Jazz uppför sig jättebra och är redan en älskad familjemedlem. Vi längtar tills vi flyttar till Jämtland, eftersom vi bor alldeles för nära vägen som det är nu, vilket är en nackdel när man är ute så pass mycket som vi och hundarna är. Det ska bli så himla skönt att inte behöva oroa sig för att hundarna ska få syn på något intressant på andra sidan vägen vid fel tillfälle ... Att få ha fina egna hagar till hästarna ser vi också fram emot - och förstås att få så mycket utrymme både inne och ute. Stona har fortfarande inte fölat. Mjölken har inte ändrat sig, så det blir knappast något föl i natt heller. Jag ska kolla en gång till innan jag går och lägger mig, för säkerhets skull. När jag hade shetlandsponnyer på 90-talet fick jag vid ett tillfälle såga isär ett dött föl inuti stoets mage med ett slags "sågband" för att vi skulle få ut det. Detta p.g.a. ett felläge, då fölets framben låg bakåt så att fölet dött då det inte kunde komma ut. Det fanns inte en möjlighet att få ut fölet på annat sätt. Veterinären kunde inte både såga och samtidigt känna efter så att det blev rätt, så jag hade inte så mycket att välja på. Efter det känner jag en viss oro inför alla fölningar, även om det inte är så sannolikt att just det skulle inträffa igen. Dessutom har welshponnyer i regel lättare fölningar än shetlandsponnyer, även om naturligtvis de allra flesta shetlandsföl också föds utan komplikationer. Nej, nu ska jag gå ut innan det blir mörkt.
