Hänt i veckan, v 35

Skolstart för våra egna barn och för min skolas elever. Skolan heter numera Jämtlands Gymnasium (förr Jämtlands Gymnasieförbund). Vi har bland annat varit till Boda Borg och lekt. Det känns som om det kommer att bli ett bra läsår!

Arbetet på vår tomt har kommit igång på allvar. Nu kommer det att hända saker för varje dag!

Hockeyträningen har satt igång för Felix, och Simon har varit på ett par fotbollsträningar i Östersund.

Jazz och Smilla har varit på rundbanan i Midlanda tillsammans med mig och Anna J och hennes afghan och whippet. Det var fint väder och en trevlig dag! Jazz och Smilla fick springa ett lopp med en annan hund, och sedan körde jag mer startboxträning med Smilla. Hon är fortfarande inte helt "säker" när det gäller att stå åt rätt håll i startboxen (hon vänder sig nämligen ibland, och då skulle det inte vara någon idé att låta henne tävla), men jag har fått mycket hjälp och jag hoppas att hon till slut inser att man ALLTID ska stå åt samma håll, även om det tar tid innan gallret fälls upp.

Sedan har vi tränat själva också - men det är nog inte särskilt intressant att läsa om. Lite extra löpträning fick jag i alla fall på rundbanan eftersom jag måste hämta Smilla vid harstopp ett antal gånger när vi kör startboxträning! Jag måste nog köra lite mer startträning själv! =)

Minst - och störst

I Divas och Jazz kull var Sookie minst; vi kallade henne "Lilltjejen" redan från början. Valparna är nu nästan 8 månader gamla, och Sookie är ca 47 cm och väger ungefär 11 kg. Mess var störst i kullen, och eftersom han dessutom är hane är skillnaden mellan dem ganska stor! Se bilden här ovan! Båda bor i Norge.
"Lilltjejen" Sookie, som inte är utställd ännu

(Tack för de fina bilderna!)

Vår stationära dator är äntligen i ordning så nu ska jag börja fixa med de sidorna på hemsidan som inte är gjorda än. Men ha tålamod - det kommer att ta tid! Jag är nämligen ingen datorexpert, även om jag ibland önskar att jag vore det.

Jag kom förresten på att jag glömde berätta att Foxys O'Connor blev bästa whippet med cert på lc:n i söndags, och dessutom BIF-2. (BIF betyder Best in Field, typ BIS fast på lure coursing.) Han är nära släkt med Diva, vars riktiga namn ju är Foxys Nyckelpiga. Det var för övrigt ett bra arrangemang, tycker jag, och allra trevligast var att träffa alla människor vi lärt känna genom hundaktiviteterna vi är med på. Jobbigast var, som vanligt, att det blir tidiga morgnar och långa dagar - det är ju alltid så många whippetar som är med. Idag kom PM till utställningen i Högbobruk, och det var 69 anmälda whippetar. Sextionio!!! På en "vanlig" utställning! Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska åka, för ibland känns det som om det jobbiga väger tyngre än det roliga på utställningar. Dock vore det kul att ställa för just Nenne Runsten (Airescot), för det är alltid intressant att höra vad whippetuppfödare med mångårig erfarenhet tycker om de deltagande hundarna i allmänhet och ens egna hundar i synnerhet.

Men så är det ju så att utställningen råkar infalla på en söndag (söndag = rundbaneträning) ...

