Och detta utan att Diskett har fölat. Man skulle kunna bli less för mindre! Jag hade anmält både Smilla och Jazz till utställningen i Västerås igår och sett fram emot att visa dem för domaren, Paul Stanton (kennel Tintavon). Jag var verkligen i valet och kvalet när det gällde att lämna Diskett och den eventuella fölningen till den övriga familjen att övervaka, men insåg att jag nog skulle ångra mig resten av livet om något hände och jag inte var hemma. Det kommer ju fler utställningar ... (Men om det visar sig att Diskett bara är skendräktig så kommer jag inte att förlåta henne på minst en vecka!)
Det har inte hänt så mycket för övrigt heller som egentligen är värt att berätta, bara saker av mer privat karaktär, av typen: Sebastian hoppade 155 i höjdhopp nu i veckan trots att han inte tränar höjdhopp annat än de få gånger de gör det på skolan (så jag är imponerad); Felix fotbollsträning har kommit igång; Simons lag börjar träna imorgon; det har varit dåligt väder med både snö, kyla och blåst och alltså skittråkigt att vara ute; vi har gått skogspromenader med hundarna men inte spårat pga vädret; barnen har åkt inlines i rampen i flera timmar både igår och idag ... Tja, inte så intressant att läsa - jag sa ju det!
Idag är det ett år sedan mitt kusinbarn dog - en helt fruktansvärd händelse, då han själv valde att avsluta sitt liv, endast 14 år gammal (skulle ha fyllt 15 några månader senare). Jag har tänkt mycket på pojken och hans anhöriga; Sebastian och han var jämnåriga, och hans pappa och jag var grannar under vår uppväxt. Det hade lika gärna kunnat vara min familj som drabbats ... Stackars stackars pojken, och stackars hans familj ... Det är sådant som ger mig perspektiv på tillvaron och på andra sakers futtighet ... Allting är relativt, det är bara så. Jag hoppas att jag aldrig kommer att bli en person som ältar betydelselösa saker och händelser och tror att de är viktiga i det stora hela - för det är de inte ...
