Hänt i veckan, v 35

Skolstart för våra egna barn och för min skolas elever. Skolan heter numera Jämtlands Gymnasium (förr Jämtlands Gymnasieförbund). Vi har bland annat varit till Boda Borg och lekt. Det känns som om det kommer att bli ett bra läsår!

Arbetet på vår tomt har kommit igång på allvar. Nu kommer det att hända saker för varje dag!

Hockeyträningen har satt igång för Felix, och Simon har varit på ett par fotbollsträningar i Östersund.

Jazz och Smilla har varit på rundbanan i Midlanda tillsammans med mig och Anna J och hennes afghan och whippet. Det var fint väder och en trevlig dag! Jazz och Smilla fick springa ett lopp med en annan hund, och sedan körde jag mer startboxträning med Smilla. Hon är fortfarande inte helt "säker" när det gäller att stå åt rätt håll i startboxen (hon vänder sig nämligen ibland, och då skulle det inte vara någon idé att låta henne tävla), men jag har fått mycket hjälp och jag hoppas att hon till slut inser att man ALLTID ska stå åt samma håll, även om det tar tid innan gallret fälls upp.

Sedan har vi tränat själva också - men det är nog inte särskilt intressant att läsa om. Lite extra löpträning fick jag i alla fall på rundbanan eftersom jag måste hämta Smilla vid harstopp ett antal gånger när vi kör startboxträning! Jag måste nog köra lite mer startträning själv! =)

Olivia 8 months today!

Our precious Italian Greyhound, Olivia
Mannequin's Opal Olivia

Veckan har börjat bra. Simon har varit på ytterligare en fotbollsträning i Östersund, och Felix har fått reda på att hockeyträningen börjar om några dagar och att han får spela elgitarr på kulturskolan. Sebastian har ändrat sig lite hit och dit när det gäller inriktningen nu i höst, men har nu gjort sitt slutgiltiga val. Det finns ju lite fler alternativ nu än när jag gick i gymnasiet ... (Själv läste jag humanistisk, den halvklassiska varianten med latin, och roligast var nog när vi i latinklassen var till Italien i trean. Rom, Neapel, Pompeji ... Fantastiska minnen! Italia pulchra est! )

Idag gjorde vi ett besök på älgfarmen (www.moosegarden.com) i Orrviken utanför Östersund - egentligen stängt nu för säsongen. Ett ställe väl värt att besöka även för oss jämtar. Detta år har de sju helt tama älgkalvar och dessutom två älgtjurar och några kor. Älgkalvarna släpps inte ut i skogen framåt hösten, utan säljs till större reservat eller liknande utomlands - alltså inte till vanliga djurparker. Bra, tycker jag ...

Hänt i veckan, v 34

Simons nya hemmaarena, fantastiska Jämtkraft Arena. Måste upplevas i verkligheten!
Simon i vitt

Trots att vi har haft fullt upp hela veckan är det inte så mycket som jag känner passar att skriva om här. Simon har börjat träna för ett nytt lag (mer info senare), Indra har hälsat på på dagis några gånger, jag har jobbat och tränat mig själv och hundarna och verkat hovar ... Huset är utsatt på tomten, och vi har träffat en till av våra blivande grannar (Patrick känner honom sedan tidigare). Vi har tagit några nya bilder av hundarna och några av bilderna lägger jag nog ut framöver.

Nikki BIR-valp i Skede idag!

Nikki tillsammans med lillhusse Alex, som visade honom till BIR-valp med Hp och följande kritik: "Tilltalande hanvalp med snygga linjer, vackert huvud med välburna öron, Lång o bra hals, Bra rygg, Välansatt o välburen svans, Välvinklad runtom, rör sig bra från alla håll.Välvisad."

Domare: John-John Jonsson.

Grattis från oss!!!

Mess på utställning i Drammen

Mess tillsammans med sin ägare

En rugguggla?

Eller en berguv? =) Fina tofsar på huvudet har den!
I samråd med en viltrehabiliterare har vi bestämt oss för att bara låta fågeln vara, eftersom den inte verkar skadad. Kanske har den bara ätit för mycket för att klara av att lyfta ... Hundarna var intresserade men lät den ändå vara ifred efter att ha tittat lite på den en stund.

