Taraly Black Mamba

Så är då äntligen allt klart inför hämtningen av vår lilla franska kille, Taraly Black Mamba, eller Jazz, som han kallas. Jag gillar inte skryt – en bra härstamning talar ju för sig själv – men jag är så förväntansfull inför hur Jazz kommer att utvecklas med tanke på de linjer han har bakom sig. Anledningen till att vi valde Jazz är inte bara färgen (vackra svarta whippetar är inte så vanliga) utan även att jag tycker mycket om hans föräldrar. Så roligt han kommer att få med Smilla också; det är ju bara fem månader mellan dem.

Om Jazz visar sig vara tillräckligt bra, kommer han att bli pappa till Divas kull nästa år. Mycket kan förstås hända innan dess, men jag tror att han kan komplettera våra tikar på ett bra sätt. Vi hoppas nämligen att även Smilla ska bli mamma så småningom – kanske redan nästa höst. Hur hon kommer att se ut när hon vuxit klart vet vi förstås inte, men hon är mycket lovande än så länge. Jag är så himla stolt över henne! Jag pratade förresten med Rubys ägare idag, och de har bara positiva saker att säga om honom: han är vacker, lydig, nyfiken och oerhört snäll. Ägarna har fått mycket beröm för honom av människor de träffat, och han är en mycket älskad hund.

Diskett har blivit betäckt i en vecka nu och brunstade inte längre idag, så nu är det bara att hoppas att hon tagit sig, trots den sena våren. Morris och Skyline är mycket runda och välmående och ser ut att kunna hålla sig ett bra tag till. Med ett bra foder är det inga problem för ston att få föl varje år (förutsatt att de tar sig och är friska, förstås) och de kommer att betäckas igen efter fölningarna. Efter att de betäckts ska vi flytta! Vi kommer att överta min föräldragård i Åhn utanför Bräcke i Jämtland. Vi har haft två underbara år här i Småland, men mitt hjärta finns ändå kvar där jag vuxit upp, och även Patrick och barnen är mycket fästa vid gården med dess vackra omgivningar. Mer om gården och flytten kommer jag att skriva längre fram.

Inget föl än ...

Nu har Skylines juver inte ändrats sedan igår, så det dröjer nog trots allt ett par veckor till innan det blir något föl. Hon står inne ändå i natt; jag tror att hon vilar sin stora mage bättre i en box än ute i hagen.

Jag red Diskett i tio minuter idag. Patrick ledde henne, eftersom det var så länge sedan jag red henne senast. Hon och Morris är nog de hästar av alla jag träffat genom åren som har allra bäst temperament. Morris nedärver det dessutom till sina föl, och jag hoppas att detsamma kommer att gälla Diskett och hennes föl. Felix red Morris barbacka i skogen en sväng nu ikväll. Han väger inte så mycket, så jag tycker att det är okej att han skrittar lite på henne. Det märks knappt på henne att hon är dräktig; hon bär fölet rätt högt upp trots att det är hennes fjärde föl. Hennes juver är inte alls stort än. Jag har sett bilder på några andra uppfödares nya föl för året, och de är helt ljuvliga! Det finns inget som kan mäta sig med det första mötet med en nyfödd bäbis, oavsett om det är ett människo- eller djurbarn!

Fölningarna närmar sig!

Idag har det varit en sån där perfekt dag som man kan leva länge på. Solen sken, och barnen monterade ihop studsmattan efter vinterförvaringen. Sedan tillbringade de åtskilliga timmar där tillsammans med sina kompisar. Hundarna hjälptes åt med att fånga en mus bredvid husväggen, och den hade de mycket roligt med, trots att den ju inte rörde sig särskilt länge. Jag och Patrick tog en jäääättelång promenad med hundarna i skogen; lite längre än beräknat till och med, eftersom vi inte följde någon stig förutom i början.

