Det är skittråkigt väder idag, gråmulet och kallt, och dessutom jobbar Patrick ... Vi sitter inomhus och "ugglar"; barnen spelar på datorerna och bäbisen sover i soffan. Hundarna tyckte inte att det var särskilt roligt ute så nu ligger de på en filt. Jag eldar i braskaminen så det luktar rök här inne för det tog en stund att få det att brinna ordentligt.
Så vad gör man då, en sådan här dag ... Jo, jag tänker på alla små problem som alla vi här i Sverige verkar ha gemensamt, men som man knappast har annat än i välfärdssamhällen. För föräldrar är problemen av typen:
1. Barnen slänger nytvättade kläder i tvättkorgen för att det är jobbigt att hänga in dem i garderoben
2. Gympakläderna packas inte upp förrän det är dags att ha gympa igen, och då luktar det inte gott av vare sig handduk eller gympakläder ... Och ändå återkommer problemet varje vecka. Det blir ett himla tvättande, och det behövs många handdukar.
3. "Det finns ingenting att äta" trots att såväl skafferi som kyl och frys är fyllda till bredden med mat. Och "skolmaten var inte god idag - heller". Förut sas det att barn får i sig det de behöver och att barn ju inte svälter ihjäl i Sverige - men det stämmer knappast längre. Visst sjutton finns det barn och ungdomar som svälter sig till döds, men inte för att det finns för lite mat utan av helt andra anledningar. Däremot vill man ju att barnen ska få i sig tillräckligt med energi för att orka med skolan och fritidsaktiviteterna, så det är nog inte bara jag som försöker ha lite koll på barnens matintag och fördelningen över dagen. (Konstigt nog verkar maten vara godare efter tio på kvällen ...?)
Hundägare har även de problemet med mat. Vilket foder är egentligen det bästa? Och är hunden inte lite för smal (eller tjock), och kanske skulle pälsen bli bättre med fodret NN? Nu är jag ju ganska säker på att det är väldigt få hundar som dör svältdöden om de har möjlighet att äta, oavsett om fodret heter Doggy eller Royal Canin, men jag måste faktiskt tillstå att även jag tillhör kategorin som oroligt granskar hundarnas hull och foderintag. (Och känner mig hemsk när jag ser teveinslag som handlar om svältande barn i fattiga länder ... Men det tänker jag inte behandla här och nu.)
Apropå smala hundar: Häromdagen hade vi besök av en bekant, som liksom många andra norrlänningar jagar älg så här års. Jag berättade stolt att jag minsann ägnar mig åt viltspår med våra hundar, och då blev han tyst en liten stund medan han eftertänksamt granskade Smilla. (Ja, inte för att han blev imponerad av att jag håller på med viltspår ... Här i Norrland är det antal fällda älgar som gäller.) Sedan sa vår bekant: "Ja men är det inte svårt att se var linan slutar och hunden börjar?" Ähum ... Och sedan: "Det måste vara den enda hunden i världen som kan springa genom en regnskur utan att bli blöt".
Försök imponera på en norrlänning, om ni kan ... ;-)