Minst - och störst

I Divas och Jazz kull var Sookie minst; vi kallade henne "Lilltjejen" redan från början. Valparna är nu nästan 8 månader gamla, och Sookie är ca 47 cm och väger ungefär 11 kg. Mess var störst i kullen, och eftersom han dessutom är hane är skillnaden mellan dem ganska stor! Se bilden här ovan! Båda bor i Norge.
"Lilltjejen" Sookie, som inte är utställd ännu

(Tack för de fina bilderna!)

Vår stationära dator är äntligen i ordning så nu ska jag börja fixa med de sidorna på hemsidan som inte är gjorda än. Men ha tålamod - det kommer att ta tid! Jag är nämligen ingen datorexpert, även om jag ibland önskar att jag vore det.

Jag kom förresten på att jag glömde berätta att Foxys O'Connor blev bästa whippet med cert på lc:n i söndags, och dessutom BIF-2. (BIF betyder Best in Field, typ BIS fast på lure coursing.) Han är nära släkt med Diva, vars riktiga namn ju är Foxys Nyckelpiga. Det var för övrigt ett bra arrangemang, tycker jag, och allra trevligast var att träffa alla människor vi lärt känna genom hundaktiviteterna vi är med på. Jobbigast var, som vanligt, att det blir tidiga morgnar och långa dagar - det är ju alltid så många whippetar som är med. Idag kom PM till utställningen i Högbobruk, och det var 69 anmälda whippetar. Sextionio!!! På en "vanlig" utställning! Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska åka, för ibland känns det som om det jobbiga väger tyngre än det roliga på utställningar. Dock vore det kul att ställa för just Nenne Runsten (Airescot), för det är alltid intressant att höra vad whippetuppfödare med mångårig erfarenhet tycker om de deltagande hundarna i allmänhet och ens egna hundar i synnerhet.

Men så är det ju så att utställningen råkar infalla på en söndag (söndag = rundbaneträning) ...

Det pågår faktiskt en diskussion inom whippetklubben om huruvida rasen ska "tillåtas" få/ha en så tydlig uppdelning i utställningshundar å ena sidan och racehundar å andra sidan. Min åsikt är att uppdelningen redan finns och är tämligen uppenbar, men att idealet vore någon slags gyllene medelväg: att whippetarna inte ska bli alltför extrema åt det ena eller det andra hållet. Nu är det väl dessutom så att det till stor del är "traständheten" som avgör om en whippet blir en vinnare på rundbana/whippetrace, och en whippet med utställningslinjer bakom sig men med rätt traständhet borde därmed kunna hävda sig även mot de whippetar som i första hand är framavlade för race. Och med tanke på att greyhounds faktiskt springer lite snabbare än whippetar borde ju en stor whippet inte automatiskt vara långsammare än en liten whippet, förutom möjligtvis på kort distans (såsom i whippetrace eller rundbanans supersprint). Hm, mina tankar idag ... Med mer erfarenhet av kappgrenarna kanske mina åsikter revideras så småningom. Lure coursing intar för övrigt en särställning, eftersom det är en bedömningssport där det inte är den snabbaste whippeten som vinner. Det är många utställningswhippetar som deltar framgångsrikt i lure coursing också, men det är få som tävlar i kapp.

Smilla har fixat sololicensloppet!

Hänt i veckan på hundfronten: Smilla har som sagt blivit godkänd i sitt sololicenslopp, och vi fortsätter köra startboxträning för att befästa att de står åt rätt håll hela tiden. Det kan nämligen ta en rätt lång stund från att man stoppat in hundarna i startboxarna tills loppet är igång. Man stoppar in hundarna i en viss ordning, först hundarna i box 1, 3 och 5 och därefter i box 2, 4 och 6. Därefter ges klartecken, och sedan körs "haren" igång, och den startar ganska långt bort, på den andra långsidan, så att ljudet kommer nästan lite bakom (eller i varje fall på sidan om) hundarna genom svängen. En otålig hund kan då vända sig om, ifall gallret "aldrig går upp" ... Fast det finns förstås tusen andra orsaker till det också, men det är viktigt att hundarna är helt medvetna om att man bara kan komma ut framåt, och att det är där det roliga händer.