Framåt kvällen longerade jag Diskett. Jag har inte ridit henne under vintern, så jag ska sätta igång henne lite försiktigt nu. Skyline har fyllt på sitt juver lite väl snabbt och mycket utifrån beräknad fölning om en månad, och jag kommer nog att låta henne stå inne på nätterna nu ifall bäbisen tänker komma ut för tidigt. Trots vårvärmen dagtid är det fortfarande lite kallt på nätterna, och på vissa ställen i hagen har det inte torkat upp riktigt än. Pappan till årets föl, Vardra Santos, blev förresten Champion sektion A samt reserv Supreme Champion på hingstutställningen i samband med årets hingstpremiering för welshponnyer. Han är en riktigt snygg hingst som rör sig jättebra, så vi hoppas mycket på fölen. Melodys halvbror, Ekbäckens Juggler (e. Heniart Mr Milligan) fick 40 poäng på premieringen och kvalificerade sig därmed för att införas i kvalitetsboken. Han blev även BIP (motsvarande BIS). Roligt!

Nu ska jag gå ut och titta i stallet ... Förra gången Skyline skulle föla lurade hon mig totalt, så jag har inga större förhoppningar om att få vara med om fölningen i år heller. I fjol fick jag bara vara med om en fölning, och det var när Sarahs new foreststo fick sitt hingstföl. Han låg lite fel, så då var det tur att vi var med. Nu har jag alltså en månads dålig sömn framför mig - men det är det värt!

Världen ur Alvas perspektiv

Alva har jättefina mörka öron som är mjuka som sammet. Här spanar hon efter sin flock bestående av hundar och människor.

Idag hälsade hennes uppfödare, Maria Groth, på hos oss. Hennes fina tik "Coralle" har parats med en blå hane, så nu håller vi tummarna för att det blir vackra valpar om ett par månader.

Själva har vi också en superspännande nyhet på gång. Mer om det inom ett par veckor!

Äntligen barmark!

Diva, Smilla, Philip och Felix
Catch me if you can!

Smilla 7 månader

Vår lilla Smilla är nu sju månader gammal. Allt hon äter används som energi ... Men söt är hon! Och hon är världens mysigaste hund att leva med.

Trötta men glada!

Ni som har läst vår nyhetssida vet förmodligen redan att Smilla blev Best in Show på utställningen i söndags. Hon skötte sig jättebra, och det gjorde Diva också, trots att hon "bara" blev sexa i sin BIS-ring. På kvällen åkte vi till mina föräldrar i Jämtland. Det tog hela natten, eftersom det är nästan 85 mil enkel väg. Under veckan som gått har vi bland annat varit till barnens nya skola och hälsat på. Igår åkte vi hela vägen hem igen. Vi kom hem vid 22-tiden, och idag åkte jag och Simon på utställningen i Växjö med Smilla och Diva. Gissa om vi var (och är) trötta! Simon är alltid så glad och lättsam att ha med sig, så det gjorde dagen lite lättare. Hundarna var också snälla - som vanligt. (Varför har inte alla whippetar?)

Utställningen idag ägde rum i ett ridhus, och det var precis så halvkallt och ruggigt som det ju ofta är i ridhus den här årstiden. Det är inte lätt att visa whippetar när det är kallt! Jag försökte värma upp dem ordentligt, och det gick ganska bra, trots allt. Det var bara de sista - och avgörande - minuterna som Smilla tappade gnistan, men det berodde nog mest på att jag hade slut på mutor vid det laget. Jag är barnsligt förtjust i vackra rosetter, så nu ska jag hänga upp de fyra nya vi fick med oss hem idag.

Simon: Tack för hjälpen och sällskapet idag och i söndags! I maj är det förhoppningsvis varmare!

Vackra Nova!

Detta är Divas vackra syster Foxys Novacaine, "Nova", som fick CK och blev tredje bästa tik på utställningen i Timrå för någon vecka sedan.

Bilden har jag lånat av Foxys kennel.

Patrick är utskriven från sjukhuset nu. Det var rosfeber (en sorts hudinfektion orsakad av streptokocker) han hade, och han har fortfarande kvar en svullnad i armbågen, men han är i alla fall på bättringsvägen.

