Baksidan av vårt hus. Balkongdörren leder in till kontoret.Philip fick feber igår på dagis så jag hämtade honom tidigare. Det var så synd om honom ... Själv förklarade han sin feber med att han blev sjuk för att inte pappa är hemma. Det finns gånger när jag faktiskt tror att det är så. Både Felix och Philip har fått feber ett antal gånger just när någon av oss har varit borta på en kurs eller liknande, trots att de nästan alltid är friska annars. Eller är det så att man kommer ihåg de sjukdomstillfällena just för att man varit ensam med ett sjukt barn? Jag vet inte säkert. Barn är känsliga för saker som händer omkring dem, det är jag i alla fall övertygad om.
Philip har för det mesta varit snäll att lägga på kvällen och sovit själv i sin säng, även om det funnits perioder när jag har fått ta upp honom till vår säng ungefär samma tid varje natt. På sistone har han emellertid tyckt att det varit läskigt att sova i sitt rum, och han säger att det kommer spöken på väggen när jag har gått därifrån. Idag frågade Felix mig vad jag har för drömmar, och då menade han alltså framtidsdrömmar. Jag funderade en stund innan jag svarade. Philip lyssnade uppmärksamt på mig och sa sedan: "Mamma, jag vill ha din dröm. I min dröm kommer det spöken som dödar mig". Fy för mardrömmar! Så Philip fick förstås min dröm av mig, och nu ligger han i min säng och sover. Jag hoppas bara att min dröm är starkare än hans mardrömmar.