Sedan har Smilla och Jazz deltagit i ett lure coursingprov också, men trots bra lopp kom de långt ner i resultatlistan. Det är ju en bedömningssport med två domare, och den ena domaren hade samma åsikt som jag (att de sprang bra) medan den andra domaren hade en annan åsikt. Tja, Smilla kanske är för listig helt enkelt. Det finns ett begrepp som kallas "course wise", vilket innebär att hundarna blir så smarta att de räknar ut var trasan kommer att gå, så de genar helt enkelt. Smilla gör förhållandevis små "geningar", men det drog ändå ner totalpoängen ganska ordentligt eftersom det är så små marginaler. Jazz sprang omkull i andra loppet men kom ändå på plats 46 av 60; han gjorde en bra upphämtning och kom snabbt ikapp trasan igen. Jag har bestämt mig för att köpa en annan munkorg till honom, för han kan inte öppna munnen tillräckligt i den engelska munkorgen som han har nu. Dessutom använder våra hundar samma munkorg i både lure coursing och rundkapp, så om den inte passar helt är det inte alls bra eftersom det är riktigt jobbigt för hundarna att springa i sanden på rundbanan. (Därmed inte sagt att de engelska munkorgarna är dåliga, eller att alla hundar skulle föredra den andra sorten. Alla är ju olika.)

Vi tränar styrketräning, och det gör hundarna också ;)

Även om jag ofta förbannar de gamla jämtländska "naturskogarna" som omger oss, så finns det fördelar med dem också. En av fördelarna är att många omkullfallna träd blir liggande utan att någon tar reda på dem, och då blir de utmärkta att hoppa över eller krypa under, eller till och med balansera på, för såväl hundar som människor. (De var bra som hinder för hästarna också. Att de även är bra för allehanda insekter bryr jag mig dock inte särskilt mycket om ...)
Granar är sämre än tallar på grund av de vassa kvistarna. Hundarna lär sig emellertid snabbt att inte rusa på alltför våldsamt.
Studshopp och kombinationer finns det gott om ... Ser ni de mossbeklädda stenarna i bakgrunden? Sådana brukar hundarna hoppa upp och ner på. Ibland säger jag "upp" till dem, sedan "vänta" och "varsågod" för att de ska ta det lugnt när de hoppar ner. Jag tror att det är en viss risk att de ska överanstränga eller skada sig ifall de kastar sig ner från höga höjder många gånger. Det finns inga långa eller branta backar runt här, men en hel del kortare backar finns det, och dem ser jag till att utnyttja på bästa sätt.
I början och slutet av varje skogstur får hundarna först promenera i koppel, trava bredvid cykeln eller springa lösa där det är bra underlag och inga hinder.

Att gå eller springa på mjukt underlag, såsom det är i skogarna här, med mossa, lingonris och blåbärsris, gör att hundarna måste lyfta mer på benen, och det gör att de musklar sig på ett annat sätt än om de bara springer på helt plant och hårt underlag. Bra är det också med lite lagom högt gräs, för effekten blir ungefär densamma.

Skyborne Your Precious Love, "Sookie"

Vi har fått vackra sommarbilder även på norska "Sookie"; här är ett par av bilderna. Tack så mycket! Hon är nu ca 47 cm hög.

Naturbilder

Där vi bor nu har vi ingen vacker rabatt att visa upp, men de vilda blommorna är i alla fall fina, trots att de flesta räknas som ogräs.
Lingonen är, som ni ser, inte riktigt mogna ännu.
Blåbären är däremot mogna sedan några veckor tillbaka. Det finns fortfarande smultron också.

