De senaste veckorna (eller är det månaderna?) har vi gjort så mycket att jag inte ens hunnit berätta om allt. Nu är övervåningen i princip klar: elen är dragen, rörmokaren har fixat vattenburen värme och vatten till badrummet, en ventilationsfirma har fixat ventilationen, en mattläggare har fixat badrummet och golven. Vi har spacklat och slipat och tapetserat, burit upp alla möbler, köpt en ny jättefin dubbelsäng med tillhörande sängbord och satt ihop (tog evigheter men blev bra), köpt nitton nya lampor och satt upp ... Möblerat om på nedervåningen, städat, köpt fler möbler ... Våra sju rum och kök är nu i princip klara, även om vi ännu väntar på duschpalatset som vi beställt och bastun inte är färdig än (den ska vi göra själva, liksom den platsbyggda garderoben i vårt sovrum, ni vet en sådan med skjutdörrar). Det är ett väldigt rymligt och mycket varmt hus, och vi är hur nöjda som helst med det. Och ni som skriver till mig och inte får svar på en gång: det beror helt enkelt på att jag inte hunnit ... Men ni ska veta att jag är så glad över alla SMS och mail, att höra att det går bra med alla valparna, och jag är tacksam över de fina bilderna jag fått och över att valparna har fått så bra hem och kloka mattar och hussar. Jag ska lägga ut några av bilderna under den kommande veckan, någon dag när jag har mindre att göra.
Här har det snöat minst ett par decimeter, om inte mer, den här helgen. Whippetarna tycker mest att det är kul, men Olivia tycker att snö är en ovanligt fånig uppfinning och hon tycker absolut inte om när snön når högre än till trampdynorna, även om hon allra pliktskyldigast gör en snabbrunda för att kissa och bajsa. För ovanlighetens skull har det dessutom varit kallt (15-18 minusgrader) fastän det snöat så mycket, så hon hade nog helst legat inne under täcket hela helgen ... Jag bär henne alltid en bit ifrån huset, för annars kissar hon precis nedanför bron och sedan sitter hon som fastnaglad på bron och väntar på att få komma in. Jag tycker inte att det är särskilt snyggt med gul snö, och eftersom hon ju bara väger några enstaka kilon är det inget besvär att bära henne heller.
Mitt i alltihop går jag och funderar över sommarens utställningar och prov, på resor vi planerar att göra, på tänkbara kombinationer med Smilla eller Olivia, på aktiviteter tillsammans med barnen och en himla massa andra saker ...
Jag lever i nuet och framtiden - aldrig i det förflutna.
