har jag gott om. Eller rättare sagt: egentligen har jag nog en hel del tid nu när jag är hemma med Indra, men hon verkar anse att jag inte ska vara längre bort från henne än ungefär två centimeter. Detta får till följd att jag bär omkring på henne och försöker göra lite nytta (typ städa och tvätta), medan hon sover som en stock - ända tills jag försöker lägga henne, för då vaknar hon och är med ens väldigt pigg och glad. Jo, jag vet att vissa människor tycker att man skämmer bort sina barn på det här sättet, men jag tycker inte att det gör så mycket om en bäbis är "bortskämd" på så sätt att den får vara med hela tiden. Det är ju ändå en väldigt kort period i ens liv som man har förmånen att få ha ett spädbarn ... Men ibland är det jobbigt också! Exempelvis när jag inbillar mig att jag ska hinna göra en massa saker när barnen är på skolan ... Jag ska ringa nödvändiga samtal, skicka mail, elda, laga mat, städa, spåra med hundarna, handla, duscha ... Och när dagen är över konstaterar jag att jaha, jag hann ju i alla fall duscha. Efter att barnen kom hem. Men imorgon ska jag minsann ...
Felix började på hockeyträningen igår, så nu blir det till att införskaffa alla möjliga skydd till honom också. Herregud, de är bara småungar (runt nio år), och de har lika mycket utrustning som proffsen i NHL. Ja, jag vet att det är för deras säkerhet och naturligtvis vill jag att de ska komma oskadda hem efter träningarna, men ibland kan jag tycka att det ser lite överdrivet ut. Hade barnen så där mycket skydd på sig när jag var liten? Jag har ingen aning; jag spelade inte ishockey. Fast utvecklingen och säkerhetstänkandet går ju framåt. Nu har man minsann säkerhetsväst på sig när man rider också, och det hade inte vi, då när jag var liten. Fasiken vad gammal jag känner mig ibland när jag ser hur mycket som har förändrats!
Philip åkte också skridskor igår. Det gick bra och han tyckte att det var roligt.
Det blåser riktigt kallt idag. Jag har stängt in katterna i stallet eftersom älgjakten är igång igen, och de sitter i fönstret och tittar ut. Jag tror inte att katter bryr sig om vad det är för väder; de är liksom bara glada och förnöjda oavsett. Hundarna, däremot, verkar ha koll på vädret, för de är inte alls så pigga på att gå ut om det till exempel regnar ute. Och de är väldigt snabba på att komma när jag ropar på dem när det blåser. Råttorna verkar nästan vara utrotade, för fångsterna är mycket färre nu, till min stora glädje.