Semesterbilder

Vi har fått ett antal fantastiska semesterbilder från våra underbara valpköpare! Jag vill gärna dela med mig av några av dem så vi vet vad vi har att längta till under de kommande årstiderna ... Här kommer först en bild av "Baxter" (Skyborne Kittens Got Claws), i Stockholms skärgård.
Baxter igen, efter en dag till havs ...
"Mess" (Skyborne Don't Mess With Me) semestrade i Nordnorge med sin familj, som inkluderar Dalemore Altas.
Atlas t.v. och Mess.
Atlas och Mess igen.

Tack snälla ni för alla härliga bilder! Jag återkommer med fler bilder framöver hösten! (Och jag vill förstås gärna ha ännu fler bilder också!)

Jag tycker dessutom att det vore intressant att veta mankhöjd och vikt på valparna nu när de börjar ha vuxit klart på höjden. Skyborne Say You Love Me, "Nikki", är enligt ägaren 51 cm hög och väger 13,5 kg. Vår Voice är ca 48 cm, vikt 13,2 kg. Maila mig gärna höjd och vikt även på övriga valpar: ursulaandersson@hotmail.com

Theo, BIM i Umeå

Skyborne Love and Affection, "Theo", BIM-valp på Whippetklubbens utställning i Umeå. T.h. Allettes T&T Sedona, som blev BIR och BIS-valp. Bilden har jag lånat från Whippetklubbens hemsida.

Theos kritik: "7 mån hanvalp. Trevlig modell. Bra storlek. Sött uttryck. Ngt lätta öron. Ngt smalt huvud . Vacker hals. Utmärkt skuldra. Tillräcklig överarm. Bra över- och underlinje. Starkt bakställ. Ännu mkt valpig i sina rörelser från alla håll." Domare: Anna-Lena Bäckvall-Hallin (Balzac).

Utställning och rundbana

Skyborne Love and Affection, "Theo", gjorde sin utställningsdebut idag på Svenska Whippetklubbens utställning i Umeå. Domare: Anna-Lena Bäckvall (Balzac). Theo blev bästa hanvalp i sin klass och fick fin kritik (återkommer med kritiken till veckan). Grattis!!!

Själv har jag varit på rundbanan i Midlanda. Jag samåkte med Anna J, som hade med sig sin härliga afghantik "Prillan", som kommer från kennel SoloMagic. Jazz och Smilla fick träna på starter ur startboxen, och det gick hyfsat. Annas afghan var med för andra gången och det gick bra, så nästa gång blir det startboxträning för henne också. Dessutom var det arbetsdag på rundbanan, så vi hjälpte till med ogräsrensning innan träningen började. Jag önskar att jag kunde åka oftare till rundbanan, men det är som sagt andra saker som också äger rum på söndagar. Kommande helg, till exempel, är det lure coursing, och förra helgen var det utställning. Jag kan verkligen rekommendera rundbaneträning, för det är roligt för såväl hundar som ägare. Även om man inte kommer så långt att hundarna tar licens så de får tävla, är det ändå en vettig aktivitet. (Fast jag hoppas ju fortfarande att både Jazz och Smilla får licens innan året är slut ...)

Tidigare under helgen har vi hälsat på hos goda vänner, som har ett sommarställe utanför Köping. Det var jättetrevligt, och barnen tyckte förstås också att det var kul! Sju av barnen sov över i samma stuga, och efter att ha ätit god mat, lekt, badat och bastat ägnade de en ganska stor del av natten åt att titta på film. Bilder kommer, men tills dess kan ni titta här: http://my.opera.com/Pia%20A/blog/ (Det måste vi göra om! Nästa gång är det vi som får bjuda er!)

En veckas ledighet kvar, så det gäller att utnyttja dagarna helt. Sunny har åkt nu och allt har gått bra; hon ska förmodligen betäckas nästa år då hon fyller tre. I Sverige betäcker man ju inte ponnystona när de bara är två, även om de är välutvecklade. Apropå avel så funderar jag fortfarande på när Smilla ska paras - om det blir på nästa löp hamnar valpningen nämligen mitt i flytten (eller i varje fall bara några veckor efter att vi flyttat in), så det kanske inte vore så bra. Sommarvalpar vore förstås bättre, men då kan hon inte tävla nästan någonting nästa år, och jag tycker ju om att göra saker med hundarna. Och visst, man kan träna utan att tävla, men det går inte heller att träna vare sig lure coursing eller rundbana med en löpande, dräktig eller nyvalpad tik.

