Vad är det för spännande i skogen?

Jag försökte ställa upp Jazz själv men det gick inte så bra. Det blev inte en enda bild där han hade huvudet framåt; det som lät inne i skogen var tydligen otroligt spännande ... Tja, huvudbilder har jag ju ändå publicerat i ett annat inlägg. Jag är nöjd med hur han ser ut i verkligheten, och han är en väldigt snäll hund. Nu har han dessutom fått klipp i stegen och håller nästan undan när han springer med tikarna. Ett par månader till, så ...

Jazz on the boardwalk

Precis som vissa andra ställen med självaktning (t.ex. Miami Beach) har Gimån en "boardwalk", men här kallas de "ledarna". Gimån är en å som ligger ungefär en kilometer från oss, och ledarna går längs med Gimån i ett par kilometer. Därefter är det stigar man kan följa. Det är inte så lätt för hundar att gå på ledarna utan de väljer oftast att gå vid sidan om där det finns möjlighet. Jazz valde förstås det svåraste alternativet.

Idag gick jag och Felix på en långpromenad

Eller rättare sagt, han cyklade och jag gick. Hundarna fick vara hemma eftersom jag fortfarande inte är helt säker på om de skulle respektera gårdens gränser annars. Vet inte riktigt hur jag ska lösa mina hundpromenader i fortsättningen. Jag saknar dem! Kanske får jag packa in hundarna i bilen och åka en liten bit först. Hur som helst så hade jag nästan glömt hur fint det är att gå den gamla vägen längs sjön till Stavre. Jag blir så nostalgisk när jag tänker på alla människor som bodde där när jag var liten och allt roligt vi hittade på. Och ändå är jag bara 37 - tänk hur jag ska bli när jag blir gammal!

Från det ena till det andra: När jag köper in ny skönlitteratur till skolan så brukar jag läsa så många av böckerna som jag hinner och orkar för att kunna hjälpa eleverna att välja böcker som passar dem. I vintras läste jag en bok som handlade om en tjej som så småningom fick diagnosen borderline (en typ av personlighetsstörning som drabbar ca 2 procent av befolkningen, främst kvinnor i åldern 18-35 år). Tyvärr minns jag inte vad boken hette; det var en självbiografi och den var ganska bra men kanske inte så rolig att läsa för fordonskillar. Jag har aldrig haft någon kontakt med psykiatrin eftersom jag inte haft någon anledning (jag går nästan aldrig till vanliga läkare heller eftersom jag sällan är sjuk, peppar peppar), så jag läste lite mer om just borderline för att kunna förklara vad det innebar om någon elev skulle fråga. Samtidigt som jag läste insåg jag att en före detta bekant förmodligen lider av just detta. Problemet är väl att den "sjuke" oftast saknar sjukdomsinsikt och istället söker läkarhjälp för andra saker. Här finns två länkar till rätt bra sidor på nätet om borderline: http://web4health.info/sv/answers/border-diagn-dsm.htm och http://www.kuling.nu/templates/pagelinks.asp?id=1940 (Den sistnämnda länken är egentligen skriven för barn och ungdomar och därför är informationen lite förenklad.) Det är tydligen inte helt enkelt att ställa denna diagnos, och många är därför sjukskrivna pga depression eller liknande i stället, eftersom läkaren sällan får kännedom om hela sjukdomsbilden.

Det kanske är lättare att ha överseende med en persons handlande om man vet om att personen är sjuk. Men vissa saker tycker jag är oacceptabla oavsett personens hälsotillstånd, åtminstone när det drabbar andra än dem själva. Som tur är finns det tydligen hjälp att få (medicin och terapi).

Nu ska hundarna få gå ut och kissa så att de sover länge imorgon ...

Smilla har blivit vuxen ...

