Igår kväll fick vi besök av två av SKK:s kennelkonsulenter. Alla "aktiva" kennlar ska få dessa oanmälda besök ibland, vilket jag tycker är jättebra, så kennelkonsultenterna var mycket välkomna (även av hundarna, som passade på att hälsa både närgånget och länge). Så här står det i rapporten: "Trevliga och välskötta whippetar som bor tillsammans med familjen på en stor hästgård i en liten by. Hundarna har tillgång till stora markytor. Hundarna används till utställning, lure coursing samt viltspår. En aktiv hundfamilj med flera barn och hästar. Allt ser mycket bra ut!!!"
Annars har det inte hänt så mycket de senaste dagarna. Skolorna har ju börjat, så det är rätt tomt här hemma på dagarna. Extra tomt är det dessutom för att Simon fortfarande är på Gotland. Jag var på BVC och vägde bäbisen igår, och hon vägde nu över fyra kilo för första gången. Vi har tränat på gymmet några gånger också. Vi har haft tur så att bäbisen sovit precis då, så hon har legat i sin babylift.
Detta år har varit ett råttår utan dess like här, om man med råttor lite slarvigt menar åkersork och näbbmöss. I början av sommaren var det mest Maniac som stod för råttfångsterna, men nu har Tjejen tränat upp sig och är duktig hon också. Det har även visat sig att både Jazz och Smilla är utomordentliga råttjägare. De ägnar massor av tid åt att leta reda på näbbmöss och leka med dem. För några veckor sedan berättade barnen att Smilla sprang i full fart rätt ut på åkern, vände och kom tillbaka i lika hög fart men nu med en mus i munnen ... Ingen av dem förstod när hon gjorde själva fångsten. En annan gång kom hon galopperande med en mus i munnen, hoppade upp till barnen på studsmattan men föll och tappade musen i farten så att hon och musen gled tvärs över studsmattan fast nu i olika riktningar tills bägge ramlade ner därifrån. Dessa hundar...
Diva bryr sig inte om råttorna. Jag tror inte att det beror på hennes amputerade tå, för hon springer gärna med de andra, men sedan kommer hon tillbaka och sätter sig på bron eller gräsmattan närmast huset, och så gjorde hon innan hon skadade sig också. I vissa tempon (trav) springer hon fortfarande på tre ben, och jag hoppas att hon kommer att sluta med det så småningom. Det är svårt att veta om det beror på att det gör ont, känns konstigt eller bara blivit en vana. I "skritt" och galopp rör hon sig som vanligt.
Vi har förresten kört ut en hösilagebal till stona. Det är lite väl tidigt egentligen, men det växer inget vidare i deras hage och det känns inte som om det är värt att lägga ner någon tid på att göra fler beteshagar när vi ändå har mer hösilage än vi behöver i vinter. Ettårshingstarna flyttar jag runt mellan olika hagar, och det är en hage kvar nu där det finns bete för någon vecka till, sedan får de också börja äta hösilage. Årets föl, Magi, är ett riktigt, riktigt bra föl - förmodligen det bästa som Morris fått. Hennes förstfödde, Ekbäckens Mr Morgan, som är helbror med Melody, gjorde bra ifrån sig på en utställning för några veckor sedan. Han blev guldbelönad och deltog även i en ridklass där han kom tvåa.