Kattungarna har flyttat också. Den sista ungen åkte i tisdags, och det blev lite tomt efter dem ... Det är tur att barnen har Olivia att sitta och mysa med i soffan. Det är många som kommit fram på utställningarna och berättat att de funderat på en italienare, så jag hoppas att vi blir fler IG-ägare framöver. Hos oss blir det garanterat fler italienare så småningom - förhoppningsvis kommer Olivia att bli mamma när hon har åldern inne förutsatt att hon ser ut som man bör när man är en vuxen IG. En utställning till som valp blir det för henne. Det blir vansinnigt spännande när hon ska ställas i juniorklass sedan! Det är inte många italienare som ställs ut (det var ovanligt många i Svenstavik; 7 respektive 9 tror jag det var) men deras kvalitet är å andra sidan bra.

Magi har gjort sin utställningsdebut!

Morris ettåring Skyborne Magic Quest (e. Heniarth Yarra Glen), som vi sålde tidigare i somras, har nu gjort sin utställningsdebut i Forshaga med fin kritik av domaren Kurt Larsson: Välutvecklad av god rastyp, maskulin (8 p). Vackert huvud, lång välformad hals, välformat kors, ngt öppen bål (7 p). Tåvid fram, ngt tät bak (7 p). Lång vägvinnande skritt (8 p). Lätt vägvinnande med bra hasarbete i travet (8 p). Summa 38 p; klass I. Hans ägare fick beröm för att han var så välhanterad, och domaren trodde att de småsaker han anmärkt på kommer att växa bort. Grattis igen från oss! Foton: Linda Alm.

Utställningen i Svenstavik idag var kallare och om möjligt ännu mer regnig än igår. Jag tror inte det var uppehåll en enda minut så länge jag var där. Dagens domare tyckte att både Olivia och Smilla hade för stora öron. Hellre det än ståndöron, tycker jag (men bäst är förstås varken eller). Men jag ska inte mata hundarna med köttbullar i ringen fler gånger, för det gör att öronen har en förmåga att falla framåt som "flärpar", särskilt när de står på bordet i hällregn. I övrigt var kritiken helt okej för båda hundarna (men detta var den första domaren någonsin som beskrivit Smilla som kraftig! Var det kanske för att det inte fanns någon fler hund i ringen samtidigt, så att det inte fanns något att jämföra med? Smilla är ju inte ens tjock!). Kontentan av helgen är att jag tycker att det har varit trevligt att träffa alla bekanta och titta på fina hundar, men att domarna denna gång inte tittade på samma saker som jag. Grattis till er som det gick bra för (och till alla andra: bättre lycka nästa gång)!

Väl hemma tränade jag Smilla och Jazz några gånger i vår startbox, och det går faktiskt bra nu, men det är förstås inte säkert att hundarna inser att det är just en startbox som vi har byggt ... De kanske tror att det bara är en rolig lek vi håller på med, och att boxarna på rundbanan är något helt annat. Vi ska försöka hinna träna på rundbanan nästa söndag; det är dock mycket annat som ska göras den här veckan också, så vi får väl se hur det blir.

Vad tycker ni?

Kristallhalsband
Utställningskoppel. Bägge från http://www.fashiondog.se/

Skulle man kunna ha dessa till Olivia, eller blir man idiotförklarad då? Är det too much? Alltså, jag bär ju henne inte i en kuvertväska till min aftonklänning, direkt ... Men när hon ska vara snygg?

