Så är då äntligen allt klart inför hämtningen av vår lilla franska kille, Taraly Black Mamba, eller Jazz, som han kallas. Jag gillar inte skryt – en bra härstamning talar ju för sig själv – men jag är så förväntansfull inför hur Jazz kommer att utvecklas med tanke på de linjer han har bakom sig. Anledningen till att vi valde Jazz är inte bara färgen (vackra svarta whippetar är inte så vanliga) utan även att jag tycker mycket om hans föräldrar. Så roligt han kommer att få med Smilla också; det är ju bara fem månader mellan dem.
Om Jazz visar sig vara tillräckligt bra, kommer han att bli pappa till Divas kull nästa år. Mycket kan förstås hända innan dess, men jag tror att han kan komplettera våra tikar på ett bra sätt. Vi hoppas nämligen att även Smilla ska bli mamma så småningom – kanske redan nästa höst. Hur hon kommer att se ut när hon vuxit klart vet vi förstås inte, men hon är mycket lovande än så länge. Jag är så himla stolt över henne! Jag pratade förresten med Rubys ägare idag, och de har bara positiva saker att säga om honom: han är vacker, lydig, nyfiken och oerhört snäll. Ägarna har fått mycket beröm för honom av människor de träffat, och han är en mycket älskad hund.
Diskett har blivit betäckt i en vecka nu och brunstade inte längre idag, så nu är det bara att hoppas att hon tagit sig, trots den sena våren. Morris och Skyline är mycket runda och välmående och ser ut att kunna hålla sig ett bra tag till. Med ett bra foder är det inga problem för ston att få föl varje år (förutsatt att de tar sig och är friska, förstås) och de kommer att betäckas igen efter fölningarna. Efter att de betäckts ska vi flytta! Vi kommer att överta min föräldragård i Åhn utanför Bräcke i Jämtland. Vi har haft två underbara år här i Småland, men mitt hjärta finns ändå kvar där jag vuxit upp, och även Patrick och barnen är mycket fästa vid gården med dess vackra omgivningar. Mer om gården och flytten kommer jag att skriva längre fram.
Om Jazz visar sig vara tillräckligt bra, kommer han att bli pappa till Divas kull nästa år. Mycket kan förstås hända innan dess, men jag tror att han kan komplettera våra tikar på ett bra sätt. Vi hoppas nämligen att även Smilla ska bli mamma så småningom – kanske redan nästa höst. Hur hon kommer att se ut när hon vuxit klart vet vi förstås inte, men hon är mycket lovande än så länge. Jag är så himla stolt över henne! Jag pratade förresten med Rubys ägare idag, och de har bara positiva saker att säga om honom: han är vacker, lydig, nyfiken och oerhört snäll. Ägarna har fått mycket beröm för honom av människor de träffat, och han är en mycket älskad hund.
Diskett har blivit betäckt i en vecka nu och brunstade inte längre idag, så nu är det bara att hoppas att hon tagit sig, trots den sena våren. Morris och Skyline är mycket runda och välmående och ser ut att kunna hålla sig ett bra tag till. Med ett bra foder är det inga problem för ston att få föl varje år (förutsatt att de tar sig och är friska, förstås) och de kommer att betäckas igen efter fölningarna. Efter att de betäckts ska vi flytta! Vi kommer att överta min föräldragård i Åhn utanför Bräcke i Jämtland. Vi har haft två underbara år här i Småland, men mitt hjärta finns ändå kvar där jag vuxit upp, och även Patrick och barnen är mycket fästa vid gården med dess vackra omgivningar. Mer om gården och flytten kommer jag att skriva längre fram.