Nu är det bara ungefär fem veckor kvar tills Morris kanske fölar. Hon har fölat tio dagar före beräknad tid förut, och tiden "går ut" den 22 maj för henne och den 20 maj för Skyline. Det är lika spännande varje gång man väntar bäbisar!

Veckan som gått

Under den gångna veckan har jag verkat hovarna på hästarna och försökt borsta bort den värsta vinterpälsen på dem. Det är ett nästintill hopplöst projekt att få ordning på deras isbjörnspälsar innan all vinterpäls släppt.

Hundarna har fått gå på promenad en åt gången nu i några dagar. Det är nyttigt för ungtikarna, eftersom de är vana att alltid vara tillsammans annars. De vet knappt hur man leker utan kompis.

Det är blött och lerigt överallt här nu. Både barnen och hundarna verkar tycka att det är roligt att smutsa ner sig så mycket det går på kortast möjliga tid, och den äckliga lukten som hör våren till följer med in i barnkläder och hundpälsar. Kläder och skor kan man ju tvätta i princip hur ofta som helst, men hundarna ... Det är tur att de är så korthåriga. I slutet av veckan som kommer ska de tvättas, i alla fall. Jag brukar tvätta Smilla först, och då står Diva och väntar på sin tur. Inte för att hon tycker om det, men hon verkar acceptera badet som ett ofrånkomligt faktum.

Patrick har fått en gigantisk infektion i sin ena arm och är inlagd på sjukhus, eftersom penicillinet han ätit i fyra dagar inte lyckats häva infektionen. Nu får han antibiotika intravenöst i stället. Han avskyr att vara sjuk, så jag tycker lite synd om honom. Dessutom missar han ju flera träningspass ... Nu ligger han säkert och planerar hur han ska kunna ta igen dem så fort han blivit utskriven.

Det är så tomt när han inte är hemma ...

Tar vintern aldrig slut?

Hos oss händer inget särskilt just nu. Vintern känns oändligt lång. Det snöar idag också och det är fortfarande riktigt kallt på nätterna. Våra ston har fått konkurrens om hösilagebalen av två gamla tävlingsponnyer, båda är runt trettio år gamla (!), så nu kommer kanske Diskett och Skyline få en välbehövlig viktnedgång.

Vi köpte en cykel till Philip i helgen och han har lärt sig att cykla på den nu - men bara inomhus, än så länge. Med stödhjul behövs ju varken fart eller utrymme.

Smilla vet redan hur man ska vinna en mans hjärta. Hon använder sitt kroppspråk på ett nästan övertydligt sätt och jag kan tänka mig vad hon skulle säga om hon kunde prata: "Åh, du är min bästa husse i hela världen och jag älskar älskar älskar dig och bara dig - får jag ligga bredvid dig i soffan nu eftersom jag är så söt och snäll?". Fungerar inte det så prövar hon med nästa familjemedlem. Alltid är det någon som förbarmar sig över henne. Vi som inte skulle ha någon hund i soffan ...

Mina trötta småttingar ...

Både Smilla och Philip var trötta i går, dagen efter utställningen.

Dagen efter ...

Nu har det gått ett dygn efter utställningen, och min hjärna har börjat sortera intrycken därifrån. Jag blev så glad över Smillas kritik och placering (BIR-valp) att det var som att vinna högsta vinsten. Min lilla tjej på en internationell utställning ... Jag som inte ens tänkt ta med henne dit! Jag hade egentligen anmält Dio, eftersom jag tyckte att han såg bäst ut av de två, men hann byta till Smilla i och med att Dio såldes. De andra valparna var fina, tycker jag, och mycket mer "färdiga" i och med att de var äldre än henne. Klassen var för valpar 6-9 månader, och hon fyllde sex månader den 7 mars. Det var sex tikvalpar och två hanvalpar med. Smilla stod rätt snällt på bordet, men när vi gick fram och tillbaka så hoppade hon ett par gånger efter min hand, eftersom hon trodde att jag hade godis kvar. Det ska jag försöka träna bort inför nästa utställning. Jag åker nog på ett par inofficiella utställningar med henne i april, för att vi ska hinna få mer rutin före nästa SKK-utställning. Dessutom blev hon så fruktansvärt trött på slutet av dagen i går, och jag hoppas att det är en vanesak för henne att lyckas ladda om ifall hon går till någon fler final.