Kallt och regnigt

var det i Svenstavik idag. Blä. Utställningsresultatet blev inte heller något att hurra över. Olivia blev för första gången utan Hp och slutade som andra bästa tikvalp (tre valpar och sex vuxna IG deltog; de flesta kom från Norge). Domare var Pirkko Konttinen, som även dömde whippetarna. Det var massor av whippetar som vanligt; många fina; många från Norge. Smilla fick en slät etta i bruksklassen trots bra kritik; jag vet inte varför hon inte fick något CK för jag iddes inte fråga. Jag hörde att domaren frågade ringsekreteraren om vad man kan dela ut i den här klassen, om man kunde ge Hp. Domaren mätte alla hundar och skickade ut några som var för stora trots att de var fina i övrigt. Innan domaren mätte Smilla, när jag ställt upp henne på bordet, så sa domaren något i stil med: "Ja men hon måste ju vara lagom storlek" (och jag tyckte att hon lät lite uppgiven) och Smilla mättes till 47 cm. Idealmankhöjden för tikar är ju 44-47 cm, men jag är övertygad om att de flesta snarare är 48-49 cm. Det finns i princip inga 44-centimeterswhippetar kvar längre - i varje fall inga man ser i utställningssammanhang. Efter att jag kommit hem mindes jag plötsligt att det var just den här domaren som dömde whippethanarna i Alfta i fjol, och då var hon också noga med storleken. Storleken och öronen. Hon gillar inte stora whippetar eller fladderöron. Jag kan ju berätta vad hon skrev om Smilla: "Bra huvud och öron, bra kropp, mkt välvinklad bak". Inget mer. Om Olivia skrev hon ungefär samma sak men la till bra päls och bra svans. Jag tror att jag har blivit bortskämd med utförliga kritiker, så jag önskar att hon skrivit mer - förklarat vad som inte var tillräckligt bra för CK på Smilla. Men skit samma. Det var väldigt få Hp och CK som delades ut överlag, även i valpklasserna; det var i princip bara klassvinnarna som fick det. (Smilla var ensam i bruksklassen, och domaren frågade om hon tävlar lure coursing eller rundbana. Jag tror jag gjorde bort mig som anmälde till bruksklass.)

Jag hade en trevlig dag ändå tack vare alla människor jag lärt känna på utställningarna. Egentligen är jag ganska less på själva "utställandet"; jag vet ju redan vad jag har i andra änden på snöret. Varken Smilla eller Olivia visade sig särskilt bra heller idag, så jag känner att jag får ta på mig skulden för det tämligen medelmåttiga resultatet. Olivia ville för övrigt inte bli mätt (hon hade inte alla fyra tassarna i bordet samtidigt), så jag berättade att hon är 33 cm. Jag kontrollmätte när jag kom hem också. Hon är ju ingen stor IG, så det är rätt uppenbart att hon håller sig inom måttgränserna. IG ska vara 32-38 cm; flertalet ligger vid den högre gränsen och det är inte så vanligt att de blir för små (för det ska de förstås inte heller vara; de är ju tillräckligt "bräckliga" som de är, och det är heller inte önskvärt att de får för tunn benstomme).

Vet ni vad jag skulle vilja göra imorgon, i stället för att åka tillbaka till Svenstavik på utställningsdag nr 2? Jo, åka till rundbanan i Midlanda. Om det regnar när jag vaknar så stänger jag av larmet och somnar om. Ifall inte Indra redan har vaknat, vill säga. Rundbaneträningen börjar inte förrän klockan två.

Augusti. Redan!

Varför går dagarna mycket fortare på sommaren motför på vintern? Trots att de är enklare att utnyttja till fullo eftersom de ljusa timmarna är så många fler?

Det märks i alla fall att det är augusti och snart höst. Det har dragit in en kallfront nu ikväll, och till och med regnat lite. Temperaturen sjönk tio grader på bara en liten stund. Vi har hämtat Simon, som varit på distriktslägret för 95:or i Ytterhogdal; det var 115 pojkar och ungefär lika många flickor med. Utifrån hur de lyckades där, kan de bli uttagna till flera träningar och nästa års distriktsläger, och så småningom hägrar deltagande i distriktslaget och ett elitläger i Halmstad. Simon skötte sig tydligen mycket bra. Han är väldigt talangfull och blev bland annat uttagen som målvakt i matchen mot ledarna. Det är andra lag som hört sig för om han vill börja spela för dem, så vi får väl se vad som händer. Så länge han tycker att det är roligt och känner att han utvecklas är det ju bara att "köra på" och vi kommer naturligtvis att stötta honom så gott vi kan. Han tyckte att distriktslägret och ledarna var fantastiskt bra, och att han lärt sig enormt mycket. Jag tror att det blir ett lyft för honom att vi flyttar till Frösön/Östersund, eftersom det finns bättre träningsmöjligheter där även vintertid; då tänker jag på handboll osv utöver fotbollen, som jag antar har vinteruppehåll där också.

