Inatt tror jag att det kommer ett föl till sist, en hel månad efter beräknat födelsedatum. Imorse hade Diskett "kristaller" hängande i spenarna, och mjölken är nu lättmjölksvit och rinner konstant sedan jag tog in henne nu ikväll. Hon stampar irriterat med bakbenen då och då, troligtvis för att juvret är så spänt. Det såg ut som om hon hade en flytning från slidan också. Visst finns det ston som går med "lättmjölken" rinnande i en hel vecka eller så, men det tillhör undantagen. Vanligtvis kommer fölningen igång inom det närmsta dygnet, och oftast är det bara uppemot sex timmar det är fråga om (åtminstone enligt min erfarenhet). Vilken tur hon har som slipper oroa sig i förväg som vi människor har en tendens att göra ... Nu oroar jag mig för att det ska vara ett felläge och att jag inte ska klara av att rätta till det själv; Patrick jobbar naturligtvis natt. Det kan krävas ordentliga krafter för att kunna hjälpa till om det är något fel. Sedan är jag lite rädd för att fölet ska vara svagt och inte klara av att resa sig och äta själv; vissa "överburna" föl kan faktiskt, tvärtemot vad man kanske tror, vara lite långsamma snarare än tidiga när det gäller den första tiden efter fölningen. Diskett är inte längre så förtjust i att jag håller på med hennes juver; till och med spenarna är alldeles varma, svullna och ömma. Nu är hon ju världens snällaste häst så hon skulle aldrig göra något dumt såsom att sparka, men hon flyttar sig gärna några steg och drar upp magen när jag böjer mig fram för att titta och känna.
Jag har rättat klart alla engelskuppsatser från nationella provet nu, så jag känner mig rätt lättad. Sedan hade jag ett par möten med föräldrar, och så har jag hämtat Simon efter fotbollsträningen. Vi har haft en liten diskussion om huruvida man kan begära att de äldsta barnen cyklar till träningen (7 km) eller inte, och jag tycker att det är en alldeles lagom uppvärmning, medan barnen förstås tycker att det blir drygt att cykla hem efter träningen, för det är dessutom uppförsbacke på hemvägen. Därför gjorde vi en kompromiss åtminstone idag, så Simon cyklade dit och fick skjuts hem. De har fotbollsträning minst ett par gånger var i veckan plus matcher, så det blir en del skjutsande även under sommarhalvåret. Felix lag har inte träning lika ofta, som tur är ... Och Philip, han är min trogne följeslagare och är glad över allt vi hittar på tillsammans, även om det ibland bara handlar om att borsta hästar eller träna hundarna. Det är så skönt med positiva och lyckliga människor!
