Vad positivt överraskad jag blev av Swingflys medryckande Me and My Drum! Svårt att sitta stilla när man lyssnar på den! Det var verkligen inte svårt att lista ut vilka av kvällens låtar som skulle gå vidare till finalen!
Annars har den här veckan mest bestått av jobb, kvällspromenader och ett par gympass. Felix och Simon åkte slalom i Duved respektive Åre tidigare i veckan. Idag invigdes "Vinterstaden" i Badhusparken, och Philip var där med en kompis. Jag och Patrick åkte ut med skotern och hundarna en sväng på Storsjön på eftermiddagen; det är snö på isen nu men lite hårt och ojämnt under snön på en del ställen, så det blir lätt skavsår på tramdynorna och runt klorna trots att de egentligen är vana vid snön vid det här laget. Tempot och underlaget har dock väldigt stor betydelse, så några längre svängar får de inte följa med på. Hermione åkte med på skotern och verkade gilla det, men hon fick springa med de andra också. Bara Olivia fick stanna hemma; hon ser inga som helst fördelar med att springa i snön.
Ikväll åkte jag längd för första gången denna vinter - och faktiskt första gången på kanske 7-8 år dessutom! Jag vågade bara ta med mig Saga, eftersom ingen av våra nuvarande hundar har varit med när jag åkt längd, och jag visste inte hur de skulle reagera. Jag bestämde mig för att åka samma runda som vi åkte med skotern tidigare idag: att åka med alla halvproffs i de "riktiga" spåren ville jag definitivt inte, så ringrostig som jag är. Med något vingliga ben åkte jag iväg och det gick rätt bra trots att det var nerförsbacke - ända tills det stod en massa träd mitt i vägen så jag var tvungen att sätta mig ner och bromsa med rumpan. Kallt och blött blev det ögonblickligen! Jag skrattade högt för mig själv och var glad över att ingen såg mig, och över att inte hundar kan berätta för någon! Saga skrattade förstås inte, utan stod några meter bredvid och skämdes som bara hundar kan göra. Sedan höll hon sig på behörigt avstånd från mig, tills jag hade åkt en bit på isen och hon insåg att jag nog kunde hålla mig på benen så länge det inte var några backar. För på den nivån är min skidåkning just nu! Och även om det gick bra att åka, utan valla och med obefintligt fäste för stavarna pga isen, så insåg jag att jag inte närmelsevis ser ut som någon Charlotte Kalla ens i mina bästa stunder, vilket innebär att det allt får bli lite mer träning med pannlampa i mörkret på sjön innan jag beger mig till elljusspåren. Detta är verkligen nackdelen med att bo i en stad där "alla" är duktiga på allt vad skidor och skridskor heter!
Saga och Hermione är anmälda till utställningen i Boden om en månad, så jag hoppas att inte vädret blir alltför gräsligt just den helgen, för då får vi skjuta upp säsongsdebuten till lite längre fram i vår. Det är lite lurigt med vinterutställningar eftersom väglaget har så stor betydelse så här års när man har många mil att köra.
