Måndagar är det här läsårets värsta veckodag. Inte för att jag har särskilt jobbiga elever då (för det har jag inte, de är roliga) utan för att jag kliver upp strax efter fem och kommer hem nästan tolv timmar senare. Det innebär att jag är för trött för att göra något fysiskt ansträngande, trots att jag vet att jag borde balansera upp dagen med att verkligen göra något med kroppen. Nu ikväll, till exempel, har jag bara städat lite i köket, städat åt valparna och fixat med dem, gått en sväng i skogen med de vuxna hundarna (som inte verkade så sugna på att vara ute länge; de har legat utslagna hela kvällen och förmodligen lyssnat på blåsten och regnet), suttit med barnen när de ritade samt läst en ny Hello Kittybok för Indra när hon skulle sova. Sedan tog liksom kvällen slut, för hon sov inte förrän klockan var halv nio, och då var jag nästan halvdöd själv av trötthet. Det finns nog inget man blir så trött av som att "sova ner" småbarn!
Sedan satte jag mig för en gångs skull framför teven, fast med datorn i knäet, och fastnade vid "The biggest loser", som jag aldrig sett förut. Och jäklar vad dåligt samvete jag fick! Om gymmet hade haft öppet längre än till nio, eller om det bara varit lite ljusare ute (och inte så mycket blåst och regn; dåliga ursäkter, jag vet), hade jag garanterat dragit på mig träningskläderna och farit iväg på ett träningspass! Fast sedan tröstade jag mig med att jag i alla fall har träningsvärk i hela kroppen efter helgens gympass (ben och mage i lördags, armar och axlar igår), så det var nog ändå bra för kroppen att vila.
Och så tog jag en morot istället för lite godis, som var min ursprungliga plan, så något gott förde väl programmet ändå med sig ...
