det är god natt ...

Rapport från Bosjökloster

Vi bestämde oss för att åka till den officiella utställningen i Bosjökloster idag trots att Diva inte kunde följa med pga skadan. Dock hade vi tänkt stanna hemma om något av stona hade fölat, så vid halvfem i morse gick jag ut för att kolla stona. Inget föl … Morris fick gå ut i hagen, och vi åkte iväg med Smilla. Det var första gången vi åkte med bara henne. Detta var hennes sjätte utställning!

Jag kände inte till den brittiske domaren sedan tidigare, och jag kan inte påstå att jag blev klokare när det gällde hur han dömde efter att ha följt bedömningen av de cirka femtio whippetarna som var med. Hur som helst så gick Smilla etta i sin klass, men hon var ensam i klassen 6-9 månader för tikar, så det var ju ingen större prestation. Domaren tyckte att hon hade bra bakställ och bra bröstdjup men att rörelserna fram kunde vara bättre. Han ville se henne ”fram och tillbaka” tre gånger … Jag tycker att hon var oengagerad och inte så lätt att visa och ställa snyggt idag. Ibland känns det tydligt att jag fortfarande har mycket att lära när det gäller att visa hundar på bästa sätt. Både jag och Smilla är ju egentligen med för att se och lära – det är därför jag åker på inofficiella utställningar också.

Det var massor av mer eller mindre fina hundar som åkte ut med tvåor under dagen. Jag tyckte mig kunna se att det främst var rörelserna framifrån och bakifrån som domaren i många fall hakade upp sig på (på hästar faller det under bedömningspunkt 3: extremiteter och rörelsernas korrekthet). Man ska ju aldrig klaga på domaren så det tänker jag inte göra heller - särskilt inte eftersom Maria Groths fina ungtik Sommarhagens Frostic Queen (”Fendi”) blev Bäst i Rasen med cert! Fendis pappa heter Sommarhagens Dashing Daquelle och är Alvas kullbror. Fendis vackra mamma, Gatecastles Octopussyafsommarhagen (”Coralle”) fick Ck. Även hon är ägd av Maria Groth. I skrivande stund vet jag tyvärr inte hur det gick i finalerna. BIM bland whippetarna blev i alla fall MacBells Citizen Kane, vars pappa är kullbror till Ch Adagio Ta Moko (Smillas pappa). BIR och BIM till Smillas kusiner på mammas respektive pappas sida, således! Grattis alla inblandade! Resultaten kommer snart på whippetklubbens hemsida.

En summering av dagen: Det var en otroligt vacker utställningsplats och vi fick se många snygga hundar. Förutom redan nämnda hundar gillar jag t.ex. Twyborns och Play a Whiles uppfödningar.

Divas skada läker som den ska och hon äter sitt penicillin två gånger om dagen. Imorgon ska jag åka på lure coursingträning med Alva. Kanske får Smilla följa med också. Det kan ju vara roligt för henne att se att det finns annat i världen än utställningsringar!

Divas skada idag ...

Så här ser skadan ut idag efter veterinärbesöket. Skadan var värre än den såg ut vid första anblicken, eftersom den andra hundens käkar hade slagit ihop helt när den bet. Det är så synd om Diva, och hon avskyr tratten hon måste ha på sig. Hon har svårt att huka sig ner och kissa också, för dränaget sitter så att det tar emot när hon ska försöka sätta sig ner. Nu är det penicillin i tio dagar och koppelpromenader som gäller.

Några utställningar blir det förstås inte på länge. De tre närmaste veckorna får hon inte vara med pga infektionsrisken, och sedan måste ju pälsen växa ut också. Jag hoppas att ärret inte blir alltför fult.

Idag fyller vårt yngsta barn tre år!

Ingen utställning för Diva ...

Det blir ingen utställning för Diva i Bosjökloster på lördag. I eftermiddags blev hon nämligen biten av en jack russel här på gården, och det blev två fula sår som måste sys. Att bita andra hundar är tydligen ett önskvärt beteende hos jack russlar eftersom uppfödarna strävar efter att behålla deras ursprungliga beteende. Detta enligt hundens ägare. Vi har varit förskonade från skador på våra hundar eftersom whippetar inte brukar slåss utan bara springer undan. Diva tror ju alla om gott, så hon blev förmodligen överraskad över angreppet.

