Voice Valparna har blivit sällsynt duktiga på att vara rumsrena, tycker de själva. Den senaste veckan har det bara kommit ett par bajshögar i valpboxen, och så kissar de där också någon enstaka gång. De får vara lösa inne efter att ha blivit rastade ute först, och så försöker jag ta ut dem någon extra gång när jag ser att någon av dem börjar snurra runt i jakt på lämplig avskildhet.
Men i lördags ... Fy fasiken, alltså. Felix klev upp före alla andra, samma tid som han kliver upp när han ska till skolan (tjugo över sju). Då trodde förstås valparna att det var morgon och började springa runt i valplådan och gnälla för att bli utstläppta. Jag hörde valparna men gjorde mig ingen större brådska eftersom både Indra och Philip fortfarande sov, och tio minuter hit eller dit gjorde väl ingen större skillnad, tänkte jag. Dessutom slutade pipandet ganska snart, och det dröjde nog kanske tjugo minuter innan jag insåg att det dundrade lite väl högljutt av snabba valptassar. Då blev jag minsann snabb, drog på mig kläderna och gick ut ur sovrummet, där jag möttes av ... Shit! Eller snarare skit! Och sju urlyckliga valpar som förmodligen tyckte att de var duktigast i världen som inte bara hade lyckats få bort kompostgallret och hoppa strömhopp ur valpboxen utan dessutom rasta sig själva! Att ytterdörrarna inte var öppna kunde de faktiskt inte beskyllas för.
Valpgänget förpassades raskt ut ur huset, men de flesta hade redan gjort det de skulle och var nog mest hungriga vid det här laget. Sedan fick jag ägna en lång stund åt att städa. En väääääldigt lång stund. Tur i oturen att det varit stängt till vissa rum, i alla fall. Efter det fixade jag så att kompostgallret inte gick att flytta åt sidan, så några fler rymningsförsök skulle jag i alla fall slippa. Trodde jag. För i morse var det dags igen. Nu var jag dock mycket snabbare att kasta mig ur sängen och i kläderna, och den här gången var det bara Voice och ett par till valpar som hunnit hoppa över. Indra var vaken och fick sitta på golvet i sovrummet när jag öppnade dörren till hallen, och Voice hann pussa Indra ungefär hundra gånger innan jag hade lyft tillbaka de andra valparna och räddat Indra från att bli ihjälpussad. Indra gillar inte valppussar, särskilt inte när valparna blir alltför intensiva, påträngande och många. Nu var det förvisso bara en valp, men en whippetvalp hinner pussas många gånger på en mycket kort stund ... I varje fall när pussobjektet har samma höjd som valpens tunga.
Annars har helgen varit jättetrevlig med fint väder, besök och skoterturer med barn och hundar (fast hundarna får inte följa med varje gång, för skaren sliter på trampdynorna om man åker långt). Idag blåser det rejält igen. Jag, Philip och Indra har varit ute drygt en timme och valparna har också varit ute en del, men de gillar egentligen inte när det blåser. Nu ska jag läsa Lilla Blå Bilen för Philip innan Indra vaknar.