Andra minnen jag fick från dagen: Det var roligt att det gick så bra för Smillas kusin Fendi (CK och vinnande juniortik samt BT-3), och jag gladdes också åt Hjortronblommas Itsy-Bitsys cert och placering som näst bästa tik. Jag vet inte hur många gånger jag besökte den kennelns hemsida när valparna i I-kullen var små. Valparna var jättefina, men jag skulle ju inte ha någon fler hund då ... Att se hur vacker Itsy-Bitsy är i verkligheten var roligt! Mycket vacker är även den vinnande tiken tillika BIR, Ch Burnt Sienna Kaanapali.

Med Diva ska jag träna så att hon inte går brett bak när hon går i koppel. Hon rör sig nämligen helt korrekt när hon går lös ... Jag tror att hon tycker att jag bromsar henne med kopplet, trots att hon ju går så snällt utan att dra. Kanske använder jag fel tempo i ringen. Det var första gången hon inte fick Hp på en utställning, och det var ju lite trist förstås. Nu blev hon placerad som reserv i klassen bakom fyra (!) juniortikar med CK. Nej, nu är det läggdags för Philip. Jag skriver mer någon annan dag.

Problem med datorn ...

För några dagar sedan installerade jag ett program som skulle åtgärda diverse fel på min dator. Dessvärre ändrade programmet dessutom på någon inställning, vilket gör att jag inte längre lyckas lägga ut bilder på bloggen. Så himla tråkigt! Och jag som tyckte att jag var duktig som skulle "fixa" datorn ...

Under förra veckan flyttade Jewel till Uppsala. Jewel kommer nu att kallas för Charlie, och jag håller tummarna för att allt ska gå bra med honom. På lördagen flyttade även Dio. Han bor nu i Orsa. Dio kommer att vara ensam hund i sin nya familj, men det finns två whippetar i närheten som han kan leka med emellanåt. Jag hoppas att de nya ägarna ska trivas med såväl Charlie som Dio, och jag kommer att återkomma med rapporter om hur det går för dem i fortsättningen. Det känns i alla fall som om båda två kom till bästa tänkbara hem.

På fredag ska Lightning veterinärbesiktigas för att vi ska se om han kan användas inom aveln. Det är flera personer som är intresserade av att använda honom till sina ston, bland annat för att avla fram vackra ridponnyer. Tyvärr anmälde vi inte honom till hingstpremieringen i april, men reglerna har ändrats så att det inte längre finns något krav på att hingsten ska ha godkänts på en premiering för att få avlas på. Däremot ska hingsten naturligtvis vara frisk och inte ha några nedärvningsbara "defekter", och man ska ha löst betäckningslicens på hingsten innan han får börja betäcka.

På lördag är det hundutställning igen. Det blir en tidig morgon för att vi ska hinna fram till Malmö innan bedömningen börjar klockan nio. Värst blir det för Patrick som jobbar natt som ordningsvakt och kommer hem precis när vi ska åka. Jag hoppas han lyckas sova en stund i bilen medan jag kör - och jag hoppas även att jag hittar till Malmö utan kartläsare.

To be continued ...

Måndagen ...

Igår veterinärbesiktigades Dio och Jewel inför flytten till sina nya hem. Valparna har haft så roligt tillsammans hela veckan. Jag är glad över att vi har just whippetar. De leker så snällt med varandra, och jag är aldrig orolig över att de ska hitta på något dumt mot vare sig hundar eller människor.