Ja, hon har i alla fall börjat löpa för ett par dagar sedan. Igår åstadkom hon en liten kissfläck på vardagsrumsmattan för första gången sedan hon föddes, och hon har dessutom lyckats bita sönder ett par saker, vilket hon heller aldrig gjort förut. Däremot har hon slutat halta, så jag hoppas att stillsamma koppelpromenader på åkrarna även under nästa vecka ska göra att skadan läker helt innan hon får börja busa igen. Vis av erfarenhet genom de småskador man får vid styrketräning vet jag att fullständig vila sällan är bra, men man ska heller inte belasta muskeln mer än nödvändigt. Aktiv vila är bäst. Felet som många gör är att de ökar belastningen för fort när skadan inte längre känns. Ett tips till dig som tvingas vila och är rädd att förlora muskler: Ät mer protein än du brukar så tar det längre tid innan musklerna försvinner. Drick däremot inte alkohol i större mängder, för det ökar muskelnedbrytningen (lite förenklat).

Jag har suttit och försökt lista ut vilka utställningar jag ska åka på i höst. Det är inte många att välja mellan! Det är lite synd att vissa av utställningarna inte har valpklass, för jag tycker att det vore både roligt och bra träning att ställa Jazz ett antal gånger innan han blir junior. Dessutom blir han inte sex månader förrän den 8 augusti, och under de sena höstmånaderna finns det knappt några utställningar alls. Det är lite vanskligt att ställa valpar och unga hundar också, för de växer så ojämnt (tycker i alla fall jag), och de kan ändra sig rätt mycket under tiden som förflyter mellan att man anmält och utställningsdagen. Några hekto upp eller ner gör också stor skillnad ... Dessutom kan en korthårig hund som är lite tunn se otroligt tunn ut om den dricker dåligt under utställningsdagen och kanske till och med kräks under resan dit. Visste ni om att musklerna hos hundar består till 75 procent av vatten? Det ultimata vore förstås att visa hunden enbart när den är i perfekt utställningskondition - varken för tunn eller för tjock, varken för musklad eller för omusklad, och utan en repa i pälsen av kvistarna i skogen. Men då blev det nog få utställningar för min del, eftersom jag är så himla självkritisk ...

Jag ledde Lightning med sele och träns idag. Det gick bara bra och han såg ut att tycka om det; kanske minns han att han varit med om det förut, även om det var ungefär nio månader sedan. Jag tänker tömköra honom också för att underlätta inridningen nästa år. Om jag får tid kommer jag att köra in både honom och Melody, men då måste jag köpa en ny rockard först. Jag ska ta några nya kort på hästarna någon dag. De är fina men lite för runda - åtminstone Diskett - och Music har världens längsta hals och tjockaste man. Hon ser riktigt rolig ut! Jag längtar efter att få hem våra små föl, som nog inte är så små längre. De har inte ens haft grimma på sig än så länge så det blir nog lite jobb med dem under hösten. Felix tycker om att hjälpa mig med hästarna, och igår hjälptes han och Philip åt att borsta Lightning i hagen. Felix längtar också efter Morris och han funderar på hur vi ska göra med fölet när han ska rida. Jag får nog leda fölet bredvid Morris; det är bra träning för oss alla ...

You are my inspiration

---

You should know,

everywhere I go

You're always on my mind,

in my heart

In my soul

You're the meaning in my life

You're the inspiration

You bring feeling to my life

You're the inspiration

Wanna have you near me

I wanna have you hear me sayin'

No one needs you more than I need you

---

(Chicago)

Gamla meriter ...

Man kan inte leva på gamla meriter, sa jag någon gång i vintras till ett par av mina kära elever, med tanke på att de inte riktigt presterade i klass med vad de gjort under året innan. De tyckte att uttrycket var roligt och upprepade det ett antal gånger under vårterminen - och de skärpte faktiskt till sig också!

Det är förstås inte jag som myntat uttrycket, men jag tycker ändå att det stämmer rätt bra - kanske till och med bättre nu än för bara tio år sedan, i och med datorernas och Internets ökade användning. En vinst är numera stor bara för dagen ... Vem kommer till exempel ihåg vem som vann damernas höjdhopp föregående EM? Var det Kajsa, eller var hon skadad då? Vem minns vilken hund som blev BIR eller BIM på en utställning i april, trots att det bara var tre månader sedan och man själv kanske till och med ställde ut sin hund? Visst minns vinnaren själv, åtminstone om det inte var hans femtielfte vinst, för då kanske minnena av vinsterna blir lite suddigare i konturerna. (Däremot är vi ganska bra på att minnas skandaler och otrevliga rättsfall - särskilt om barn eller djur är inblandade. Det gör väl knappast de omtalade personerna till "stjärnor"? Vem skulle till exempel kalla Bobbys mamma och styvpappa för stjärnor? Att vara omtalad är således inte med automatik en merit.)

