Sebastians katt, Maniac, fick ungar nu på eftermiddagen. När barnen kom hem från skolan ropade Sebastian på sin katt, och då hoppade hon ner från bron och kom och mötte dem med en helt nyfödd unge i munnen. Efterbörden släpade efter ... Jag, Patrick och Philip var på andra sidan vägen och ordnade med ett nytt staket så vi hade inte sett henne under den senaste halvtimmen. Nu tog vi raskt in henne i stallet och jag klippte av navelsträngen på ungen och slängde efterbörden. Kattmammor ska egentligen själva bita av navelsträngen och äta upp efterbörden, men det hade Maniac tydligen missat; jag får väl skylla på att det är hennes första kull. Unge nummer två kom ungefär en timme senare. Maniac krystade lite halvhjärtat och var mest intresserad av sin förstfödda, så till slut hjälpte jag till lite och då kom ungen ut. Ettan var orange och tvåan svart (tror jag). Sedan trodde jag att det var slut på ungar, för båda var så stora och Maniacs mage har varit förhållandevis liten till och med de senaste dagarna. Dessutom visade hon inga tecken alls på att det skulle vara någon fler unge på gång, men för att vara helt säker kände jag på hennes mage - och visst var där en till unge. Nästan tre timmar efter att den första kom till världen lyfte jag bort Maniac till en annan box så att hon var tvungen att röra sig, och då satte hon sig och krystade fram två bakben och en svans. Sedan gick hon och åt. Kul katt. Jag funderade, betraktade och väntade ... Philip och Felix stod bredvid och tittade storögt på de orörliga utstickande benen och svansen och den lugnt ätande mamman som inte tyckte att det var något konstigt alls med situationen. Och så jag då, som faktiskt helt saknar erfarenhet från kattförlossningar men som av barnen betraktas som någon sorts allvetare när det gäller att föda eftersom jag själv är mamma ...
Jag försökte dra lite försiktigt i kattungen för att stimulera fler krystvärkar, och sedan klämde jag på Maniacs mage, men hon blängde bara surt på mig och fortsatte äta. Hur länge kan en unge vara på väg ut utan att dö? Hur hårt kan man dra i en kattunge utan att skada den eller mamman? Jag flyttade på Maniac igen så att hon skulle röra sig, drog hårdare i kattungen, prövade att lägga henne med de andra ungarna igen ... Inga krystvärkar alls. Till slut drog jag ännu hårdare och då jamade Maniac högt och bet mig hårt i tummen. Länge. Det kunde inte sägas tydligare: Låt bli! Det gör ont! Och ont gjorde det på mig också; det blev blödande hål efter hennes tänder och jag hann oroa mig för stelkramp och alla andra sjukdomar som man inte bör få när man är gravid och inte annars heller. Men ungen satt fortfarande helt fast. Nu insåg jag att ungen förmodligen inte skulle komma ut av sig själv, så jag hämtade hushållspapper för att få ett bättre grepp och så höll jag Maniacs huvud med ena handen och drog ut ungen med den andra. Den var död. Eller andades i alla fall inte; nosen var blå och hjärtslagen gick inte att känna. Svart med bläs och vita fötter. Barnen tittade på mig och kattungen under tystnad. Ska man rädda en kattunge som man inte ens vill ha för att det förmodligen är så svårt att bli av med den? Ja, inte kan man tveka särskilt länge i alla fall, det är ett som är säkert. Och jag hade bara inte samvete att torrt konstatera att ja, det var ju synd, men det är ju i alla fall två som lever - så jag gjorde mitt bästa för att få liv i kattungen och lyckades faktiskt också (hur dum får man vara?). Maniac fick tillbaka sin kattunge och den ser ut att klara sig. Någon som vill ha en kattunge senare i sommar? =) Jag har lovat Felix att behålla en kattunge, och just nu är den orange hans favorit, men Tjejen ska ju också få ungar så vi får väl se vilken det blir till slut. Just nu önskar jag att jag slipper vara med när Tjejen ska få ungar, och att det bara blir en unge som överlever ... Elakt va´? Men vem tusan kan ha typ tio katter ... och tio hästar ... och tre hundar ... och fem barn! Årets föl SKA i alla fall säljas trots att de är världens finaste.
Vi har släppt hästarna på bete nu. Vi har gjort ännu en hage och det var varmt och mycket knott men nu är det i alla fall gjort och det är så skönt! Vår människobäbis har lagt sig med huvudet ner nu; det spänner i ljumskarna och jag har rätt ont emellanåt på vissa ställen i magen och bäckenet och jag vet att jag inte ska klaga för jag har ju valt det själv och det finns massor av människor som inte kan få barn osv osv ... Men kan man inte få välja bort just det som gör ont? ;-)
