Igår kväll kom jag, Sebastian och Philip hem från en liten semestertripp till Västerås med omnejd. Jag ställde ut Smilla och Jazz på den internationella utställningen i Lövudden, Västerås, och så hann vi med lite annat också eftersom vi åkte ner några dagar i förväg.
Jag har skrivit våra hundars resultat och kritik på nyhetssidan på vår hemsida (http://www.skyborne.tk/) och kommenterar därför bara lite till här.
BIR gick som sagt till Ch Adagio No Regrets, "Täppas", och BIM med cert till Smillas halvsyster Play A While Lady Orlando (e. Ch Adagio Ta Moko, som är kullbror till Täppas). BT-2 kom ytterligare en Ta Moko-dotter, Ch Adagio Tainted Love. BT-3 gick till Adagio Just Whistle (som har samma pappa som Jazz och är släkt med Smilla på mammans sida) och BT-4 till Mac Bells Driving Miss Daisy (släkt med Smilla på pappans sida). De två som slog Smilla i unghundsklassen blev alltså BT-1 och BT-4, och även de tre som placerades efter Smilla i klassen var verkligt fina. Jag har sagt det förut men det tål att upprepas: konkurrensen på utställningarna inom den här rasen är verkligen stenhård!
Jazz fick en etta och placerades trea i konkurrensen. Domare var Bitte Ahrens, Italien. Hon är en jättebra domare; jag ställde för henne i fjol också (då blev Jazz BIM-valp och Smilla BT-4) och hon sa att Jazz "bara" fick en etta eftersom han rör sig lite trångt bak men att hon i övrigt tyckte om hans utseende och rörelser. Sebastian hade lovat att springa med hundarna i ringen om det behövdes, men nu gick det bra ändå eftersom Bitte inte vill att man ska springa så fort som möjligt utan i rätt tempo för hunden (vilket för det mesta faktiskt innebär lite långsammare än maxfart). Jag hade på mig ett knäskydd också, så jag blev bara lite mer halt efter mina rundor i ringen. Och bäbisen ligger snällt kvar i magen ... Jag kan tänka mig att det är lite obehagligt att studsa mot bäckenbotten när man springer - men jag frågade faktiskt barnmorskan förut om det kan vara skadligt för bäbisen, och det är det tydligen inte (möjligtvis otrevligt för mamman). Men sådant kan man ju stå ut med!
Fint väder hade vi också, och det gick bra att köra och ställa upp husvagnen trots att Patrick inte var med. Han jobbar eftersom Storsjöyran har börjat. Simon var förresten med på målvaktslägret i Östersund förra veckan, och han var väldigt nöjd med lägret trots att det inte var så fint väder. Höet har vi fått in också - 61 balar - men jag tror inte att alla behövs eftersom vi ska ha färre hästar hemma än förra vintern. Divas tå har läkt bra och jag hoppas att hon inte kommer att känna av skadan när det gått fram några enstaka veckor till.
