Minst - och störst

I Divas och Jazz kull var Sookie minst; vi kallade henne "Lilltjejen" redan från början. Valparna är nu nästan 8 månader gamla, och Sookie är ca 47 cm och väger ungefär 11 kg. Mess var störst i kullen, och eftersom han dessutom är hane är skillnaden mellan dem ganska stor! Se bilden här ovan! Båda bor i Norge.
"Lilltjejen" Sookie, som inte är utställd ännu

(Tack för de fina bilderna!)

Vår stationära dator är äntligen i ordning så nu ska jag börja fixa med de sidorna på hemsidan som inte är gjorda än. Men ha tålamod - det kommer att ta tid! Jag är nämligen ingen datorexpert, även om jag ibland önskar att jag vore det.

Jag kom förresten på att jag glömde berätta att Foxys O'Connor blev bästa whippet med cert på lc:n i söndags, och dessutom BIF-2. (BIF betyder Best in Field, typ BIS fast på lure coursing.) Han är nära släkt med Diva, vars riktiga namn ju är Foxys Nyckelpiga. Det var för övrigt ett bra arrangemang, tycker jag, och allra trevligast var att träffa alla människor vi lärt känna genom hundaktiviteterna vi är med på. Jobbigast var, som vanligt, att det blir tidiga morgnar och långa dagar - det är ju alltid så många whippetar som är med. Idag kom PM till utställningen i Högbobruk, och det var 69 anmälda whippetar. Sextionio!!! På en "vanlig" utställning! Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska åka, för ibland känns det som om det jobbiga väger tyngre än det roliga på utställningar. Dock vore det kul att ställa för just Nenne Runsten (Airescot), för det är alltid intressant att höra vad whippetuppfödare med mångårig erfarenhet tycker om de deltagande hundarna i allmänhet och ens egna hundar i synnerhet.

Men så är det ju så att utställningen råkar infalla på en söndag (söndag = rundbaneträning) ...

Det pågår faktiskt en diskussion inom whippetklubben om huruvida rasen ska "tillåtas" få/ha en så tydlig uppdelning i utställningshundar å ena sidan och racehundar å andra sidan. Min åsikt är att uppdelningen redan finns och är tämligen uppenbar, men att idealet vore någon slags gyllene medelväg: att whippetarna inte ska bli alltför extrema åt det ena eller det andra hållet. Nu är det väl dessutom så att det till stor del är "traständheten" som avgör om en whippet blir en vinnare på rundbana/whippetrace, och en whippet med utställningslinjer bakom sig men med rätt traständhet borde därmed kunna hävda sig även mot de whippetar som i första hand är framavlade för race. Och med tanke på att greyhounds faktiskt springer lite snabbare än whippetar borde ju en stor whippet inte automatiskt vara långsammare än en liten whippet, förutom möjligtvis på kort distans (såsom i whippetrace eller rundbanans supersprint). Hm, mina tankar idag ... Med mer erfarenhet av kappgrenarna kanske mina åsikter revideras så småningom. Lure coursing intar för övrigt en särställning, eftersom det är en bedömningssport där det inte är den snabbaste whippeten som vinner. Det är många utställningswhippetar som deltar framgångsrikt i lure coursing också, men det är få som tävlar i kapp.

Smilla har fixat sololicensloppet!

Hänt i veckan på hundfronten: Smilla har som sagt blivit godkänd i sitt sololicenslopp, och vi fortsätter köra startboxträning för att befästa att de står åt rätt håll hela tiden. Det kan nämligen ta en rätt lång stund från att man stoppat in hundarna i startboxarna tills loppet är igång. Man stoppar in hundarna i en viss ordning, först hundarna i box 1, 3 och 5 och därefter i box 2, 4 och 6. Därefter ges klartecken, och sedan körs "haren" igång, och den startar ganska långt bort, på den andra långsidan, så att ljudet kommer nästan lite bakom (eller i varje fall på sidan om) hundarna genom svängen. En otålig hund kan då vända sig om, ifall gallret "aldrig går upp" ... Fast det finns förstås tusen andra orsaker till det också, men det är viktigt att hundarna är helt medvetna om att man bara kan komma ut framåt, och att det är där det roliga händer.

Sedan har Smilla och Jazz deltagit i ett lure coursingprov också, men trots bra lopp kom de långt ner i resultatlistan. Det är ju en bedömningssport med två domare, och den ena domaren hade samma åsikt som jag (att de sprang bra) medan den andra domaren hade en annan åsikt. Tja, Smilla kanske är för listig helt enkelt. Det finns ett begrepp som kallas "course wise", vilket innebär att hundarna blir så smarta att de räknar ut var trasan kommer att gå, så de genar helt enkelt. Smilla gör förhållandevis små "geningar", men det drog ändå ner totalpoängen ganska ordentligt eftersom det är så små marginaler. Jazz sprang omkull i andra loppet men kom ändå på plats 46 av 60; han gjorde en bra upphämtning och kom snabbt ikapp trasan igen. Jag har bestämt mig för att köpa en annan munkorg till honom, för han kan inte öppna munnen tillräckligt i den engelska munkorgen som han har nu. Dessutom använder våra hundar samma munkorg i både lure coursing och rundkapp, så om den inte passar helt är det inte alls bra eftersom det är riktigt jobbigt för hundarna att springa i sanden på rundbanan. (Därmed inte sagt att de engelska munkorgarna är dåliga, eller att alla hundar skulle föredra den andra sorten. Alla är ju olika.)