Nej, man kan inte leva på gamla meriter, och naturligtvis inte heller på ens föräldrars gamla meriter - särskilt eftersom varken meriterna eller kunskaperna nedärvs "bara sådär". Jag hoppas att våra barn kommer att ha glädje av mina universitetsstudier på så sätt att de vet att jag fixade det trots (eller tack vare?) att jag hade småbarn under hela min studietid - inte genom att hänvisa till mina examina för att slippa skaffa sig några egna. Glädjen i att lära sig nya saker borde dessutom vara en belöning i sig ... Det ska bli spännande att se vilka vägar de väljer i livet!

Och vad är då kontentan av det hela ... Jo, meriter är förvisso bra, men man bör skaffa sig dem själv och de bör fyllas på under årens lopp. Vad man räknar som merit är naturligtvis upp till var och en att själv avgöra. Kanske är det en lika stor merit att (försöka) vara en bra mamma och vän som att få fram en utställningschampion?

Nu finns mycket att berätta!

Igår fick vi besök av Carina och Peter Faxén, Farmor Selmas kennel. Med sig hade de ett av sina barn samt sina tre fina whippettikar, och den ena av dem - Sommarhagens Ezperanza - kommer att valpa i slutet av augusti. Enligt dagens ultraljud blir det nio valpar! Fortsättning följer ... Det är så roligt att träffa andra whippetentusiaster och deras hundar (och barn också, för den delen). Deras yngsta tik, söta Adagio On The Riviera, "Ebba", tyckte nog att Lightning var roligast, för hon försökte "busa igång" honom på hundars vis. Han förstod förstås ingenting - men det såg rätt kul ut! Våra hundar är så rädda för elströmmen, så de höll sig som vanligt på avstånd från hagen. Smilla fick inte vara med och springa med de andra, för hon haltar lite och ska vila. Hon är synnerligen missnöjd med sitt "nya" liv i stillhet, även om hon bara vilat i några enstaka dagar. Vi låter de andra hundarna bytas av med att agera sällskapsdam åt henne för att hon ska slippa ha så tråkigt. Jag hoppas att hältan är borta inom ett par dagar, men det blir bara koppelpromenader i minst en vecka till.

Tre av kullsyskonen till Jazz har ställts ut på whippetspecialen i Frankrike, och de blev bästa respektive näst bästa hanvalp samt näst bästa tikvalp. Bilder finns på http://clubfrwhip.free.fr/exp-ne-2006.html . Kennelnamnet är Taraly. Själv kör jag lite "uppvisningsträning" med Jazz mellan husen, men jag har inte åkt iväg med honom för att träna än. Kanske jag borde göra det inför utställningen ... Han är supersnäll att gå med i koppel men tycker inte att det är särskilt nödvändigt att ställa upp sig snyggt. Han förstår nog inte vad det ska vara bra för ... Något svart utställningskoppel har jag inte hunnit skaffa än heller.

Från hundar till hästar: Två av Melodys halvsystrar, Ekbäckens Smilla och Mälby Millie Mint, har fått diplom vid treårspremieringen med 43(!) respektive 40 poäng. Båda är e. Heniarth Mr Milligan. Bild på Melodys ett år äldre helbror, Ekbäckens Mr Morgan, kan ses på Ekbäckens hemsida: http://home.swipnet.se/mountain/ under "unghästar". Bilder på Heniarth Yarra Glen, som Morris och Skyline är betäckta med i år, kan ses under "hingstar". Där finns även bilder på Heniarth Mr Milligan (Melodys pappa), Twyford My Man (Musics pappa) och Vardra Santos (årsfölens pappa).

Hm, det var flera saker jag skulle berätta, men nu minns jag förstås inte vad det var ... Typiskt, eller hur? Men men, det är ju en dag i morgon också!

Vi har fått bredband!

Mer eller mindre avslappnade: Diva och Blaze.
Jazz och Blaze delar på allt.

