Oh, vad duktig jag har varit ikväll! =) Jag har fyllt i fabriksordern, där man skriver och ritar in alla tillval man vill ha till huset (det blev en hel del!), så nu kan vi skicka in den imorgon! Dessutom har jag svarat på resten av frågorna som ska besvaras och skickas in för att man ska få tränarlicensen på rundbana. Det var massor av frågor! Jag har suttit med dem i flera timmar, både i söndags, igår och idag. Hoppas bara att jag svarat rätt också ... Det tar ju lite tid när man inte har några särskilda förkunskaper inom just den här tävlingsgrenen. Det är väldigt mycket regler osv att hålla ordning på så här i början, och dessutom skulle frågorna besvaras med hänvisning till sidnummer och paragrafer, så man kunde inte gissa heller.
Innan jag satte mig med alla papper (det kunde jag inte göra förrän Indra och Philip hade somnat) var jag ute och sprang med Jazz i 75 minuter. Eller, rättare sagt, jag joggade och gick omväxlande. Jag drabbades av ett gäng déjà vu-upplevelser (ni vet, sådana där "javisst i h-e, det var ju så där det var!") också under vår runda ner till Bodsjön. Det var nämligen varmt och skönt, så jag hade på mig samma kläder som på gymmet eftersom vi precis hade tränat: ett svart linne och tunna svarta highwaterbyxor, och med lite myggmedel på armarna gav vi oss glatt iväg ut i skogen, eller ska jag kanske säga träskmarken ... Gissa om myggorna brydde sig om myggmedlet? Nix! Jag svettas väldigt lite i vanliga fall, men det går ju inte att undvika att svettas när man springer, och lukten av varm människa slår tydligen ut lukten av myggmedlet. Att dessutom ha både tunna och svarta kläder var ju synnerligen ogenomtänkt. Tack vare myggorna sprang jag i alla fall betydligt längre och fortare än vad jag skulle ha gjort annars. Allra värst var det när jag till sist var tvungen att stanna för att kissa ... Det var mitt livs snabbaste kissning!
Vi såg en ren också. Nu tänker nog de flesta av er att det ju knappast kan vara så märkvärdigt med tanke på var vi bor, men faktum är att det inte finns några renar alls här. Eller jo, uppenbarligen finns det ju en. Den hade gigantiska horn och hade ingen lust att flytta sig ur vägen när vi kom springande. Då tänkte jag på Crocodile Dundee, stirrade renen stint i ögonen och sprang rakt mot den, och se! Vips gav den vika och vände om! Nu råkar det ju vara så att renar är beskedliga djur och dessutom flyktdjur, och jag är nog mer rädd för än älgko (eller en myggsvärm) än för en rentjur, men ändå. Man vet ju inte ifall det har slagit om totalt för en ren som faktiskt befinner sig i våra trakter utan sina kompisar (såvida det nu inte stod ett helt gäng renar utom synhåll, vill säga). Jazz tyckte att renen var intressant, så han sprang efter den en liten bit. Renar är nämligen inte bara beskedliga och ganska långsamma, utan tämligen dumma (eller bekväma?) också. Det vet nog alla som kört längs vägarna i Västerbotten eller Norrbotten och träffat på renar på vägen. De flyttar sig helst inte, och gör de det är det i första hand gående eller springande i sakta mak längs vägen. Den här renen utgjorde inget undantag, utan han joggade framför mig och Jazz en stund innan han vek av in på en annan stig, och då kallade jag tillbaka Jazz - inte för att jag var rädd för renens säkerhet, utan med tanke på eventuella skador på Jazz (försvarar sig renar med hornen?). Sedan sprang Jazz framför mig och tittade efter renar en lång stund. Tur att han är en vinthund och inte en älghund av något slag, för då hade han väl letat än ...