Nu återstår att se hur snabbt skadan läker. Kanske kan vi inte åka till utställningen i Hässleholm nästa helg heller.

Philip med Jazz

Jazz uppför sig jättebra och är redan en älskad familjemedlem. Vi längtar tills vi flyttar till Jämtland, eftersom vi bor alldeles för nära vägen som det är nu, vilket är en nackdel när man är ute så pass mycket som vi och hundarna är. Det ska bli så himla skönt att inte behöva oroa sig för att hundarna ska få syn på något intressant på andra sidan vägen vid fel tillfälle ... Att få ha fina egna hagar till hästarna ser vi också fram emot - och förstås att få så mycket utrymme både inne och ute.

Stona har fortfarande inte fölat. Mjölken har inte ändrat sig, så det blir knappast något föl i natt heller. Jag ska kolla en gång till innan jag går och lägger mig, för säkerhets skull. När jag hade shetlandsponnyer på 90-talet fick jag vid ett tillfälle såga isär ett dött föl inuti stoets mage med ett slags "sågband" för att vi skulle få ut det. Detta p.g.a. ett felläge, då fölets framben låg bakåt så att fölet dött då det inte kunde komma ut. Det fanns inte en möjlighet att få ut fölet på annat sätt. Veterinären kunde inte både såga och samtidigt känna efter så att det blev rätt, så jag hade inte så mycket att välja på. Efter det känner jag en viss oro inför alla fölningar, även om det inte är så sannolikt att just det skulle inträffa igen. Dessutom har welshponnyer i regel lättare fölningar än shetlandsponnyer, även om naturligtvis de allra flesta shetlandsföl också föds utan komplikationer. Nej, nu ska jag gå ut innan det blir mörkt.

Världens sötaste Jazz!

Här kommer de första bilderna på vår söta Taraly Black Mamba, "Jazz". Jag hoppas ni har överseende med att bilderna inte är de bästa. Jazz är en framåt och glad valp. Han har inte gråtit någonting - inte ens den första natten - och han var så snäll att resa med. Vi har honom redan lös på gårdsplanen och han går snällt i koppel också. På måndag blir han tre månader gammal, så utställningsdebuten kommer att dröja till senare i sommar.

Nu har både Morris och Skyline fyllt på juvren ordentligt. Fölen kan komma vilken dag som helst, men det dröjer antagligen några dagar till. Tiden går ju egentligen inte ut förrän den 20 och 22 maj. Nu ska jag snart gå ut och ta in dem för natten, för man vet ju aldrig ...

Sköna maj välkommen!

Jag har inget särskilt att berätta om från dagarna som gått, så jag lägger ut en bild på Philip (snart tre år) i stället. Han hade ganska hög feber idag men piggnade till framåt eftermiddagen och hoppade en liten stund på studsmattan. Philip tycker så himla mycket om Smilla och någon gång då och då säger han så nöjt: "Smilla tycker om mig". För någon vecka sedan blev han emellertid lite less på att hon prompt skulle tränga sig emellan mig och honom i soffan, så då sa han lite lämpligt tillrättavisande: "Smilla, gå till din mamma. Du har en egen mamma". Jo, att Alva är Smillas mamma har han tydligen koll på - och även att Smilla tror att hon har två mammor ...

Jag minns när Sebastian var kanske fyra år gammal och för första gången insåg att det inte var jag som hade fött vår dåvarande hund. Så förvånad han blev!

När vi åkte bil i vintras och Patrick låg och halvslumrade så bad jag Philip att räkna upp våra hundar och när han gjorde det helt rätt så väckte jag Patrick för att han skulle få höra när Philip räknade upp hundarna igen. Grejen var bara det att den gången räknade han så här: "Alva och Smilla ... och pappa". Jag skrattade gott, men det gjorde inte Patrick ...

Nästa gång jag skriver här har jag varit i Frankrike!