Vi har äntligen fått bredband, så förhoppningsvis går det lite snabbare att lägga ut bilder hädanefter ... Idag har vi köpt fler stängselstolpar så att vi kan börja göra vinterhagarna nu till veckan. Sedan kämpade vi i flera timmar med att tukta "rundeln", alltså gräsmattan i mitten på gårdsplanen. Den ska, vilket hörs på namnet, vara rund, men den har genom årens lopp antagit ett helt annat utseende och även en annan storlek mot vad den en gång varit. Vi borde förstås ha använt en traktor med skopa i stället för spadar - men nu är vi i alla fall nästan färdiga.

När jag klippte gräsmattan igår funderade jag på Marta Sandwall-Bergströms böcker om Kulla-Gulla, som jag tyckte mycket om när jag var liten. Där sas det att man skulle lyssna efter varifrån göken gol, eftersom det betydde olika saker. Nu har jag tyvärr glömt exakt hur det var, men jag tror att det var: östergök är tröstergök, västergök är bästergök, södergök är dödergök och nordergök/norrgök är ... Ja, vad var det egentligen? Norrgök är porrgök? :) Nordergök är godergök? Någon som minns? Här finns det inga gökar, men i Skede hörde jag dem varje morgon på våren och sommaren.

Morris och Skyline är färdiga hos hingsten nu, så vi ska hämta dem veckan efter Storsjöyran, som smygstartar idag och fortsätter hela nästa vecka, då den "riktiga" yran äger rum med uppträdanden och massor av folk på stan. Patrick är ordningsvakt där, vilket gör att vårt arbete här hemma kommer att gå på lågfart ett litet tag. Sebastian tog förresten förarbevis för EU-moped i onsdags - grattis!

Bästa vänner!

Jazz och Blaze delar på ett vedträ under studsmattan. De är våra bäbisar och leker mycket tillsammans. Jazz pappa, Multichampion Taraly Stairway To Heaven, har varit en sväng till Sverige och ställts ut på tredagarsutställningen i Högbo. Han blev placerad i Bästa hanhund varje dag, som etta, fyra och fyra. Han blev även BIR samt BIG-4 på fredagen, fick sitt svenska cert och är nu svensk utställningschampion. Han är champion i ett flertal andra länder också, och han är verkligen jättesnygg! Jazz morfar heter Ch Taraly Malcolm X, och på Sommarhagens kennel finns nu en whippetkull med blå valpar med Malcolm X som farfar. Besök gärna www.sommarhagen.tk - valparna är helt bedårande!
Puss på dig! Blaze älskar alla! Här är det Smilla som blir pussad.
Blaze och Smilla igen.

Igår kom Patrick och barnen hem från Åsele. Det känns förstås bra att de är hemma igen, och nu ska vi fortsätta med allt vi ska fixa. Det känns som en ynnest att ha möjlighet att bo så här vackert, och långa stunder sitter jag bara och tittar ut genom fönstren - på åkrarna, hästarna, hundarna, barnen och sjön ... Häromdagen tittade jag och mamma på riktigt gamla kort på gården och våra släktingar. Många av släktingarna är döda sedan många år, men de lever på sätt och vis ändå vidare genom oss och gården ... Här finns bara goda krafter, och så ska det förbli.

Dagarna går ...

Kattungen Tjejen i piaff. Ingen kanonbild, förvisso, och samlingen kunde ha varit bättre, men i alla fall!

Sebastian fyllde femton igår och önskade sig bara pengar till en moped så det fick han och idag köpte han en sprillans ny som han är nöjd med, förstås. Stackars Simon har fyra år kvar tills han får köpa någon. Tur att han har sin älskade cross!

Jag verkade hovarna på Lightning idag och han var jättesnäll, som vanligt, trots att Philip sprang runt och busade med kattungarna samtidigt. Det var knappt något att verka bort heller, för den delen.

Det är så roligt att prata med småbarn. För någon vecka sedan låg jag och Philip i soffan, och jag skakade på benet med jämna mellanrum för att få bort en envis fluga. Philip frågade till sist varför jag gjorde så med benet. "För att få bort flugan som sitter på mitt ben hela tiden", sa jag. Då tog han sig en kort titt på flugan och konstaterade torrt: "Den sitter inte, den STÅR upp". Okej då.

