Philip och Felix
Ännu en bild på Felix och Morris - och på övriga som ville vara med på bildDen elfte september är en dag som kanske passar att fundera över sitt liv - hur det har varit, hur det är nu och hur man vill att det ska gestalta sig i framtiden. Vet mina barn och min man hur mycket de betyder för mig? Ja, jag tror och hoppas det. Jag har med åren lärt mig att säga vad jag tycker och känner - vilket innebär att jag inte undviker "känsliga" ämnen heller, på gott och ont. Fördelen är att jag inte stoppar huvudet i sanden eller skjuter jobbiga saker framför mig eller åt sidan. Jag ältar inte heller saker, som vissa människor gör. Det man inte säger på en gång, i direkt anslutning till när det hände eller sades, ska man inte ta upp senare heller. (Ungefär som när man uppfostrar hundar, alltså!) Detta är alltså min egen filosofi och den kanske inte passar alla - men jag skulle föredra om andra människor gjorde på samma sätt mot mig: Den som har något att säga - gör det nu eller håll förevigt tyst om det, typ. Att hämnas gamla oförrätter är inte heller min melodi. Varför fokusera på andra människor och deras eventuella brister i stället för att fundera över hur man själv är som person?
Philip drömde nog om Patrick i natt, för när han vaknade var det första han sade: "Pappa älskar inte tjejer. Han älskar bara sina pojkar". "Jamen, han älskar ju mig och jag är en tjej", sa jag då så klart varvid Philip kontrade: "Du är ju ingen tjej. Du är ju bara en mamma." Bara en mamma? Tur att jag inte märker ord! =)