Det pågår faktiskt en diskussion inom whippetklubben om huruvida rasen ska "tillåtas" få/ha en så tydlig uppdelning i utställningshundar å ena sidan och racehundar å andra sidan. Min åsikt är att uppdelningen redan finns och är tämligen uppenbar, men att idealet vore någon slags gyllene medelväg: att whippetarna inte ska bli alltför extrema åt det ena eller det andra hållet. Nu är det väl dessutom så att det till stor del är "traständheten" som avgör om en whippet blir en vinnare på rundbana/whippetrace, och en whippet med utställningslinjer bakom sig men med rätt traständhet borde därmed kunna hävda sig även mot de whippetar som i första hand är framavlade för race. Och med tanke på att greyhounds faktiskt springer lite snabbare än whippetar borde ju en stor whippet inte automatiskt vara långsammare än en liten whippet, förutom möjligtvis på kort distans (såsom i whippetrace eller rundbanans supersprint). Hm, mina tankar idag ... Med mer erfarenhet av kappgrenarna kanske mina åsikter revideras så småningom. Lure coursing intar för övrigt en särställning, eftersom det är en bedömningssport där det inte är den snabbaste whippeten som vinner. Det är många utställningswhippetar som deltar framgångsrikt i lure coursing också, men det är få som tävlar i kapp.

Smilla har fixat sololicensloppet!

Hänt i veckan på hundfronten: Smilla har som sagt blivit godkänd i sitt sololicenslopp, och vi fortsätter köra startboxträning för att befästa att de står åt rätt håll hela tiden. Det kan nämligen ta en rätt lång stund från att man stoppat in hundarna i startboxarna tills loppet är igång. Man stoppar in hundarna i en viss ordning, först hundarna i box 1, 3 och 5 och därefter i box 2, 4 och 6. Därefter ges klartecken, och sedan körs "haren" igång, och den startar ganska långt bort, på den andra långsidan, så att ljudet kommer nästan lite bakom (eller i varje fall på sidan om) hundarna genom svängen. En otålig hund kan då vända sig om, ifall gallret "aldrig går upp" ... Fast det finns förstås tusen andra orsaker till det också, men det är viktigt att hundarna är helt medvetna om att man bara kan komma ut framåt, och att det är där det roliga händer.

Sedan har Smilla och Jazz deltagit i ett lure coursingprov också, men trots bra lopp kom de långt ner i resultatlistan. Det är ju en bedömningssport med två domare, och den ena domaren hade samma åsikt som jag (att de sprang bra) medan den andra domaren hade en annan åsikt. Tja, Smilla kanske är för listig helt enkelt. Det finns ett begrepp som kallas "course wise", vilket innebär att hundarna blir så smarta att de räknar ut var trasan kommer att gå, så de genar helt enkelt. Smilla gör förhållandevis små "geningar", men det drog ändå ner totalpoängen ganska ordentligt eftersom det är så små marginaler. Jazz sprang omkull i andra loppet men kom ändå på plats 46 av 60; han gjorde en bra upphämtning och kom snabbt ikapp trasan igen. Jag har bestämt mig för att köpa en annan munkorg till honom, för han kan inte öppna munnen tillräckligt i den engelska munkorgen som han har nu. Dessutom använder våra hundar samma munkorg i både lure coursing och rundkapp, så om den inte passar helt är det inte alls bra eftersom det är riktigt jobbigt för hundarna att springa i sanden på rundbanan. (Därmed inte sagt att de engelska munkorgarna är dåliga, eller att alla hundar skulle föredra den andra sorten. Alla är ju olika.)

Utställning och rundbana

Skyborne Love and Affection, "Theo", gjorde sin utställningsdebut idag på Svenska Whippetklubbens utställning i Umeå. Domare: Anna-Lena Bäckvall (Balzac). Theo blev bästa hanvalp i sin klass och fick fin kritik (återkommer med kritiken till veckan). Grattis!!!

Själv har jag varit på rundbanan i Midlanda. Jag samåkte med Anna J, som hade med sig sin härliga afghantik "Prillan", som kommer från kennel SoloMagic. Jazz och Smilla fick träna på starter ur startboxen, och det gick hyfsat. Annas afghan var med för andra gången och det gick bra, så nästa gång blir det startboxträning för henne också. Dessutom var det arbetsdag på rundbanan, så vi hjälpte till med ogräsrensning innan träningen började. Jag önskar att jag kunde åka oftare till rundbanan, men det är som sagt andra saker som också äger rum på söndagar. Kommande helg, till exempel, är det lure coursing, och förra helgen var det utställning. Jag kan verkligen rekommendera rundbaneträning, för det är roligt för såväl hundar som ägare. Även om man inte kommer så långt att hundarna tar licens så de får tävla, är det ändå en vettig aktivitet. (Fast jag hoppas ju fortfarande att både Jazz och Smilla får licens innan året är slut ...)

