Diva 10 december, ungefär två veckor kvar av dräktigheten; tyvärr en rätt dålig bild. Hur många valpar tror ni det är? Själv gissar jag på sex. Större än så här var inte Alvas mage dagen hon valpade, och då var det just sex valpar. Diva är dock mycket kraftigare än Alva, och dessutom lite fetare. Diva är hungrig som en varg nu, och för en vecka sedan hoppade hon upp på spisen och tog sig ett smakprov av en sockerkaka. Första gången någonsin som hon gjort något otillåtet! Får väl skylla det på att hon har "cravings" (sådana där begär som gravida kvinnor kan ha ...). Hihi! Igår gjorde jag och barnen pepparkakshus som vi ska garnera idag. Sedan återstår det att se om vi kan lyckas låta bli att äta på dem tills julen är över. Inte för att det är särskilt gott med pepparkakshus, men de ser ju goda ut, i alla fall. Senare idag måste jag och Simon baka lussekatter, för de ska säljas på A-lagsmatchen på fredag. Suck och stön! Det är egentligen inte så värst jobbigt att baka lussekatter, men tänk att vara tvungen att ge bort dem när de väl är klara ... Nu får jag väl nästan skämmas, men sanningen är att jag inte är någon präktig bullbakande mamma med rutigt förkläde som alltid har färskjäst hemma och en bulldeg på jäsning. Därför föregås alltid vetebrödsbakande av ett visst mått av gruvande innan jag väl sätter igång ... Fast jag äter gärna upp det som bakats sedan, oavsett resultat - hos oss ratas minsann ingenting som kan liknas vid kakor eller bullar! Konstigt nog är alla i familjen lagom tjocka, men det beror kanske på att vi äter någorlunda nyttigt till vardags.
Det har blivit lite kallare här nu, och den enda av hundarna som tycker att det är lika roligt att vara ute ändå är Jazz. Tikarna springer snabbt iväg och uträttar sina behov, sedan sitter de huttrande vid dörren och vill in igen. De följer till och med in i pannrummet nu när jag ska elda; där är det nämligen rätt varmt. Jazz tycker att det är roligt att följa med när jag släpper ut Jarrah också. Jarrah verkar tycka att det är okej att gå själv i en hage. Han gör sig ingen brådska när jag ska ta in honom på kvällen heller, trots att han får havre när han kommer in. Visst, han kommer när jag ropar, men det går snabbast om jag går honom till mötes. Han är en ganska försynt liten häst, inte bufflig eller bråkig på något vis trots att han är hingst.
Philip pratade om den röda (och döda) kattungen Findus häromdagen, om hur själen åkt ut från kroppen och upp till himlen medan skelettet ligger kvar i jorden. Läste ni att det var en olycka i Ljusdal förra veckan då en sjuårig pojke omkom när han hamnade under skolbussen? Jag tyckte att det var så himla tragiskt och berättade det för barnen, och så läste jag högt från en artikel där det bland annat stod att pojken tyckte så mycket om katter. Så sa jag till Philip att nu kan Findus leka med den pojken, men Philip trodde att kattungen kanske skulle vara rädd för pojken eftersom de inte kände varandra. Sedan frågade Philip om det var någon kattmamma som hade dött, och jag berättade att när jag var liten hade vi en kattmamma som dog (fast hon försvann spårlöst, vi vet inte vad som hände med henne), och då blev Philip glad över tanken på att Findus var hos vår gamla kattmamma där uppe i himlen. Trots att jag inte är religiös så förstår jag ändå varför människor i alla kulturer har "uppfunnit" egna gudar och teorier kring vad som händer efter döden. Man måste liksom ha någonting att trösta sig med, för att det bara ska ta slut vill nog knappast någon ...
Har jag skrivit vår nya hemsidesadress, apropå ingenting? Den är http://www.skybornewhippet.tk/, och jag bytte för att jag plötsligt skulle betala nästan 2000 kr för att få behålla vår gamla adress, som ju egentligen är en gratisadress. Lite dåligt tyckte jag faktiskt det var, särskilt eftersom adressen plötsligt bara upphörde fungera. Det tar ju rätt lång tid att få ut adressen till alla människor som kan tänkas vilja besöka hemsidan också, och särskilt olämpligt är det nu när vi väntar valpar. Jaja, i det stora hela är det ju en petitess.
