"Hur sjutton gjorde han det där egentligen?"
Beviset på höstens ankomst ...
Sebastian, Smilla och Jazz bredvid hamnen i Stavre Man vänjer sig vid det mesta - såväl goda som dåliga vanor. Kanske är det en av förklaringarna till att människor har så lätt att utveckla beroenden av olika slag: vissa blir alkoholister, andra narkomaner; många röker, några spelar; ett nytt ord på en gammal företeelse är sockerberoende och det är förstås inte heller bra. Det sägs att summan av alla laster är konstant - och vad är då min last? Jo, jag tränar. Men jag är inte en träningsnarkoman på så sätt att jag mår dåligt av att vila några extra dagar när jag har annat jag måste eller vill göra. Jag är dessutom (för det mesta) klok nog att tillfälligt dra ner på träningen när jag känner att jag börjar bli övertränad - ja, för något har jag ju lärt mig genom åren. De människor som "klankar ner" på tränande personer är oftast själva synnerligen otränade, icke välmående och nästan alltid överviktiga, dock i varierande grad. Tröskeln de måste komma över för att själva bli "tränande" är alltför hög för att de ens ska försöka. Det är naturligtvis upp till var och en vad man väljer att göra med sitt liv, och vad som passar en person passar förmodligen inte en annan. Under vissa perioder hinner man dessutom kanske inte mer än sköta sitt jobb och sina barn och får vara glad för att man åtminstone ibland har tid att läsa mer än bara tidningsrubrikerna. Mina långpromenader brukar till exempel bli färre framåt november när det är både mörkt och kallt ute och rättningen av alla skrivningar gör att jag ångrar både en och två gånger att jag återigen har gett eleverna en skriftlig inlämningsupgift.
Var och en blir salig på sin fason - det är faktiskt sant. Vad som också är sant är vad jag skriver på min blogg. Varje ord, utan undantag. Jag avskyr lögner och lögnare, oavsett vem personen är. Jag har ingen fasad utåt och ett annat liv innanför fasaden. Det här är jag. Det här är vi. Detta är våra liv. Vi har det bra och det skäms jag naturligtvis inte över. Varför skulle jag? Jag är glad och stolt över min familj och vad vi har åstadkommit så här långt. Jag har inte har löst cancerns gåta eller grundat Microsoft eller IKEA - men om jag dör nu så har jag inte levt förgäves.
