Även om jag ofta förbannar de gamla jämtländska "naturskogarna" som omger oss, så finns det fördelar med dem också. En av fördelarna är att många omkullfallna träd blir liggande utan att någon tar reda på dem, och då blir de utmärkta att hoppa över eller krypa under, eller till och med balansera på, för såväl hundar som människor. (De var bra som hinder för hästarna också. Att de även är bra för allehanda insekter bryr jag mig dock inte särskilt mycket om ...) 
Granar är sämre än tallar på grund av de vassa kvistarna. Hundarna lär sig emellertid snabbt att inte rusa på alltför våldsamt.
Studshopp och kombinationer finns det gott om ... Ser ni de mossbeklädda stenarna i bakgrunden? Sådana brukar hundarna hoppa upp och ner på. Ibland säger jag "upp" till dem, sedan "vänta" och "varsågod" för att de ska ta det lugnt när de hoppar ner. Jag tror att det är en viss risk att de ska överanstränga eller skada sig ifall de kastar sig ner från höga höjder många gånger. Det finns inga långa eller branta backar runt här, men en hel del kortare backar finns det, och dem ser jag till att utnyttja på bästa sätt.
I början och slutet av varje skogstur får hundarna först promenera i koppel, trava bredvid cykeln eller springa lösa där det är bra underlag och inga hinder.
Att gå eller springa på mjukt underlag, såsom det är i skogarna här, med mossa, lingonris och blåbärsris, gör att hundarna måste lyfta mer på benen, och det gör att de musklar sig på ett annat sätt än om de bara springer på helt plant och hårt underlag. Bra är det också med lite lagom högt gräs, för effekten blir ungefär densamma.
