Vi firade Sebastians födelsedag genom att gå ut och äta tillsammans i Östersund, vår familj (förutom Simon, som ju är i Göteborg) och Sebastians flickvän och hennes mamma. Det var både gott och trevligt! Han har fått den nyaste Nokian i N-serien som present.
Simon spelade mot Tjeckien idag och gjorde tydligen jättebra ifrån sig; han är ju målvakt och bedöms som mycket lovande. Sebastian har ju också alltid varit duktig på fotboll. De är dock bara intresserade av att spela fotboll och inte av att titta på ... Förutom om det är någon kompis eller brorsa som spelar då, möjligtvis.
På förmiddagen gick jag en 4 kilometers barnvagnspromenad med Indra och Jazz; på eftermiddagen körde vi handsläpp med Smilla (2x100 m) och Jazz (2x100 och 1x250 m), och sedan cyklade jag med dem i 3,2 km efter att vi varit i Östersund. Jag antar att de flesta av er som läser är ganska ointresserade av hur jag tränar hundarna, men jag skriver det mest för att minnas själv, för jag har ingen separat träningsdagbok för dem, och det kan vara kul för att kunna utvärdera eller jämföra vid ett senare tillfälle. Det är inte lätt att veta hur man ska lägga upp träningen på bästa sätt eftersom alla tränar sina hundar efter eget tycke, och alla hundar är ju dessutom olika. Den här veckan ska jag trappa ner på mängdträningen för att Jazz ska vara pigg och fräsch till helgen, men jag kommer ändå att köra handsläpp vid ett ytterligare tillfälle för fartens skull. Däremot kan man knappast göra så mycket åt uthålligheten nu. Det är mycket jobbigare för hundarna att springa på sanden på rundbanan motför i skogen eller på en åker, så just uthålligheten är nog viktigare än man kanske kan tro med tanke på loppens längd (som i allmänhet är ca 300 eller 500 m). Det är ju verkligen maxfart som gäller!
Jag är glad över att Smillas rörelser inte har försämrats trots att jag tränat lite annorlunda denna sommar (jag tror nästan de är bättre, faktiskt). Både Smilla och Olivia var för övrigt väldigt lättvisade igår. Innan vi gick in i ringen ropade ringsekreteraren ut att domaren inte ville att man skulle mata hundarna i ringen, så jag fick tjuvmata Olivia med pyttesmå köttbullebitar när domaren tittade åt ett annat håll. Jag tycker att man måste få ge åtminstone valpar lite extra uppmuntran när de är duktiga och tålmodiga trots att det inte är så särskilt roligt inne i ringen alla gånger. Olivia gör ju i alla fall inte som Smilla gjorde när hon var valp och blev less inne i ringen (särskilt i BIS-ringen, i slutet av dagen): lutade sig mot mig eller la sig ner. Lite väl avslappnad attityd ...
Jag måste bara säga en sak till också (eller två): Jag blir jätteglad när en del av er som läser min blogg kommer fram och berättar det när vi träffas på olika aktiviteter! Både jag och Olivia blir också väldigt glada över all uppmärksamhet hon får av människor som tycker att hon är lika underbar som vi tycker!
