Idag ställde vi ut våra valpar för första gången. Kritiken har jag skrivit på vår nyhetssida, så den upprepar jag inte här. Valparna skötte sig bra, med tanke på att de bara är fem månader gamla. Det har inte funnits några inofficiella utställningar att träna på, så det blev en officiell utställning på en gång för dem - inomhus, dessutom. De tittade sig storögt omkring och hälsade på de irländska varghundarna, som satt uppradade runt vår ring, men jag tror att de tyckte att det var ganska spännande också. Att stå på det höga bordet tyckte båda var rätt läskigt. Hemma har vi betydligt lägre bord att träna på, för på köksbordet får inga hundar vara. Båda ställde sig fulare än de gör hemma, men det är ju bara att träna vidare. Deltagarna i valpklassen var upp till nio månader gamla, och i mina ögon såg våra små och valpiga ut i jämförelse med de andra, som samtliga var äldre. Jag vet att domare tar hänsyn till hundarnas ålder, men det måste vara rätt svårt ... Utifrån det domaren fick se av våra hundar idag, så tycker jag ändå att hon gav en rättvis kritik.
Diva fick en 1:a och hederspris, vilket jag är glad över. Hon har varit med på inofficella utställningar förut (har fått hp på samtliga), så hon tyckte inte att det var särskilt spännande idag, snarare långtråkigt. Hon försökte busa lite med domaren ... Så typiskt Diva! ( I kritiken stod det att hon rör sig lite slarvigt fram, men det var mest ett resultat av att hon skulle försöka busa igång domaren när vi närmade oss henne.) Alla hundarna var i alla fall jättesnälla att ha med sig, och det var faktiskt Philip och Felix också (våra två yngsta barn) - och Patrick förstås. Jag förstår bara inte varför det känns som om vi alltid har med oss halva vårt bohag när vi ska någonstans: stolar, väska med viktiga papper, påse med fika, massor av koppel, filtar, hundtäcken och kläder - förutom alla hundar och barn. Ändå var två av barnen och Alva hemma. Det är inte roligt att samla ihop allt när man ska hem igen ...
Nu ska jag planera inför nästa utställning!
