Philip, Sebastian och en av tre tama änder som besökte oss idag Hemsidan är nu uppdaterad med bland annat information om nästa valpkull. Tack Maria!
Vi har varit på läkarbesök med Indra idag (allt var bra), tränat (Sebastian var också med, annars brukar han träna i Östersund) och städat ur garaget. Det är konstigt vad lite man hinner göra på en hel dag ... Philip har varit på dagis också; han går tre dagar i veckan, fem timmar per dag. Felix är på innebandyträning nu och ska hämtas om en stund, så jag passar på att kolla en stund på datorn medan jag ammar. Lite trixigt är det att skriva samtidigt, men det går med lite träning. Fast den mest ergonomiska sitt- och arbetsställningen är det ju inte!
Igår slog jag ihjäl världens största geting, som surrade som en galning i vardagsrumsfönstret bredvid barnvagnen där Indra sov. Jag brukar inte döda insekter "i onödan", men den här hade jag ingen lust att försöka förflytta. Då tänkte jag i alla fall på något Philip sa för några veckor sedan. Då satt vi på bron, och en av kattungarna hade precis lekt med en väldigt långsam och förmodligen halvdöd fluga. En liten stund efteråt berättade Philip glatt för mig att han gjort en randig boll av flugan så att de andra insekterna kunde spela fotboll med den. "Men är det inte synd om flugan då?", undrade jag, varvid Philip svarade (fortfarande lika glatt): "Näe, han ville dö". Hmmm; om man förvandlas till en randig och rolig fotboll när man dör så är det kanske rätt okej? Och Philip är fortfarande så liten att han inte riktigt förstår det där oåterkalleliga med att vara död. Som tur är, kan jag väl tillägga. Och annars är han världens gulligaste med alla djur och människor; inte den där sortens människa som rycker vingarna av flugor (vilket han inte heller gjort med den här flugan; den blev bara lite skrynklig) ...