Tidigare under helgen har vi hälsat på hos goda vänner, som har ett sommarställe utanför Köping. Det var jättetrevligt, och barnen tyckte förstås också att det var kul! Sju av barnen sov över i samma stuga, och efter att ha ätit god mat, lekt, badat och bastat ägnade de en ganska stor del av natten åt att titta på film. Bilder kommer, men tills dess kan ni titta här: http://my.opera.com/Pia%20A/blog/ (Det måste vi göra om! Nästa gång är det vi som får bjuda er!)

Nu har jag B-licens!

Att man kan bli så glad av att få veta att man har godkänts på ett gäng frågor! Jag skickade in svaren via vanlig post igår, och fick redan idag reda på att de var korrekt besvarade! Nu har jag alltså fått min tränarlicens för rundbana, vilket innebär att mina hundar får tävla - naturligtvis under förutsättning att de också har licens. Och gissa vad jag har gjort? Jo, anmält Jazz till SM-veckan i Skellefteå! =) Det återstår dock ett moment innan han får tävla: Han måste fixa sitt licenslopp först ... Just här är det ett stort problem, för det finns bara en aktiv rundbanehund med licens i Jämtland-Västernorrland som kan agera stödhund under licensloppet, och det behövs minst två s.k. löpsäkra hundar (i princip hundar med licens, som dessutom inte får ha diskvalificerats pga "oren löpning" det senaste året), dessutom under två lopp ifall det bara är två stödhundar, och hundarna springer bara ett lopp per träningstillfälle. Med hjälp av en aktiv kennel en bra bit längre norrut hoppas jag dock att licensloppet går att genomföra ändå - och så är det bara att hålla tummarna för att loppet blir godkänt. Det är ju en bra bit till Skellefteå.

Smilla då? Jo, hon tror att den snabbaste vägen ut ur startboxen är bakvägen (samma väg där hon gick in), så hon måste tränas på att gå in och stå stilla i rätt riktning i väntan på att haren ska "springa förbi". Inte det allra lättaste alla gånger! Sedan springer hon som sagt jättebra, så det är bara boxträningen hon behöver. Bara. Hm.

Jag gick med båda två till Bodsjön ikväll igen, och det var någorlunda uthärdligt med långärmad tröja och långbyxor, fast då blev det nästan för varmt istället. Smilla fick en lång reva (pälsen är borta) på det ena frambenet för ett par veckor sedan, men jag hoppas att domaren till helgen tycker att hon är fin ändå ...

Jag har uppdaterat vår byggblogg också. Den finns här: http://www.patrickochursulabyggerhus.blogspot.com/

Kattungebilder och rundbaneträning (Uppdaterat på kvällen: alla kattungarna är tingade)

Cremefärgad tjej
Cremefärgad kille
Bruntigré och vit hane (?)

Jag har en annons inne på kattungarna (har ej lagt ut hemsidesadressen), och det är MASSOR som hör av sig. Jag måste ändra bilderna i annonsen, tror jag, för de flesta vill ju ha just de ungarna och de tingades på en gång. Här ovan finns ungar som inte är tingade ännu. Uppdaterat kl. 20: Alla ungarna är tingade nu.

Igår var vi på rundbanan i Midlanda hela dagen, jag, Philip, Indra, Jazz och Smilla. Jazz springer som en klocka och fick pröva på att starta i de andra startboxarna - de som används vid kortloppen. Smilla vill vända i startboxen och måste tränas mer, men hon springer bra. Det var öppet hus på banan; hur många whippetar som helst hade kommit dit med sina hussar och mattar, och det var ett flertal andra hundraser där också, inte bara vinthundar. Jag håller på med min tränarlicens, så det var därför det tog sådan tid igår. Själva hundtränandet går rätt fort. Det är ju inte som vid lure coursing, att trasan och linan måste dras tillbaka igen, utan den går runt av sig själv.

