Efter att jag släppt ut småhingstarna och skjutsat in Felix och Simon till Bräcke på förmiddagen lade jag ett viltspår som nog var det svåraste jag lagt hittills: långt och innehållande med många vinklar och flera bloduppehåll samt genom en synnerligen besvärlig terräng med mycket ris och flera passager över "surhål" och bäckar. Mitt på dagen åkte jag till Bräcke igen med Philip för att titta på några av matcherna; Sebastian hade redan cyklat in för att kolla på när småbrorsorna spelade, delta i ett möte och vara ett tag med kompisar. Det gick bra för båda lagen, och Simon fick mycket beröm för sitt spel (han är målvakt). Det är kul när det går bra för dem för då är ju chansen större att de faktiskt vill fortsätta med den idrott de nu håller på med. Däremot är de inte särskilt intresserade av att vara åskådare förutom när någon i familjen deltar och de tittar aldrig på sport på teve.
Sent på eftermiddagen spårade jag med Smilla, och hon var så duktig och spårade helt perfekt och i ett jättebra tempo - inte för snabbt, med andra ord. 23 minuter tog det att gå spåret med henne. Hon blev glad över klöven men gladast över korvbitarna jag placerat ut lite strategiskt under den. Hon tycker nog att själva klöven egentligen är lite äcklig; det är ju inte direkt så att hon vill ha med den hem.
Några timmar senare, efter att Patrick kommit hem från jobbet, gick jag samma spår med Jazz trots att jag vet att man inte ska gå samma spår med två hundar. Förra gången gjorde jag det dessutom med för kort stunds mellanrum och då märktes det att de följde den andra hundens spår emellanåt, vilket ju inte är så lyckat. Idag gick det i alla fall bra, och Jazz var heltänd och spårade noga förutom på ett ställe där han missade i en vinkel och då blev han så upprörd att han var tvungen att gnälla lite över sitt tappade spår. Sedan hittade han rätt igen som tur var, för jag hade snitslat lite väl sparsamt på vissa ställen så jag hade svårt själv att se var spåret gick. Då tänkte jag på bokskogar och ekskogar, och jag förbannade dessa granar och alla kvistar som det dessutom blir när skördarna har dragit fram ... Vilken skillnad att spåra långt söderut motför här! Whippetar har ju inte samma skyddande päls som till exempel jämthundar och gråhundar heller, så jag tycker att våra hundar gör det så himla bra som klarar av de spår jag lägger.
Fölet växer och blir finare för varje dag. Han rör sig bra i alla tre gångarterna och särskilt i galopp. Melody var inte brunstig idag, så jag vet inte om jag släppte ihop dem precis i slutet av brunsten eller om det blev någon konstig brunst bara för att hon fick börja gå med Lightning. Det är tur att hästar brunstar så pass ofta. Morris har fyllt på sitt juver rejält precis som hon brukar göra i god tid. Första betäckningsdag för henne var 27 juni (om jag minns rätt) och sista runt 1 juli, så fölet beräknas födas någon gång i månadsskiftet maj-juni. Jag gissar att det blir ett hingstföl som föds som fux men skimlar av ... Pappan är skimmel. Sedan ska hon betäckas med Lightning, så nästa föls färg blir det lite svårare att gissa (troligtvis isabell, fux eller skimmel med tanke på färgerna som ligger bakom Lightning och Morris).
