På hundfronten har det inte hänt som mycket den här veckan. Jag har sprungit några gånger med en eller två av hundarna (jag har sprungit längs vägen i ca 4 km, och sedan gått eller "intervallat" ytterligare 4-6 km). Saga dansar runt lite framför fötterna på mig ibland så att jag till och med har klivit på henne, men det verkar som om hon har lärt sig nu. Annars får de ju mest vara lösa när jag går eller springer med dem, för jag är övertygad om att det är den bästa träningen. Jag har tränat styrketräning också som vanligt, och varit hos barnmorskan för cellprovtagning (blä) och blodtryckskontroll (110/60). Och nej, jag är INTE gravid om ni undrar! ;)
Ett tråkigt besked nådde oss förra veckan. En av valparna i den senaste kullen, "Sky" (Skyborne Make It Mine), har omkommit efter att ha blivit påkörd. Ni är i våra tankar!
Sebastian har mönstrat. Jag har aldrig haft någon riktig koll på exakt hur mönstringen går till, men nu vet jag lite mer. Det är först ett skriftligt test, bestående av flera olika delar där bland annat ordförståelse och logiskt tänkande sätts på prov. Sedan är det en test av konditionen (cykling) och styrkan (marklyft), och så kan det kompletteras med andra prov beroende på resultatet på de första proven. Dessutom ingår det en intervju av en psykolog, och intervjun betygssätts också. Maxpoäng på varje moment är nio. Sebastian fick så bra resultat (nior och åttor) att han dessutom fick göra "jägartestet", och även detta klarade han galant. Han blev rekommenderad att söka som plutonchef på kustjägarna, som tydligen är den tuffaste vägen man kan välja när man gör lumpen. Det innebär i så fall att hans universitetsstudier skjuts fram ett år, men han har hela livet på sig att jobba så det är ju inte hela världen i så fall.
Patrick har varit på utvecklingssamtal med Indra. Jo, det är utvecklingssamtal till och med på dagis nu för tiden! Dagisfröknarna (okej då: förskollärarna) tycker att Indra är jätteduktig, självständig och har bra självförtroende. Hon är en väldigt ordningsam och humoristisk liten tjej med skinn på näsan. Förra veckan råkade hon pillra sönder en liten tavelram, och jag sa lite förebrående: "Men Indra, förstörde du tavlan" och då var hon först tyst i ett par sekunder, och sedan sa hon: "De va mina händer!" samtidigt som hon visade upp dem. Man kan bara inte vara arg på henne! Vissas farhågor om att hon skulle bli en bortskämd liten brutta har för övrigt visat sig inte stämma alls. Hon har förvisso en ganska stark egen vilja, men hon använder den inte på ett negativt sätt. Sedan har jag en egen teori om det där med barns så kallade "trotsålder". Min bestämda uppfattning är att det inte finns några trotsåldrar alls, om man med trots menar att barn skulle göra saker just för att trotsa föräldrarna eller andra människor. Att de har en egen vilja som de använder sig av innebär faktiskt inte att de gör saker på grund av trots. Detta grundat på erfarenheten av mina egna barn.
