Gräsliga uppdateringar om kattungarna ... Vet knappt om det är lämpligt att berätta om ens. Men okej, eftersom jag har börjat berätta är det väl lika bra att fortsätta.
Detta har hänt: I torsdags hade Maniac fött tre välskapta och pigga ungar. Dessutom fanns där en lemlästad kattunge som naturligtvis var död, samt en svart hona som jag trodde var död, för den var helt kall och stel som en pinne, och där fanns inga livstecken överhuvudtaget - Maniac hade till och med lagt den en meter ifrån de levande ungarna - men den var torr och fin så jag höll den i handen och strök den med fingret innan jag tänkte slänga den i soptunnan. Så blev jag stående med den en stund i handen, granskade den noga och andades på den. Och minsann - rörde den sig inte lite? Eller var det jag som rörde på den? Mer värme, mer massage; Sebastian kom ut och värmde den han också. Till slut la vi tillbaka den till mamman, men flera gånger till under kvällen gick vi ut och masserade och värmde lite till, och till sist gav den ifrån sig små läten och rörde benen i slow motion. Dagen efter var den pigg! Min erfarenhet hittills har annars varit att sådana djurungar absolut inte klarar sig.
När Felix kom hem efter skolan sprang han glatt in i stallet för att titta på kattungarna, men kom snabbt in igen och berättade att den cremefärgade kattungen från i somras (Plexus) satt och åt på en död svart kattunge! Ve och fasa! Jag gick raskt ut och tog bort resterna av kattungen, och insåg då att det var den andra svarta kattungen, en hane, som fallit offer för sin mördarbrorsa ... Man ska inte förmänskliga djur, men fasiken vad hemskt jag tyckte att det var. Plexus förpassades snabbt till vårt andra stall, och där får han stanna tills småkatterna inte längre går att förväxla med möss.
Och i morse då ... Nästa makabra fynd: Tjejen hade fått ungar; tre döda låg på olika ställen i en av boxarna, ingen av dem var torr men de var fortfarande lite varma fast helt stela. Två levande kattungar låg tillsammans med Maniacs ungar. Båda var jättefina, en gråvit och en trefärgad. Så kom barnen ut och jag skulle visa upp de nya söta ungarna; jag höll upp den trefärgade och såg då att någon ätit upp dess ena tass. Så jäkla äckligt och hemskt! Patrick fick i uppgift att avliva den stackaren, och själv tog jag Tjejen och släppte henne tillsammans med Plexus i andra stallet. Jag antar att det var hon som ätit på ungen ... Nu får bara Maniac vara med de fyra överlevande ungarna, och min fasa är nu att det ska visa sig att det är hon som är kannibal.
Jag har funderat på vad det är som gör att katterna har ätit på levande ungar; jag vet att kaniner biter ihjäl ungarna om de är stressade, och att kaninhanar kan döda nyfödda ungar för att snabbt kunna para sig med honorna igen; jag vet också att katter kan äta upp döda ungar ... Men de här katterna har ju fått ungar förut; de var i sin gamla invanda miljö; inga nya människor, inga hästar, inga hundar, ingenting konstigt ... De har massor av mat och vatten, så det kan inte bero på att de är hungriga. Och ändå så gör de så här? Jag fattar det bara inte.
Fyra fina kattungar har vi i alla fall att glädja oss åt: en svart hona, en röd hane och två gråvita hanar (tror jag det var). Fortsättning följer ...
Idag har jag även hunnit verka Magi, och han har blivit signalementsbeskriven och chipmärkt. Han var snäll och allt gick bra.
