Divas tå - del två

Philip vid bryggan
Jazz vid sjön

Imorse åkte Divas gips av när jag gick ut med henne. Det var lätt att konstatera att tån inte alls låg som den skulle utan var lika sned som innan, så efter att ha diskuterat igenom situationen med veterinären på djursjukhuset bestämdes det att tån skulle amputeras. Jag har svårt att tro att tån skulle ha hållit annars - möjligtvis om hon varit en slö hund av en annan ras som aldrig sprang lös, men inte med tanke på att hon är en ung whippet ... Sagt och gjort: Diva är nu tretåad på vänster bak (det var den näst yttersta tån som togs bort) och har fått komma hem igen. Jag hoppas verkligen att det visar sig att beslutet var rätt och att hon inte kommer att få några framtida besvär av det här. Om två veckor ska stygnen tas bort, och sedan följer ytterligare en vecka med enbart koppelpromenader innan jag kan börja träna upp henne igen. Hon blir nog en lämplig följeslagare under höstens barnvagnspromenader!

Jag har fått nummerlapparna nu till Alfta. Det är hela 62 anmälda whippetar - så många att tikarna kommer att få en annan domare än vad som ursprungligen var bestämt. Jag har fortfarande svårt att gå pga knäskadan, och eventuellt visar jag bara Smilla i Alfta. Om jag inte ens kan gå normalt med bara en vecka kvar till utställningen så är det nog tämligen orealistiskt att tro att jag ska kunna springa med två hundar ... Jazz är dessutom den av de två som kräver lite högre fart, vilket innebär att han i så fall blir den som får göra Diva sällskap hemma.

När jag har tid över roar jag mig ibland med att kolla på domarnas tidigare bedömningar via SKK:s hunddata. En av de utländska domarna som ska döma nu i sommar har dömt whippetar i Sverige vid tre tidigare tillfällen (dock inte de senaste åren). Vid två av dessa utställningar delade hon ut 16 tvåor av 26 hundar den ena gången, och 8 tvåor av 13 hundar den andra gången ... Eftersom jag inte själv har sett de bedömda hundarna har jag gått in och tittat hur andra domare bedömt samma hundar, och det är rätt intressant att se hur mycket det skiljer mellan olika domare. Så - ibland undrar jag faktiskt vad jag håller på med. Det måste vara svårt för utländska domare att sätta sig in i hur vi i Sverige är "vana" vid att hundarna bedöms - men kanske är det också så att vissa domare tycker att en tvåa innebär att hunden faktiskt är helt okej, ungefär som man inom vissa raser bara "behöver" en tvåa eftersom det är bruksegenskaperna som är de viktigaste - medan jag då undrar vad det var som var så himla fel att hunden "inte ens" fick en etta ... Vid sådana tillfällen blir man i alla fall lite klokare om domaren tar sig tid att förklara vad det berodde på, även om det så bara är med några enstaka ord. Alla människor lägger ju märke till olika saker och har olika preferenser - det är väl det som är en del av tjusningen med utställningar också. Annars så skulle man ju bara behöva visa varje hund vid ett enda tillfälle (förutsatt att den då vuxit klart och är välvisad) ...

Och vad gör vi när vi inte är på djursjukhuset eller på utställningar? Jo, vi tillbringar en hel del tid vid sjön och är glada över bryggan. Det är varmt men lite blåsigt just nu, och vi följer väderleksrapporterna som berättar om regnet i södra Sverige och förvånas över att vi inte fått något regn alls. Det skulle faktiskt behövas. Enligt prognoserna ska det emellertid regna en del här i flera dagar framöver ...

Sebastian har jobbat sina tre veckor nu, varav han var ledare på fotbollsskolan i Bräcke i en vecka. Simon och Felix var också med, men som deltagare. Det är lite kul att se hur olika barn är när det gäller att röra sig och t.ex. spela fotboll redan när de är så små som de yngsta deltagarna (sex år). Det skiljer massor! Till viss del kan man faktiskt ana sig till att vissa barn nog vuxit upp framför teven eller datorn ... Och att deras mammor nog gjort dem sällskap - för att det bara beror på "dåliga" gener köper jag inte ... =)

Nu ska jag se om Diva piggnat till så att hon vill gå ut och kissa och kanske dricka lite. Jag fick bära in henne när vi kom hem. Vill ni förresten veta vad en tåamputation kostar? 6995 kr betalade jag i Östersund idag, utöver de 3200 kronorna jag betalade i måndags för att veterinären skulle försöka lägga tån tillrätta. Varför blev jag inte veterinär? =)