Sent på eftermiddagen gjorde vår sjuåring, Felix, illa sig. Det finns en mindre industrifastighet bakom Priscillagården, och där har det bildats istappar i olika storlekar. Felix och hans kompis tyckte att istapparna var fina och tänkte titta lite närmare på dem, men det slutade med att en av dem föll ner på Felix. Trots att han hade mössa på sig slog istappen ett stort och fult jack i hans huvud, ungefär fyra centimeter långt och ända in till skallbenet. Fem stygn fick han sys med, och dessutom blev han så himla rädd på grund av smärtan och allt blod. Det var så synd om honom ...

Jag hann pröva på curling också igår. Det svåra var förstås att lyckas få stenen att stanna innanför ringarna - antingen puttade man för hårt eller för löst. Att bowla är lätt i jämförelse. Men jag håller mig nog till styrketräning ändå ... Då slipper man i alla fall frysa om fötterna.

Lightning

Sky Lightning i vinterpäls.

Skyborne Jewel

Skyborne Jewel, snart sex månader, och Simon.
Vi passar på att njuta av att ha Jewel hos oss denna vecka innan han flyttar till sina nya ägare. Jewel leker så snällt med de andra hundarna, och han har genast förstått vilka regler som gäller här, såsom att gå fot med matte, sitta snällt och vänta på "godis" och att inte titta alltför närgånget på det som finns på köksbordet. Vi har inte så många regler, men vi är noga med att de följs. Jag tycker inte om ouppfostrade hundar ... Det verkar som om valparna i vår kull är lättlärda, vilket jag tycker är roligt.

Can´t Take My Eyes Off You

You´re just too good to be true

Can´t take my eyes off you

You´d be like heaven to touch

I wanna hold you so much

At long last love has arrived

And I thank God I´m alive

You´re just too good to be true

Can´t take my eyes off you

Pardon the way that I stare

There´s nothing else to compare

The sight of you leaves me weak

There are no words left to speak

But if you feel like I feel

Please let me know that it´s real

You´re just too good to be true

Can´t take my eyes off you

I need you baby, and if it´s quite alright

I need you baby to warm a lonely night

I love you baby. Trust in me when I say:

Oh pretty baby, don´t bring me down, I pray

Oh pretty baby, now that I´ve found you, stay

And let me love you, oh baby, let me love you

...

(Tror låten går ungefär så här när Lauryn Hill sjunger den. Ber om ursäkt om det förekommer fel. Min apostroftangent har dessutom tyvärr sagt upp sig, så jag använder accent i stället. )

Sverige är fantastiskt!

Visst är det roligt när det går så bra för Sverige i OS?!? Jag har lyckats pricka in just själva guldögonblicken, även om jag inte är så värst intresserad av att följa med i allt som händer i Italien för tillfället ... Såg just slutet på Sverige-Finland - det var faktiskt spännande! Dessförinnan gick vi en promenad i det vackra vädret med Diva, Smilla, Dio och Philip. Alva löper och fick stanna hemma idag. Bilden ovan: Dio. Han rör sig så vägvinnande och med en sådan schwung och takt att dressyrhästuppfödarna skulle ha varit gröna av avund.
Smilla. Det är mer galopphäst över henne.
-Husse, vi älskar dig, vi älskar dig!!!
Diva ställer sig i lä hos husse.

Divas första födelsedag!

Skyborne Amber-Attitude "Smilla" fem månader.
Foxys Nyckelpiga "Diva" ett år idag!

Under veckan som gått har vi vaccinerat Diva och Diskett, och jag har verkat hovarna på några av hästarna. De har börjat få hösilage nu, vilket är mycket populärt. Vissa av hästarna står och äter i princip dygnet runt; jag undrar hur de kommer att se ut framöver våren. Diskett har börjat tappa vinterpälsen - lite väl tidigt, tycker jag. Imorgon börjar skolan igen. Varför går loven så mycket fortare än arbetsveckorna?

Twyford Clio

Detta är Morris syster Twyford Clio (e. Glenwood Drifter) som under några år ägdes av Susanne Malmberg, Alnö. Clio är guldbelönad i Sverige. Visst är hon vacker!
Och här är Susannes silken windhound Alice. Söt som socker!