En husse med sin hund ...
och en pappa med sin lilla pojke.Patrick har gjort sin första vecka på utbildningen i Härnösand och barnen har gjort sin första skolvecka. Allt fungerar bra, trots att Philip har haft feber och varit hemma sedan i onsdags. Tur att Sebastian har haft hemuppgifter och är så duktig och hjälpsam! Jag har hunnit träna två gånger; igår passade jag på när jag skjutsat Simon på fotbollsträningen, och idag fick Philip följa med på gymmet.
Vi träffade en whippettik också vid fotbollsträningen igår - kul! Whippetar är annars rätt ovanliga häromkring. Älghundar av olika raser är desto vanligare ... Här på gården har det också funnits några älghundar: Bonnie som följdes av Bonnie II som följdes av dottern Lina. Älghundarna gjorde sitt intåg här i och med att min pappas intresse och tid för schäfrar avtog när han inte längre hade användning av någon i tjänsten (han blev polisinspektör i början av 1980-talet, om jag minns rätt, och då behöver man ingen tjänstehund). Dessutom fick han ägna ganska mycket tid åt gården på sin lediga tid. Han var hundförare inom polisen under 1960- och 1970-talet, och när jag var liten hade vi alltid minst en schäfer: vår favorit var Dick. Både jag och min storasyster följde ofta med i hundpulkan, väl inbäddade i varma fällar, och när vi blev större fick vi tolka efter hundarna. Vi hade en schäferkull också i mitten av 1970-talet som såldes till Hundskolan i Sollefteå (obs: inte flera kullar, som en annan person gjort gällande).
Det är alltså många år sedan den sista schäfern på gården dog. Sedan dess har det inte funnits några brukshundar här utan "bara" älghundar och små sällskapshundar. Min första egna hund köpte jag 1990, sheltien Lapeshee´s Enjoy Colette ("Tussan"). En enastående hund på alla sätt - mycket älskad och saknad av oss alla.
