
Nu ikväll tog jag hundarna med mig och gick till Bodsjön. Häromdagen lade en av mina elever märke till en hårig spindel på en bild i engelskboken; hon tyckte att spindeln var synnerligen äcklig. Själv är jag väl varken spindelfobiker eller spindelälskare så jag tänkte inte mer på bilden, men i natt drömde jag att någon hade klivit på bakdelen på en gigantisk spindel (naturligtvis likadan som den i boken) och att vi var tvungna att försöka hålla den vid liv (trots att den var halvdöd och aggressiv) eftersom den hade något botemedel mot vad-det-nu-var som vi var tvungna att få tag i. Som tur var vaknade jag mitt i drömmen. Och så ikväll, när jag gått halvvägs till Bodsjön, så började det klia och kittlas längst upp på min mage. Jag hade knutit jackan runt magen och hade bara ett linne på mig, så jag trodde att det var jackan som irriterade på magen. Efter en lång stund tittade jag innanför linnet, och då såg jag ... Ja, naturligtvis, en spindel, som förgäves försökte ta sig därifrån. Den fick hjälp väldigt snabbt, kan jag berätta (men jag dödade den inte). Spindlar är säkert bra, men inte inomhus och definitivt inte om de klättar omkring på mig. Det fortsatte klia en lång stund efteråt också, så jag undrar om den inte bet mig. Just nu känns det som om jag har en viss potential att utveckla spindelfobi, trots allt. I varje fall mot de stora och håriga.