I Divas och Jazz kull var Sookie minst; vi kallade henne "Lilltjejen" redan från början. Valparna är nu nästan 8 månader gamla, och Sookie är ca 47 cm och väger ungefär 11 kg. Mess var störst i kullen, och eftersom han dessutom är hane är skillnaden mellan dem ganska stor! Se bilden här ovan! Båda bor i Norge.
"Lilltjejen" Sookie, som inte är utställd ännu(Tack för de fina bilderna!)
Vår stationära dator är äntligen i ordning så nu ska jag börja fixa med de sidorna på hemsidan som inte är gjorda än. Men ha tålamod - det kommer att ta tid! Jag är nämligen ingen datorexpert, även om jag ibland önskar att jag vore det.
Jag kom förresten på att jag glömde berätta att Foxys O'Connor blev bästa whippet med cert på lc:n i söndags, och dessutom BIF-2. (BIF betyder Best in Field, typ BIS fast på lure coursing.) Han är nära släkt med Diva, vars riktiga namn ju är Foxys Nyckelpiga. Det var för övrigt ett bra arrangemang, tycker jag, och allra trevligast var att träffa alla människor vi lärt känna genom hundaktiviteterna vi är med på. Jobbigast var, som vanligt, att det blir tidiga morgnar och långa dagar - det är ju alltid så många whippetar som är med. Idag kom PM till utställningen i Högbobruk, och det var 69 anmälda whippetar. Sextionio!!! På en "vanlig" utställning! Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska åka, för ibland känns det som om det jobbiga väger tyngre än det roliga på utställningar. Dock vore det kul att ställa för just Nenne Runsten (Airescot), för det är alltid intressant att höra vad whippetuppfödare med mångårig erfarenhet tycker om de deltagande hundarna i allmänhet och ens egna hundar i synnerhet.
Men så är det ju så att utställningen råkar infalla på en söndag (söndag = rundbaneträning) ...
Det pågår faktiskt en diskussion inom whippetklubben om huruvida rasen ska "tillåtas" få/ha en så tydlig uppdelning i utställningshundar å ena sidan och racehundar å andra sidan. Min åsikt är att uppdelningen redan finns och är tämligen uppenbar, men att idealet vore någon slags gyllene medelväg: att whippetarna inte ska bli alltför extrema åt det ena eller det andra hållet. Nu är det väl dessutom så att det till stor del är "traständheten" som avgör om en whippet blir en vinnare på rundbana/whippetrace, och en whippet med utställningslinjer bakom sig men med rätt traständhet borde därmed kunna hävda sig även mot de whippetar som i första hand är framavlade för race. Och med tanke på att greyhounds faktiskt springer lite snabbare än whippetar borde ju en stor whippet inte automatiskt vara långsammare än en liten whippet, förutom möjligtvis på kort distans (såsom i whippetrace eller rundbanans supersprint). Hm, mina tankar idag ... Med mer erfarenhet av kappgrenarna kanske mina åsikter revideras så småningom. Lure coursing intar för övrigt en särställning, eftersom det är en bedömningssport där det inte är den snabbaste whippeten som vinner. Det är många utställningswhippetar som deltar framgångsrikt i lure coursing också, men det är få som tävlar i kapp.