Smilla kvalificerad för trippelpriset

Indra
Felix, Philip och Olivia vid vackra Djupskolavan i Lycksele

En kort sammanfattning av veckan vi varit på resande fot: Utställningsresultatet från SvVK norrbottens officiella i Råneå meddelade jag i förra inlägget och här kommer kritiken:

Olivia: "Liten glad valp. Utmärkta proportioner. Fint huvud. Mkt fina vinklar fram och bak. Bra benstomme. Bra rörelsetyp för åldern." 1 hp BIR-valp, BIS-3 valp. Domare: Göran Bodegård.

Voice: "Typ och helhetsintryck: utmärkt. Lovande; vackert huvud och uttryck, utmärkt hals, rygg och bröst, bra ben, ordinära vinklar, rör sig aningen underställt." 1 hp, BT-valp 2. Domare: Gunnar Norlin.

Min kommentar: Det duggregnade när vi kom fram till Råneå, och eftersom jag inte varit tillräckligt förutseende för att ta med mig täcken till hundarna lät jag bli att ta fram Voice ur hundburen förrän så sent som möjligt. Enligt PM skulle "vargarna" bedömas först, och jag räknade med att den bedömningen skulle ta ungefär en halvtimme. Men ack vad jag bedrog mig! Plötsligt ropade ringsekreteraren upp Voices nummer - först av alla! Det var bara att skynda sig in, med en whippetvalp som hade så mycket energi att hon studsade upp och ner hela tiden förutom när hon skulle stå uppställd. Helt hopplöst att få henne att trava! Domaren tyckte att båda valparna var påverkade av regnet, men att Voice var mer påverkad av det än den andra, så den gick först i konkurrensen. Voice är egentligen inte särskilt väderkänslig, men hon borde ha fått titta sig omkring längre i förväg än vad det blev eftersom hon var så sprallig. Anledningen till ändringen var för övrigt tydligen att en annan domare kallats in för att döma vargarna, eftersom den som skulle döma nu bjudits in att döma dem på världsutställningen, och då får de inte ha dömt samma ras på ett visst tag innan.

Dagen efter var det lure coursingprov utanför Piteå, och både Jazz och Smilla gjorde godkända lopp så nu är Smilla kvalificerad för whippetklubbens trippelpris! Hon har CK på utställning, godkänt anlagsprov i viltspår och två godkända lure coursingprov. Det var två finska domare som dömde på det här provet, och jag var lite konfunderad över poängen de delade ut, men så är det väl med bedömningssporter ... Jazz lottades att springa det andra loppet som ensamhund i och med att det var ojämnt antal deltagare, och han fick bättre poäng i det loppet än i det första loppet trots att det första loppet såg ut att vara mycket bättre. Smilla gjorde ett halvdant förstalopp fast fick bra poäng, och ett bättre andralopp med sämre poäng. Jag måste faktiskt erkänna att jag skulle ha dömt helt tvärtom. Smilla fick bäst sammanlagt resultat av de två och kom på plats 9.

Jag skriver mer en annan dag och ska lägga ut några fler bilder också. Vi har i alla fall haft en jättetrevlig vecka! Detta trots besök på akuten med några stygn på Felix fot, och ytterligare några stygn på Sebastian - båda hade klivit på något vasst i samband med utomhusbad (fast med fyra dagars mellanrum och i två olika sjöar). Stackarna. Tur det inte är lika dyrt hos läkarna som hos veterinären - då skulle man ha blivit ruinerad med så många barn. Haha!

Lure coursingpremiär!

Jag tänkte passa på att skriva lite om vår lure coursingpremiär också, som ägde rum i Söderhamn idag. Premiär var det på så sätt att det var första gången som vi eller hundarna var med på ett lc-prov (alltså tävling i lure coursing). För er som inte känner till lure coursing, kan jag berätta att det är en simulerad harjakt, fast det är plastpåsar som är "hare". Det är en bedömningssport som körs parvis via lottning och det är två lopp som hundarna genomför samma dag; därefter räknas snittpoängen ut.

Det har inte varit några lure coursingträningar än i år på de ställen jag tränade i fjol, så det var spännande att se ifall hundarna skulle komma ihåg vad som förväntades av dem. Och jo visst, både Jazz och Smilla fick riktigt bra poäng i lopp 1, men i lopp 2 tappade båda två trasan ur sikte en liten stund, vilket drog ner totalpoängen rätt rejält. Det var 41 hundar som startade i första loppet; ett par hundar ströks efter första loppet pga skada, och några hundar blev "nollade" i första loppet eftersom de tappade kontakten med trasan helt, och därför inte fick starta andra loppet. Sammanlagt blev Jazz nummer 18 och Smilla 31. Jazz hade 75 poäng i lopp 1, sammanlagt 73 poäng, och Smilla hade 77 poäng i lopp 1, sammanlagt 67,25 poäng (med reservation för att jag minns fel; har inte licensböckerna framför mig nu).

Det blev en väldigt lång dag, men det gick bra ändå, och nu har jag lärt mig en hel del som jag inte visste så sent som i morse ... Dessutom VANN jag ett års gratis veterinärvårdsförsäkring hos Folksam vid utlottningen av katalognumren! Tusen tack till klubben och Folksam!

Olivia charmade förresten massor av människor både igår och idag, och hon fastnade på en hel del bilder. Hon älskar nästan alla hundar också, trots att hon är så mycket mindre än de flesta. Hon föredrar dock whippetar.