Licensböckerna är ordnade också, och hundarna mättes till 47,5 cm (Smilla) och 53 cm (tror jag det var; Jazz).

Rundbana igen

Det var tävling idag på rundbanan i Midlanda, så vi åkte dit och tittade lite och sedan tränade vi Smilla och Jazz. De gjorde var sitt lopp, medeldistans, med start i startbur, och det gick bra. Det var ett helt gäng whippetar där varav hela sju från Jämtland (fyra Sommarhageuppfödningar och ytterligare två som är döttrar till Sommarhagewhippetar.) Kul! Dessutom träffade jag Åsa C för första gången, och hon hade med sig sina tre hundar, varav den ena kom till Sverige alldeles nyligt. Ägarna till Moneysteps kennel (Skellefteå) var också där med sina hundar eftersom det var tävling. Imorgon ska jag ringa och ordna med min tränarlicens. Det räcker nämligen inte med att hundarna har licens, såsom det är i lure coursing.

Visst har jag tur som har flera hundar att fördela aktiviteterna emellan? Haha! Barnen får ju också se och uppleva en hel del på våra resor överallt. Vi försöker passa på att ha det mysigt tillsammans också när vi åker någonstans, och finns det några roliga platser att besöka någonstans i närheten så gör vi naturligtvis det.

Ibland undrar jag vad hundarna egentligen tycker om att åka iväg på alla utflykter hit och dit (det blir tyvärr ett antal timmar i bilen varje gång), men de blir så himla glada när jag gör i ordning hundburen och öppnar bagageluckan - de hoppar in självmant - så jag antar att de tycker att det är spännande att få åka iväg med oss människor, även om de inte vet exakt vad som väntar varje gång.

Vi hann shoppa i Sundsvall också. En massa kläder till barnen blev det, i vanlig ordning. Indra fick bland annat två par jättesöta skor. Jag köpte också lite nya kläder. Det är roligare att köpa kläder på sommaren, tycker jag. Kanske för att jag föredrar färgglada toppar framför tjocka tröjor ...

Rundbana

Steget mellan tanke och handling behöver inte vara långt! Jag packade Mitsubishin idag med hundar och barn och off we went to rundbanan utanför Sundsvall. Det var verkligen supertrevliga och hjälpsamma människor vi träffade där, och jag ställde mängder av frågor för att hinna lära mig så mycket som möjligt. Jazz och Smilla fattade genast vad det gick ut på, så jag tycker att det var en väldigt lyckad dag.

Det hade förstås varit passande med en bild på whippetar eller greyhounds på banan, men jag fotograferade innan själva träningen började - det är för krångligt att hålla i hundarna och ta bilder samtidigt.

Felix fick ett nytt spel till sin Xbox när vi åkte hem och nu sitter han och spelar med Simon. Philip och Indra sover som stockar ... Jag och Patrick ska försöka ta igen lite av de senaste dygnens uteblivna sömn, så jag hoppas att Indra sover bra i natt.

Jag har förresten mätt upp en lämplig sträcka som jag cyklat med tillsammans med hundarna flera gånger, senast igår och i förrgår. Det är 6,2 km och jämnt och fint underlag. Igår följde Felix med. Vi såg att det var väldigt mörka moln som tornade upp sig bortöver Stavre, och när vi hade två kilometer kvar hem började det blåsa ordentligt och störtregna. Det är häftigt med riktiga oväder! I vanliga fall är det travtempo som gäller med hundarna, men igår ökade jag tempot rejält den sista biten hem. Ändå tyckte hundarna att jag var seg, och hade nog helst önskat att jag släppt kopplen så de hade fått springa hem i egen takt, dvs minst dubbelt så fort som jag lyckades cykla. Fast de är väldigt snälla att cykla med, och de drar aldrig åt något håll. De blir jätteglada (båda) och studsiga (Jazz) när jag tar fram kopplen och går iväg mot cykeln. Att det kan vara så roligt att trava bredvid sin matte!