I helgen har vår familj delat upp sig på olika aktiviteter. Jag och Philip var till Alfta på utställning med Smilla idag. Hon kom trea i sin klass med Hp. Det var 33 anmälda tikar varav 8 i Smillas klass; jag såg inte hur många som deltog. Kritik osv har jag skrivit på min nyhetssida. Vinnaren i Smillas klass är en jättefin tik, Play A While Sheperd Neame, och hon blev även bästa tik.
Jag hade inte så ont i knäet de första tio stegen jag sprang, men sen ... Nu gör det nästan lika ont som den första dagen efter att jag vred knäet ur led. Som tur var hade jag varit lite förutseende och lämnat Jazz hemma för att slippa springa mer än nödvändigt. Domaren ville dessutom se Smilla (och även många av de andra hundarna) ett antal gånger både fram och tillbaka och runt, och vi fick också springa lite extra i konkurrensklassen innan domaren var klar med placeringarna. Bra att hon var noggrann, men det blev samtidigt onödigt mycket springande för min del. Men den som sig i leken ger ...
De övriga i familjen är på Åsele marknad. Patrick och Sebastian jobbar (som ordningsvakt respektive i insläppet på festområdet "Trillen"), och Simon och Felix har bara roligt. Jag har nog berättat om Åsele marknad redan förut, och jag kan i alla fall upprepa att det är en gigantisk folkfest med massor av människor i alla åldrar. Inte som de små pluttiga marknaderna som så många andra små orter arrangerar, alltså. Jag är ingen anhängare av marknader rent generellt, men den i Åsele är faktiskt ett undantag.
Tidigare i veckan har vi mest gjort allmänna saker: klippt klorna på kattungarna och hundarna och gått igenom hundarnas tänder, badat vid bryggan, varit ute och gått (faktiskt nästan hela vägen till Bodsjön; jag gick med Philip, Felix, Jazz och Smilla; det tog lite tid men det kändes ändå bra att gå ... just då), bytt hage till småhingstarna, klippt gräsmattan igen (det har växt dåligt pga torkan, men det regnade i några dagar och då sköt det iväg några centimeter) ...
Jag har förvärkar på nätterna och målar upp olika skräckscenarier angående när och var förlossningen kommer att sätta igång. I natt tänkte jag på vad som skulle hända om vattnet gick i bilen tidigt på morgonen någonstans i skogen mellan Ånge och Ljusdal där vi åkte idag; det är en avskyvärt tråkig väg som knappt har någon bebyggelse alls. Skulle jag ha vänt och åkte hemåt igen för att lämna Smilla och helt säkert hamna på "rätt" sjukhus den här gången (alltså i Östersund; det är andra län i Ånge respektive Ljusdal), eller ringt ambulans och försökt övertyga ambulanspersonalen om nödvändigheten att ta med Smilla i ambulansen också - för att lämna henne i bilen hade jag vägrat ... Och var skulle hon ha varit under själva förlossningen? Ja, det var ju tur ändå att jag slapp ifrån det slutgiltiga ställningstagandet ... Den här gången. Det kommer nämligen fler utställningar framöver. =)