När jag pratade med Sebastian i telefon igår så frågade Philip vem jag pratade med. Sedan sa han lite förebrående: "Vilken ful småländska du pratar". Det kanske beror på att det inte är småländska? (Dessutom var jag trött och pratade lite ovanligt slött - kanske reagerade han på det.) Idag försökte jag förklara för honom att mormor är min mamma. Då sa han: "Förut hade du en annan mamma men hon är död nu", varvid jag förstås svarade:"Nej, mormor är min mamma". Men han envisades: "Men din andra mamma är död nu". Jag försökte vara lite pedagogisk och förklarade återigen:"Mormor är min mamma. Jag har ingen annan mamma". "Nej, för din andra mamma är ju död", sa han då, lite nöjd över att han tycktes ha fått rätt. Jaha, end of discussion. Om man tror på reinkarnation så stämmer det väl ... Och är man tre år gammal har man kanske sina egna teorier. Det har man ju även om man är trettiosju ...

Man blir trött av att jobba hårt ...

Ja, alla utom Diva då. Fast visst ser hon liiite trött ut i alla fall? Hon har stenkoll på var alla befinner sig hela tiden. Den mesta tiden har hon dock tillbringat så nära motorsågen eller vedklyven att jag varit rädd att hon skulle skada sig - eller åtminstone skada hörseln.
Smilla sover sin skönhetssömn.

Hundarna har också jobbat med veden

Jazz är en riktig liten tjuv. Här har han hittat ett fint vedträ som kan vara bra att ha någon gång ...
Smilla gillar också vedträn.

Slutet på vedhög nummer ett!

Vakthunden Smilla
Patrick har nu kapat femtio kubikmeter björkved med motorsåg. Att använda en vedprocessor (eller vad det nu heter, en sådan där kombinerad kap och klyv) var bara att glömma, insåg vi snabbt. Det var så gott som omöjligt att lyfta ner stockarna för hand, eftersom de lagts så högt och "i spänn". De kapade bitarna har vi sedan slängt upp i en traktorvagn som pappa kört dit vi klyvt och staplat veden. Mycket jobb har det varit! Det är lite ved kvar som jag ska klyva nu i helgen när Patrick och de stora barnen ska till marknaden i Åsele. Jag och Philip ska vara hemma med djuren och fixa lite i huset.

Utställningen i Alfta

Jag och Sebastian är ganska nyligen hemkomna från den nationella utställningen i Alfta idag. Med oss hade vi Smilla och Diva som jag gjorde en "sista-minuten-tvätt" på sent igår kväll efter tre timmars gräsklippning. Himlar vad gröna tassar de hade! Klorna klipper jag alltid en gång i veckan (vanligtvis på onsdagar) så nu rundade jag bara av dem lite med en nagelfil.

Smilla debuterade som junior, precis tio månader gammal, och hon vann sin klass med Ck! Kritiken har jag skrivit på nyhetssidan. Diva fick en etta i sin debut i unghundsklass och blev placerad som reserv. I uppfödargruppen deltog hon också och gruppen kom tvåa med Hp. Övriga resultat har jag tyvärr inte i minnet. Det är svårt att deltaga själv och samtidigt komma ihåg andras resultat. De hundar jag såg var i alla fall fina! Divas mamma (som fick Ck) och några av hennes syskon var med, och de verkade lika mysiga som Diva.

Dagen blev alltså lyckad, och jag tycker att domaren gjorde ett jättebra jobb som beskrev varje hund så noggrant - trots värmen!

Nästa utställning för vår del blir i Jämtland i augusti.

Ännu en dag vid sjön - och i vedhögen ...

Felix, Diva och Patrick
Smilla och Diva

Idag fick Patrick veta att han antagits till en utbildning inom kriminalvården - detta efter att ha godkänts genom bl.a. flera intervjuer och tester. Utbildningen börjar till hösten. Kul, tycker vi förstås, även om det innebär att han kommer att tillbringa en del tid vid universitetet.

Lightning har fått en ny kompis: en älgko. De står på varsin sida om vägen och tittar på varandra på nätterna. De verkar uppskatta varandras sällskap också, konstigt nog, och de är inte ett dugg rädda för varandra. Tyvärr är det lite för mörkt för att man ska kunna fånga dem på bild med vår digitalkamera.