Vi har tagit ner den sista hästhagen också. Det finns en kvar, där stona fortfarande går, men den satte inte vi upp så den behöver vi inte ta ner heller. Det ser fult och tråkigt ut utan hästhagarnas vita band.

Dessutom har vi tränat Smilla lite med startboxen vi byggt. Hon har ju inte gillat startboxen, inte här hemma heller, så just nu känns det som om det inte spelar så stor roll om vi prövar oss fram för att se om vi kan få henne att tycka att den är okej. Om hunden vänder sig om i startboxen kommer den ju aldrig att kunna springa några lopp hur som helst, så vi har liksom ingenting att förlora. I och för sig kan hon ju träna rundbana ändå, för man kan göra vanliga "lure coursingsläpp" (handsläpp), men det är betydligt enklare att bara kunna stoppa in hunden i startboxen och lita på att den står där snyggt och prydligt i väntan på haren. Igår fick gallret vara helt uppfällt, och så slängde jag en boll genom boxen några gånger - men Smilla är tyvärr inte så himla intresserad av att springa efter bollar; hon föredrar att stjäla dem av någon annan. När vi tränade henne idag lät vi bli att spärra gallret (kompostgaller, vad annars!) i nerfällt läge, utan lät det bara hänga ner så att hon kunde putta upp det själv med nosen. Dessutom slängde jag in en liten korvbit längst fram i boxen varje gång jag stoppade in henne där. Korvbitarna struntade hon i till en början, men hon blev nöjd med att hon kunde öppna gallret själv. Efter några gånger höll jag för gallret lite så att det blev trögare att putta upp, så jag hoppas att vi hinner avancera till helt fastspänt galler innan vi ska till rundbanan nästa gång. Hittills har hon nämligen uppfattat gallret som "stopp". Hon är ingen utbrytarkung och skulle inte drömma om att t.ex. försöka tugga sig genom ett galler, så hon har trott att den enda vägen ut har varit samma väg som hon kom in, vilket innebär att hon vänt sig på en gång om gallret varit nerfällt. På rundbanan tar det en stund från att man placerat hundarna i startboxen tills gallret fälls upp, eftersom haren/trasan startar en bra bit bort längs banan. Det är just det momentet som jag (läs: hundarna) tycker är svårast. På lure coursing håller man ju fast hundarna med händerna tills trasan är igång, vilket är mycket enklare - men förstås en omöjlighet i rundbana och whippetrace, som ju går på tid och inte bedöms via poäng. Jaja, jag är säker på att både jag och hundarna lär oss en hel del på kuppen - och om jag genom att jag är så oerfaren inom rundbana skulle förstöra deras möjligheter att bli "kapplöpningshundar" så får det väl vara så då. Jag har ju ändå inga större ambitioner när det gäller deras tävlande, utan vill bara att de ska få vara med och ha roligt. Det är nämligen viktigt att saker är roliga, tycker jag.

Nu i helgen blir det hur som helst ingen rundbaneträning för oss, för det är utställning i Svenstavik både lördag och söndag. Två kvinnliga finska domare som jag inte har en aning om vad de gillar för hundar. Smilla ska gå i bruksklass, så jag hoppas att domarna inte "räknar bort" henne bara för det . Det har ju varit en del diskussioner när det gäller just bruksklass, eftersom en del verkar räkna det som "fulklass" - dvs att man anmäler till det för att slippa konkurrensen i öppen klass eftersom man har en ful hund som bara kan springa. Det gäller inte Smilla! ;)