Fast jag tror inte jag har blivit lurad än ... Jag är nog inte den lättlurade typen ;-)
Patrick jobbar idag också, så jag passade på att göra sådant som han inte kan vara med på pga allergin. Jag verkade alla fem stona och borstade dem så gott det nu gick eftersom de är i full färd med att tappa vinterpälsen. Passade samtidigt på att klippa bort lite skägg samt utstickande päls i öronen; det kan ju vara bra och värmande under vintern, men så värst snyggt är det inte. Sedan hämtade jag in lite björkris, och Felix och Philip hjälpte mig att sätta fast påskfjädrar i det. Igår bytte jag ut köksblommorna också; för första gången har julstjärnorna överlevt julen och faktiskt bara blivit finare med tiden, så det sved lite i hjärtat att slänga bort dem ... Det är så synd om blommor som man slänger när de fortfarande lever!
Philip frågade i morse om vi skulle åka på utställning idag också, och när jag frågade om han ville det så sa han glatt ja. Sedan fick jag försöka förklara att det inte är utställning varje dag och inte ens varje helg, och det tyckte han var konstigt - det som är så roligt!
Om inofficiella utställningar finns det en missuppfattning som hålls vid liv likt vandringssägner såsom "Råttan i pizzan" av personer som själva inte tillhör "utställningsmänniskorna" utan själv bara vid något enstaka tillfälle (om ens då) besökt någon utställning men som försöker framstå som experter inom området. Missuppfattningen är att det är andra typer av människor och hundar som deltar i de inofficiella utställningarna motför på de officiella utställningarna. Inget kan vara mer fel! De som tycker om att ställa ut sina hundar åker ofta även på närliggande inofficiella utställningar (whippetklubbens egna utställningar, till exempel, är inofficiella), men anledningarna till det kan förstås variera. Man gör det till exempel för att det är roligt att träffa människor och hundar, för att träna sina hundar, för att göra reklam för rasen eller sin egen uppfödning, för att träffa gamla och nya valpköpare och hjälpa dem eller kanske knyta nya kontakter - eller bara för att stötta den arrangerande klubben ... Och naturligtvis hoppas alla att det ska gå bra för de hundar man visar upp. Det är champions och andra ringrävar som visas upp likväl som valpar och alla övriga kategorier av hundar. Hunden som blev BIS i Åsele exempelvis hade redan samlat på sig flera CK:n, och BIS-2:an var svensk utställningschampion. På ett par av utställningarna i Småland i fjol hade jag glädjen att beskåda en av de underbara faraohundar som sedan fick ett antal BIG- och BIS-placeringar på de officiella utställningarna under året.
Däremot har jag full förståelse för att det finns människor som väljer bort inofficiella utställningar av olika anledningar, ofta pga tidsbrist eftersom man åker på en hel del officiella utställningar eller helt enkelt för att man inte hinner eller har lust att ställa så ofta. Dessutom är det ju inte gratis. Själv kommer jag att fortsätta ställa ut så länge och så ofta jag tycker det är roligt - och så länge som resten av familjen inte protesterar.
Om man själv inte har möjlighet att ställa ut sin hund eftersom man varken har körkort, bil eller pengar (eller, om man för den delen, inte har råd att betala sin egen hund) så kanske man inte ska yttra sig nedsättande om andra som har möjligheterna. Hur var ordet nu igen? Jo, just det: bitterf---a :-) Konstigt att det bara är kvinnor som blir sådana?!? Tragiskt ... (Och ursäkta språket, men det var inte jag som uppfann det ordet.)
Sebastian är på A-lagsmatch igen. Han är en riktig klippa; omtyckt, duktig på allt och en genomtrevlig människa. Min förstfödde, och snart vuxen ... Jag häpnar över hur fort tiden går.
