tisdag, mars 09, 2010

Sports holiday!

Målgången i helgens störtloppstävling "Frösöstörten", då man stänger av flera av vägarna här på Frösön och låter deltagarna åka ända från Gustavsbergsbacken (slalombacken) ner till Vallaleden, som är den stora vägen som leder till flygplatsen. I bakgrunden ser man Storsjön och Östersund.
Olivia och de andra hundarna passar på att sola när tillfälle ges. Det har varit långt mellan solglimtarna den här vintern, så vi hoppas att våren och sommaren blir desto finare! Vi går dessutom och väntar på löp ... Både Smilla och Olivia förväntas löpa snart, och Saga har inte löpt första gången än. Hermione har fyllt fyra månader och vuxit om lilla Olivia på både höjden och längden. Hon är jätteduktig när det gäller rumsrenheten! Hon är anmäld till sin första utställning också, den 20 mars.

Vid husets framsida tycker barnen om att gräva snögrottor ...

och på den bortre gaveln, med skogen som närmsta granne, åker barnen snowracer och pulka. Här är det Felix som åker med Indra.


Simon med Indra i pulkbacken kallad Kärringbacken under helgens störtloppstävling.

Hittills under lovet har barnen åkt slalom i Gustavsbergsbacken och på Frösö skidlek, samt lekt här i området med sina kompisar. Det är en hel del pojkar här i samma ålder som Philip och Felix, och flickor i Indras ålder.
Simon har tre träningar med distriktslaget i fotboll under sportlovet. Två av dagarna tränar de utomhus trots årstiden, eftersom Jämtkraft Arenas planer är uppvärmda och därmed snöfria.
Sebastian har blivit utsatt för en grov misshandel (efter att ha försökt avstyra ett bråk) och varit inlagd på sjukhus, men nu har han blivit utskriven med stränga restriktioner när det gäller all form av ansträngning ... Inte så kul nu när det dessutom är sportlov. För övrigt är detta hans sista "riktiga" sportlov, eftersom han tar studenten i sommar.

Jag har fått en inbjudan till återträff med min grundskoleklass. I sommar är det hela 25 år sedan vi gick ut nian. Det är svårt att förstå var tiden blivit av ... Jag känner mig ju inte ett dugg gammal! En hel del av mina gamla klasskompisar har jag redan träffat eller sett de senaste åren, och jag tycker inte att de ser gamla ut heller. Vi var nog en bra årgång - blir bara bättre med åren! Hihi!

Nej, nu ska jag nog ta och göra en paj ... Förra gången jag gjorde det, så sa Indra efteråt: "Jag tycker om paj ... Jag tycker om glass ... Jag tycker om farmor!" Hon älskar sin farmor och pratar mycket om henne. Flera gånger om dagen låtsaspratar hon med henne i telefonen (och då och då på riktigt också, förstås). Det är bara synd att vi bor så långt från varandra, för det krävs alltid en massa planering för att vi ska kunna ta oss iväg när det är fråga om att stanna borta ett par nätter. Och så jobbar Patrick dessutom nästan varje helg ... Inte lätt att få ihop, med andra ord - men desto roligare när vi väl ses!