Vi har kapat och klyvt en massa ved idag, och Sebastian har staplat den. Även de andra barnen hjälper till med det de kan. Vi har så duktiga och snälla barn!

Diva vid sjön

Hemskt ful bild ...

"Kom igen, tjejer, nu tar vi honom!"

(Nej, de busar bara ...)

BRA bilder på vinthundar finns bl.a. på www.vinthundsbilder.com

Crossåkning

Simon ...
och Sebastian.

Barnens stora passion är crossåkning. Bilderna här ovan har de tagit själva. Jag vet att det inte har något med vare sig hästar eller hundar att göra, men min blogg är lite som en dagbok också ... Roligt att titta tillbaka i senare.

Vi har hållit på med veden under en stor del av dagen. Diva låg alldeles invid oss och verkade tycka att det var spännande. En bekant hälsade på också, och hans flickvän vill ha en whippet. (Det är klart att ni ska ha minst en!) Whippetklubbens utställning i Alfta på söndag är inställd pga för få anmälda hundar. Snyft! Jazz som skulle göra sin debut då! Till lördagens utställning i Alfta är det 43 anmälda whippetar, så åk gärna och titta! Utställningen börjar kl. 09.00.

Vid sjön

Blaze tyckte att det var rätt skönt i vattnet.
Felix och Philip. Blaze leker bakom någon sten ... Whippetarna fick inte följa med till sjön idag. Det är bara Diva som gillar att bada. Vid sjön finns det små sandvikar också, men det är nästan bäst vid klipporna eftersom det inte är några insekter där.

Badliv!

Vid sjön nedanför gården.
Närkontakt för första gången.

Tjock och söt!

Blaze, eller Lake´s Alma, som hon egentligen heter.

Vi har börjat med veden idag ... Men en del av dagen tillbringade vi vid sjön, och de stora barnen har fiskat i Gimån. De fick upp två öringar som de var rätt stolta över. Dock ville de inte äta upp dem, och jag hade ingen lust att tillreda fisk som bara jag skulle äta, så jag föreslog att katterna skulle få dem istället. Tror ni att katterna åt fisken? Nix! Jazz påstod att han kunde offra sig, men det tyckte jag inte var någon bra idé, så öringarna ligger nu i soporna. Att det ska vara så hemskt att äta fisk? Kokt torsk och surströmming förstår jag om man inte gillar, men öring? Medan geléaktiga hamburgare från - ja ni förstår - går bra?

Gården i skymningsljus

Björkallén från gården sett. Lightning till vänster i bild.
Gården sett från vägen. Jag kunde inte fotografera från allén på grund av motljuset. Stallet är till vänster, vårt hus i mitten (det vita huset) och mina föräldrars hus till höger.

Nu har vi sett ut en båtplats nedanför gården och listat ut var vi ska ha bryggan. Vi hinner nog inte göra eller köpa bryggan förrän nästa år, men det är roligt att börja planera! Jag har förresten träningsvärk i baken idag efter gårdagens crosskörning ... Man ska egentligen stå upp rätt mycket när man kör cross, men det gick inte för alla stubbar och stenar och leriga diken.

Jazz pappa "Mojo", Multichampion Taraly Stairway To Heaven, fortsätter skörda framgångar på utställningarna i Finland, där en finsk whippetkennel (Whiptail) lånat honom under ett par månader. Nu senast blev han bästa hane och sedan BIM. BIS gick till en vacker ung dotter till Adagio My Culture (och således kusin till Smilla). Hon är uppfödd av kennel Whiptail. I Sverige har två unga döttrar till Mojo tagit placeringar i bästa tikklass på två utställningar i juni. Båda är uppfödda av kennel Adagio. Grattis till hundar, uppfödare och ägare!

Våra hundar lever livets glada dagar och hoppar som kängurur i gräset på åkrarna för att se varandra när de busar. De tycker att det höga gräset är bra som toalett också så det är knappt någon skit att mocka från gräsmattorna. Till veckan ska vi göra hösilage. Jag hoppas att det blir bra väder då också.

Lightning

Lightning i kvällsljus (eller mörker)